Galna tvångstankar?

[KungKroon]

Varenda gång jag borstat tänderna måste jag drick 6 klunkar vatten, inte mer eller mindre:P, inte så farligt. Men irriterande

 

Detta kanske inte är så farligt, men kombinera det med faktumet att du är allmänt störd så är det lite värre. Lägg sedan till att jag tvingas spendera ca 1/3 av mitt vakna liv med dig så börjar man fundera på om inte Kiruna är jävligt fint så här års

[Klyka]

Detta kanske inte är så farligt, men kombinera det med faktumet att du är allmänt störd så är det lite värre. Lägg sedan till att jag tvingas spendera ca 1/3 av mitt vakna liv med dig så börjar man fundera på om inte Kiruna är jävligt fint så här års

?

[KungKroon]

?

 

 

Hatkärlek får man väll säga

Låg mycket ironi i posten ^^

Joel

[Klyka]

Låg mycket ironi i posten ^^

Kände det, annars hade jag inte vågat skriva nåt.

[KungKroon]

Kände det, annars hade jag inte vågat skriva nåt.

 

 

Vågad användning av ordet "skriva".

 

= Inte min definition av "skriva"

[Klyka]

Vågad användning av ordet "skriva".

 

= Inte min definition av "skriva"

Jo då, jag skrev : heart : fast utan mellanslag.

[KungKroon]

Jo då, jag skrev : heart : fast utan mellanslag.

 

Haha, trodde jag hade dig där, men.... Nice burn ^^

[Matteprof]

Jag vågar knappt cyckla längre. Det börjar med att jag blundar någon sekund och när det gick bra så måste jag blunda lite längre tid, tillslut cycklar jag och blundar 5-10 sekunder och det är jävligt obehagligt.

 

Det där känner jag igen när jag cyklar hem från krogen på sommaren i Piteå och är sjukt trött. Man vill sova med ett öga och det går ju bra fram till man övertygar sig själv om att man kan cykla rakt fram och blunda med båda ögonen i ett par sekunder. Slutar ofta med att man närmar sig diket

[Luap]

När jag läste den här tråden kom jag på en grej jag tänkte mycket på när jag var yngre. Jag gör det inte längre och jag hade nästan glömt bort det, men den här tråden fick mig att komma ihåg det igen.

 

Hela tiden när jag satt eller stod någonstans var jag tvungen att hålla koll på var jag skulle ta tag i om gravitationen helt plötsligt skulle "vända". Alltså om golv skulle bli tak och tak skulle bli golv. Alla möbler som finns står kvar förresten, så man kan ta tag i bordskanten när det händer. Att stå under en lampa är inte så bra, då kan det göra ont när man ramlar upp i taket. Att vara utomhus kan vara jobbigt, då är det viktigt att ha något nära man kan ta tag i annars flyger man ut i rymden.

 

 

Jag antar att du oftast stod i målet när klassen spelade fotboll va?

 

Hur gick det med andra sammankomster på öppna platser? Picknickar på ängar?

[Hygglo]

Jag antar att du oftast stod i målet när klassen spelade fotboll va?

 

Hur gick det med andra sammankomster på öppna platser? Picknickar på ängar?

 

Haha, jag tränade fotboll en kort period och då var jag faktiskt målvakt. Jag gjorde inte det valet medvetet med tanke på den ombytliga gravitationen, men kanske undermedvetet.

[Waggho]

Hur gick det med andra sammankomster på öppna platser? Picknickar på ängar?

Man får helt enkelt ta med sig en riktigt tung picknickkorg.

[PinkFloyd]

blir ofta lite pedantisk med att städa och "piffa upp" när jag är stenad och inte har något sällskap.. skulle nog se rätt kul ut på film

[SouthEast]

Ingen tvångstanke, men ett beteende som inte var normalt.

När jag var ca 10-12 år tävlade jag väldigt mycket i friidrott och medeldistans var då oftast förekommande (dvs. 800-1000m).

Under loppen brukade jag sparka i med tårna i marken medan jag sprang, vilket sakta upp farten nämnvärt.

Testa att göra det nån gång och se hur det går.

Kan ju säga att jag inte blev nån stor stjärna i friidrott.

[elvis77]

Ingen tvångstanke, men ett beteende som inte var normalt.

När jag var ca 10-12 år tävlade jag väldigt mycket i friidrott och medeldistans var då oftast förekommande (dvs. 800-1000m).

Under loppen brukade jag sparka i med tårna i marken medan jag sprang, vilket sakta upp farten nämnvärt.

Testa att göra det nån gång och se hur det går.

Kan ju säga att jag inte blev nån stor stjärna i friidrott.

 

Hehe, jag sparkar alltid i tårna både när jag går eller springer, kanske var 20:e steg eller dyligt, ser helt skadat ut .

 

Jag tror det sitter i sedan jag spelade väldigt mkt tennis och slog i tårna för att få bort gruset under skorna.

[FiSherman63]

Känner förståss igen mig när det gäller att kolla dörrar och spisen etc..

 

Sen har jag ett par egna grejer. När jag e ute med tjejen o en snygg tjej går förbi, så tänker jag att nu får det inte verka som att jag kollar på den där tjejen, för då skulle flickvännen inte bli glad. Så jag anstränger mig så mkt för att inte kolla så jag blir alldeles spänd, o de känns ju lite kontraproduktivt. Kan inte verka bra att jag blir spänd varje gång det går förbi en snygg tjej.

 

Liknande grej när jag ser på TV med nån annan (främst tjejen) och det är mer eller mindre nakna scener. Då tänker jag att jag får inte andas konstigt eller svälja, för då verkar jag upphetsad. O då blir det ju att man tänker på andningen och den blir jättekonstig. Sen om scenen pågår ett tag så blir det massor av saliv i munnen och jag får verkligen kämpa för att inte svälja, och det kan nog se lite konstigt ut. Plus att man får göra en jättesväljning så fort scenen är slut, vilket blir lite uppenbart...

 

Hahaha vad förvånande att just du skulle visa sig vara en sådan riksnörd IRL. Inte speciellt förvånande att du har hävdelsebehov och utövar "makt"missbruk på ett internetforum. Roligt och patetiskt på samma gång.

:mrgreen:

[sturedenstore]

Någon elak djävel lurade mig när jag var liten att nån elak gubbe skulle komma och röva bort mig om jag klev på en så kallad A brun (ni vet gatubrunnen med ett stort A på) Hur som helst så tror jag inte jag klivit på en enda sen 5-årsåldern, de är en av de få sakerna jag kommer ihåg på fyllan exempelvis..

[valborg]

Jag var tvungen "jämna ut" mellan kroppshalvorna när jag var yngre. Om jag nuddat ett ställe med höger axel, höger pekfinger, höger stortå eller någon annan kroppsdel måste det också göras med vänster etc etc. Kunde bli ganska frustrerande ibland, för det måste vara lika stora vidröringar också. Om jag råkade göra för mycket fick jag kompensera tillbaka med andra sidan igen osv.

 

Jag och en tjej var påväg till matsalen under sista året på gymnasiet och gick bredvid varandra över en tröskel och trampade med ena hålfoten för att sedan samtidigt snabbt trampa med andra av den enkla anledningen att "jämna ut", får man till en kass utjämning, tex 1/3 så hård som den på ens andra hälft måste man upprepa manövern fast då trycka cirka 2/3.

Bör kanske tillägga att vi sedan denna incident är ett par med 5år ihop och har pratat om detta flera gånger men trott att vi var ensamma på jorden om detta

 

Det här med att synka stolpar, väglinjer m.m lider även jag av.

 

En annan grymt jobbig sak är att jag ibland när jag ska sova tänker tanken "hur ska jag bäst ha munnen stängd nu för att inte sagla ner kudden?".

När jag får denna tanken ökar min salivproduktion och jag måste svälja allt och kan inte koppla av, och ligger vaken av detta väldigt länge.

Om någon av er också lider av detta har jag ett tips och det är att skapa ett undertryck liksom med tungan så kinderna sugs in mot tänderna och munnen förblir stängd automatiskt ett tag, tills det skapats så pass mycket saliv i detta "undertryck" att det släpper. Jag är sjuk, jag vet.

 

Jag lider även av ett sjukt behov att lukta på saker, även på saker som jag VET luktar grymt äckligt. Om jag tar med mina fingrar på något, mat tex måste jag lukta på mina fingrar.

En upptäckt har jag gjort här och det är att doften av ölkorv sitter kvar väldigt länge!

 

Om jag är på en offentlig toalett så tar jag ett djupt andetag innan jag går in för att sedan hålla kvar den luften så länge att jag känner mig svimfärdig. Det nya andetaget drar jag in fort genom näsan trots att det luktar pecka för jag tror att jag får in äckligheter i munnen om jag andas via den.

 

När jag kör bil så lägger jag i femmans växel cirka en gång per kilometer.

Trots att jag till 100% vet att jag kör på femman.

 

När jag var barn gapade jag så mycket jag kunde med munnen vid helt random tillfällen så folk trodde jag var utvecklingsstörd (no offence) för att mina mungipor inte skulla klibba ihop.

 

Nu när jag läser denna tråden kommer jag på mig själv med att jag markerar textstycken för att sedan klicka utanför markeringen, gör man en "dålig fångst" så man får med något annat, eller inte hela stycket i ett snabbt målinriktat klick måste jag "nollställa" det stycket genom att klicka symmetriskt på dom tomma ytorna runt det, tex först höger om det, vänster, ovanför, nedanför, nö,sv,nv,sö. Är jag riktigt tiltad kan jag dela upp det i ännu mindre "kakbitar" så tex nordöst splittas upp i tre.

 

Jag kan garanterat komma på fler saker men vill inte tråka ut er för mycket..

[jon123]

När jag är uttråkad ex. stå i en kö, sitta på en buss eller bara vänta för väntandets skull, börjar min hjärna spela mig ett spratt genom att få mig att känna att någon kittlar mig på halsen.

 

Jag får då gå in i en battle mot mig själv, där jag måste övertala mig själv att det trots allt bara är hjärnan som spelar mig en spratt. Lyckas jag inte med detta måste jag hålla med ena handen, axeln osv mot halsen för att dämpa känslan.

[brutalbengt]

När jag var yngre så kände jag mig på något sätt tvingad att räkna alla vägpinnar som sitter vid alla landsvägar med kanske 50 meters mellanrum. Kan ju lungt säga att det var drygt om man skulle på semester eller liknande

[MikeTime]

När jag kör bil så lägger jag i femmans växel cirka en gång per kilometer.

Trots att jag till 100% vet att jag kör på femman.

 

Skönt att fler har samma ovana...!

Jag brukar dessutom kolla handbromsen lika ofta fast jag vet att den inte ligger i...

[TotalFarsa]

För en fängslande inblick i hur det verkligen är att lida av tvångstankar mm ska ni läsa Pelle "Mr Tourette" Sandstraks bok:

 

Mr Tourette och jag

 

Pelle gör även mycket föreläsningar. Får ni någonsin chansen att se honom så ska ni ta den om ni ärt det minsta intresserade av att veta mer om hur det är att leva med ett socialt handikapp. Pelle är helt grym på att beskriva sitt liv och han gör det på ett mkt humoristiskt sätt.

 

Angående boken;

 

Beskrivande text

Pelle växer upp i en liten by i Norge. I framtiden vill han bli valfångare eller sportkommentator, äga en Chrysler och kyssa sin egen flickvän. Men saker blir inte som de borde bli. Hans tankar och beteende liknar ingen annans. Magiska tankar och okontrollerade ticks tar över koncentrationen. Ungdomsåren förvandlas till ett konstant tvättande och ett impulsivt beteende med oväntade ljud och avancerade ritualer. Familjen söker hjälp överallt, men ingen vet att sätta namn på beteendet. Pelle överlever ungdomsåren genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men innerst inne känner han sig som en jubelidiot, och självförtroendet, skolan och betygen försvinner bakom molnen tillsammans med fiskmåsar och flygplan.

 

I vuxen ålder drar Pelles annorlunda beteende honom ännu längre ner. Det tar timmar att tvätta sig, passera dörrtrösklar, ta på och av sig kläderna. Han slutar att tvätta sig och gå på toaletten, och tar istället kilometerlånga promenader för att gå bort sjukdomen. Han flyttar in i en gammal övergiven bil på ett fabriksområde, lever på revbensspjäll och juice. Misären fortsätter, månad efter månad.

 

Tack vare en hög inre energi och sin verbala förmåga klarar Pelle sig ur otaliga situationer. Han förlorar jobb efter jobb, men hittar strax ett nytt, tills sjukdomen åter gör honom för handikappad för att arbeta.

 

En dag hör han ett radioprogram där en professor nämner något som kallas Tourettes syndrom. Pelle blir styv av skräck, mjuk av glädje. Det är som om han hör ett eko från sitt eget liv finns det fler som han?

 

Han skriver ett brev till professorn och berättar om sitt liv. Någon vecka senare möter han samme professor av en slump på Hotell Bristol i Oslo. "Du ska inte vara här, du ska ha hjälp", säger professorn. "Och du ska börja ditt nya liv med att ta en lång dusch." Pelle har då inte duschat eller haft ett längre samtal med någon på över ett år. "Du är 97 procent handikappad, du har 3 procent hopp", fortsätter professorn. Tio år senare är Pelle frisk - så frisk som han vill bli.

[Katt3n]

...inte trampa på skarvarna på trädgårdsplattor eller trottoarstenar....förlängda linjer från stadsbrunnslock....diagonaler från fyrkantiga konstruktioner i stadsmiljö....brrrrr

[valborg]

Skönt att fler har samma ovana...!

Jag brukar dessutom kolla handbromsen lika ofta fast jag vet att den inte ligger i...

 

Javisst ja, glömde den. Jobbig ovana

[MacDaddy]

Det sämsta man kan göra är nog att läsa denna tråd o få mer inspiration till sin "sjukdom"

[TotalFarsa]

Då slänger vi väl in en till...

 

När jag var yngre så var jag rätt obsessed med siffran tre och dess multiplar. Och eftersom jag var/är vänsterhänt & vänsterfotad, och tre är ett udda nummer, så brukade jag gå och räkna till tre och dess multiplar med start på vänster fot eller om jag knäppte med fingrarna så knäppte jag först med vänster fingrar och räknade till tre eller nio. Jävligt friskt.

 

På den tiden var min bankomatkortskod såklart: 3-9-2-7

 

Och då jag lagt mitt OCD:ande bakom mig så har jag också bytt kod