Oseriösa föreläsare - hur vanligt är det?

[LazarusS]

Skönaste läraren jag hade på KTH var en äldre, förvirrad och ytterst blyg äldre herre. Han gick omkring i manchesterbyxor och manchesterkavaj.

 

Det här var i linjär algebra (dvs massa matrisräkning, inget svårt alls, mest massa ettor och nollor, plus och minus och någon division typ, men ett jävla skrivande).

 

Nåväl, han stod framme vid tavlan och skrev dessa stora ekvationer med båda händerna samtidigt (högerhanden räknade typ och vänsterhanden fyllde ut med nollor). Sedan vände han sig om, och konstaterade två saker

 

1) Vi var på inga vägar klara, hade typ 5 minuter kvar att skriva ikapp

2) Han var alldeles ensam där framme, och runt 300 elever som stirrade på honom.

 

Då blev han alldeles högröd i ansiktet, kände sig väldigt obekväm, ville försvinna bara, och började då i panik "slå av" kritdammet från sina händer på sin kavaj.

 

Den där kavajen hade såklart hängt på sedan 1970-talet, och varit med om det mesta, så när han slog på den så var det ett stort vitt kritdammsmoln runt honom. Alltså, det var så humoristiskt, och så synd om honom.

 

Brrrr. Låter ruskigt likt en lärare jag hade på gymnasiet. Kan det vara så att man undervisar både gymn och högskola? I så fall; Var denna manchesterkostym mörkblå/marinblå?

Började lärarens namn med H och slutade med erbert?

[ANGRYKOREAMAN]

 

I lold

[FraXioN]

Skönaste läraren jag hade på KTH var en äldre, förvirrad och ytterst blyg äldre herre. Han gick omkring i manchesterbyxor och manchesterkavaj.

 

Det här var i linjär algebra (dvs massa matrisräkning, inget svårt alls, mest massa ettor och nollor, plus och minus och någon division typ, men ett jävla skrivande).

 

Nåväl, han stod framme vid tavlan och skrev dessa stora ekvationer med båda händerna samtidigt (högerhanden räknade typ och vänsterhanden fyllde ut med nollor). Sedan vände han sig om, och konstaterade två saker

 

1) Vi var på inga vägar klara, hade typ 5 minuter kvar att skriva ikapp

2) Han var alldeles ensam där framme, och runt 300 elever som stirrade på honom.

 

Då blev han alldeles högröd i ansiktet, kände sig väldigt obekväm, ville försvinna bara, och började då i panik "slå av" kritdammet från sina händer på sin kavaj.

 

Den där kavajen hade såklart hängt på sedan 1970-talet, och varit med om det mesta, så när han slog på den så var det ett stort vitt kritdammsmoln runt honom. Alltså, det var så humoristiskt, och så synd om honom.

 

Låter som Gunnar Karlsson, han ses ofta gå runt med manchesterbyxor och kavaj.

http://www.math.kth.se/photos/gunnark.jpg

 

Tror inte han undervisar längre. Han suddar mest tavlor åt andra föreläsare, administrerar inlämningsuppgifter för olika matstat-kurser samt delar ut miniräknare under tentor.