Trött på poker?

[Ängeln17]

Varför har man börjat lira poker en gång i tiden?

 

Var det enbart pengarna som drev dig till att börja spela. Möjligheten att vinna "det stora klippet" och bli ekonomiskt oberoende resten av livet.

Var det enbart spänningen av att se om korten föll rätt, eller om den där bluffen gick hem?

Var det för att alla andra gjorde det (internetbommen)?

Var det för att det va lättåtkommligt?

Eller var det för att man tyckte att poker erbjöd en oändlig räcka av mysterier och möjligheter? Mao, var det för att spelet var intressant och erbjöd en stimulans för intelektet.

 

Anledningen till att undrar är att jag läser i fler och fler trådar här på forumet om folk som säger att de inte längre finner någon glädje i att spela poker. Att man inte känner någon kick när man vinner men däremot tiltar lättare och lättare när man losar. Jag undrar varför man i så fall sitter och lirar timme efter timme, dag ut och dag in.

 

Antar att många kommer att svara att det gör man för pengarna skull. Att det är bättre att spela poker 2-3 timmar per dag istället för att gå och slava på nått vanligt kneg. Dessutom tjänar jag mkt bättre på pokern. Men räcker det i längden? Avsaknad av den sociala delen som att gå till ett arbete erbjuder, vägs det verkligen upp av det förstnämnda?

 

Nä, jag tror inte det. Jag tror nämligen att man behöver ha en annan ingridiens i varför man spelar poker, för att inte tröttna. Kärleken till spelet. Viljan att alltid sträva efter mer kunskap, bättre förståelse för spelet. Mao, man måste brinna för poker. Man måste vilja utforska ny vägar. Man måste sträva mot nya mål hela tiden. Att bara sitta och "grinda" för att dra in degen tror jag på lång sikt gör en hjärnslö. Automatiken i spelet tar överhand. Det roliga i pokern försvinner.

 

Hur gör man då för att undvika att "tröttna" på pokern. Jag tror att man måste se till att variera sig. Byta spelform (NL-FL-PL). Börja utforska nya speltyper (Texas-Omaha-Stud osv).

Själv har jag lirat poker i ca 35 år. Har aldrig överhuvudtaget fått känslan av att pokern inte gett mig något eller inte varit rolig. Självklart lirar jag oxå för degen men inte uteslutande. Och nä, internet har inte funnits hela tiden. Men poker har man kunnat spela hur mkt man velat ändå. Det som hela tiden har drivit mig är viljan av att lära mig nått nytt.

Började med vanlig hederlig mörkpoker i skolan, fick smaka på Hold'em som utbyteselev på High School i USA (där jag gulade för första gången i mitt liv), senare på besök i LV upptäcktes 7-kortspokern osv.

Klev efter viss övertalning in på nätet för ca 1½ år sedan (vilket gett en ny dimension åt poker) och började lira Hold'em FL och SnG och MTT. Har idag gått över till NL (lirar dock forfarande SnG + MTT). Vet redan idag att nästa steg i pokerns - no ending school - är att på allvar börja lira det där "hemska" Omaha (förbålt många kort att hålla reda på där) och sedan kanske Hi/Lo.

Vad jag menar är att allt man gör måste hela tiden förändras för att kunna hålla intresset uppe. Annars blir det slentrian och då kommer "tröttheten" på vad det nu är man gör. Så det är mitt recept för att inte "tröttna" på poker och 35 år spelande visar väl att det åtminstone fungerar för mig. Ska väl tilläggas att jag aldrig haft pokern som levebröd eller tidigare ens haft det i tankarna.

 

Jaha, varför skrev jag allt denna rappakalja då. Ärlig talat så vet jag inte, men jag tycker det är lite sorgeligt när man läser i så (förhållandevis) många inlägg att personer har tröttnat på poker. Jag tror nämligen inte det är pokern man tröttnat på utan det är nog så mycket annat som spelar in.

 

Djupa tankar från högflygande Ängel.

[PianoPer]

Bra skrivet Ängel. Intressant ämne.

Jag för min del vill hävda att det hade varit konstigare om det INTE hade börjat dyka upp inlägg som handlar om att folk har ledsnat på poker.

Troligen började en stor del av oss som skriver här att spela poker i trakten kring sommaren 2004. WPT hade kört sin första säsong på kanal5 och Moneymakers namn hade nämnts i diverse media.

När vi började var poker oerhört spännande. På nätet kunde man dels spela själv och kanske tillomed vinna lite pengar och dels kunde man kolla på de höga borden där folk spelade för tiotusentals kronor. Man kom nära "eliten" på ett sätt som var helt omöjligt i nån annan sport.

Efter ett tag var man redo att köpa sin första markerväska som på den tiden kostade mig 1600kr för 300marker och 2 kortlekar..

Med enorm övertalningsförmåga lyckades jag få mina grannar och andra vänner att komma över på ett homegame där vi med darrande händer satsade varsin hundralapp och spelade 1-2 "NL" med högsta bet 20kr. Det var ingen som vågade satsa så mycket första kvällen..

 

Det gick några månader, plötsligt kostade markerna 299kr på macken och alla spelade poker. Dessutom plussade ALLA man pratade med. Enligt de själva..

Insatserna ökade ihop med förståelsen för spelet. Man hörde om folk som hade tjänat miljoner på pokern på några månader. Själv stod man och stampade på ungefär samma fläck. Pokerkontot pendlade mellan 50 och 200 dollar.

Homegamen blev mer välspelade, men pengarna flyttades kamratligt runt mellan deltagarna. Ena kvällen vann nån ett par hundra bara för att nästa kväll förlora samma summa.

Nu började de första rapporterna om spelmissbruk höras. Vi var väl några som tänkte till en smula och undrade om det var värt all tid, men fortfarande var det ju roligt att få använda hjärnan lite. Dessutom var det ju skoj att träffa kompisarna över ett parti poker.

Men visst började man efter ett par år känna att man inte längre var lika fascinerad och fick samma kickar av spelet. Framförallt inte av själva inramningen av spelet. Inte ens casinot kändes så jättespeciellt när man besökt det för femte gången.

Då återstår två saker:

1. Spelets dynamik.

2. Möjligheten att tjäna massa pengar.

 

Själva spelet är fortfarande intressant. Att man faktiskt märker att man lär sig nya saker. Det som för några år sen kändes som rent trolleri; "Hur fan kan han veta att jag hade AK på handen!?" är nu inget man chockas över.

 

Möjligheten att tjäna massa pengar då..? Tja, det känns väl lite som att om man nu hade haft talangen som krävs för att tjäna en MASSA pengar hade det väl visat sig vid det här laget.

 

Så som sagt, om jag nu har delar den här känslan med ett gäng andra där ute, så är det faktiskt inte alls konstigt att folk börjar ledsna.

 

Men, här kommer en brasklapp:

OM folk börjar se mer klarsynt på sitt pokerspel, inser att dom inte är vinnande på nån högre nivå utan håller sig på micro-nivåerna och spelar för nöjes skull med sina kompisar, så är pokern helt unik i jämförelse med andra "sporter": Sparar man ihop tillräckligt mycket pengar så kan man åka till exempelvis Las Vegas och spela poker på samma "arenor" som de allra största. Jämför t.ex med golf där INGEN får spela på Augusta där masters avgörs..

 

Så ängeln... låt oss hoppas att folk inte försvinner helt från borden, men att de prioriterar sånt som är viktigare än poker. Såsom familjen eller läxorna beroende på vilken fas i livet man är i.

Lycka till med allt!

Per

[Suron]

Många av de som nu lägger av är de människor som alltid hänger på den senaste trenden. Sen efter något eller några år så byter de till nästa innegrej... Osv osv osv...

[bigdwarf]

Det här var så gryyymt bra skrivet ängeln! skrev själv igår och frågade om tips hur man kunde göra pokern roligt igen, får väl testa FL kanske.

 

Tack för ett superinlägg

[DrRoland]

Klart folk tröttnar om vinsterna blir mindre och mindre eller uteblir helt medan man sitter och rakar en 10papp/mån.

Sajternas avgifter blir ju inte direkt lägre när spelarna blir bättre. Tvärtom, då passar man på att radera både bonus och rakebackprogram.

 

Då kan man lika gärna lira frirullar eller playmoney för skoj eller lägga ner helt.

[DaPine87]

Klart folk tröttnar om vinsterna blir mindre och mindre eller uteblir helt medan man sitter och rakar en 10papp/mån.

Sajternas avgifter blir ju inte direkt lägre när spelarna blir bättre. Tvärtom, då passar man på att radera både bonus och rakebackprogram.

 

Då kan man lika gärna lira frirullar eller playmoney för skoj eller lägga ner helt.

 

ja eller så försöker man utvecklas..

[ebisumaru]

ja eller så försöker man utvecklas..

 

Det skulle inte vara bra för Rolands uppladdning inför Gnäll-VM.

[b0bb4n]

Det skulle inte vara bra för Rolands uppladdning inför Gnäll-VM.

LOOL

[Jennez]

Intressant frågeställning det här. Jag håller med PianoPer i ungefär allt han skriver (men har man sovit ihop för många gånger så har man).

 

För mig var det ett kul sätt att tjäna pengar i början, även om jag naturligtvis inte alls tjänade några pengar i början – snarare tvärtom.

 

Jag provade efter ett par års spelande på att leva på det hela och det funkade väl hjälpligt. Dock tröttnade jag inom några månader. Hur dynamiskt poker än är så blir det monotont till slut.

Det jag numera gillar med poker är allt runtomkring. Kompisarna, lagom dos av spänning, möjligheter att utvecklas osv, precis som PianoPer skriver. Genom jobbet lever jag livsstilen men spelar inte spelet kan man kanske uttrycka det.

 

Jag tycker fortfarande att jag utvecklas som spelare men det är mer en konsekvens av att jag spelar en hel del än att jag faktiskt försöker utvecklas.

 

Så jag tar det hela som det kommer. Vill jag inte spela en dag så spelar jag inte. Känner jag mig sugen så spelar jag. Nuförtiden är det dock för långt mellan gångerna för att jag ens ska känna av särskilt mycket varians men jag vet att jag en gång i tiden varit vinnande och förmodligen är jag det fortfarande...