Gud vad mitt jobb är tråkigt.

[Zyr]

jag är verkligen helt lost.. har ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv.. vad meningen med just mitt liv är.. eller om det finns nån mening över huvud taget

 

flesta människor slipper tänker på dessa saker, de har redan en färdig mall de håller sig innanför för att "klara sig" dvs.. skola-utbildning-jobb

 

de är så upptagna me detta jagande och kämpande dag in och dag ut att de inte längre "tänker", de gör allt de förväntas göra och lever sina liv som alla andra så samhället går runt.. minsta pengar eller ledig tid över ger extrem lycka

 

ibland kan man va väldigt sugen på att skaffa sig ett sånt liv..slippa tänka så mycket..men de tankarna försvinner ganska snabbt, räcker med att ställa klockan på 08.00 för att inse hur skönt man har det

Känner verkligen igen dessa tankar. Ena dagen kan jag längta efter ett 9-5 jobb, men nästa dag inser man hur folk springer livet ur sig i ekorrhjulet. Till vems lycka?

 

Nej använd all tid du får över tack vare pokern till att förverkliga någon dröm du haft i livet. Själv tänker jag faktiskt förverkliga min dröm nu i höst. Ska bli jäkligt spännande! Det ger en mening med livet som man inte får av ett ointressant/stressigt jobb.

 

intressant.. vad ska du göra? ut och resa??

 

själv skulle jag vilja köpa en nybyggd villa.. inreda och bestämma precis så som jag vill.. köpa alla designmöbler man drömt om.. men då behövs x antal miljoner

[Staahla]

Känner igen mig i lite av det Zyr skriver. Känner mig själv lite "lost", ska precis påbörja mitt mastersprogram på Chalmers, fjärde året på en 4.5-årsutbildning. Jag börjar med andra ord närma mig arbetslivet efter att ha vant mig vid studentlivet, dvs att gå och glo om dagarna utan att fylla dem med något speciellt meningsfyllt bortsett från under tentaveckorna (fyra veckor per år). Dock tjänar jag mycket mer på 3-4 timmar poker om dagen än jag kommer göra som civilingenjör, men jag har väldigt svårt att tänka mig en framtid där jag sitter och gnider poker på heltid som 45-åring då jag är jävligt less på det redan efter 2.5 års spelande. Å andra sidan så har jag svårt att se mig knega 40 timmar i veckan för 25-30k före skatt.

 

Jag fastnade framförallt för:

problmet är vad man ska göra på dagarna, orka grinda dag ut och dag in..syselsätta sig på egen hand, bestämma över sitt liv och trivas med sig själv..

För mig är dagarna faktiskt ganska inrutade, men inte fyllda med så mycket meningsfulla och utvecklande sysslor. Under sommaren då de flesta i min umgängeskrets lämnat Gbg för diverse sommarkneg så följde jag slaviskt detta vardagsschema:

 

12.00 - 12.30 Uppstigning

12.30 - 14.00 Dusch, kaffe samt surfning på Aftonbladet, Liverpoolforumet, 2+2, PF och mailcheck

14.00 - 15.00 Poker om jag orkar eller häng i parken utanför vid fint väder*

15.10 - 16.05 Kameleonten (Miss Parker är lagom fin)

16.10 - 17.00 Mat och surfning på samma sidor som vid 12.30

17.00 - 18.00 Kaffe och dubbla avsnitt Våra Värsta År

18.00 - 18.30 Simpsons

18.30 - 20.00 Surfning, samma sidor som ovan + http://www.tv.nu och eventuellt Expressen

20.00 - 20.30 Simpsons

20.30 - 23.00 Poker samt surf

23.00 - 02.00 CSI-repris, Frasier, Leno samt letande efter nattens film och mat**

02.00 - 03.00 Surfande

03.00 - 03.30 Insomnande till skräpfilmen jag hittat

* Tisdagar byts poker ut mot senaste HSP

** Vid storback byts CSI-reprisen ut mot joggingrunda och Frasier mot dusch

 

Visst, all heder åt detta schema och vid första anblick så ser det ganska glidigt ut, men man ledsnar fint. Nu har folk börjat komma tillbaka från sina utomsocknes kneg och skolan börjar så man har börjat hitta tillbaka till den tillstymmelse av liv man hade innan terminsavslutningen i slutet av maj men att i framtiden planera sitt schema efter Miss Parker och Al Bundy när polarna är på kneget känns väldigt oinspirerande. Det gör även ett gammalt hederligt kneg tyvärr...

 

Hehe, det känns ganska absurt att gnälla över detta men bor man i ett i-land så kommer i-landsproblemen som brev på posten.

[Agent Cooper]

Zyr,

Efter många år som åskådare och spelare på trav ska jag testa hur svårt det egentligen är att själv träna en travhäst. Ska köpa en nu i höst och sedan grundträna hela vintern. Till våren ska vi ut på tävlingsbanan och då se om det blir fiasko eller succé av det hela. Blir hur som helst en spännande utmaning!

[Hap]

Staahla, så du spelar endast ca: 3 timmar per dag? Jag respekterar dina inlägg då du verkar vara en riktigt duktig spelare och tycker du borde ventilera dina åsikter i Handanalys lite mer (kanske i stället för att glo på Miss Parker .

 

Däremot har jag inte något av problemen som du, Zyr och Agent Cooper (bästa namnet) berättar om.

 

Jag är tillsammans med en flickvän som kräver väldigt mycket av min tid. Sen försöker jag träffa mina kompisar på helgerna och festa och utöver det så spelar jag i ett band och vi turnerar en del. Som ni kanske förstår önskar jag att jag kunde spela MER poker, då det knappt räcker som levebröd med den tiden jag kan avvara nu.

 

Var glada att ni är framgångsrika och kan leva extremt glassigt jämfört med den riktiga abc-grindaren - Svenne som jobbar 9-17.

[Doc]

Den meninsgslösheten och tomheten som en del av er känner efter att ha suttit dag ut och dag in vid nätpokern är helt naturlig och beror troligtvis på ett naturligt behov som inte är tillgodosett: att känna sig betydelsfull och behövd.

 

Ni talr om ekorrhjul och dötråkiga 9-5 jobb, men faktum är att jobbet ger så mycket mer än bara sysselsätttning och lön. Man befinner sig i ett sammanhang, man är en del av något och man behövs. Den dag man känner att ingen, eller som mest ens närmsta familj, skulle bry sig om man en dag bara försvann från jordens yta, då känner man sig riktigt usel. Det är ett kraftigt mänskligt behov att känna sig behövd och att passa in i ett sammanhang i ett samhälle. Väldigt få människor klarar sig utan det.

 

Har man dessutom en bra grundutbildning och underhåller sina kunskaper med meriterande jobb så kan jag garantera er att 9-5 ekorrhjulet mest är ert eget val. Det finns massor med utmaningar och spännande jobb som en person med ambitioner kan få.

 

Att sitta och spela poker var dag kan nog aldrig bli annat än torftigt, ytligt och meningslöst i längden om man inte har andra meningsfulla saker som fyller ens liv. Och då talar ju inte om andra "egoistiska" hobbies. Jag tror det är viktigare för de flesta individer att göra något som andra i samhället anser vara respektabelt och nyttigt.

I längden kommer inte ens era egna sambos och fruar att respektera en person som "bara" sitter och grindar vid datorn dagarna i ända.

 

Så mitt råd är definitivt: skaffa en rejäl grundutbildning, skaffa ett stimulerande jobb och spela poker för att dryga ut lönen.

[baller]

att känna sig betydelsfull och behövd.

 

Har själv jobbat ett antal år inom en stor organisation och aldrig under tiden kände jag att ovanstående var fallet. Jag kunde jobba arslet av mig eller inte alls och det spelade ingen som helst roll.

 

Känner mig mer betydelsefull och behövd i hemmet som nätgrindare än jag någonsin gjorde på det jobbet iaf.

 

utmaningar och spännande jobb, stimulerande jobb

 

Ja visst finns dessa jobb, men de är ett fåtal. Visst man skall sikta högt men man måste också vara realistisk, det är ett fåtal (trots hög utbildning osv) som hamnar på jobb som de anser vara utmanande, spännande och stimulerande.

[Myssion]

Den meninsgslösheten och tomheten som en del av er känner efter att ha suttit dag ut och dag in vid nätpokern är helt naturlig och beror troligtvis på ett naturligt behov som inte är tillgodosett: att känna sig betydelsfull och behövd.

 

Det de säger är att det blir jobbigt rent psykiskt med press och swings etc. Inte att de inte känner sig behövda. Som baller säger finns det olika sätt att känna sig betydelsefull och behövd, och det behöver inte ha med ett arbete att göra.

[Nickefik]

Förutom pressen att prestera ifall man har poker som yrke så tror jag det är extremt viktigt att man fyller den övriga tiden med något vettigt.

 

Går man omkring och bara tänker på poker när man inte spelar så kommer det nog att bli väldigt jobbigt i längden. För det är ju trots allt bara ett jobb, och det är aldrig nyttigt att enbart tänka jobb, jobb, jobb. Man måste kunna slappna av och göra annat.

 

Ett bra kvitto på hur man egentligen mår och hur man ligger till är hur pass bra man tar en förlustsession. Är man sur för att man spelat dåligt så är det nog bara sunt. Men börjar man må dåligt för att man haft en förlustsession så är risken stor att man inte kommer att palla med det man gett sig in i.

 

Man lever bara en gång, och det finns viktigare saker än pengar, nämligen hälsan, familj och vänner. Poker får aldrig gå för det.

[Doc]

 

Det de säger är att det blir jobbigt rent psykiskt med press och swings etc. Inte att de inte känner sig behövda. Som baller säger finns det olika sätt att känna sig betydelsefull och behövd, och det behöver inte ha med ett arbete att göra.

 

Jag hävdar bara att man inte alltid själv vet varför man mår dåligt. När man fått lite livserfarenhet och lärt sig analysera sig själv inser man ett och annat. Jag försöker bara förmedla denna lärdom som jag själv insett.

 

Oavsett om man så bara vann hela tiden så skulle nog tomheten snart infinna sig för de flesta. En människa som lever så under en längre tid blir nog tyvärr ett vrak. Få är starka nog att hantera detta.

 

Bara min ringa åsikt och alls inget facit.

[robster80]

 

Det de säger är att det blir jobbigt rent psykiskt med press och swings etc. Inte att de inte känner sig behövda. Som baller säger finns det olika sätt att känna sig betydelsefull och behövd, och det behöver inte ha med ett arbete att göra.

 

Jag hävdar bara att man inte alltid själv vet varför man mår dåligt. När man fått lite livserfarenhet och lärt sig analysera sig själv inser man ett och annat. Jag försöker bara förmedla denna lärdom som jag själv insett.

 

Oavsett om man så bara vann hela tiden så skulle nog tomheten snart infinna sig för de flesta. En människa som lever så under en längre tid blir nog tyvärr ett vrak. Få är starka nog att hantera detta.

 

Bara min ringa åsikt och alls inget facit.

 

Det kanske krävs att ett pokerproffs är lite av en enstöring för att inte må dåligt? Alternativet är ju att proffsen grindar tillsammans. Då får de ju in den sociala biten också.

[Trelkovsky]

 

Det de säger är att det blir jobbigt rent psykiskt med press och swings etc. Inte att de inte känner sig behövda. Som baller säger finns det olika sätt att känna sig betydelsefull och behövd, och det behöver inte ha med ett arbete att göra.

 

Jag hävdar bara att man inte alltid själv vet varför man mår dåligt. När man fått lite livserfarenhet och lärt sig analysera sig själv inser man ett och annat. Jag försöker bara förmedla denna lärdom som jag själv insett.

 

Oavsett om man så bara vann hela tiden så skulle nog tomheten snart infinna sig för de flesta. En människa som lever så under en längre tid blir nog tyvärr ett vrak. Få är starka nog att hantera detta.

 

Bara min ringa åsikt och alls inget facit.

 

Det har egentligen inte med poker att göra, samma sak händer på andra jobb, men bränner ut sig, jobbar för mycket och har inget liv förutom jobbet. Stress och psykiska påfrestningar är heller inte unika för pokerspelaren.

 

Jobba för att leva eller leva för att jobba...

[Doc]

 

Det kanske krävs att ett pokerproffs är lite av en enstöring för att inte må dåligt? Alternativet är ju att proffsen grindar tillsammans. Då får de ju in den sociala biten också.

 

Visst är den sociala biten viktig för många men det var inte den jag syftade på. Jag tror att man behöver känna att man är på väg någonstans, att man arbetar mot ett konkret och meningsfullt mål.

Att bara gneta ihop till sitt uppehälle med en annars meningslös sysselsättning räcker inte för de flesta. Man känner sig otillfredställd.

 

Kan man inom pokern känna att man har en funktion (som tex en deltagare i ett lag, en galjonsfigur för en pokersajt, eller ordförande i en klubb) och helst dessutom ha konkreta mål som man systematiskt arbetar mot, då tror jag man kan undvika den värsta tomheten. Men att bara sitta hemma o grinda och som enda mål ha att försörja sig, det fungerar nog tyvärr inte för någon skulle jag tro.

[emil_c]

Jag har tänkt på detta mycket.

 

Jag har inga speciella talanger, kan inte snickra, sjunga eller egentligen något kreativt roligt som alternativ.

 

Dessutom tycker jag att jag är ganska bra på att lira poker.

Torskar ibland och tiltar som alla andra.

 

Men överlag så vinner jag och framför allt så är det roligt.

 

Har funderat på att ge det en ärlig chans, med a-kassa + låt säga att man vinner 10 -15000 kr i månaden, tjänar jag mer än jag gör nu.

 

Dessutom har jag ju alla proffs här på forumet som kan analysera mina händer

 

Ett jäkligt stort steg, jag vet. Men jag har allvarliga funderingar.

 

Tjappa pecka! mitt tips ar att ga ner pa deltid och spela poker pa deltid.. innan du kan borja leva pa poker maste du grinda in en fet bankrulle sa du kan leva aven om det gar kasst pa pakern nagra dagar veckor eller manader! Da far du prova pa att vara halft beroende av att prestera och se om du gillar det och om det inte ens funkar sa kan du luta tillbaks pa jobbet

[Doc]

 

Det har egentligen inte med poker att göra, samma sak händer på andra jobb, men bränner ut sig, jobbar för mycket och har inget liv förutom jobbet. Stress och psykiska påfrestningar är heller inte unika för pokerspelaren.

 

Sant, men det blir så mycket svårare då din sysselsättning är helt onyttig för samhället.

Det är svårt att frigöra sig från gamla invanda värderingar hur mycket man än försöker...

[Loveless]

Kan inte påminna mig att jag känner någon som arbetar för att det gagnar samhället. Dessutom gagnar pokerproffs samhället då de drar in pengar ifrån utlandet som spenderas i sverige, någonting som gagnar sverige mer än t.ex. en korvförsäljare som bara cirkulerar pengar på den lokala marknaden.

[Nickefik]

Det fina med ett arbete (oftast i alla fall) är att man har arbetskamrater. Att spela nätpoker som försörjning är ju ett lite mer ensamt arbete även om man så klart kan chatta eller prata med kompisar under tiden. Det blir ändå inte riktigt samma sak som att vara på jobbet och snacka skit med arbetskamraterna.

 

Det finns ju (har) en tråd om några som funderade på att skaffa ett ställe där man kunde spela ihop, dvs skapa en arbetsplats för sitt spelande.

[Doc]

Kan inte påminna mig att jag känner någon som arbetar för att det gagnar samhället. Dessutom gagnar pokerproffs samhället då de drar in pengar ifrån utlandet som spenderas i sverige, någonting som gagnar sverige mer än t.ex. en korvförsäljare som bara cirkulerar pengar på den lokala marknaden.

Som sagt, det är mycket man gör utan att veta om det.

 

Jag tror man är så kontruerad att man mår bra när man drar sitt lilla strå till stacken, och oftast mår skit i längden om man parasiterar på de andra eller är helt onyttig. Sätt bara folk på en Robinson-ö så ser man det direkt i det lilla.

[Trelkovsky]

Kan inte påminna mig att jag känner någon som arbetar för att det gagnar samhället. Dessutom gagnar pokerproffs samhället då de drar in pengar ifrån utlandet som spenderas i sverige, någonting som gagnar sverige mer än t.ex. en korvförsäljare som bara cirkulerar pengar på den lokala marknaden.

 

Jag känner heller inte någon som jobbar för att det gagnar samhälllet, faktum är att alla jag känner skulle pensionera sig omedelbart om det inte innebar någon ekonomisk försämring för dom.

 

Korvförsäljaren gagnar samhället då han ser till att folk som gillar korv blir tillfredställda.

[Doc]

[

 

Jag känner heller inte någon som jobbar för att det gagnar samhälllet, faktum är att alla jag känner skulle pensionera sig omedelbart om det inte innebar någon ekonomisk försämring för dom.

 

Jo och sen skulle många av dem må skit i längden. Ibland är nog valfrihet bara av ondo innan man är tillräckligt liverfaren för att ta de vettigaste besluten.

[robster80]

 

Det kanske krävs att ett pokerproffs är lite av en enstöring för att inte må dåligt? Alternativet är ju att proffsen grindar tillsammans. Då får de ju in den sociala biten också.

 

Visst är den sociala biten viktig för många men det var inte den jag syftade på. Jag tror att man behöver känna att man är på väg någonstans, att man arbetar mot ett konkret och meningsfullt mål.

Att bara gneta ihop till sitt uppehälle med en annars meningslös sysselsättning räcker inte för de flesta. Man känner sig otillfredställd.

 

Kan man inom pokern känna att man har en funktion (som tex en deltagare i ett lag, en galjonsfigur för en pokersajt, eller ordförande i en klubb) och helst dessutom ha konkreta mål som man systematiskt arbetar mot, då tror jag man kan undvika den värsta tomheten. Men att bara sitta hemma o grinda och som enda mål ha att försörja sig, det fungerar nog tyvärr inte för någon skulle jag tro.

 

 

Jag förstår vad du säger och håller med dig. Däremot är det inte alla jobb som ger ett meningsfullt mål. Jag skulle nog vilja säga att merparten av jobben som finns, i alla fall de som inte kräver högre utbildning, är ganska mekaniska och ensidiga. Det ger knappast en mer meningsfull sysselsättning än att nöta poker i många fall. Får man däremot chansen till ett stimulerande jobb är det i många fall inte något som kan stå sig mot det.

[Myssion]

Jag tror inte att det finns något stöd någonstans (bortsett från politiskt stöd då) för att människan skulle vara predisposinerad med någon drift att bidra till samhället. Till flocken däremot: Ja.

[robster80]

Jag tror inte att det finns något stöd någonstans (bortsett från politiskt stöd då) för att människan skulle vara predisposinerad med någon drift att bidra till samhället. Till flocken däremot: Ja.

 

Samhället har tagit över flockens roll.

[Trelkovsky]

[

 

Jag känner heller inte någon som jobbar för att det gagnar samhälllet, faktum är att alla jag känner skulle pensionera sig omedelbart om det inte innebar någon ekonomisk försämring för dom.

 

Jo och sen skulle många av dem må skit i längden. Ibland är nog valfrihet bara av ondo innan man är tillräckligt liverfaren för att ta de vettigaste besluten.

 

Ta en massa fel beslut + ta en massa rätt beslut + tid = livserfarenhet.

 

Jag tror inte att de skulle må skit i längden, tvärtom, problemet för de flesta är att få ekvationen tid (med sina barn + egen tid) och pengar att gå ihop. Känner man att man inte är till någon nytta (för andra än sin familj och sina vänner) och inte står ut med det kan du jobba med något välgörande ändamål som ligger dig varmt om hjärtat.

[Trelkovsky]

Jag tror inte att det finns något stöd någonstans (bortsett från politiskt stöd då) för att människan skulle vara predisposinerad med någon drift att bidra till samhället. Till flocken däremot: Ja.

 

Samhället har tagit över flockens roll.

 

Lol? Göran, är det du?

[Myssion]

Jag tror inte att det finns något stöd någonstans (bortsett från politiskt stöd då) för att människan skulle vara predisposinerad med någon drift att bidra till samhället. Till flocken däremot: Ja.

 

Samhället har tagit över flockens roll.

 

På individnivå och på ett psykologiskt plan: Nej.