Funderingar kring playing the players mm.

[asbestos]

Min pokerkarriär är än så länge teoretisk, se följande länk om du funderar: http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?p=505450 men det hindrar mig inte från att spekulera.

 

Fancy Play Syndrome (FPS), dvs att trixa med en massa onödigt tjafs istället för att spela rakt av, avråder alla ifrån. Carson (med flera) menar att det inte är någon idé mot dåliga spelare, eftersom de ändå inte förstår signalerna du försöker manipulera dom med utan bara kör sitt race ändå, mot bra spelare menar han att det inte heller är någon idé, eftersom de märker vad du försöker göra, vilket medför att du blir ändå lättare att läsa. Med dessa två antaganden är poker inte stort sett mer än att ganska rutinmässigt vänta in bra kort och nyttja dem maximalt givet det aktuella läget, eller? Enligt detta borde alltså den bästa kombinationen vara en bra spelare, som spelar mot en "halvbra" spelare (som alltså kan förnimma desinformation, men inte genomskåda den), och inte som man kan tro; en bra spelare som spelar mot en asdålig spelare. Det jag egentligen funderar på är om kombinationen bra spelare vs. asdålig spelare ändå genererar mer vinst än det andra alternativet, pga av att spelet då mer handlar om att spela mekaniskt och korrekt enl. principen om EV+, istället för att även ha som komponent att vara klurig och spela litet metapoker.

 

Har ni några tricks för att s.a.s. bedöma vilken signalstyrka ni behöver, indikationer/indikatorer på att ni får respons av motspelarna, oavsett om ni spelar rakt på och enkelt, eller försöker er på något smart?

 

Din flickvän säger med martyrrösten precis då du är på väg ner till puben "jaja, ha det så skoj då, jag får väl hitta på något själv!"Det kvittar att du sagt att du ska träffa en gammal polare från Koreakriget, och att du förvarnat om detta i tre veckor så att hon kan planera något annat, bara för att slippa just en sådan kommentar. Hon kör ett enkelt mindfuck. Låt säga att du vore autist, då skulle du antagligen inte notera detta utan fortsätta att leka med dina modelltåg, men förutsatt att du är normalbegåvad och utan alltför mycket neurologiska och psykiatriska störningar, så kommer du förstås att bli sur och/eller frustrerad, få dåligt samvete och ha en bitter smak i kalken resten av kvällen. Med andra ord precis det hon vill. Hon ger en signal, rätt eller orätt, och den signalen påverkar dig. Du kan reagera genom att slå igen dörren, till synes nonchalera det hela eller försöka resonera med henne, men du reagerar oavsett du vill det eller ej. Även om du är kylig som bara den och fullständigt struntar i att bry dig om ett sådant tjuvnyp, så har ju ändå själva händelsen hänt och själva signalen blivit skickad. Detta är kanske en dålig analog till poker, eller i varje fall långsökt. Men ändå, låt säga att du helt enkelt aldrig bryr dig i sådana saker, skulle hon då ens säga dom? Jämför med en spelare som helt enkelt inte "accepterar" att bli påverkad av andra spelare. Om ett träd faller i skogen utan att någon är närvarande, låter det då? Hursomhelst, låt säga att du noterar, men struntar i signalen, missar du ett budskap då? I varje fall, hon agerar, du reagerar, eller låter bli att reagera. Om du vet att hon nästan alltid gör så, kanske du redan innan borde ta befälet, och helt sonika komma hem med två brasilianska prostituerade, redan innan hon sagt något alls. Äh, nu ballade det ur, men jag har en poäng faktiskt.

 

Hur mycket list och spel, kontra mekanik anser ni att pokern är? Detta beror förstås på nivå och motspelare.

[chlu]

Desto sämre än spelare är, desto bättre klarar sig en annan spelare mot denne. Det är enda vettiga definitionen på dålig spelare.

 

Alla spelare har mer eller mindre tydliga tendenser. Det är information som man bör använda för att anpassa sitt spel.

 

Kalla det list eller mekanik, spela EV+.

 

Se HH. Är det list eller mekanik som diskuteras? Jag hade bett fi om ett litet bet redan på flop. Tycker tråddeltagarna är lite mycket år FPS-hållet mot en spelare utan vetskap om aggro- och syntendenser, men det här blev OT.

[asbestos]

För det första; byt ut "hon" mot "han" i mitt aningen raljerande snack här ovan. Jag har inga empiriska erfarenheter, men jag är väl inbegripen i det faktum att män minsann oxo är små martyrdramaqueens ibland.

 

Till pokern. EV+. Ett vanligt exempel är miljondollarspotten som du av någon anledning finns med i vid rivern. Du får oavsett vilka skitkort du än har, sådana odds att du helt enkelt inte kan lägga dig. Men låt säga att du istället om du förlorar handen, blir skjuten i huvudet. Ska du då ändå följa principen om EV+? Knappast, man chansar givetvis då oavsett oddsen. Därmed borde den mer chansartade aspekten av spelet bli tydlig precis innan man kvalar in mot slutborden i turneringar? Lyckligtvis har jag aldrig hört talas dödspoker, men för diskussionens skull. Det måste ju förr eller senare, i vissa specifika lägen (i synnherhet turneringar) vara så att en spelare måste chansa, och i vissa händer och lägen fullständigt frångå principen om ett spel med positivt väntevärde?

 

Låt säga att vi har en "perfekt" spelare, som utifrån den mänskliga förmågans gränser, extrem skicklighet, förmåga att läsa spel såväl som spelare, alltid spelar ett korrekt spel i enlighet med principen om positivt väntevärde. Kommer denna spelare att sakta men säkert nöta sig mot toppen, och givet tiden slutligen hamna någonstans där? M.a.o., finns det spelare på ganska många ställen, som är minst lika skickliga som storfräsarna, men som helt enkelt inte haft röta nog, att någonsin ta sig uppåt i någon större utsträckning? Har de riktiga essen inom pokervärlden den nästan övernaturliga skicklighet de tillskrivs, eller har de helt enkelt en gång eller annan ackumulerat så mycket kapital att de klarar fluktuationerna? För jag menar, tillslut måste ändå förklaringar till en del spelares extrema framgångar ettdera börja tillskrivas fjärrskådning, eller helt enkelt tur. Givetvis, kombinerat med hårt arbete och en jävla massa skicklighet, men ändå.

[ski_punk]

Tror helt klart på att de allra främsta topnamnen inom poker har haft större klonkar-skills än medelmänniskan. Så måste det helt enkelt vara, vissa människor har mer tur än andra, det går nog inte att komma ifrån.

[listig]

Lysande entré på forumet. Kul att du har så pass intrikata funderingar som du trots allt har även om du inte spelat en hand poker. Du ser ut att ha kommit väldigt långt för att inte ha gjort det. Keep it up.

 

Det måste ju förr eller senare, i vissa specifika lägen (i synnherhet turneringar) vara så att en spelare måste chansa, och i vissa händer och lägen fullständigt frångå principen om ett spel med positivt väntevärde?

Jag blir osäker när du använder ordet "chansa".

 

I slutskedet av större turneringar är exempelvis dealmaking något oerhört vanligt. Detta innebär att resterande spelare sinsemellan gör upp en deal och delar, enligt villkor de själva kommer överens om, den kvarvarande prispoolen mellan sig. Detta är ett sätt att undvika varians och istället säkra pengar just pga att de är för stora för ens bankrulle eller ekonomiska situation i allmänhet för att sitta och spela poker om.

 

Det finns även andra situationer i poker där folk väljer att tappa värde för att undvika varians, dvs de pushar sina marginella händer mycket mindre än de "borde" (dvs om de hade oändligt stor bankrulle samt spelar optimalt). Detta torde vara ett exempel på vad du menar med att "frångå principen om ett spel med positivt väntevärde". Dock måste man givetvis påpeka att ingen rationell spelare vill frångå ett spel med positivt väntevärde (givet att situationen inte är absurd, som i ditt fall), däremot kan man välja att minska sitt väntevärde helt enkelt för att man skall nå det snabbare (dvs minskad varians).

 

Kommer denna spelare att sakta men säkert nöta sig mot toppen, och givet tiden slutligen hamna någonstans där?

Ja, det blir egentligen en apriorisk sanning då vi vet att vi uppnår vårt väntevärde givet att vi spelar ett oändligt antal händer. Dvs spelar du exempelvis blackjack mot huset som har en edge på ,5 % med $1-bets så kommer du att ha förlorat exakt $,005 per hand i snitt när du står där och har spelat ett oändligt antal givar. Eftersom vi vet att vi kommer att spela ett ändligt antal händer vet vi även att alla "optimala" spelare inte med säkerhet når till toppen (toppen är väl ett skumt begrepp iofs, jag skulle gärna hävda att optimalt spel är toppen, men man kan givetvis mena stakes-mässigt eller på en nivå när man maximerar sin timlön eller winrate, du verkar syfta på stakes-mässigt). Däremot är de förstås mycket mer sannolika att göra det än en random tomte.

 

M.a.o., finns det spelare på ganska många ställen, som är minst lika skickliga som storfräsarna, men som helt enkelt inte haft röta nog, att någonsin ta sig uppåt i någon större utsträckning?

Ja, jag bedömer det högst sannolikt att så är fallet.

 

Har de riktiga essen inom pokervärlden den nästan övernaturliga skicklighet de tillskrivs, eller har de helt enkelt en gång eller annan ackumulerat så mycket kapital att de klarar fluktuationerna?

Både ja och nej. Det finns givetvis sk ess inom pokervärlden som är _otroligt_ duktiga pokerspelare som "förtjänat" sin förmögenhet genom bra spel men självklart finns det många av bigshotsen som haft positiv varians ett bra tag och haft möjlighet att kliva i nivå snabbare än väntat (ex Moneymaker, men sedan är han väl ansedd en fisk i större sammanhang också).

[Klyka]

FPS är väl snarare att du försöker dig på fancy play alltför ofta där du inte bör göra det..? Alltså ska man inte alls bara spela rakt av, men man ska göra det när man inte ska göra nåt annat, så att säga...