Doyle Brunson's sk 'Rushes'

[vivi]

Fast det där förklaras ju också galant av att människor tenderar att övervärdera graden av säkerhet i sina uppskattningar och göra alldeles för specifika reads. När sådana översäkra förutsägelser används kommer de ju oundvikligen uppstå ganska långa serier där förutsägaren framstår övernaturligt bra. Särskilt om han gör bra reads, bara att de inte är så bra som han tror.

 

Jag minns att jag spelade en hand mot en snubbe som jag sett började visa tendenser till att gå på tilt. Hursomhelst, han hade visat aggressivitet hela handen, höjt "under the gun" osv. Till sist så var det endast han och jag kvar med en bräda som visade ngt i stil med x,x, x, 10, Q. Jag var på vippen att ge upp, då jag endast hade ett par i 10:or då plötsligt ingivelsen slog mig: Han sitter på A K. Jag synar och mycket riktigt visar han upp AK, varpå han skriker lite okvädesord och lämnar bordet med orden att "här kan man ju fan inte spela"

 

Efter en sådan "read" känns det nästan som man sitter med röntegnsyn, men verkligheten var ju den att jag visste att han med stor sannolikhet kunde sitta med just AK, då han höjt från 1:a position, samt att jag snappat upp vissa tilttendenser hos honom, och därmed kunde ta en rövare för att på så sätt få honom ännu mer ur balans.

 

Man glömmer lätt de gånger man synat i liknande lägen, bara för att upptäcka att man sprungit in i en triss.