Cash me ousside - how bow dah!

[Metaddict]

Fan va tyst det varit om Berbatov idag förresten! Trevligt IMO

[Metaddict]

Hahaha! "Nicklas Bendtner's move to Sunderland is believed to be complete. Well done, Sunderland. You've signed the biggest nutjob to come out of Denmark since Hamlet."

 

Arsenal värvade mer än jag trodde. Benayoun och Arteta tror jag kommer göra nytta för dem tyvärr. Mertesacker eventuellt men jag är halvskeptisk. Dem andra två säger jag inget om.

[slowboy]

Suck, att mitt lag värvade Bendtner ser jag ju inte som nåt positivt iaf.

Lär göra mer skada än nytta =/

[Metaddict]

[Starfitter]

fotbolls nördar...

 

Blir inget barca, blir en sista min till solen. Kanske inte optimalt precis när man hoppar på 200% plugget men.... det blir så

 

Beställde en ipad 2 16 gig nu med, står jag ska få den 12-14 men vill ha den 9e senast. Kan man ringa och uppgradera sin efterskickning till express via supporten? Lyckas inte hitta

[Starfitter]

on another note:

 

Var borta vid Värnhem och skulle kolla på en lägenhet som var intressant för byte. Det var enligt annonsen en fräsch 2a, läget går inte klaga på heller så gick bort med goda förhoppningar.

 

När jag anländer så är några som hyrt den i andra hand i full gång att flytta ut sina saker och städa. Dessa är ett svart par som inte kan svenska och pratar engelska med sådär härlig brytning.

 

Även hon som jag eventuellt skulle byta med har en man som pratar dålig svenska och även han är kolsvart.

 

De som har bott där har en liten bäbis som mamman håller och de andra paret har två små ungar som springer runt, säg runt 4-6 år båda två.

 

Jag kikar medan de småtjabbar lite om att städningen inte är så bra.

Det eskalerar vidare när några grejer ligger kvar på vinden, då börjar mannen till hon jag ska byta med skrika rätt mkt på engelska.

 

Tänker, WOW missanpassad jag är. Borde obv inte vara här just nu, UL liksom.

 

Vi åker ner till lobbyn där alla sakerna står för jag ska åka med byteskvinnans bil hit så dom får kolla på min lägenhet och eventuellt fundera på ett byte.

 

Då kommer mannen som var så upprörd ner och råskriker om att det står någon form av tv bänk kvar där uppe och att han vägrar ge tillbaka depositionen.

 

Det hettar till!

 

Mannen som har hyrt (rätt vältränad) sliter av tishan så han har linne och trycker upp den andra (tjock) mot väggen och höjer näven.

 

Jag står helt perplex i några sekunder. WTF, det är ju barn här.

 

Hoppar in mellan dem och trycker undan dem. I mitt huvud känner jag mig inte direkt involverad, säger med (i mitt huvud) rätt timid röst ; Guys dont fight.

 

Dom skriker på rätt bra i den underbara brytningen av engelska dom har.

 

Den ena skriker:

- aaah hit me!

 

och den andra skriker:

- Giiiive me myyy moooonieee!

 

(som sagt tänk på brytning från en afrikansk krigsfilm, mkt bas osv)

 

Får undan dem rätt ok och inga egentliga slag utdelas.

 

Utanför står en liten skara personer och ser detta, polisen kommer rätt fort och hoppar ur en pikèbuss.

Jag förklarar vad jag gör där och sen går jag ut, säger till kvinnan ringa mig om dom vill se min.

 

 

Om jag kommer svara får bli ett problem om det händer.....

 

älskar att vara tillbaka i malmö

[Staash]

on another note:

 

Var borta vid Värnhem och skulle kolla på en lägenhet som var intressant för byte. Det var enligt annonsen en fräsch 2a, läget går inte klaga på heller så gick bort med goda förhoppningar.

 

När jag anländer så är några som hyrt den i andra hand i full gång att flytta ut sina saker och städa. Dessa är ett svart par som inte kan svenska och pratar engelska med sådär härlig brytning.

 

Även hon som jag eventuellt skulle byta med har en man som pratar dålig svenska och även han är kolsvart.

 

De som har bott där har en liten bäbis som mamman håller och de andra paret har två små ungar som springer runt, säg runt 4-6 år båda två.

 

Jag kikar medan de småtjabbar lite om att städningen inte är så bra.

Det eskalerar vidare när några grejer ligger kvar på vinden, då börjar mannen till hon jag ska byta med skrika rätt mkt på engelska.

 

Tänker, WOW missanpassad jag är. Borde obv inte vara här just nu, UL liksom.

 

Vi åker ner till lobbyn där alla sakerna står för jag ska åka med byteskvinnans bil hit så dom får kolla på min lägenhet och eventuellt fundera på ett byte.

 

Då kommer mannen som var så upprörd ner och råskriker om att det står någon form av tv bänk kvar där uppe och att han vägrar ge tillbaka depositionen.

 

Det hettar till!

 

Mannen som har hyrt (rätt vältränad) sliter av tishan så han har linne och trycker upp den andra (tjock) mot väggen och höjer näven.

 

Jag står helt perplex i några sekunder. WTF, det är ju barn här.

 

Hoppar in mellan dem och trycker undan dem. I mitt huvud känner jag mig inte direkt involverad, säger med (i mitt huvud) rätt timid röst ; Guys dont fight.

 

Dom skriker på rätt bra i den underbara brytningen av engelska dom har.

 

Den ena skriker:

- aaah hit me!

 

och den andra skriker:

- Giiiive me myyy moooonieee!

 

(som sagt tänk på brytning från en afrikansk krigsfilm, mkt bas osv)

 

Får undan dem rätt ok och inga egentliga slag utdelas.

 

Utanför står en liten skara personer och ser detta, polisen kommer rätt fort och hoppar ur en pikèbuss.

Jag förklarar vad jag gör där och sen går jag ut, säger till kvinnan ringa mig om dom vill se min.

 

 

Om jag kommer svara får bli ett problem om det händer.....

 

älskar att vara tillbaka i malmö

King Kenny fixar!

[Metaddict]

Bröst och trillar på gymet idag. Älskar när man är trött och har en dålig dag och tror passet ska bli kasst men det istället blir ett bra pass och man efteråt känner sig som en ny människa igen. Det var tredje passet på tre dagar om man kan räkna de 10 seten vader igår som ett pass.

 

Nötfärs och tonfisk-handling på Lidl efter det Lagade till min vanliga färsgryta med bönor, champinjoner och majs. Fuskade med en burk Coca Cola men det var sååå värt det

 

Fick dessutom in ett lagom grindpass på 1½ timme på SVS och lyckades sjukt nog återigen plussa. Så med mina mått mätt blev det en extremt produktiv dag

 

 

 

Wall of text, shahin89-style:

 

Jag har tänkt mycket på middag/öl-förfesten jag var på i lördags med 5 vänner/bekanta. Vid ett tillfälle blev vi tre pers i en soffa och jag insåg att jag hade hamnat mellan en framgångsrik säljare som nyss köpt en etagelägenhet mitt i centrala Helsingborg och driver sitt eget företag, och en polare som väljer mellan forskningsplats på universitet (tror det var Lund men kommer fan inte ihåg helt 100) eller jobb på canceravdelingen i Lund. Kände mig så jävla misslyckad och efterbliven. Där sitter man liksom, på väg mot gulen och orkar inte ens förmå sig själv att spela poker några timmar om dagen. Bara man drar till gymet och drar ett pass känner man sig nöjd med sig själv efter. Det sjuka är att det är två helt vanliga killar (eller inte) som man inte alls tänkt på som speciellt märkvärdiga annars. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag sett mig själv som smartare än de båda. Det där är man nog så illa tvungen att omvärdera

 

Jag har funderat mycket på vad det är som gör att dem lyckats sådär och jag själv står kvar och stampar på samma ställe som för 7-8 år sedan. Jag har tyvärr inget bra svar, hade jag haft det hade jag väl varit rik. Det handlar nog mycket om att dem har motivation och ett driv som till exempel jag inte har. Men motivation till vad egentligen? Handlar det bara om att dem hittat just den där grejen dem är bra på och verkligen vill göra med sitt liv? Eller är det någon slags generell motivation till livet rent allmänt, att vakna varje dag med energi nog att jobba hårt på att göra något konstruktivt av sin dag och sitt liv, oavsett vad det är? Att ha livsglädje nog att vakna och direkt hoppa ur sängen och börja kämpa, oavsett om man har en bra eller dålig dag?

 

Jag är absolut inte missunnsam eller så, båda snubbarna är jättetrevliga och bra personer och jag betvivlar inte alls att de kämpat hårt för att komma dit dem är och förtjänat det mer än väl. Men jag har samtidigt ändå svårt att inte tänka "om dem kan klara det borde jag också kunna klara det". Ändå kommer jag absolut ingenvart. Det känns som jag fortfarande väntar på någon slags uppenbarelse som vägrar komma. Jag betvivlar iaf skarpt att det är pokerrelaterat, då borde det ha hänt redan. Det är ändå ganska många år jag spelat poker nu. Där har jag absolut ingen som helst rätt att klaga, det är jag till mitt försvar fullt medveten om. Förutom något år eller två i början har jag inte varit i närheten av att lägga ner den tid jag borde. Varken på att spela eller att jobba på mitt spel. Men motivationen fanns där iaf alltid i bakgrunden, tillräckligt närvarande för att jag skulle få mina ryck då och då och grinda dugligt. Nu har jag ändå börjat smyggrinda senaste 2-3 veckorna men mitt skröpliga psyke klarar bara lägre och lägre nivåer. Snart är jag väl nere på $NL10 där jag en gång började.

[padrinosftw]

Bland det bättre jag sett dig skriva meta (=

[Trillske]

Jag har tidigare med all rätt fått stämpel av att vara lite elak mot pokerspelare - kallat folk allt mellan freaks och soc.-fall osv - men det där kom ju liksom aldrig från att jag hatade människor eller nåt sånt där. Tvärt om har jag någon form av omvänd empatistörning som gör att jag empatiserar för mycket och lider när folk gör dumma saker med sin egna liv, på ett sätt som gör att eventuell hjälp jag försöker ge ibland blir kontraproduktiv eftersom jag tiltar och verbalt spyr på inkompetensen - och då vill ju ingen lyssna. En del av det grundar sig på en rädsla, en men förihelvette, det där kunde varit jag om jag inte tog en analytisk kalldusch i sista stund.

 

Nedan kommer ett flummigt virrvarr men även lite; så här är det, för såhär vet jag att det är. När jag fyllde 23 år tvingades jag motigt ställa mig själv framför spegeln och säga att, nej, riktigt såhär var det ju aldrig meningen att det skulle bli. Vid det här laget hade jag inte så mycket trevligt att skriva på CVt. Jag kunde skriva att jag haft makalösa 9 olika jobb på 4 år, och att övrig tid hade jag spenderat i destruktiva förhållanden med enda måttstock på en livspartner att hon skulle vara "läcker", övrig kompabilitet var överflödlig. Jag hade värdelösa betyg från gymnasiet och jag var den enda människa som visste att jag skulle bli civilingenjör, även om även jag själv började tvivla eftersom jag uppenbarligen inte var påväg ännu.

 

När jag var 23 år gammal kunde jag inte matte C - och inte något annat specifikt heller vad jag kan komma på. Vad det innebär i praktiken är inte att man måste lära sig matte C - matte C kan man lära sig bra på 2 veckor, det är en skitkurs. Lägg 4 veckor så har du resten av gymnasiematten. Det är något helt annat som måste hända. Det är ett fokus som måste förändras, fokus på nu och på då, fokus på vad som driver, på hur det driver. Rent praktiskt kan man säkert springa till danmark men det är oftast smartare att åka bil.

 

Själv tog det mig ungefär 10 månader att förstå vart jag hade tänkt snett, vad som egentligen låg ivägen för praktiska utföranden, och varför jag var där jag var 4 år efter gymnasiet. Insikterna av de månaderna var det som fick mig att förstå personlig utveckling ur ett helhetsperspektiv, det var det som fick mig att förstå varför vissa människor aldrig kommer göra något med sitt liv trots perfekta förutsättningar - enbart tack vare att de spärrar sig själva undermedvetet. Även insikt om varför de spärrar sin egen framgång och något sånär insikt om hur de flesta skulle kunna åtgärda problemen.

 

På köpet förstod jag faktiskt via mitt nyfunna fokus detruktiv monetär kvantisering, marknadsekonomisk problematik, systemsynsätt och en massa trevliga grejer som ur ett lite längre perspektiv har givit mig en - visserligen lite diffus - tråd att följa nu, även karriärsmässigt. En sån där tråd som det känns som respekterat folk ofta har och som jag aldrig haft förut.

 

Grejen är också att det där, det jag känner kom "på köpet", det är knappast slump. Under de där 8-10 månaderna skrev jag sida efter sida efter sida om de här sakerna, och jag räknade redan då med att precis det här skulle hända. Om min väg till ett liv jag respekterar skulle vara fooled by randomness, det vore otroligt. Helt otroligt.

 

Detta är redan hur långt som helst och jag gör förstås inga anspråk på att leverera praktiska råd. Vad jag vill hinta om är tre saker:

1) Dina förutsättningar, IQ, uppfostran, osv.. De avgör inte jättemycket och samtliga har sina egna tröskelvärden i båda riktningar. Vad som avgör är alltså - klycha - att du gör det bästa av situationen. Hur du gör det är genom att fokusera rätt, för då kommer praktiken automatiskt.

2) Rätt fokus handlar aldrig om att jobba hårdare - kämpa/forcera - med något, utan att göra det rätt. Det kommer förr eller senare dagar där det där med att jobba hårt - kämpa - är relevant, men det kommer inte förrens den dagen du redan har en tråd att följa och måste forcera fram exempelvis ett delmål (exempel: låt säga att du sitter som projektledare - det kommer dagar och arbetsuppgifter du hatar, som du forcerar, men det är inte de dagarna du arbetar för).

3) Du har, garanterat, fel fokus idag.

 

Vad du ska göra nu är att du ska se filmen 3 idiots. Du ska se den för att det är en fantastiskt bra och lättsam film. Från filmen kommer du ta med dig ett leende, om du inte helt saknar smak, men du bör också ta med dig ett citat: "chase excellens and success will follow".

[Yxel]

Först måste du veta vad du vill göra, sen kan du börja jobba dig dit, sakta men säkert.

Sen tror jag det är viktigt att hela tiden hitta positiva saker med det liv man lever för tillfället. Om dom nu är så små som att du kan gå till gymmet när du vill är alltid något. Inte många som kan det tex.

[Starfitter]

Väl skrivet meta.

 

Känner nästan samma några gånger jag ser folk som fortsatte när jag började civ. ingejör. Allt handlar om ambition och motivation.

 

Personligen tycker jag det är lättare att göra saker fast se på dem som om de inte vore speciellt viktiga (för de är de aldrig egentligen)

Så bara blir allt som de blir.... funkat hittils

 

sålänge man är i en position man njuter av livet är de rätt lätt att få saker gjort utan för mkt anstängning.

[Rooney]

Du är knappast ensam inom pokersläktet att ha blivit förslappad som människa vars hjärna tillslut blir nöjd över att ha åstakommit saker på en dag som för andra bara är smågrejer man gör i förbifarten. Många är vi ju som spelade mer innan vi blev heltidsproffs. Att man inte får in grind har man väl olika anledningar till, men för mig har det till stor del varit dålig acceptans av varians och det har bara lett till mindre och mindre grind ju tuffare spelen har blivit. Att utvecklas och studera ännu hårdare än tidigare för mindre pengar har känts väldigt väldigt jobbigt.

 

Jag tror att det är viktigt att ha någon form av mål för att få tillbaka den där gnistan igen. Jag ska snart börja plugga och ska köra hårt fram tills dess, för sen är det slut med pokern för alltid. Jäkligt skönt känns det, och det gör det mycket lättare att motivera sig själv varje dag än om man fortfarande efter alla år inom pokerträsket med så mycket lägre winrate nu än då bara grindade utan plan och tyckte lite synd om sig själv för att man inte orkar göra något med sitt liv.

[Starfitter]

lite OT atm men har läste en bok igår.

 

Läst de mesta av Bukowski, älskar honom. Så hade en biografi OM honom hemma som jag inte hade läst. Slutade med jag sträckläste 180 sidor.

 

Så för alla som inte läst något av honom. Kan knappt ens beskriva hur mkt jag rekommenderar att ni gör det.

 

Läste t.o.m 40 sidor dikter (har bara läst noveller och romaner innan) precis, ligger och bara mår

 

 

Mvh

 

Elk brew och dikter

[Metaddict]

Bland det bättre jag sett dig skriva meta (=

 

Du menar receptet på nötfärsgrytan?

[Metaddict]

Jag har tidigare med all rätt fått stämpel av att vara lite elak mot pokerspelare - kallat folk allt mellan freaks och soc.-fall osv - men det där kom ju liksom aldrig från att jag hatade människor eller nåt sånt där. Tvärt om har jag någon form av omvänd empatistörning som gör att jag empatiserar för mycket och lider när folk gör dumma saker med sin egna liv, på ett sätt som gör att eventuell hjälp jag försöker ge ibland blir kontraproduktiv eftersom jag tiltar och verbalt spyr på inkompetensen - och då vill ju ingen lyssna. En del av det grundar sig på en rädsla, en men förihelvette, det där kunde varit jag om jag inte tog en analytisk kalldusch i sista stund.

 

Nedan kommer ett flummigt virrvarr men även lite; så här är det, för såhär vet jag att det är. När jag fyllde 23 år tvingades jag motigt ställa mig själv framför spegeln och säga att, nej, riktigt såhär var det ju aldrig meningen att det skulle bli. Vid det här laget hade jag inte så mycket trevligt att skriva på CVt. Jag kunde skriva att jag haft makalösa 9 olika jobb på 4 år, och att övrig tid hade jag spenderat i destruktiva förhållanden med enda måttstock på en livspartner att hon skulle vara "läcker", övrig kompabilitet var överflödlig. Jag hade värdelösa betyg från gymnasiet och jag var den enda människa som visste att jag skulle bli civilingenjör, även om även jag själv började tvivla eftersom jag uppenbarligen inte var påväg ännu.

 

När jag var 23 år gammal kunde jag inte matte C - och inte något annat specifikt heller vad jag kan komma på. Vad det innebär i praktiken är inte att man måste lära sig matte C - matte C kan man lära sig bra på 2 veckor, det är en skitkurs. Lägg 4 veckor så har du resten av gymnasiematten. Det är något helt annat som måste hända. Det är ett fokus som måste förändras, fokus på nu och på då, fokus på vad som driver, på hur det driver. Rent praktiskt kan man säkert springa till danmark men det är oftast smartare att åka bil.

 

Själv tog det mig ungefär 10 månader att förstå vart jag hade tänkt snett, vad som egentligen låg ivägen för praktiska utföranden, och varför jag var där jag var 4 år efter gymnasiet. Insikterna av de månaderna var det som fick mig att förstå personlig utveckling ur ett helhetsperspektiv, det var det som fick mig att förstå varför vissa människor aldrig kommer göra något med sitt liv trots perfekta förutsättningar - enbart tack vare att de spärrar sig själva undermedvetet. Även insikt om varför de spärrar sin egen framgång och något sånär insikt om hur de flesta skulle kunna åtgärda problemen.

 

På köpet förstod jag faktiskt via mitt nyfunna fokus detruktiv monetär kvantisering, marknadsekonomisk problematik, systemsynsätt och en massa trevliga grejer som ur ett lite längre perspektiv har givit mig en - visserligen lite diffus - tråd att följa nu, även karriärsmässigt. En sån där tråd som det känns som respekterat folk ofta har och som jag aldrig haft förut.

 

Grejen är också att det där, det jag känner kom "på köpet", det är knappast slump. Under de där 8-10 månaderna skrev jag sida efter sida efter sida om de här sakerna, och jag räknade redan då med att precis det här skulle hända. Om min väg till ett liv jag respekterar skulle vara fooled by randomness, det vore otroligt. Helt otroligt.

 

Detta är redan hur långt som helst och jag gör förstås inga anspråk på att leverera praktiska råd. Vad jag vill hinta om är tre saker:

1) Dina förutsättningar, IQ, uppfostran, osv.. De avgör inte jättemycket och samtliga har sina egna tröskelvärden i båda riktningar. Vad som avgör är alltså - klycha - att du gör det bästa av situationen. Hur du gör det är genom att fokusera rätt, för då kommer praktiken automatiskt.

2) Rätt fokus handlar aldrig om att jobba hårdare - kämpa/forcera - med något, utan att göra det rätt. Det kommer förr eller senare dagar där det där med att jobba hårt - kämpa - är relevant, men det kommer inte förrens den dagen du redan har en tråd att följa och måste forcera fram exempelvis ett delmål (exempel: låt säga att du sitter som projektledare - det kommer dagar och arbetsuppgifter du hatar, som du forcerar, men det är inte de dagarna du arbetar för).

3) Du har, garanterat, fel fokus idag.

 

Vad du ska göra nu är att du ska se filmen 3 idiots. Du ska se den för att det är en fantastiskt bra och lättsam film. Från filmen kommer du ta med dig ett leende, om du inte helt saknar smak, men du bör också ta med dig ett citat: "chase excellens and success will follow".

 

Flummigt ja, men jag gillade det

[Metaddict]

Du är knappast ensam inom pokersläktet att ha blivit förslappad som människa vars hjärna tillslut blir nöjd över att ha åstakommit saker på en dag som för andra bara är smågrejer man gör i förbifarten. Många är vi ju som spelade mer innan vi blev heltidsproffs. Att man inte får in grind har man väl olika anledningar till, men för mig har det till stor del varit dålig acceptans av varians och det har bara lett till mindre och mindre grind ju tuffare spelen har blivit. Att utvecklas och studera ännu hårdare än tidigare för mindre pengar har känts väldigt väldigt jobbigt.

 

Jag tror att det är viktigt att ha någon form av mål för att få tillbaka den där gnistan igen. Jag ska snart börja plugga och ska köra hårt fram tills dess, för sen är det slut med pokern för alltid. Jäkligt skönt känns det, och det gör det mycket lättare att motivera sig själv varje dag än om man fortfarande efter alla år inom pokerträsket med så mycket lägre winrate nu än då bara grindade utan plan och tyckte lite synd om sig själv för att man inte orkar göra något med sitt liv.

 

Haha ja visst är det så. Jag har för mig att det var nån här som var riktigt nöjd med sig själv efter att ha tvättat en dag

 

Instämmer igen, det är absolut ingen tvekan om att orsaken till att jag grindat/grindar så lite är variansen. Jag har alltid trott att man skulle vänja sig men det har aldrig blivit lättare för mig.

 

Först måste du veta vad du vill göra, sen kan du börja jobba dig dit, sakta men säkert.

Sen tror jag det är viktigt att hela tiden hitta positiva saker med det liv man lever för tillfället. Om dom nu är så små som att du kan gå till gymmet när du vill är alltid något. Inte många som kan det tex.

 

Ja, det kan alltid vara värre Känns bara så trivialt ibland men visst ger mig träningen och att följa HIFs och Uniteds framgångar glädje.

 

 

Jag antar att börja närma sig 30 med stormsteg inte gör underverk för ångesten heller direkt...

[Metaddict]

[emilio_15]

[Metaddict]

Jävla fittdag återigen. Börjar med att man är löjligt trött efter att ha grindat en massa under natten och inte somnat förrän efter 7 på morgonen. Efter en jävla massa om och men lyckas jag pallra mig till gymet där jag först har dåligt tryck i musklerna och sen håller på att tappa stången under andra setet frontböj när det hugger till i ljumsken i början av benpasset. Gjorde riktigt ont så jag fick sluta där, stretcha ett tag och köra högreppare i benpressen istället. Lastade på 100 kilo på benpressen och brände av 100 reps på 3 set. 40+34+26 reps. Efter sista setet tog det nog någon minut innan det slutade snurra i huvudet.

 

Blev helt slut efter det så jag fick ligga i sängen någon timme innan jag orkade äta. Äter en tallrik kyckling med ris och vilar lite mer och sen velar jag fram och tillbaka en halvtimme om jag verkligen orkar grinda som jag hade planerat. Egentligen var jag för trött och jag hade redan grindat två nätter i rad med 3-4 små inköp plus totalt så jag var jättenära att skita i det, men jag övertalar mig själv att det bara är att kämpa på och grinda ändå så man kan vända det här. Hinner inte spela många minuter innan misären börjar. Jättevärde såklart och folk gick in för att skänka bort sina pengar men fast dem får in sin stack med enbart par mot färdig stege så lyckas dem inte. Missar någon miljon drag mot fiskar och åker på några sköna femoutare för stack och så har man backat det lilla man fått plussa och lite till.

 

Visst ja, så blev min ipod helt tömd utan att jag ens hade haft itunes igång tidigare idag så jag fick gå och lyssna på Katy Perry osv under det redan usla gympasset.

 

Riktigt sugen på att bara sova hela jävla dagen imorrn och inte gå upp ur sängjäveln ens men jag måste klart till min mormor och vara social.

 

Fml fmlfml fdkfjdaiofuioauroiae rjkaeraehkrj haeraef KUKFITTA

[walkalone]

Har samma sköna dygnsrytm som mig då, lär vakna 17.30 idag(standard senaste 5-6åren). Känner onekligen igen dig i dina funderingar rörande livet och en längre time out för egen tid (i total ärlighet och konfrontation mot din nuvarande situation) kan vara på sin plats, då man lätt fastnar i alla dessa kontraproduktiva beteenden/tankar i interaktion med djävulens påfund (poker)

[dalton]

Tänk att det är erat öde

[Starfitter]

ut i öknen med en påse svamp.

[Yxel]

Jag spelar poker och jag går upp 7 på mornarna. Funkar det också! Jävligt skönt under vinterhalvåret då det är enda chansen att få något ljus på sig.

[Metaddict]

Har samma sköna dygnsrytm som mig då, lär vakna 17.30 idag(standard senaste 5-6åren). Känner onekligen igen dig i dina funderingar rörande livet och en längre time out för egen tid (i total ärlighet och konfrontation mot din nuvarande situation) kan vara på sin plats, då man lätt fastnar i alla dessa kontraproduktiva beteenden/tankar i interaktion med djävulens påfund (poker)

 

Den där längre timeouten för egen tid har jag tyvärr redan haft utan att det hjälpt så mycket. Dekadensen var inte alls på inte så samma nivå då som den nu återigen är när man plötsligt sitter kl 06 på morronen helt förstörd med röda ögon och äter vaniljglass med sked direkt ur förpackningen.

 

Standard för mig är att fucka upp rytmen enormt under fredag- och lördagnatt, vara helt slut på söndagen och inte få något gjort, för att sen jobba tillbaka dygnsrytmen till en mer hanterbar nivå precis lagom tills det blir helg igen. Repeat.

 

Sjukt nog känner jag mig faktiskt spelsugen igen redan men idag gör jag helt klart bäst i att skita i det eftersom jag är på riktigt uselt humör och har sovit dels för lite, samt sovit fel tider nu i helgen.