Gdaily i London

[gdaily]

Jag ska spela H.O.R.S.E och PLO-eventen i World Series of Poker Europe. Följ mitt spel i denna blog.

 

Det är tre spelbolag som gör denna resa möjlig, äras de som äras skall. Samma kväll som sista deltävlingen i Martinspokers frirulleseriekval till EPT gick av stapeln, så spelades även finalen i en serie tävlingar på Betway med vinst ett EPT-paket till Barcelona. Jag hade tagit mig till finalen via en $15 sub-sub-satellit, och lyckades klonka in både Martinspokerteamet och Betway-satelliten. Hastigt och lustigt stod jag alltså som ägare till två paket till EPT Barcelona. Betway lät mig byta deras paket mot ett säte i WSOP Europes "småtävlingar" i stället. Nu räckte ju inte det paketet helt och hållet för alla kringkostnader, men då ryckte Betfair in som en räddande riddare med hotell och flyg.

 

Tanken var att jag som motprestation skulle rapportera från WSOP Europe. Tyvärr kan vi ju lita på att Harrahs, på äkta amerikanskt maner, gör exklusivitetsdealar med bolag, nu i detta fall Bluff media. Vi har fått en bunt "media guidelines" att rätta oss efter. Man kan tycka att det är krångligt att rapportera från EPT, men det är inget i jämförelse med WSOP Europe. Eller vad sägs om, som några exempel av många:

Credentialed journalists can file a maximum of one update per hour per event, provided the reporter's web site covers each event on a separate page of the web site.

Ja, den kanske är skön egentligen. Ingen kan ju säga att man postar för lite bilder eller texter, jag behöver bara hänvisa att jag inte får skriva så mycket.

Hand-for-hand coverage is not allowed.

Just hand-för-hand är ju lite av vår specialitet, men okej, det kan jag köpa att man säljer ut exklusiviteten.

No Accredited Organization shall obtain more than five minutes of video footage from inside the tournament room on a single day. Additionally, no Accredited Organization may use footage shot at the World Series of Poker Europe to produce any single video segment longer than two minutes in length.

Hur mår dom egentligen? Om någon vill göra en videointervju med någon spelare måste de alltså släpa ut spelaren ut ur kasinot och göra intervjun på gatan?

Until further notice, no media organization can file updated chip counts beyond the top 10 players in any event until that event is concluded.

Det är den finaste regeln av dem alla - ingen media får göra chipcounts förutom på de spelare som leder tävlingen. Jag är inte intresserad av hur mycket marker någon slumpmässigt vald engelsman eller amerikan har, jag är intresserad av hur mycket marker i första hand svenskarna har, därefter lite blandade kända spelare, och slutligen hur det går för våra nordiska grannar.

 

Med andra ord går det inte att göra en liverapportering i vanlig bemärkelse. Det får bli en blog från WSOP Europe i stället. Betfair förstår detta problem, men betalar ändå mitt flyg och hotell. Tack Betfair. Tack Betway för bytet, och tack Martinspoker för att det är okej att spela denna tävling i Betwaykläder.

 

Nu ska jag bara fixa en kamera också, en slarvig pajas tappade bort den jag är van att använda i Barcelona. Sen ska det fotas och bloggas från London!

[gdaily]

H.O.R.S.E är en akronym som står för fem olika spel, alla i limitformat. Det ska bli intressant att se hur många spelare det kommer till den här tävlingen, jag tippar på max ett hundratal. De senare åren har den genomsnittliga texas no-limit tävlingsspelaren blivit ganska duktig, men samtidigt har standarden i limittävlingar rasat rejält. Man ser ibland spel i en limittävling som skulle fungerat riktigt bra i en no-limittävling, men som är chanslösa i en limittävling (som att syna på floppen helt tom i Texas, för att bluffa på turn. Det kallas för att "floata" och är en ganska effektiv bluff i no-limit, men i limit kostar det en extra bet bara att kolla upp om du bluffade eller ej).

 

H: Bokstaven H i Horse står för hold'em, det vill säga vanlig Texas, fast limit som sagt. Jag har spelat en hel del HORSE på nätet, och jag tycker mig märka att folk spelar denna del av tävlingen alldeles för aggressivt. Texas är ett spel som alla "kan", och de är vana att man ska panga på i limit cashgame. I tävlingar är det inte alltid sanning. Okej, så länge blindarna i låga i förhållande till markerstapeln, så ska man spela sin bästa cashgametaktik. Men man kan spela det superaggressivt eller passivt, och jag kommer att välja den passiva stilen i början i alla fall. Texastimmen är ett utmärkt tillfälle att skaffa sig en image som en tight spelare. Givetvis kommer jag försvara mig om jag får några starka händer, men exempåelvis kommer jag inte att känna tvång att stjäla från knappen och liknande.

 

O: Bokstaven O i Horse står för Omaha Hi/lo, det vill säga ett splitspel där ena halvan av potten vinns av bästa höghanden, och andra halvan vinns av bästa låghanden. Bästa låghanden är 5432A följd av 6432A och 6532A osv. Fem olika kort åtta eller lägre, men färger eller stegar har ingen betydelse.

 

Nu är det ett utmärkt tillfälle att ta reda på vilka spelare som kan spela andra spel än Texas. Om någon spelare visar upp en starthand som inte består av antingen en kvalitetshög kombination (som KKQT eller KQJ9 eller liknande) eller en hand i tidig/mittenposition som inte har ett ess och en tvåa i sig, så ska denna spelare direkt få stämpeln "fisk" på sig. Med låga blindar finns det ingen anledning att inte spela kvalitetshänder i tidig position. Visar en spelare upp A5 eller 34 eller liknande som lågkomb, ja då förstår dom helt enkelt inte spelet. Och det är viktig information till de senare stötspelen.

 

R: Bokstaven R i Horse står för Razz, det vill säga sjukorts stötpoker där den bästa låghanden vinner potten. Ett ganska frustrerande spel, men samtidigt väldigt roligt. Om man bara är två spelare i potten, så ska det inte bli några stora potter! En bet och en syn på alla gator ungefär, kanske en checkraise eller höjning på vägen. Annars har någon helt enkelt spelat fel. Jag ska se till att det inte blir jag som gör felet.

 

Här hoppas jag kunna utnyttja min tighta image från Texasvarvet. En tight spelare spelar bara starthänder som är tre kort under sju. Det gör att det kan finnas fina stöldlägen. Dock så ska man se till så man inte stjäl mot de man satt fiskstämpel på från Omahaspelet. Om de inte förstod Omaha, så förstår de inte heller Razz, utan mot dessa spelare värdebetar man sina halvlåga händer (som tre kort till nio eller höga åttor som 875) och ger upp stöldförsöken med ett klätt hålkort.

 

S: Bokstaven S i Horse står för sjukorts stötpoker. Inte mycket att säga något om. Jag tror att det är mitt sämsta spel av de fem, men vi får se.

 

E: Bokstaven E i Horse står för Sjukorts stötpoker hi/lo, alltså bästa låghanden och bästa höghanden delar potten precis som i Omahadelen. Det här är ett spel som folk brukar vara riktigt dåliga på.

 

Jag tror nog att jag har en hygglig chans i tävlingen. Inte för att jag är så himla bra, jag är medveten om mina brister, men för att många spelare säkert har väldigt stora luckor i vissa av spelen.

 

Sedan är det en intressant sak med blindarna och anten i HORSE-tävlingar. I Texas och Omaha spelar man med blindar, som vanligt, och de blir med tiden ganska höga (så rätt som det är spelar man nästan no-limit, har man väl bestämt sig för en pott så är man pottbunden). I de andra tre stötspelen spelar man med ante i stället. Detta innebär att man kan sitta väldigt länge och vänta på kort. Även om vi börjar bli shortstackade och precis lämnat Omahatimmen, så ska man inte ha panik. Vi måste inte spela en pott av tvång i Razz exempelvis - så länge vi har en ante så har vi ju alltid chansen att sjudubbla denna, med goda odds, i och med att motståndarna kommer att beta ut varandra. Detta gäller i ännu större grad i sjustöt high/low, där vi kan dansa på slak lina ganska länge och ha tur att vinna halva potten. Förhoppningsvis kommer jag inte i situationen, men om jag gör det så ska jag inte känna panik. Men panik kommer nog många att känna som är vana från texas no-limittävlingar.

[gdaily]

Man kan undra hur Storbritannien har kunnat vara en stormakt en gång i tiden. Exakt precis allt i det här landet är odugligt. Maten är hemsk, organsationen är hemsk, klockan 01:00 får vaktmästaren på hotellet för sig att börja borra i väggarna i rummet bredvid, ingen vet var man ska anmäla sig till tävlingen... Pressrummet ligger inte i spellokalen. Inte i samma hus som spellokalen. Inte ens i samma kvarter som spellokalen - utan man ska springa tvärs över hela stora torget och in på Hotell Radisson och ner en trappa. Stackars journalister.

 

Jag åt en hamburgare på Burger King, och kan i samband med det meddela att Doyle Brunson dricker Sprite till sin mat. För er som undrar vem Brunson är - man kan säga att han är pokerns gudfader helt enkelt, mannen som i princip uppfann poker i Las Vegas.

 

 

Nu blir jag urslängd ur pressrummet, men det passar bra, dags att gå och spela lite HORSE!

[gdaily]

Nu är det middagspaus, vi har spelat tre stycken perioder á 100 minuter. Tävlingsledningen har gjort om strukruren, så vi spelar åtta händer av varje spel, innan vi byter. Vi hinner med lite mer än en "snurr", det vill säga drygt 40 händer per 100-minutersperiod. Skoj? Javisst!

 

Varenda amerikanskt proffs med självaktning är här. Jag har fått i dessa avseenden ett bra bord, men bara ett superproffs: John Juanda som sitter på min vänstra sida.

 

 

I middagspausen har jag 16.000 i marker, vilket är bra över medel (11.000). Jag var dock uppe på 23.000 som mest, efter period två. Det var jag (såklart) chipleader på, men eftersom man är en okänd svensk och inte amerikan så reflekteras inte detta på den officiella chipcounten. Flera funktionärer kollar vad John Juanda har hela tiden, men att jag sitter bredvid honom med dubbelt så mycket tävlingsmarker bryr sig ingen om. Själv är jag inte med i den officiella listan. Man tar sig för pannan.

 

Chipleadern har 22.000 i alla fall, jag skule liggag typ 15-20 om de räknade alla spelarna. Det är inte intressant att kopiera in den officiella listan, eftersom den är uppenbart felaktig.

[gdaily]

Jag spelade jättejättebra i går, förutom i en pott som jag spelade helt urselt. Den kostade mig nog 5.000 i tävlingsmarker, vilket är en hel del. Ingen idé att älta den - det räcker med att konstatera att min mamma som aldrig har spelat Omaha eller någon annan variant av poker hade lyckats mycket bättre i potten.

 

Jag är kvar i alla fall, ligger på en tolfteplats totalt, med dryga 50 spelare kvar. Det är 16 priser (lite mycket kanske med 105 startande) där förstapriset ger £70.000, vilket väl motsvarar runt en svensk miljon.

 

I dag ska vi spela ner till finalbord. Förhoppningsvis så är jag med, men det innebär att jag inte kan spela Omahan i morgon i så fall, haha. Vi får väl se.

 

Blindarna är höga nu, så mycket kan hända. Blindarna i floppspelen är 400-800 och anten i stötspelen är 200. Betarna i alla spelen är 800-1.600, det vill säga snittstacken är 12 big bets. Fortfarande mycket spel i tävlingen, vilket är jättebra, men mycket marker kommer byta händer i dag.

 

Det finns två listor vart jag ska sitta, en lista säger bord 11 plats 1, en annan lista säger bord 12 plats 8. Vi får väl se, men jag tror på den förra varianten. Triss i ettor är väl ett bra omen. I så fall har jag John Juanda på min högra sida, vilket passar mig utmärkt efter gårdagens drabbningar. Han är klart störd på min totala brist på respekt för namnkunniga jänkare. Stjärnspelarna i USA är vana att få mycket gratis, att aldrig bli checkraisade och liknande.

 

Hur många av er tror att Internet fungerar på hotellet, räck upp en hand. Det ska vara gratis Internet, javisst, men det fungerar inte. Inget fungerar i det här landet.

[gdaily]

Jag tror jag åkte ut först av alla dag två, vilket är en prestation på något sätt, när man har så mycket marker som jag hade. Kanske någon av shortstackarna han smita ut före, men det spelar ingen större roll.

 

Ibland har man vaknat på helt fel sida. Andra eller tredje potten Texas så har jag 88 med floppen A83. Finemang, motståndaren har höjt före floppen och har då nästan alltid ett ess. Det hade han inte denna gången, han hade två... Triss mot triss i Texas finns väldigt liten chans att det inte ska kosta mycket marker. Där rök halva stacken ungefär.

 

Potten efter det har jag A8 och motståndaren har AQ på floppen AQ8. Här spelade jag faktiskt passivt och vekt, och tur var väl det, men jag kände att något var fel... Förlorade såklart en hel del, men inte så mycket som jag borde gjort.

 

Sista potten har jag QQ23 i två färger i Omaha Hi/lo. Troligen ska jag inte spela handen, men jag sitter i sen position och är tiltad efter de två andra potterna. Floppen kommer QJ8 och vi får in en del betar. Resten åker in på turn som är 3. Riverkortet är ett ess. Motståndaren hade KJJT och jag hade otur.

 

Just nu känner jag mig tom, såklart. Men jag ställde i alla fall upp, man kan undra var resten av Sverigeeliten är. Men det är klart, de kan väl bara spela tvåkorts all-inpoker, sitta och vänta tills de har 10 big blinds i stacken och sedan ställa in preflop.

[gdaily]

I går hittade jag äntligen Internet på hotellrummet! Om jag sitter på toaletten (nej jag skämtar inte) så kommer jag ut på nätet på kvällstid. På dagstid när någon annan surfar så går inte det heller, såklart, då tappar jag kontakten var tionde sekund.

 

Varför är allt i England så eländigt?

 

I dag börjar event två, som är en pott-limit Omaha tävling. Omaha fungerar som Texas holdem, men med skillnaden att du får fyra kort på handen i stället för två som i Texas, och att du måste använda exakt två kort från handen och exakt tre kort från bordet för att skapa din pokerhand. Exakt två och exakt tre, inte ett plus fyra, inte tre plus två. Det är ett roligt spel som passar utmärkt att prova på i kompisgänget när ni tröttnat på den vanliga Texaslunken.

 

Håll tummarna för mig.

[gdaily]

Usch, så var man utslagen i Omahan också.

 

Jag spelade (som vanligt aggressivt) och hade fått min högerytter att lägga ner ett par händer. Startstacken var 20.000 (eller rättare sagt 10.000 med ett "gratisinköp") som både han och jag hade tagit. När potten började hade jag 26.000 och han 17.000 ungefär.

 

Motståndaren limpar in, jag höjer med K:c: J:s: T:c: 7:s: och får syn av motståndaren och några andra.

 

Floppen kommer perfekta A:s: Q:c: 5:c:. Motståndaren checkar, jag betar pott, motståndaren checkraisar typ till 6.000, och jag som representerat essen går såklart all-in. Motståndaren har sina två 5.000-marker kvar, och funderar i en evighet, innan han synar med handen A:d: Q:d: Q:h: 6:h:. Det lustiga är att jag är knapp favorit mot hans triss med min draghand (nej, jag har inte stege och motståndaren har inte kåk - exakt två kort från handen och exakt tre kort från bordet var det som sagt!). Turn och river är såklart två låga röda kort, och jag får 9.000 kvar. Lustig pott, det är en slantsingling när man tittar på korten, men om det finns foldequity hos motsåndaren har jag stort positivt väntevärde med min all-in.

 

9.000 som jag hade kvar lyckas jag inte förvalta, utan åker ut efter två timmars spel. Surt sa räven om rönnbären. Nåväl, det var mitt Londonäventyr för denna gång för Betway.com, nästa gång blir EPT i slutet av månaden, då för Martinspoker.com.