Gå till innehåll

Livskris light


ulaf

Recommended Posts

Jag har länge brottats med mig själv om vad jag vill göra med mitt liv. Jag har nu blivit antagen till industriell ekonomi vid KTH. Jag gick tidigare teknisk fysik men la av efter endast ett halvår då jag inte var förberedd och låg kvar i gymnasiementaliteten. Självförtroendet sjönk till botten och jag kände mig rätt värdelös. Jag gillade termodynamik (fick en fyra) men sen var nästan allt annat så förbannat tråkigt. Hög utbildning ligger i familjen.

 

Jag har alltid varit en kreativ person och gillar konst i alla former. Därför funderade på om jag faktiskt skulle sikta på något annat än att bli civilingenjör. Sökte till arkitektutbildningen men 19,69 räckte inte längre än till reserv 18.

 

Jag är övertygad om att jag har en talang som låtskrivare, har också alltid haft drömmar om skådespeleri. Är det något jag borde ge en seriös chans (söka musikhögskolan, scenskolan och diverse), eller har högernissarna rätt i att det är hippiegrejer som inte leder någonvart och att jag ska skaffa mig en RIKTIG utbildning. Hur hanterar man de första åren i en utbildning där allt man gör är att titta på siffror och integraler. Kan man klara fem år utan att vara 100% motiverad, och bör man göra det för senare ändamål?

 

Tänkte nästa år söka arkitekt igen med arbetsprover, sökte bara på betyg i år.

 

Övertala mig gärna om det ena eller andra.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Varför vill du ens ta dig igenom en ingenjörsutbildning när du är väldigt inne på att läsa konst? Tenta upp x antal betyg som krävs för att komma in och läs något du kommer njuta av (konst).

 

Själv har jag läst färdigt mitt första år på kth genom öppen ingång och fortsätter nu efter sommaren på industriell ekonomi vilket jag verkligen ser fram emot. Antar att du inte ser fram emot studierna på indek vilket borde vara ett tecken på att du inte bör läsa till ingenjör.

 

Skulle dock vara trevligt att höra från folk som är färdigutbildade ingenjörer.

 

Lycka till!!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Musikhögskolan har jag inte så bra koll på, i och med att du är övertygad om din talang som låtskrivare finns ju möjligheten att komma in där - de flesta kompositörer gör mest ginglar för pengar ...

 

Sceneskolan - som du beskriver inte chans att du kan komma in inom de närmaste åren.

 

Finns förstås fler alternativ down that line, men från mitt perspektiv missar du lite av poängen - du tänker på icke civilingenjörslivsval ur samma perspektiv. Skaffa en utbildning, skaffa ett jobb, få guldklocka (eller va faan ingenjörer får om 30+ år) - perspektivet.

 

Hur många kompositörer(/studenter) har du pratat med, känner du?

Hur många arkitekter(/studenter) har du pratat med, känner du?

... och så vidare ...

 

Det schyssta med en arkitektutbildning är att du både får en utbildning som ger möjlighet till högavlönat jobb och möjlighet till entreprenörskap - samtidigt som det finns en massa Antis ungar där och du kan snacka Foucault med (några av) föreläsarna.

 

Klart du ska söka arkitekt på KTH, du ska/måste göra arbetsproverna. Du ska träffa och snacka med arkitektstudenter - helt essentiellt för att testa om jag har rätt.

 

Eller så får högernissarna dig att känna lycka och männsklig i-nuet-varande, och i så fall är I en ok linje (tror jag, var några år sedan jag brydde mig).

 

Huruvida du ska bli/vara pokerproffs har inget med det här "valet" att göra.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tycker du ska köra poker+"det konstnärliga" ett tag. Du är ung och har tid att testa på det. Att stressa med en "seriös" utbildning är det värsta du kan göra. Började själv plugga på Universitetet som 19-åring och tycker verkligen inte det är något att rekomendera. Ett råd till pokerkarriären: 44 bräda och du raisar, men blir reraisad av en gammal gubbe. Folda din svaga 4a!

Kör hårt!

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tycker du ska köra poker+"det konstnärliga" ett tag. Du är ung och har tid att testa på det. Att stressa med en "seriös" utbildning är det värsta du kan göra. Började själv plugga på Universitetet som 19-åring och tycker verkligen inte det är något att rekomendera. Ett råd till pokerkarriären: 44 bräda och du raisar, men blir reraisad av en gammal gubbe. Folda din svaga 4a!

Kör hårt!

 

Jaja, jag vet att det var ett fiskspel sluta tjata nu... :lol:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag tror iofs att jag skulle kunna tycka om civilingenjörsutbildningen om jag var mer förberedd. Jag gillar ju trots allt väldigt mycket att lära mig grejer. Det var bara när föreläsningarna man inte förstod las på hög som det kändes omöjligt att komma ikapp.

 

Tack för alla orden, jag ska ta mig en funderare.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Känner igen mig i din situation även fast jag är färdig civilingenjör sedan två år tillbaka. Har haft sådana livskristankar till och från under hela utbildningen även om det blev bättre mot slutet av grundutbildningen. Just nu Doktorerar jag och det har inte gjort saken bättre eftersom det är som att vara kvar i studielivet på många plan.

 

Ett problem som jag nu i efterhand märker att jag gjorde när jag valde utbildning var att jag inte tänkte på vad de olika utbildningarna jag valde mellan faktiskt gav för jobb. Jag valde mest på känsla, vilket i och för sig är bra det också men det kan vara bra att göra en ordentlig undersökning om vilka potentiella jobb de olika utbildningarna faktiskt ger. Min inriktning (kemi) visade sig inte vara i jättebehov av arbetskraft, speciellt inte om man inte vill flytta från Sthlm.

 

Just nu doktorerar jag inom ett område som jag tycker är intressant men jag har svårt att se vad min forskning kommer att leda till för jobb eftersom den är väldigt spjutspetsinriktad. Dessutom blir jag livrädd när jag tänker att jag ska hålla på med detta resten av livet.

 

Har också föräldrar som är högutbildade och det har liksom alltid varit en självklarhet att man måste utbilda sig för att få ett stimulerande arbete och liv. Detta har jag mer och mer börjat ifrågaställa på senare tid. I grund och botten är det nog dessvärre pengar som bestämmer ens livskvalité. En utbildning ger ju bättre förutsättningar men jag har tillexempel vänner som är programmerare och tjänar snuskigt med pengar samtidigt som de håller på med något de verkligen tycker om. Så det finns alltid allternativ.

 

Själv har jag haft varierande drömmar, allt från konstnär, författare, egenföretagare och nu under senare tid pokerproffs.

 

Jag skulle faktiskt vilja säga att det här fortfarande är ett stort problem för mig. 26 år och man har fortfarande inte hittat något som känns rätt.

 

Mitt råd till dig är följande.

 

1. Välj bara en utbildning som känns helt rätt.

 

2. Undersök grundligt vad den specifika utbildningen leder till för jobb. Arbetsmarknad, arbetstillfällen där du bor m.m.

 

3. Om du tycker att något annat än ingenjörkonst låter mer spännande satsa all din energi på det istället. (Försök tillexempel att få upp dina betyg något för at komma in på arkitektubildningen)

 

Hoppas att det hjälper.

 

/Robster

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

eller har högernissarna rätt i att det är hippiegrejer som inte leder någonvart och att jag ska skaffa mig en RIKTIG utbildning.
Ja, skådespelarkarriärer är misär*. Likaså de flesta konstnärliga yrken. Mängden välbetalda, lyckliga konstnärer i Sverige kan räknas på en spetälsks fingrar.

 

Dels så kommer du, om du har tur, få jobba för riktiga praktpuckon, vars främsta kompetens är att igla kulturstöd, dels kommer du få undermånlig utbildning och dels kommer du få jobba extra och gå arbetslös en jättedel av karriären. Typiska extraknäck inom branschen blir spännande saker som att hoppa in extra som bild/dramalärare åt pantade gymnasieelever.

 

Problemet är i botten att du gör något som människor inte vill betala för, varför du helt måste lita på kommunalgubbar och annat drägg. Och det är ju inte heller särskilt bra för självkänslan att göra något man måste lita på att folk tvingas betala för, för att gå runt.

 

Skulle tro att heroinmissbrukare har bättre karriärerutsikter än en typisk svensk skådis. Och mer roligt i längden.

 

* Om du nu inte ser fram emot att dricka billigt rödvin på dåligt besökta premiärer långt upp i 30-års åldern och sakna möjlighet att äga eget boende. I så fall bör du satsa på det.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Du kan ju köra civilingenjörsutbildningen men ta det lite lugnt. Om du tjänar bra på pokern har du ju inga krav att tänka på från csn. Själv har ja just slutfört 5e året o lär nog ta nåt år eller två till.. =)

 

 

Bra förslag! Pokern är perfekt för dig att dra in lite pengar och slippa studielån. Men tycker som sagt inte att du ska känna någon stress, då du inte är många dagar över 20...Inget fel då att göra något "oseriöst" i något år. Tänk också på Hjorts ord, då den genomsnittliga "konstnären" har det väldigt tufft. Tycker att arkietekt-utbildning ligger bra till alt. ta det lugnt och fundera mera.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Nedköp eller ej - min erfarenhet av teknisk fysik är förvisso något begränsad, men att industriell ekonomi är betydligt roligare än vad man kanske först tror, det kan jag skriva under på.

 

Men framför allt vill jag ge dig rådet att inte vara alltför analytisk i ditt val av inriktning och framtid. Låt hjärtat va' me', som vi säger här i stan.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 2 weeks later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...