Intelligens?

[alcogel]

Vad är egentligen intelligens? Vad ser ni som intelligens?

Vad tycker ni att en människa ska en människa ha för egenskaper/kunna för att betraktas som intelligent?

Vad handlar det om?

Handlar det om logik? Allmänbildning? Eller tycker ni att en människa som är otroligt påläst just i sitt ämne är intelligent?

[Ost]

Det är ett vanskligt begrepp som folk slänger sig med utan att egentligen ha en klar aning om vad de menar. Jag brukar själv undvika att använda ordet.

[BingoBenny]

Intelligens

[eurythmech]

Ämnet har aldrig diskuterats förr på forumet.

[brainslicer]

[Mecklenburgare]

Som BingoBenny länka till så finns det sju typer av intelligens. lingvistisk, logisk spatial. kroppslig, musikalisk, interpersonell och intrapersonell. En kombination av dessa ska tydligen vara det ultimata. Vad jag har läst så ska Leonardo Da Vinci varit den som varit närmst det perfekta.

[psykologas]

Ämnet har aldrig diskuterats förr på forumet.

 

alltså varför skriver du sånt här. Alla skäl jag kan komma på e rätt förkastliga, men du verkar ju hyfsat vettig,hyfsat ofta annars, så ja fattar inte den här grejen.

ok för att det kan va lite kul men mest är det elakt

[MarcusK]

Ämnet har aldrig diskuterats förr på forumet.

Med intelligens menas att känna till allt som diskuterats på forumet tidigare.

 

BingoBennys wiki-länk förklarar det väl hyfsat. Jag svarar som jag svarade förra gången det diskuterades.

Intelligens är det som intelligenstest mäter.

 

I wikipedialänken talar man om visdom också som något som då inte är samma som intelligens. Själv tycker jag om visdomsdefinitionen "Den vise förstår att att undvika (kringå) situationer som den intelligente behärskar" Något ditåt var det i alla fall. Vet inte vem som är upphovsmannan.

 

Applicerat på pokerspelet kan man uttrycka det (visheten) tex. in med degen preflop om du suger postflop.

[polar bear]

IQ är något som man mäter på intelligenstester!

 

Om någon har högt IQ kan man bara slå fast en enda sak: han lyckas bra på intelligenstester, inget annat.

 

I övrigt är det ett tämligen meningslöst uttryck.

[Svinto]

IQ är något som man mäter på intelligenstester!

 

Om någon har högt IQ kan man bara slå fast en enda sak: han lyckas bra på intelligenstester, inget annat.

 

I övrigt är det ett tämligen meningslöst uttryck.

 

Man kan nog utan att skämmas anta att IQ-tester mäter någon sorts egenskaper som inte bara har att göra med förmågan att klara dessa tester. Att det inte skulle finnas några som helst samband mellan hög IQ och framgång i övrigt tror jag inte ett dugg på. Har du någon källa till detta? Och då menar jag inte en faktaruta i Illustrerad vetenskap eller någon annan skämttidning.

[Ost]

Att det inte skulle finnas några som helst samband mellan hög IQ och framgång i övrigt tror jag inte ett dugg på. Har du någon källa till detta?

 

Bevisbördan ligger snarare på din sida - och nej, det räcker inte med att peka på ett antal framgångsrika personer som råkat få ett bra resultat på IQ-test. För naturligtvis finns de, men jag tror starkt på att det finns relativa medelmåttor i samhället som fått bra resultat på testerna också.

 

(EDIT: När jag tänker efter så är det väl egentligen upp till mig att motbevisa din tes. Orka. )

 

IQ-test visar hur pass bra en individ är på att lösa några specifika typer av abstrakta problem, som är svåra att koppla till några scenarion i "verkliga livet". Det är väl klart att en person som är "smart" på flera olika sätt också kan vara skicklig på IQ-test, men kausaliteten är nog snarare Allmänt smart -> Även bra på IQ-test och inte omvänt.

[Ost]

Som BingoBenny länka till så finns det sju typer av intelligens. lingvistisk, logisk spatial. kroppslig, musikalisk, interpersonell och intrapersonell. En kombination av dessa ska tydligen vara det ultimata. Vad jag har läst så ska Leonardo Da Vinci varit den som varit närmst det perfekta.

 

Finns och finns. Det är intelligensbegreppet enligt Howard Gardners MI-modell, en modell som förvisso är mer sympatisk än den gamla synen "IQ = intelligens" men inte kan ses som något absolut obestridbart.

[gdaily]

Allmänt smart -> Även bra på IQ-test och inte omvänt.

 

Ett IQ-test mäter förmågan att lyckas på IQ-test, eller mäter mönsterigenkänning.

 

Jag tror (utan att ha belägg för det) att framgångsrika pokerspelare har högre IQ än snittbefolkningen (alltså > 100), just på grund av mönsterigenkänningen. Men samtidigt bevisas det gång på gång att pokerspelare inte är särskilt smarta.

 

Så:

Allmänt smart -> större sannolikhet att lyckas på IQ-test

Duktig på mönsterigenkänning -> duktig på IQ-test

Duktig på mönsterigenkänning <ej lika med> allmänt smart

[eurythmech]

alltså varför skriver du sånt här. Alla skäl jag kan komma på e rätt förkastliga, men du verkar ju hyfsat vettig,hyfsat ofta annars, så ja fattar inte den här grejen.

ok för att det kan va lite kul men mest är det elakt

 

Jag förstår inte grejen med att dra igång en ny tråd på ett ämne som redan diskuterats. Många av OPs frågor har säkert sina svar i den tråden.

Det känns ganska självklart att frågan kommit upp förr på ett så pass stort och halvgammalt (och grabbigt) forum.

[Svinto]

Så:

Allmänt smart -> större sannolikhet att lyckas på IQ-test

Duktig på mönsterigenkänning -> duktig på IQ-test

Duktig på mönsterigenkänning <ej lika med> allmänt smart

Fast det som söks är ju:

duktig på IQ-test -> vadå?

 

Finns det något som tyder på att hög IQ inte skulle ha något som helst samband med att vara allmänt smart (vad det nu betyder)?

[heltok]

Fast det som söks är ju:

duktig på IQ-test -> vadå?

 

Finns det något som tyder på att hög IQ inte skulle ha något som helst samband med att vara allmänt smart (vad det nu betyder)?

 

iq korrelerar med generell intelligens.

 

 

Intelligence, as measured by IQ and other aptitude tests, is widely used in educational, business, and military settings because it is an effective predictor of behavior. Intelligence is significantly correlated with successful training and performance outcomes. According to research by Ree and Earles (1992), g is the single best predictor of job performance, with minimal statistical improvements gained by the addition of more specific ability measures. Using data from thousands of cases, they demonstrated that the average magnitude of correlation of g with various criterion measures ranges from r =.33 to .76. [5]

[Ost]

(Följande är ganska långt, men jag fick plötsligt en sån lust att "skriva av mig"... )

 

Fast det som söks är ju:

duktig på IQ-test -> vadå?

 

Finns det något som tyder på att hög IQ inte skulle ha något som helst samband med att vara allmänt smart (vad det nu betyder)?

Vad nu "IQ" betyder.

 

Jag pluggar till lärare och har matats med en del teori kring lärande. Min ståndpunkt i frågan är såklart färgad av det. (Samt att jag själv i viss mån är exempel på en "intelligent" person som aldrig nått nämnvärd framgång inom något område, och kanske är lite bitter. )

 

Det som rotat sig starkast av det jag läst i min utbildning är en bok av Roger Säljö, "Lärande i praktiken". I den presenterar han ett teoretiskt ramverk som i korta drag går ut på att lärandet är situerat. Med det menas att vad vi kan (kunskap?) och kan lista ut (intelligens?) beror på om vi på ett korrekt sätt kan tolka kontexten/situationen/sammanhanget som ett problem/scenario utspelar sig i. Det finns några sköna exempel:

 

---

 

Om man till grundskoleelever under en mattelektion ställer frågan: "två barn ska dela på fem ballonger, hur många får var och en?", så får man förbluffande ofta svaret 2½ ballong. För det första, vad för glädje har man av en halv ballong? För det andra, vad i frågan dikterar att barnen måste få lika många ballonger? På en mattelektion är det väldigt lätt hänt att eleverna behandlar detta som en strikt division, 5/2, utan att tänka efter en sekund - för det är så man brukar göra med liknande fördelningsproblem i skolmatematiken. Men i ett verkligt scenario är ju svaret bara bull, och törs jag säga, ointelligent. Men är matteeleverna ointelligenta för att de svarar 2½?

 

---

 

En rysk psykolog, Luria, bedrev på 20-talet ett experiment på analfabeter i sitt hemland. Han presenterade s.k. syllogismer för dem, enkla logiska frågeställningar som (exempel citerat ur Säljös bok):

 

"In the far north, where there is snow, all bears are white. Novaya Zemlya is in the North and there is always snow there. What color are the bears there?"

 

Och kunde få svar i stil med:

 

"There are different sorts of bears... I don't know; I've seen a black bear, I've never seen any others ... Each locality has its own animals: if it's white, they will be white; if it's yellow, they will be yellow."

Intervjuaren: "But what kind of bears are there in Novaya Zemlya?"

"We always speak only of what we see; we don't talk about what we haven't seen."

 

Det är ju en sund slutsats, eller hur? Han vet inte för han har aldrig varit där och inte sett några vita björnar. Men det som ju är spännande är hans oförmåga att tolka frågan som ett teoretiskt, logiskt deduktivt problem, och ge sitt svar utefter de förutsättningarna. Om jag minns rätt (orkar inte läsa igenom hela kapitlet igen) så drog Luria slutsatsen att denna oförmåga grundar sig i att brist på skolning. Jag vill minnas att Lurias tes (eller vem som nu påstod detta) var att man i skolan lär sig att göra dylika tolkningar i samband med att man också lär sig läsa och skriva.

 

Det finns ju inget som säger att intervjupersonen ovan inte skulle vara en jäkel på mönsterigenkänning och knäckande bra på IQ-test som inte blandar in text och ord, efter att först ha fått bekanta sig med själva fenomenet IQ-test och sättas in i det "situerade tänkande" som krävs för att lyckas. Men eftersom han med all sannolikhet aldrig sett nåt liknande innan skulle han nog bara fråga vad fan det var frågan om (på samma sätt som han inte begrep frågeställningen ovan), gissa alla svar och hamna långt under medel. Är det rättvist att dra slutsatsen att han därför är dum i huvudet?

 

På samma sätt menar jag då att vi inte heller kan säga något om vi ser att någon gör bra ifrån sig på ett IQ-test. Personen ifråga är bra på en isolerad "verksamhet" (för att använda en term från Säljös bok) - han tänker bra och rätt i en specifik situation. Men jag är inte på något sätt övertygad om att personen per automatik klarar av att använda denna förmåga på ett gynnsamt sätt i andra verksamheter, andra situationer. Man kan dividera 5 med 2, men man kanske inte fattar när detta är användbart och inte.

 

Och det är ju typ den kopplingen IQ-"förespråkare" vill göra: att det är givet att man kan använda sin IQ-test-lösar-förmåga även i andra situationer.

 

---

 

Ett annat kul exempel gällande hur situationen kan spela roll...:

 

I en annan skrift (har glömt namnet, kan nog leta upp på begäran) pratar Säljö och en medförfattare om ett experiment där en matteklass och en samhällsklass båda får en vanlig portotabell, med porton för brev vägandes upp till 20, 100, 200 osv gram. De får sedan frågan vad det kostar att skicka ett brev på 120 gram. Eleverna hade från början ingen vidare koll på hur en sådan skulle användas, får understrykas.

 

I samhällsklassen var eleverna i stora drag pragmatiska - det finns inget pris för 120 gram, men betalar vi för 200 gram så är vi säkra på att vi betalar tillräckligt, så det gör vi. Det är ju också så en portotabell SKA avläsas.

I matteklassen kom eleverna med de mest tillkrånglade lösningarna man kan tänka sig, som involverade pris för 20 gram + pris för 100 gram (vad gör vi då om det väger 130 gram?), pris beräknat på någon form av enhetspris per gram (och här fick de problem, för de får olika enhetspris beroende på vilken utgångstaxa de väljer!), och liknande.

 

Säljös (och medförfattarens) tes var att i matteklassen behandlade man problemet som ett räkneproblem - för varför skulle de annars få det under den här lektionen? De försökte komma fram till en lösning på samma sätt som man brukar göra under mattelektioner i allmänhet. I samhällsklassen tänkte eleverna uppenbarligen överlag på ett annat sätt, och det skulle då bero på att de befann sig i en annan situation.

 

---

 

För några år sedan så hade jag, likt många andra, åsikten att en människas intelligens är något medfött och orubbligt, som man kan identifiera genom tester och experiment, som IQ-test (eller varför inte syllogismer som den ovan?). Jag hade dock inte lagt ner någon stor dos tänkande kring frågan. Jag var i stort nöjd och trygg med min outvecklade åsikt då, mest för att jag inte hade någon anledning att ifrågasätta den. Säljös bok sådde lite frön i skallen på mig och fick mig att tänka om. Att tolka situationen rätt ser jag numera som en ganska stor del av att kunna lösa problem, men det är något som inte ges särskilt stor uppmärksamhet i många diskussioner om "kunskap" och "intelligens".

[Svinto]

På samma sätt menar jag då att vi inte heller kan säga något om vi ser att någon gör bra ifrån sig på ett IQ-test. Personen ifråga är bra på en isolerad "verksamhet" (för att använda en term från Säljös bok) - han tänker bra och rätt i en specifik situation. Men jag är inte på något sätt övertygad om att personen per automatik klarar av att använda denna förmåga på ett gynnsamt sätt i andra verksamheter, andra situationer. Man kan dividera 5 med 2, men man kanske inte fattar när detta är användbart och inte.

 

Och det är ju typ den kopplingen IQ-"förespråkare" vill göra: att det är givet att man kan använda sin IQ-test-lösar-förmåga även i andra situationer.

Det är en enorm skillnad på att hävda att det är givet att hög IQ -> allmänt smart och att sannolikheten att en individ med hög IQ också är smart är större än att en individ med låg IQ är det.

 

Jag är helt övertygad om att det senare stämmer och utgår helt sonika ifrån att detta är vad de flesta som tror att IQ och smarthet har med varandra att göra menar.

[Ost]

Det är en enorm skillnad på att hävda att det är givet att hög IQ -> allmänt smart och att sannolikheten att en individ med hög IQ också är smart är större än att en individ med låg IQ är det.

 

Jag är helt övertygad om att det senare stämmer och utgår helt sonika ifrån att detta är vad de flesta som tror att IQ och smarthet har med varandra att göra menar.

 

OK. Jag får själv intryck av att folk oftare tänker "hög IQ = omg smartzor" än på det sättet du gör. Det är det som jag inte gillar, när folk ser det som en ekvivalens: hög IQ <=> hög "generell intelligens". Tolkar jag dig rätt om jag säger att du inte heller skriver under på den idén?

[heltok]

alltså, ingen hävdar väl att det är ekvivalent, bara att det handlar om en hög korrelation?!?!

[Svinto]

Tolkar jag dig rätt om jag säger att du inte heller skriver under på den idén?

Ja, det tror jag. Jag skulle uttrycka det som heltok om diskussionen började om.

[Andrew_W]

Lite problemet här är ju vad som menas med "smart" eller "intelligent" och om man använder det för att förklara en persons framgång. IQ-test kan till viss del predicera framgång inom olika områden och det finns en korrelation mellan IQ-test och det man kallar för "generell intelligens" (g)*, men varken IQ eller "generell intelligens" kan stå som förklaring. Det är en viktig poäng att göra, inte minst när man tittar på populationer, för att förstå vad eventuella korrelationer handlar om. Som läget är idag, är det svårt att uttala sig om orsaker till olika sådana korrelationer. Det kan vara frestande att spekulera kring, men en grundregel är att en mängd olika faktorer predicerar och förklarar framgång - intelligens eller IQ är då i bästa fall en liten faktor.

 

Jag är inte förvånad över att ämnet kommer upp så ofta, det är trots allt både ganska intressant och värdeladdat och intelligens som begrepp har fått stor betydelse i vårt samhälle, på gott och på ont kan man tycka.

 

Det är förövrigt problematiskt att jämföra IQ-poäng hur som helst, även om man kan vara sugen på att göra det. Intelligens skulle kunna definieras som en persons resultat på ett specifikt test i relation till en specifik normgrupp. Att påstå att person A som har en poäng på 120 är "mer intelligent" än person B som har en poäng på 100 blir helt galet om man inte vet någonting om typ av test respektive person har gjort och normgrupp. Ett test kan t ex ha en standardavvikelse på 12 medan ett annat test har 18. En persons IQ-poäng, helt ryckt ur sitt sammanhang, kan alltså lätt tolkas som att personen "har" en viss IQ, men det funkar inte så.

 

Testning är ett stort och intressant område (tycker jag). Tyvärr har nog testen bitivs blivit ganska godtyckligt och slarvigt använda, vilket kan ha bidragit till en del av de missuppfattningar som råder om intelligensbegreppet och hur och varför man använder IQ-test. I de flesta sammanhang där IQ-test används är målet att kunna identifiera en persons svagheter och styrkor inom olika områden och ett IQ-test är i allmänhet inte intressant utan annan information. IQ-testet fungerar alltså som del i en större bedömning.

 

* g är en abstraktion och alltså inte något som bevisat "finns". Diskussion pågår fortfarande om intelligens bäst kan ses som en enda underliggande faktor eller som ett paket av specifika förmågor. Intelligens i sig är ett konstruerat begrepp och det finns en rad förmågor som har någon form av kognitiv komponent och som inte täcks av psykometriska test. Av förklarliga skäl vet vi mindre om sådan intelligens som är svår att mäta med hjälp av test. Det är också därför som intelligens har kommit att bli så förknippat med psykometriska test som mäter IQ.

[Othello]

Kuriosafakta:

 

Min kompis Ben har vunnit "VM i IQ-test" ett år och har även vunnit ett VM i minnesteknik.

 

Han är just nu arbetslös.

 

http://zoomy.blogspot.com/2007/11/footballers-wife-tells-her-trouble-and.html

[polar bear]

Alla kan så många fina ord...

 

Jag har gjort en rad tester i olika sammanhang ( inga av dem Illustrerad Vetenskap eller nån söndagsbilaga)genom åren och ser en tydlig tendens att scora högre hela tiden.

 

Jag tror inte att min intelligens ökar i samma takt, däremot min vana och förmåga att få höga poäng på dessa tester....

 

Man kan helt enkelt träna sig på att lyckas på sk. IQ-tester.

 

Sen anser jag givetvis att det finns en mängd egenskaper som skall till för man skall anses intelligent, det är bara tilltron till IQ-tester jag vänder mig emot.

[HataB2B]

Alla kan så många fina ord...

 

Jag har gjort en rad tester i olika sammanhang ( inga av dem Illustrerad Vetenskap eller nån söndagsbilaga)genom åren och ser en tydlig tendens att scora högre hela tiden.

 

Jag tror inte att min intelligens ökar i samma takt, däremot min vana och förmåga att få höga poäng på dessa tester....

 

Man kan helt enkelt träna sig på att lyckas på sk. IQ-tester.

 

Sen anser jag givetvis att det finns en mängd egenskaper som skall till för man skall anses intelligent, det är bara tilltron till IQ-tester jag vänder mig emot.

 

Om jag inte missminner mig så är det mycket små variationer i resultat bland de personer som gjort test fler än en gång. Jag syfter då på test där den språkliga förmåga INTE testas, exempelvis Ravens advanced progressive matrices. (jag vågar dock inte uttala mig om personer som gjort testet vid mycket ung ålder för att sedan göra om testet sedan hjärnan är s.a.s. färdigutvecklad).