Språkpolistråden

[sexyterran]

ibland = sällan?

 

inte?

[Bluwajt]

inte?

 

nej lol

 

sällan<ibland<ofta

[devalanteriel]

brukar är inte lika med ofta heller

[valterego]

Brukar är i stort sett lika med regelbundet, vilket inte är ett mått på frekvens utan just på regelbundenhet. Rätta mig om jag har fel, Dev

[MikeTime]

Är min signatur rätt eller ska det måhända vara "stöder"? Enligt min egen uppfattning fungerar båda. Fler åsikter?

[devalanteriel]

att stödja

jag stöder

han stödde

hon har stött

 

Många skriver dock "att stöda" och "jag stödjer", t.ex. du.

[Trollat]

Där vill jag ha "stöder".

[devalanteriel]

Brukar är i stort sett lika med regelbundet, vilket inte är ett mått på frekvens utan just på regelbundenhet. Rätta mig om jag har fel, Dev

 

Det går att säga "brukar x ibland" men det är inte direkt jättesnyggt eller fullständigt logiskt. Att bruka göra något innebär bara att det är en vana.

[Agent Cooper]

"Torben brukar hasch ibland."

[devalanteriel]

Jag förutsätter att folk är tillräckligt intelligenta för att skilja betydelserna åt.

[Klyka]

Jag förutsätter att det var en förutsättning för hans inlägg.

[Agent Cooper]

En språkfråga som ingen lyckats förklara för mig. Ordet/talet FYRTIO (40) uttalas förtio eller förti. Varför? Det är ju ett y och inte ett ö i ordet.

[Trollat]

Det finns väl ganska många ord som stavas på ett annat sätt än det uttalas.

 

Jag vet inte varför det är så.:S

[Relativitet]

Varför man säger så har väl växt fram när språket utvecklats. Fyr(a)-tior är väl anledningen till att det stavas som det gör.

[devalanteriel]

Det är vad jag vet ett gammalt uttal som finns kvar i talspråk trots att det standardiserats till det etymologiskt mer logiska fyrtio i skriftspråk. Även andra ord uttalades på samma sätt förr, men de har sedan gått åt skriftspråkshållet.

[Agent Cooper]

Fyr(a)-tior är väl anledningen till att det stavas som det gör.

Jag tror alla förstår varför 40 stavas fyrtio. Jag vill veta varför just siffrorna som innehåller en fyra inte uttalas som de stavas. Svepande förklaringar som att "det har blivit så när talspråket utvecklats" ger jag inte mycket för.

[Agent Cooper]

Det är vad jag vet ett gammalt uttal som finns kvar i talspråk trots att det standardiserats till det etymologiskt mer logiska fyrtio i skriftspråk. Även andra ord uttalades på samma sätt förr, men de har sedan gått åt skriftspråkshållet.

Ok! Vilket språk kommer det ursprungligen från? Tyska, franska, fornnordiska av något slag? Uttalet alltså.

[devalanteriel]

Hmm... ordet kommer från fornsvenskan, men varifrån det kommer före dess vet jag inte. Gissningsvis har det funnits ganska länge; siffror tenderar att ändras ganska lite. Det borde ha kommit från protogermanska.

 

Uttalet har jag ingen aning om tyvärr.

[Skadast]

Varför i helvete kan inte folk skilja på enda och ända?

Det är oerhört underligt.

 

 

Vadå, varför skulle man uttala "enda" och "ända" olika? Jag menar, orden uttalas ju...lika.

Jasså? Vem har bestämt att orden ska uttalas lika? Jag stör mig i och för sig sällan på uttal, så det må ju vara, men stavningen bör man fixa efter lågstadiet.

[Hjort]

Det är vad jag vet ett gammalt uttal

Var ett tag sen lingvistiken för mig, men borde det inte helt enkelt kunna vara att det är jobbigare att säga "fyr tio" än "förti". Dvs, snarare än att det är en rest så gör talsystemet det snabbare att sluddra ihop det lite.

 

Jämför "pangkaka" och "pannkaka".

[Klyka]

Svepande förklaringar som att "det har blivit så när talspråket utvecklats" ger jag inte mycket för.

 

OK? Svepande fullkomligt logiska och vanligen korrekta (men tyvärr ofta inte särskilt akademiskt intressanta) förklaringar undanbedes? Ibland kan saker inte förklaras med att de migrerat från de germanska språken under visst inflytande av fornnordiska uttalsregler, utan de har betydligt tråkigare förklaringar. Såsom att saker och ting tenderar att förenklas med tiden.

 

Jämför "pangkaka" och "pannkaka".

 

Jag tror att just pangkaka är ett uttals-"fel" som uppstår pga att detta är ett ord som många lär sig vid låg ålder, och "pangkaka" ligger närmare barnets referensramar än "pannkaka" när ordet uppsnappas första gången. Barnet kan ordet "pang" men förstår inte innebörden av "pann-", varför felhörningen lätt uppstår och sedan genom hävd förstärks till vuxna år.

[Ignatius]

patetiska klagomål från knökmaffian överlag i den här tråden, men jag TILTAR så hårt när någon säger, eller gud förbjude skriver, den andre. eller den förste. om ett datum alltså

[Agent Cooper]

OK? Svepande fullkomligt logiska och vanligen korrekta (men tyvärr ofta inte särskilt akademiskt intressanta) förklaringar undanbedes?

- Varför har björnar päls?

- För att det har blivit så under tidernas gång.

 

Tycker du det är ett bra svar?

[Hjort]

Jag tror att just pangkaka är ett uttals-"fel"

Det är inget fel alls, utan bara så vårt talspråk fungerar. Det går knappt att uttala som "pannkaka" om man inte medvetet gör det. När man går från n-ljudet till k-ljudet så smyger ett ng in eftersom om man inte medvetet slutar ljuda mellan fonemen (tungrörelsen mellan n-ljud och k-ljud hamnar alltid i positionen för ng-ljud).

 

Lite förenklat så kan man säga att om ett fonem som ligger mellan två andra fonem, utan paus, som är långt ifrån det i talapparaten så brukar det antingen skippas eller ersättas med ett likartat ljud som ligger närmare.

 

Om man någon gång sätter sig ned och transkriberar talspråk, även om det är den mest perfekta rikssvenska som talas, så kommer man snabbt se att transkriptionen inte har särskilt mycket med ordboksuttal att göra. Det är bland annat därför som datortal låter helt fucked up.

 

Språkpolistekniskt så tycker jag det är väldigt tveksamt att rätta något talspråkspråk med hänvisning till skriftspråk, eftersom de skiljer sig åt nästan lika mycket som 3D och 2D. Eftersom det är skriftspråket som är den bleka kopian så blir det än mer tveksamt att se det som något slags facit. Imo är det betydligt rimligare att rätta skriftspråk efter talspråk än tvärtom.

[devalanteriel]

Ang. pangkakan har Hjort rätt. Principen finns lite överallt, exempelvis säger nästan alla "em bil" men vi hör det som "en bil" med hjälp av lite hederlig kognitiv hjärntvätt.

 

Vad gäller fyrtio vet jag dock fortfarande inte. Hjorts förklaring verkar rimlig.