Gå till innehåll

Illvillja - numera en gift tvåbarnspappa!


Illvillja

Recommended Posts

  • Svars 419
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Jag satte mig med $200 på ett NL$400 bord (smart va när man inte slår NL$200?). Insåg direkt att det var ett bra bord. En person på bordet miniraisar knappen efter 3 limpers + blindsen. Jag dubblar strax därefter mot just denna person med AA mot KQ. Jag har lite senare tur och dubblar återigen med A6 på A7T66 bräda. Han hade 89 för turnad stege, men degen åkte in på river.

 

Jag spelade ett tag säkert 75% av händerna för just denna person och ytterligare en på bordet lirade 100% av händerna och jag tror de foldade 5% postflop ungefär så hade grymma implicita odds.

 

Tog en snabbtur med Nalle efter sista uppdubblingen då båda fiskarna va tomma. Det var ingen rolig promenad då det mest var fyllon ute som väsnades och var allmänt störiga. Nu när jag kom in ropade Nathalie på mig. Hon kan inte sova, e nervös och pirrig i kroppen, samma känsla som när värkarna började senast. Det är klart, vi letar tecken nu, men ska gå upp och lägga mig med henne så att hon lugnar sig lite.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Trodde faktiskt jag skulle få skriva "på väg till BB" ett tag i natt. Nathalie hade förvärkar som var mycket kraftigare än några hon har haft hittills. Visade sig dock vara falskt alarm denna gång. En mycket trött Nathalie gick upp efter 5 timmars sömn när Jamie vaknade vid 7. Det låter kanske inte så farligt, men senaste 2 månaderna har hon snittat 12-14 timmar per natt och fortfarande varit helt färdig. Jag fick sova 3 timmar till innan vi var tvungna att göra oss i ordning. Vi skulle nämligen till hennes familj i Stenungsund.

 

Var en väldigt trevlig eftermiddag/kväll där. God mat och bra sällskap. Nathalies mamma och hennes nya man ska ha hand om Nalle nu, vår hund ett par veckor minst så att vi kan fokusera på vår tillökning och så. Vet inte om vi mesat till oss, hade ju två hundar när vi fick Jamie. Nu har vi omplacerat gråhunden i början av året (tror han ska på sin första riktiga älgjakt i morrn) och så lämnar vi bort Nalle.

 

Jamie somnade i bilen på vägen hem, men var så slut efter att ha busat hela dagen att han bara var att lyfta över i sin säng när vi kom hem. Jag fick av honom kläderna och fick i honom en flaska välling. För första gången någonsin i sitt liv tror jag drog han på sig täcket. Annars har han aldrig sovit med täcke, försöker vi så kastar han av sig det. Troligen kommer han inte ha täcke på sig lite senare när vi går in och kollar till honom innan vi går och lägger oss.

 

En polare påminde mig om att det var turnering för ett gammalt gäng som alltid hängde på samma forum här. Ett par av oss skriver regelbundet här numera. Får se om jag orkar vara med där, e väldigt trött, men vore samtidigt roligt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

För husfridens skull bör kanske tilläggas att den lata jäveln i vår familj är jag. Vanligtvis sköter Nathalie det mesta med städning, hushållning, matlagning. Om vi ska ngnstans e de hon som packar osv...

 

Dessutom älskar jag henne, så att det liksom framgår.

 

Turneringen gick bra förresten, jag vann den i utklassningsstil. När jag var HU mot "Bubblan" här på forumet så hade jag 50k marker mot hans 5k.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det var riktigt tungt att gå upp i morse. Riktigt gråtrist dag. Hade ändå sovit 6,5 timme. Jamie börjar bli så duktig på att beskriva saker och han har ett oerhört roligt sätt att berätta om händelser. Han öppnade locket på "bajshinken", där vi slänger blöjorna när han va inne i badrummet på nedervåningen. "Usch, blä" sa jag för det brukar inte lukta så gott där. Jamie går då och pekar på skötbordet, sen på blöjorna som ligger bredvid. Sen lägger han sig på golvet och sprattlar med benen, som han gör när man byter blöja. Sen springer han och visar hinken igen. Han ville visa att han visste vad man använder den till...

 

Efter att ha tagit bilen upp till dagis så tog jag hand om lite mail som jag behövde ordna. Blev lite grind efter det. Antingen är jag totalt utspelad på NL$200 eller så har jag bara riktigt elak varians. Känns som jag kommer fel i de flesta potter och betalar av när jag har sämst hand och viker när jag har bäst. Ibland fungerar mina "fancy" spel mot multitabling TAGs, bl.a. är jag nöjd med en representerad färg mot en kille som verkade riktigt stabil.

 

Han vek AA den handen. Handen efter får jag QQ och lyckas få honom att bluffa all-in med 22 på rags flop. Slutade dock back $75 iaf efter att ha donerat en väldans massa pengar med 99. Ena gången mot KK på 556 flop. Andra gången med 99 mot JJ på TT75K bräda. Spelade nog ingen av händerna optimalt, men jag försöker lära mig iaf...Känns som mina stats inte e "way off" iaf... 24/19/4,5 med ca 6% 3 bet range. E väl mest "Win% at Showdown" på 38% som kanske inte är optimal :)

 

Efter att ha hämtat lillen på dagis så bakade vi negerbollar. Sen tittade vi på "oliver och gänget". Mysig film, även om jag e tveksam på sensmoralen i den.

 

Det blev lite bus innan vi lade Jamie. Han roade sig med att hoppa på magen i en kvart. Mycket roligt tyckte han. Jag ringde Karl för att fråga ifall han kunde köra mig i morrn hem från verkstaden så jag slipper gå. Han svarade inte på mobilen, men kom rusande ett par minuter senare. Det är nämligen så att de ska ta hand om Jamie när vi åker in till BB och trodde det var dags...

 

Nu blir det nog att smaska negerbollar, och sen får vi se vad jag orkar göra...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

För husfridens skull bör kanske tilläggas att den lata jäveln i vår familj är jag. Vanligtvis sköter Nathalie det mesta med städning, hushållning, matlagning. Om vi ska ngnstans e de hon som packar osv...

 

Dessutom älskar jag henne, så att det liksom framgår.

 

Turneringen gick bra förresten, jag vann den i utklassningsstil. När jag var HU mot "Bubblan" här på forumet så hade jag 50k marker mot hans 5k.

 

Grattis till vinsten;)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

För husfridens skull bör kanske tilläggas att den lata jäveln i vår familj är jag. Vanligtvis sköter Nathalie det mesta med städning, hushållning, matlagning. Om vi ska ngnstans e de hon som packar osv...

 

Dessutom älskar jag henne, så att det liksom framgår.

 

Turneringen gick bra förresten, jag vann den i utklassningsstil. När jag var HU mot "Bubblan" här på forumet så hade jag 50k marker mot hans 5k.

 

Var väl inget svårt att vinna som alla donerade till dej som till Jamie Gold under WSOP för några årsen ;) Jag fick sån otrolig korttorka på slutet, blev passiv och smälte bort samtidigt som du var riktigt het och aggressiv så det fanns inte mycket att göra än att slutligen donera mina sista marker i HUn :D... Ne, du spelade riktigt bra och det var du jag och gud där som låg i toppen nästan hela vägen. Kul att så många "gamla rävar" var med. Grattis till segern från en nöjd tvåa! :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Inte för att jag har något vettigt att skriva, men det är en himla bra dagbok det här. Lycka till med spelet!

 

En gammal old-school moderator behöver la inte ha något vettigt att skriva när han ger bra kritik?

 

Jag vaknade strax efter sex i morse och tittade dumt nog på klockan och insåg att Jamie troligen vaknar inom en timme. Som vanligt kunde jag inte somna om då utan låg och vred och vände på mig till 06:55 då jag äntligen nästan faller in i drömmarnas skugglika dimma igen. 06:58 kommer en gråtande Jamie in i rummet och har tappat bort sin snuttefilt. Jag är för trött för att ta på mig kläderna som han sträcker fram åt mig, utan muttrar ngt om var morgonrocken är. I mitt morgonrus tycker jag Nathalie säger "på tunnan" och jag börjar stapla ut för att hämta den i tvättunnan på nedervåningen, men blir stoppad i sista stund när hon upplyser mig om att hon sade "på dörren".

 

Det var lite livstilt att de inte repriserade DI-TV på TV8 kl 08:00 som de alltid gör som jag och Jamie brukar se på. Fick nöja mig med lite morgonshower. Jag brukar sen alltid vara 5-10 minuter tidig till dagis (och således alltid hämta honom 5-10 minuter sen), men just idag när jag faktiskt hade en tid att passa så kommer jag ett par minuter sent. Hann dock med god marginal till bilverkstaden. Hoppas nu bara inte värkarna sätter igång när jag e utan bil. Carl (har fått reprimander för att jag stavar fel) behövde åka och besöka en vän på Uddevalla sjukhus, så har inte ens hans bil här i närheten.

 

Egentligen har han två bilar, men han har lyckats låsa in nycklarna i sin Pontiac...

 

Har lite jobb att ta tag i nu, Party Poker gav mig en $200 reload bonus efter min tiltcashout häromdagen. Ska kolla clearingkraven på den, kan kanske va värt att spela in den iaf...men det får vänta tills jag fixat det jag borde gjort igår :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag lyckades hitta lite grind till slut efter ett par timmats mailande och pillande. Konstaterade att det krävdes 25 000 händer för att cleara full bonus på Party Poker på NL$200, så känns som rätt risigt värde.

 

Blev spel på iPoker istället där jag spelade bättre än igår, hade lägre AF, men spelade något lösare enligt statsen. Mest berodde det på att jag hade riktigt bra kortsnitt idag men tog de flesta potterna uncontested. Slutade till slut runt $80 upp med en all-in $EV ytterligare $40 upp (mest berodde det på en torskad all-in med 88 mot AKs på K84 flop rainbow där han så klart hittade färg).

 

Jag hittade set med 77 mot QQ och killen överspelade lite, även om jag e rätt säker på att jag gjort likadant...

 

Nu börjar jag tycka att de ska ringa från bilverkstaden och säga att min bil är klar eftersom jag ska hämta lillen på dagis. Hade inte varit några problem att gå om det inte vore så att vagnen är kvar i bilen *doh*

 

Har ju iofs två vagnar till, plus att han ju faktiskt har ben som han kan använda. Kanske bara e bra att gå ner, för då e han trött sen...

 

Aja, blir en smörgås med havssaltssmör och en risifrutti framför en CR-film innan jag går iaf...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag ringde dagis och sade att jag skulle komma sent. Hoppades de skulle ringa inom kort. Efter en timme inser jag att de inte kommer göra det, så går upp och hämtar honom. Han fick gå ner själv. Det tog ca 45 minuter (promenaden brukar ta 6-8 minuter när jag går själv). Jag hinner knappt innanför dörren innan de ringer och säger att bilen är klar. Jag får inte tag på Carl så jag får traska. Är en ganska bra bit (3 km kanske) men går rätt bra. Kände att det var skönt att röra på sig nu när man inte går ut med hunden. Känns riktigt ovant att inte ha någon hund hemma. De enda gångerna vi varit utan hund är när vi åkt på semester typ sedan vi skaffade Nalle.

 

Killen på bilverkstaden är trevlig, jag får 15% rabatt. Det är illa att jag är mer back på pokern denna månad än jag betalar för bilen. Fick dock inte betala idag. Frågade om jag kunde få ett VOLVO-kort... men han hade inga hemma, så skulle komma in och betala i morrn. Känns som det inte riktigt fungerar så i storstäder...

 

Hinner köra hem bilen och konstaterar att det känns ovant att inte ha den varningslampan lysande. Den har lyst sen jag köpte bilen av mina föräldrar och när jag lånade den bilen av dem tidigare med. Samtidigt som jag kommer innanför dörrn typ kommer Carl förbi och vill fixa bromsarna på bilen. Det är bara att åka iväg igen. Jag är dock inte så behjälplig utan tar hans bil och åker på mitt första föräldramöte som förälder.

 

Kändes kul att köra manuellt växlad bil igen. Var ett tag sedan, men det sitter i ryggmärgen kände jag. När jag kommer tillbaka till Carl så har han konstaterat att mina bromsskivor där fram var rejält slitna och bromsbeläggen nästan nere på metallen. Återstår bakhjulen och spänna handbromsen, sen vågar jag kanske besiktiga bilen.

 

När jag kommer hem till slut så är det dags att lägga Jamie. Att sitta i mörkret och inte kunna göra något direkt alls känns ibland som waste of time. Man får sitta och fundera. Hade jag varit betydligt sluskigare hade jag kunnat passa på att peta näsan och rensa öronen från öronvax. Nu blir det snarare att jag sitter och funderar på att jag borde rensa öronen, men glömmer bort det så fort jag går ut ur rummet...

 

På sistone har jag spenderat mycket tid i Jamies sovrum med att massera min ömmande nacke och axlar. Den där operationen har ännu inte varit någon success för min migrän, men det handlar mycket om att jag inte riktigt kan träna heller. Så fort jag försöker träna ögonen får jag sådan skallebank att hela dagen e förstörd...

 

Nu ska jag nog titta på House...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Oj vad lat jag blir när jag inte har hund. Tog bilen upp till dagis idag igen. Det var lite småregnigt. Får skylla på det. Hittade lite grind efter dagens jobbsysslor på förmiddagen. Det gick rätt bra idag. Spelade bra större delen av tiden, gjorde en onödig bluff med T7s, men jag tror att jag egentligen spelade ganska korrekt, men att han nog träffade bättre än jag räknade med...

 

Jag slutade ett inköp upp efter att ha hittat en kille som hade ganska vettiga stats förutom att han abusade 3 bets. Jag floatade sönder honom ett par ggr och gulade honom sen när han blev misstänksam och jag hade nöten. Hade kunnat bli lite mer upp om jag inte tappat ett halvt inköp med KK mot AA tidigt mot en shortstack. Var all-in pre så inte mycket att göra åt det...

 

Jag fixade maten till lunch. Blev Charlie Chaplin, ett bra hamburgeställe i stan. Hemkörningen är helt ok, även om det ibland kan ta lite tid och man får ganska ofta det man beställer... Vi åkte upp till bilverkstaden för att betala gårdagens reparation, men de hade fortfarande inte fått in några volvokort.

 

-"Kom in på fredag och betala om ni inte är på BB då"

 

Känns riktigt skönt med den inställningen.

 

Vi fick tillbaka vår digitalbox nu igen från Com hem... Den slutade fungera den 8e augusti (samma dag som OS började). Har skickat in den och fått tillbaka den två ggr med samma fel. Idag fick vi en helt ny box, fortfarande samma fel. "Sätt in kortet" säger boxen, känns ju som de kunde provat med att skicka ett nytt kort från början...

 

Vi är så desperata när det gäller att fördriva tiden nu att vi till och med åkte och handlade MED Jamie. Alla som har barn vet att detta är en självmordsakt i sig. Små barn i matbutik är ungefär som att släppa in en anabolasmittad rabiesapa i ett glasbruk och hoppas att han inte ställer till några bekymmer. Gick faktiskt ganska bra idag, bortsett från att han blev snattare när jag inte han rycka bort honom från lösgodiset innan han tryckt i sig en godis (jag hann dodga 5 försök innan det sket sig). Med tanke på att vi betalar 5-6000 i månaden i matinköp i den butiken kan de gått ta svinnet på en ynka godisbit.

 

När vi kom hem visar sig denna desperation i än större grad när vi märkte alla Jamies kläder med etiketter som man stryker fast. Detta är ju något som bara riktigt präktiga föräldrar gör (typ en "nit"). Vi blev hungriga under tiden och Jamie hjälpte glatt till med pannkakssmeten. Han hade smet i håret och på benen och mest överallt. Så efter att ha spätt på med sylt över hela magen och armarna när han åt pannkakorna fick vi ta ett bad. Han är mycket duktig i badet tills man ska tvätta håret. Han tvålar gärna in sig själv, speciellt snoppen är rolig att tvätta och fötterna.

 

Han var så trött efter badet att han somnade i TV-soffan med Nathalie medan jag satt och jobbade med tio olika saker samtidigt. Känns som jag påbörjat en massa projekt nu för att fördriva tiden under slutskedet av graviditeten. Blir värre sen att slutföra allt när ungen väl kommer, men antar att det blir bra. Det är alltid roligt när man är supermotiverad, och just nu känns det som allt går riktigt bra...

 

Verkar vara förvärkar nu igen, hoppas det utvecklas till något riktigt...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När vi kom hem visar sig denna desperation i än större grad när vi märkte alla Jamies kläder med etiketter som man stryker fast. Detta är ju något som bara riktigt präktiga föräldrar gör (typ en "nit")

 

Oh jösses, det är verkligen inte roligt någonstans. Vi har två barn, det brukar vara ett tredagars säsongsbetonat batchjobb att få de där på plats. Självklart med en stor hög med kläder som man till sist i förtvivlan bara slänger på golvet.

 

Tilten när man skickar iväg dem till dagis och de där lapparna sedan lossnar i ena kanten första dagen är inte liten heller...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Oh jösses, det är verkligen inte roligt någonstans. Vi har två barn, det brukar vara ett tredagars säsongsbetonat batchjobb att få de där på plats. Självklart med en stor hög med kläder som man till sist i förtvivlan bara slänger på golvet.

 

Tilten när man skickar iväg dem till dagis och de där lapparna sedan lossnar i ena kanten första dagen är inte liten heller...

 

Jag har inte hunnit skicka iväg ungen med dem än... förvärkarna fortsätter så ska gå till sängs nu ifall det blir så att vi får åka in i natt...

 

Hittade lillplusset på en timmes grind. Va totalt galna bord, men lyckades inte få in degen med bra händer, men drog ut och träffade hyfsat några gånger...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vi fick tillbaka vår digitalbox nu igen från Com hem... Den slutade fungera den 8e augusti (samma dag som OS började). Har skickat in den och fått tillbaka den två ggr med samma fel. Idag fick vi en helt ny box, fortfarande samma fel. "Sätt in kortet" säger boxen, känns ju som de kunde provat med att skicka ett nytt kort från början...

 

Vi är så desperata när det gäller att fördriva tiden nu att vi till och med åkte och handlade MED Jamie. Alla som har barn vet att detta är en självmordsakt i sig. Små barn i matbutik är ungefär som att släppa in en anabolasmittad rabiesapa i ett glasbruk och hoppas att han inte ställer till några bekymmer. Gick faktiskt ganska bra idag, bortsett från att han blev snattare när jag inte han rycka bort honom från lösgodiset innan han tryckt i sig en godis (jag hann dodga 5 försök innan det sket sig). Med tanke på att vi betalar 5-6000 i månaden i matinköp i den butiken kan de gått ta svinnet på en ynka godisbit.

 

Verkar vara förvärkar nu igen, hoppas det utvecklas till något riktigt...

 

Hade lite strul med ComHem när telefonen inte ville funka som den skulle (vi har tv/telefon/internet genom dom nu. Då fick vi en ny box som löste allt.

 

Har varit och handlat själv med snart 4 åringen för några dagar sedan och i förrgår med båda (andra 4.5 månad), går väldigt bra och han snor inte godis.

 

Hoppas #2 ploppar ut nu, så ni slipper den stressen.

 

GL

//SE

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det var falskt alarm denna gång med... Jag sov trots det oroligt hela natten, Jamie låg och sov större delen av natten hos oss. Tror jag iaf, vet inte när han kom in till oss, men när jag kollade på klockan vid 02:11 så låg han iaf mellan oss. Jag vaknade klockan 6 av att jag bankade skallen riktigt jävla hårt i nattduksbordet som står bredvid sängen. Sov oroligt sedan, för man vill inte röra sig för mycket så att lillen vaknar. Han sov dock till 07:45. Mycket lyxigt!

 

Efter att ha ätit frukost och krånglat på honom kläderna inklusive ytterkläder så går han in och vill sätta sig på pottan. Eftersom det bör uppmuntras så är det bara att ta av honom allt igen. För att citera en textrad från en gammal goding (gissningar tas gärna emot, vinnaren får en fantastisk ära)

 

"Döm om min förvåning, vad tror ni jag får se"

 

Jo ungen sätter sig faktiskt och KISSAR på toan. Han leker inte med den så som han oftast gör utan kissar i den (en liten skvätt kom på golvet, men det får man nog räkna med).

 

Det gjorde det värt att klä på honom allt igen. För er som inte har barn så var det en ensamstående mamma som beskrev det som att försöka klä på en åttaarmad, sprattlande bläckfisk kläder utan att ha några armar stickande ut från något håll...Detta var beskrivningen för en nyfödd unge... du får skruva upp svårigheten ett par grader för en 20-månaders...

 

Det var en vacker morgon igen, dollarn och euron rusar (vilket betyder att mina inkomster gör detsamma) och jag hade bara 2 mail att ta hand om...

 

Nu ska jag gå och knäcka min morgonburk med coca cola och hitta lite grind!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tänk så det kan bli i livet ibland. Vi har ju som ni sett i dagboken bara gått och väntat nu under en längre tid på att värkarna ska komma igång och vi kan åka in till BB. Igår satt jag och spelade lite cashgame där jag blev brutalt våldtagen och en $25k GTD turnering vid sidan av. Jag slutade till slut 25a och fick $200 i turneringen och klockan var då närmare halv 2. När jag kommer upp i sovrummet säger Nathalie att hon tror hon fått första värken nu.

 

Eftersom det varit så mycket "falsklarm" på sistone så bestämmer vi oss för att försöka sova. Dock är man ju lite spänd och ingen av oss kommer till ro. Värkarna tilltar i styrka och vi konstaterar att det nog är riktiga värkar. De verkar (verkar och värkar, spännande språk vi har) dessutom tillta i styrka. Vi ringer in till förlossningen på Östra sjukhuset i Göteborg dit vi ska och de tycker vi ska åka in direkt.

 

Sagt och gjort, vi ringer Carl som kommer över direkt som planerat. Han lägger sig på gästsängen så att Jamie får fortsätta sova. Vi skyndar oss in i bilen och sticker iväg, vi har trots allt 15 mil att åka. Jag står på bra, det är lite blött väglag, men inget regn. När vi väl når motorvägen börjar Nathalie ha värkar mer eller mindre konstant, och det är fortfarande 10 mil kvar. Jag kör så pass fort som känns safe, runt 160, men min stackars volvo 850 klarar nog betydligt mer, men framvagnsinställningarna är långtifrån optimala så det skakar en hel del...

 

I Stenungsund säger Nathalie

 

-"Nu är det krystvärkar, det känns som ungen är på väg ut!"

 

Om jag inte var nervös innan detta, så får jag mer eller mindre panik nu. Det är fortfarande 55 km kvar till sjukhuset. Jag drar ner på farten till 135 för att minska skakningarna lite så att det kanske håller tillbaka värkarna något. Det fungerar i 30 sekunder iaf...

 

Återigen kommer jag ihåg hur jävla hjälplös man är som man när den man älskar skriker ut sin smärta och du kan inte göra ett jävla skit. Nathalie har riktigt hög smärttröskel, jag hade varit död vid detta lag, och det finns inte ord för att beskriva hur stolt jag är över henne (och andra kvinnor för den delen som genomlider en graviditet och förlossning). När hon dock skriker rakt ut av smärta och det ser ut och känns som om hon skulle kunna krypa ur sitt eget skinn för att bli av med smärtan så är jag nära att brista i gråt.

 

Jag sliter upp mobilen och ringer förlossningen och säger:

 

-"Vi kommer inte klara detta, kan ni skicka ambulans?"

 

De säger åt oss att ringa 112 och svänga in och möta upp den vid Kungälvs Sjukhus som har en öppen akutmottagning. På avfarten dit kommer ytterligare en ny krystvärk och jag kör så fort jag vågar utan att för den sakens skull tvingas till tvärbromsar eller liknande som bara förvärrar saken. Jag känner mig som värsta actionhjälten när jag svänger in till akuten där de står redo efter larmet. De plockar upp Nathalie och lägger henne på en bår. Jag ställer undan bilen och springer efter.

 

Ingen på detta sjukhus har utbildning som barnmorska, men de flesta av sjuksköterskorna har iaf fött egna barn. Det hindrar dem inte från att springa runt som yra höns och jag hindrar mig själv från att säga:

 

-"Är det någon här som vet hur detta går till?" då jag inser att detta inte hjälper saken. De har bättre kunskaper än jag har åtminstone.

 

Medan de fortfarande diskuterar sterila underlag och när ambulansen kommer för att köra oss vidare så får Nathalie en ny krystvärk.

 

-"Ok, för i helvete, kan någon ta upp ungen, den är ute nu och ligger mellan mina ben", skriker hon och mycket riktigt, plötsligt hörs ett barnskrik under den filt de lagt på henne.

 

En liten son ligger där blodig och ynklig som bara ett helt nyfött barn kan se ut. Det är nu jag inser hur adrenalinet pumpar, jag kysser Nathalie på pannan och är så glad och stolt som man bara är i just dessa lägen.

 

Personalen var oerhört hjälpsamma och trevliga, tar bilder och försöker göra allt så bra som möjligt för oss. Ambulansen kommer så småningom och kör in Nathalie till Östra Sjukhuset. De släpper iväg mig till min egen bil med viss skepsis, men jag intalar mig själv och dem att min chock har släppt och jag kan köra in efter.

 

Väl framme på Östra vägs vår lille parvel, han väger 3345 gram, vilket är lite mer än Jamie och är lika lång som Jamie var, 50 cm. BB är tyvärr överfullt så det finns ingen sängplats för mig och den fåtölj jag fick var inget vidare att sova i så efter ett par timmar ger jag mig hit hem. Ska försöka sova nu ett par timmar och sen åka och plocka upp Jamie. I morgon ska Nathalie och vår nya, som troligen kommer kallas Tom Vegas Alexander, med det sistnämnda som tilltalsnamn och Tom efter Nathalies pappa få komma hem.

 

På vägen hem har jag god lust att ställa mig på ett bord på McDonalds där jag stannar för att äta lunch och skrika

 

-"Jag har fått min andra son"

 

Jag låter dock bli, ringer lite släkt och vänner istället. För er som inte har barn säger jag bara det, att även om det finns mycket jobbiga saker med barn, så finns det inget som går upp mot stoltheten och kärleken du känner till dem.

 

Jag ska nog gå och sova lite nu, känner mig förvånansvärt otrött, men det är nog adrenalinet som finns kvar i mig, och lyckan. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hänt om vi inte svängt av vid Kungälv. Enligt våra tidsberäkningar hade vattnet gått i tingstadstunneln ungefär... jag som nästan svimmade igår av det blod som kom när jag satte en potatisskalare i tummen hade väl troligen inte sett ett lyckligt slut där.

 

Kommer lite bilder senare :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...