Grovt flickvänsproblem!

[Albert]

Vad gör man om man efter 3 år och 8 månader blir lämnad? Flickan ifråga vill vara ensam och hon säger att det inte beror på mig. Jag har inte varit otrogen. Jag använder inte droger. Jag super ytters sällan men jag vet att det inte är problemet. Jag hade tänkt och använda min hjärna för omväxlingsskull och ge henne lite tid till att tänka men vad gör man inte om man är en jubelidiot? Jo man kastar sig på telefonen och bölar ut att man vill ha en ny chans. Som om det inte vore nog med havererande datorer så händer det här lagomt till jul...

 

Närstående kommer med de vanliga kommentarerna "Bara det får gå ett tag så hittar du en ny!", "Låt henne vara själv så kommer hon märka vad hon går misste om!" etc...

 

Men hur är det egentligen? Är det någon som blivit tillsammans igen efter en sån här separation?

[BjornL1491910513]

Dränk dina sorger i pokern. Eller låt dina vänner om du har några trösta dig lagomt sådär så äru på gång i livet igen

[BigKahuna]

Tyvärr är det ju inte så mycket du kan göra, du får helt enkelt vänta på henne eller gå vidare i livet.

 

Var tillsammans med en tjej i 2 år och det tog slut. Vi blev tillsammans igen 2-3 månader efter det men det varade inte mer än ett år till. Anledningen var nog inte att vi saknade varandra utan mer att vi saknade att ha någon. Har det väl tagit slut någon gång så blir det svårt att reparera. Tyvärr.

 

Försök tänka dig in i hennes situation. Ponera att du vill göra slut, eller åtminstonde ta ett uppehåll: finns det då något hon skulle kunna göra för att få dig att ändra dig? Förmodligen inte. Dvs du kan inte göra något för att påverka henne just nu. Så antingen väntar du eller går vidare utan henne, hur jobbigt det än må vara.

[Cyntax]

Jag vet inte hur gammal du är och jag måste medge att jag är en ganska sorglig person när det gäller förhållanden. När mina kvinnor lämnat mig (alla utom en har gjort det) har jag alltid tagit det med en klackspark, för det har visat sig att nästa flickvän varit ett klart uppköp! Nu får vi hoppas att det stannar upp nu, för nu är jag gift för första gången också.

Mycket möjligt att det är fel att tänka som jag gör: -Nästa flicka kommer vara ett uppköp!

Gör något med livet och visa för henne och dig själv att du är ett kap och hon som dumpade dig gjorde ett stort misstag.

Men först ska du dränka dina sorger i alkohol, det är alltid trevligt!

[Albert]

Jo, det bästa är antagligen "att gå vidare", men det är lättare sagt än gjort. Särskilt om man har trott sig funnit DEN rätta att dela livet med.

[juttis]

Japp, det finns det.

 

Det verkar dock som om det efter återföreningen infinner sig en obehaglig fas, i vilken man känner sig sjukt osäker på sig själv och där man väljer att tolka alla småsaker negativt. Det kan vara ganska påfrestande för båda parter. Grejen är att jag fortfarande befinner mig i den fasen så jag kan inte inte berätta hur det kommer att sluta. Naturligtvis så är det här med förhållanden otroligt individuellt men jag tror att nyckeln till framgång, när man har kommit så långt att man vill fortsätta att vara tillsammans, ligger i att finna trygghet. Gör man det så har man nåt att bygga vidare på. Hur man finner trygget? Önskar jag visste. Jag har börjat fatta att det handlar om tid och tålamod iallafall.

 

Dessutom så kan det vara jobbigt att vara "glada killen" hela tiden trots att man mår skitsunkigt. Det sista man vill är ju att när man väl hittar tillbaks och umgås så är det ju inge kul om hon uppfattar som deppig och trist.

 

Sammanfattningsvis, ja man kan bli tillsammans igen.

[Teichmann]

Softa lite så kommer hon tillbaka snart. Ingen fara. Det är förmodligen bara någon idiotisk "idé" hon fått för sig.

[Albert]

Ska försöka använda mer hjärna och mindre hjärta och ge henne den tid detta kan ta. Antingen är loppet kört totalt eller så har jag en lite chans. Även om chansen är en på miljonen så kommer jag ta den och jag håller på att putsa lite på oddsen. Ska sluta snusa och sluta med poker (jag är ingen spelmissbrukare och jag fölorar inte på poker så det är inte därför som jag slutar utan för att det tar upp en sådan massa kvalitetstid.)

[juttis]

Ska sluta snusa

 

Aha! Varför sa du inte att du snusade? Det är ju bara ofräscha bönder som snusar! Där har du problemet

[Matteprof]

Ge henne det utrymme hon säger sig behöva. Du har gett henne för mycket plats och du har visat att du är för beroende av henne (tex när du ringer och bölar om en ny chans).

 

Visa att du är en man, ta kontroll över situationen.

 

Sätt upp några nya mål att göra under tiden. Sluta snusa, sluta spela poker som du nämner är bra mål. Börja träna etc...

 

PS. Ring henne inte mer nu innan hon ringer dig. Skicka inte ens ett endaste sms. Låt henne höra av sig först!! Detta är viktigt.

 

När hon gör det och eventuellt säger något i stil med att "varför har du inte hört av dig, ville ringa och höra så allt är bra" så säger du att "jo, jag har haft en del att göra och tänka på. Det här har fått mig att äntligen bestämma mig att en gång för alla sluta snusa och börja träna etc." Givetvis ska du ha börjat med det också

 

 

Lycka till...

 

Keep us updated

[Fido]

Vad gör man om man efter 3 år och 8 månader blir lämnad? Flickan ifråga vill vara ensam och hon säger att det inte beror på mig. Jag har inte varit otrogen. Jag använder inte droger. Jag super ytters sällan men jag vet att det inte är problemet.

 

 

Rannsaka dig själv!

 

Steg 1: Är du helt säker på att hon är rätt, och värd att satsa på? Inte bara gammal vana? Om ja, gå till steg 2, annars...

 

Steg 2: Du säger att du inte varit otrogen och inte använder droger. Räcker det för att få henne att vilja ha dig? Det där är ju bara saker du INTE har. Det viktigaste för att få någon är ju vad du HAR inte vad du saknar! Tänk efter, se om du kan hitta något som antyder att hon saknat något hos dig! Kanske har du lagt mer tid på pokern än på att överaska henne? Du kanske hellre satt hemma hos dig och lirade poker, än väntade hemma hos henne med en färdiglagad middag när hon kom hem?

 

Kanske finns någonting som du kan anta att hon saknat. Något du kunde ha gjort annorlunda....

 

... och finns det något sådant, så finns chansen. Utan att vara allt för påträngande så kan du visa att du gör de saker hon saknar! Att du menar allvar!

 

Kanske är det så att hon ville mer (t.ex att du skulle prata om att flytta ihop/skaffa barn/framtiden) men att du inte gjorde det? Oerhört svårt att säga vad det är som fick henne att tveka, men kanske kan du få henne att se dina kvaliteter på just det området?

 

Generellt sett är det oftast kört i ett sådant här läge. Tyvärr. Dessutom vet man oftast själv att det är "dött", men man håller kvar av gammal vana. Är det inte så, så gäller det att hitta vad hon saknade! Gräv inte ner dig i självömkan, utan sträck på dig och visa att du har det hon vill ha!

[Hjort]

Sannolikheten är ju rätt stor att hon av en eller annan anledning inte trivs i erat förhållande, hon har ju haft ett jäkla tag på sig att utvärdera det. Vem eller vad det beror på går ju inte att säga, men det är ju rätt jäkla otroligt att hon skulle bli sugen på att återuppta det när du gråter och ber henne fortsätta med samma sak som hon uppenbarligen inte är intresserad av.

 

Dessutom utgår du från att det är ditt fel vilket inte är så där supersexigt till att börja med. Det finns empiriskt forskning som visar att känslan som är absolut värst för ett förhållande är förakt/ömkande så att spela på att få medkänsla är ungefär så obra som det kan bli.

 

Och det finns inget som säger att det kommer bli bra igen eller att hon kommer att ångra sig, men sannolikheten för någondera är ju som absolut minst om du sitter hemma och ömkar dig som något paket. Vet inte vad det var som fick henne att bli attraherad av dig till att börja med, men antagligen så är det väl mer av de kvalitéerna och mindre av ditt typiska vardagsbeteende som gäller om du vill ha tillbaka henne.

 

Vad är det du vill ha egentligen förresten?

 

Hur stor är sannolikheten att hon kan ge dig det?

 

Om ni har helt olika mål/förhoppningar så är förhållandeabort helt enkelt bäst för båda parter eftersom det helt enkelt inte kommer hålla på ett bra sätt annars.

[diziz]

Dränk dina sorger i pokern. Eller låt dina vänner om du har några trösta dig lagomt sådär så äru på gång i livet igen

 

Nej för tusan, håll dig för guds skull borta ifrån pokern.

[BjornL1491910513]

Dränk dina sorger i pokern. Eller låt dina vänner om du har några trösta dig lagomt sådär så äru på gång i livet igen

 

Nej för tusan, håll dig för guds skull borta ifrån pokern.

 

Jag håller med till viss del. Men man glömmer bort det onda i livet

[Preacher]

Ska försöka använda mer hjärna och mindre hjärta och ge henne den tid detta kan ta. Antingen är loppet kört totalt eller så har jag en lite chans. Även om chansen är en på miljonen så kommer jag ta den och jag håller på att putsa lite på oddsen. Ska sluta snusa och sluta med poker (jag är ingen spelmissbrukare och jag fölorar inte på poker så det är inte därför som jag slutar utan för att det tar upp en sådan massa kvalitetstid.)

 

Hur lång tid ska du spendera med att vänta? Om det nu är så att hon tröttnat på dej så är det ju perfekt att få det bekräftat så du kan deppa ihop totalt ett tag å sen ha det överstökat. Det här med att du ger upp dina intressen (jag har BARA poker och snus som intressen ), är det för att du hoppas att hon ska tycka om dej bättre?

 

Jag tycker iaf att det verkar lite märkligt att man inte ska våga snacka ut om förhållandet efter att det är slut, bara för att det riskerar å sabotera några chanser, det tror jag mer är inbillning än någonting annat (däremot plockar du nog inte några pluspoäng genom å ringa å gnälla). Du kanske får reda på att hon varit otrogen, eller börjat punda.

 

Förstår att det inte är en speciellt rolig tid för dej just nu, så inget jag har skrivit är för att vara dryg eller taskig. Men om vi vänder på situationen, du har lessnat, hjälper det att tjejen ignorerar dej och berättar om ett häftigt jetset-liv? Iofs ska jag väl inte försöka påskina att jag förstår ett skit om kvinnor och relationer, jag har aldrig lappat ihop ett förhållande som gått utför, men beror kanske mer på att jag ser relationer som egentillverkade fängelser å är så jävla nöjd när jag blir fri igen.

[F.Gump]

Jag är ledsen att behöva säga följade:

När din partner säger att det "inte beror på dig att hon gör slut utan att på att hon vill vara ensam" så kan du nog vara ganska säker på att hennes känslor för dig är lika heta som en decembernatt i Kiruna.

 

Gå vidare !

Du ska se att det finns någon för dig bakom nästa kurva på livets väg...

[ades_va]

Kan inleda med att säga att jag inte menar något illa med följande.

 

Om hon säger att hon inte har några känslor för dig längre känns det väl rätt onödigt att fortsätta pressa henne istället för att bara lämna henne i fred? Om hon sen börjar sakna dig och tar dig tillbaka, kul för dig - men försök absolut inte sätta skuldkänslor på henne, lär inte vara så kul att ha ett förhållande med någon som inte tycker om en längre.

Det enda som händer om du ringer henne och ber henne ta dig tillbaka är att du får henne att känna sig mer eländig.

[The Grand Bark]

Det påstås att tjejer gillar killar som kan visa känslor, men gråtande killar kommer inte högt på den listan, det visar empirisk forskning. Backa undan men ge inte upp snuset.

 

Din nya Svulloavatar är ju lite oroande, fast galghumor (ursäkta vitsen) brukar underlätta.

[Machista]

Jag har inte varit otrogen.

 

Passa på nu. Börja träna. Fixa med dig själv. Ragga brudar. Funkar inte det får du väl åka till Estland eller Thailand och träna upp dig lite.

 

Jag använder inte droger. Jag super ytters sällan

 

Trevligt. Du kan alltid börja experimentera lite. Sup till lite vet jag. Det skadar absolut inte. Snusa om du vill för fan! Stå för det. Särskilt mot henne. Öka dina pokertimmar. Och stå för det för fan!

 

Jo man kastar sig på telefonen och bölar ut att man vill ha en ny chans.

 

Nej, nej, nej. Helt fel. Även om jag förstår dig måste du behålla pokerfejset mot henne iaf. Ignorera henne totalt. Hitta dig själv i stället och stå upp som en man för fan. Det är bästa taktiken mot henne. I processen kanske du hittar tillbaka till din stake igen och inser att det finns andra mycket bättre brudar.

 

Lycka till.

[Albert]

Ok, lite mer bakgrundsfakta eller vänta jag förklarar vad jag gör i telefonen i stället. Jag ringer givetvis inte och skriker i luten med sprucken röst "TA MIG TILLBAKA!" utan jag pratar allmänt om väder och vind och försöker luska ut om någonting har hänt (efter som hon säger att det inte har hänt någonting) men hon säger att hon inte riktigt vet utan vill vara ensam. Det är klart, iallafall för min del att det kommer mången tår när man sitter och pratar med den gudomligaste keruben man varit med i över 3.5 år och denne inte vill vara med en. Då sprängs kroppens ventil ganska snabbt och jag kan hålla med om att det inte är speciellt manligt att gråta men kalla mig då kvinna. (Jag gråter iaf inte offentligt eller på fotbollsmatcher )

 

Just när man fick veta att det var över så kände man sig som ett packet och ville för några ögonblick avsluta jordelivet som så många andra gånger men det gick över. (Jag har ju en schackdator som måste underhållas så det gick ju inte att lämna den)

 

Men åter till bakgrunds informationen: Jag studerade i Uppsala och min flickvän kom dit för att besöka mig några gånger (jag åkte även hem till hemstdaen för att besöka henne så det lev 50-50 rent resemässigt). Dags för en liten resa i tid och rum. Om vi går tillbaka en vecka i tiden och står på den imaginära plats och från den platsen. Då hoppas jag att alla tankeresänärer är med mig för det är nu som min flickvän gör slut med mig. Härifrån går vi tillbaka tre veckor i tiden nämligen till Uppsala då min flickvän besöker mig. Allt är frid och fröjd. Vi går på stan och jag köper ett par Tiger-byxor åt henne, jag betalar all mat, vi myser i lägenheten och kollar på The O.C. Jag svär inte och vi bråkar inte. Om vi nu från denna plats i tid och rum förflyttar oss till min hemstad och två veckor framåt i tiden så gör min flcikvän en utlandsresa till Irland aldeles ensam för att träffa en f.d. gemensam klasskamrat.

 

Iallafall vid hemkomsten så blir man dumpad och jag misstänker att någonting hänt under resans gång: otrohet etc. men hon säger att ingenting har hänt utan har blivit sporrad av personen i Irlands leverne och vill helt enkelt, på sätt och vis, leva som denne. Hon säger "Jag vill laga min mat själv", "Jag vill betala mina räkningar själv", "Jag vill kunna åka till Tahiti själv". Det känns som om detta är en personlights utveckling min f.d. flickvän går igenom och jag är helt enkelt inte bjuden.

 

Tackar för de många råden!

[Albert]

Sitter vid datorn och tänker "Nu ska jag ringa till en kompis" Slår nummret och min f.d. flickvän svarar. Stort frågetecken. Som den klant man är så hade jag slagit nummret till henne fast jag tänkte ringa en kompis. Hur jag än gör så blir det fel på något sätt.

[Albert]

Hm. Du låter precis som den onda imaginära miniängeln utav mig själv som kommer upp på ena sidan av mitt huvud när jag ställs inför ett moralisktproblem eller dylikt.

 

 

Passa på nu. Börja träna. Fixa med dig själv. Ragga brudar. Funkar inte det får du väl åka till Estland eller Thailand och träna upp dig lite.

 

Ska faktiskt börja träna.

 

Jag använder inte droger. Jag super ytters sällan

 

Trevligt. Du kan alltid börja experimentera lite. Sup till lite vet jag. Det skadar absolut inte. Snusa om du vill för fan! Stå för det. Särskilt mot henne. Öka dina pokertimmar. Och stå för det för fan!

 

Experimenterandet är slut för min del. Gräs vara inte så spännande. Som sagt så måste jag ju lägga till några pluspoäng på mig själv så därför skippar jag både snus och poker.

 

 

 

Lycka till.

Tack.

[SubZero]

Det känns som om detta är en personlights utveckling min f.d. flickvän går igenom och jag är helt enkelt inte bjuden.

 

Att helt plötsligt börja intressera sig för nya saker och få nya intressen brukar väl vara en av tecknen på otrohet.

 

Välkomna till ditt nya liv!

 

LEV LIVET!

Sup, ragga, spela poker, slåss =)

 

Om ditt liv stannar upp för hennes skull, så kommer hon få makt över dig.

Du kommer leva i ett "mellanland" där din lycka är direkt styrd av tecknen för återförsoning. Att ständigt jaga sån bekräftelse är ett hemskt sätt att leva.

 

Säger du "jag röker inte, dricker inte, spelar inte poker buhuuu kolla så duktig jag är..." så är du precis som en hund som kommer med svansen mellan benen. D.v.s. man kan behandla dig hur som helst, du kommer alltid tillbaka. Och vad du än gör så är det aldrig nog.

 

"Jag är osäker... vänta"

Du väntar tills du dör, är det länge nog?

 

 

STÅ RAKT UPP och våga visa fuck off och säg...

"JAG KLARAR MIG SJÄLV"

 

Du kan inte vara tight passive i livet heller.

[Albert]

 

Du kan inte vara tight passive i livet heller.

 

Jag ser det mer som om jag sitter med AA på hand och jag och fi har KK. Blir all-in pre-flopp. Floppen kommer AKK... Jag sitter och väntar på min en-outare.

[Jeppan]

Orkar du kan du väl kanske läsa min kärlekshistoria. Skrev den på ett annat forum för något år sen, och minns att det var skönt att läsa om andra som varit med om liknande. Hur brudar fungerar är ett mysterium, det bevisar om inte annat min historia. Nu är skillnaden mellan dig och mig att mitt förhållande inte varade mer än 1 år, men jag tror fortfarande att man kan vara minst lika fäst vid en person för det. Och visst, mitt förhållande var ett ungdomsförhållande, men knappast något vanligt sådant. Det innehöll det mesta ett förhållande hos äldre också innehåller, och vi båda var bra mkt mognare än "average" i vår ålder.

 

"Det är väl inte mer än rätt att jag drar upp mitt gamla "allvarliga" kärleksbekymmer då, och skippar fjortisarna det strulat ihop sig med på senare tid.

 

Min dåvarande tjej gjorde slut med mig efter ett år. När förhållandet började gick jag precis som hon i 7an. Visst var vi unga men båda två väldigt mogna, så förhållandet blev seriösare än vad man kan tro. Jag var dökär i tjejen. Från första gången jag såg henne visste jag att det här var rätt. Hon kände inte riktigt likadant, och det dröjde innan vi egentligen blev tillsammans. Hursomhelst, hennes lätta känslor vände in till kärlek tillslut. Det gick stabilt i ett halvår, och vi närmade oss varandra mer och mer på många sätt. Det är kanske lätt att tro att man skulle vänta med det sexuella tills lite högre ålder, men som sagt. Vi kände oss båda mogna för det och vi gjorde det.

 

När det där halvåret gått började jag tröttna lite grand. Vårat förhållande kändes så enformigt och torrt på något sätt, så jag bestämde mig, trots en viss osäkerhet, för att göra slut. Jag gjorde det, men fick sån medkänsla när hon reagerade som hon gjorde... Efter mycket gråtande tillsammans bestämde vi oss för att försöka igen (samma dag som det så plötsligt tagit slut). Förhållandet fick en rejäl nytändning och vips var jag mer kär än någonsin igen. Det gick på i princip smärtfritt i ett halvår till. Det var någonting med 6 månader alltså. Den tiden var den som gick innan förhållandet blev enformigt och allmänt ivägen. Nu var det dock hon, och inte jag som tyckte det. Hon ringde till mig en eftermiddag som jag så väl kommer ihåg. Jag skulle egentligen åkt iväg o köpa skridskor men valde självklart att åka till henne istället. Av någon anledning frågade jag ifall hon älskade mig, och fick det så häpnadsväckande och oväntade svaret "Jag vet inte". Jag blev helt kall i hela kroppen och blev allmänt tom. Hon berättade sedan hur hon kände. Hon var instängd, och behövde vara fri. Hon tyckte om mig jättemycket men var bara tvungen att vara fri, och få göra vad hon vill igen.

 

Morgonen efter, runt 05.00 ringde telefonen och jag var av någon aledning säker på vem det var, och vad hon ville. Och jag misstog mig inte. Hon hade ändrat sig, och grät. Hade tydligen insett "sitt misstag". Jag blev genast överlycklig och började gråta igen, rent glädjegråt. Som en liten parantes, hade jag då gråtit 2 ggr på 2 dagar, och innan det kom jag inte ihåg senast jag grät innan, och har inte gjort det efter. Det visar vad överlägset mycket starkare kärlek är än allt annat.

 

Efter detta rullade en vecka på nästan som vanligt. Sen kom helgen och hon var nu säker på vad hon ville. Genom ett telefonsamtal tog det slut igen, med samma förklaring som förra gången (att hon ville vara fri), och jag väntade självklart på samtalet morgonen efter som aldrig kom. Jag var totalt knäckt vid det här laget, men tårarna föll inte den här gången. Nu var jag förbannad på hur fan hon hade behandlat mig. Att leka med någons känslor, som jag anser hon gjorde med mina, är inget man gör. Så enkelt e det bara. Dock har ni inte hört det värsta än:

 

-Hon blev tillsammans med nu kille tre dagar efter. T R E jävla dagar!

 

Hon ville vara fri eller? Vart gick det fel? Varför kunde hon inte bara vara ärlig? Hur fan kunde hon ljuga för MIG, killen som ställt upp så jävligt för henne!?

 

Att jag var förbannad vändes in till att jag hatade henne och älskade henne på samma gång. Ingen bra kombination. Vi bråkade massor, och jag blev även ovän med hennes kompisar, som för övrigt också var mina kompisar, som tyckte jag var för hård mot henne, vilket jag kanske var. Det artade sig i att jag helt bröt kontakten med henne, sånär som på att jag var tvungen att se henne i skolan ganska ofta. Jag sa inte ett ord till henne i månader. Känslorna hängde dock ändå kvar väldigt länge, och att se någon man älskar, sitta i någon annans knä och hångla med personen i fråga, suger verkligen. Killen hon blivit tillsammans med gick nämligen på samma skola som oss även han.

 

Livet efter att hon gjorde slut var så jävla hårt att jag inte ens kan föreställa mig det idag. Att se någon man älskar, men vara tvingad att hålla sig på avstånd, är minst sagt hårt. Fruktansvärt. Taken "vad fan gör han bättre än mig" plågade mig också. Kände mig så värdelös.

 

Jag glömde henne, tillslut, även om det tog tid. En stor del i den processen hade faktiskt en tjej i 20 års åldern jag hittade på ungdomsmottagningens forum, vilken jag började chatta med, samt våran allas Cave, här på forumet. Jag gjorde en tråd angående detta, ett par månder efter det tagit slut, men jag har inte lyckats hitta den. Troligtvis är den för gammal. Jag fick hursomhelst läsa många kloka textrader från Cave, som hjälpte otroligt!

 

Idag är jag vän med henne, och har kommit över henne helt. Även killen hon blev tillsammans med efter mig är jag till och med bra kompis med. Vi har nämligen ett delat datorintresse. Oskar som han heter, dumpade henne efter en tid (inte säker på hur lång) och hon har idag hittat en ny kille vilken hon är tillsammans med sen ett par månader tillbaka.

 

*slut*

 

 

Jag har sedan detta förhållandet lärt mig oerhört mycket om kärlek, och händelsen är en viktig erfarenhet jag tar med mig in i framtiden. Hur mycket det än känns som om tjejen är perfekt, och det inte finns någon annan, så är det inte så. Kärlek handlar om att favorisera en viss tjej. Allt hon gör är perfekt, hela hon är perfekt. -Det är kärlek. När man favoriserat en tjej under så lång tid som jag gjorde, ett år, tar det självklart tid att sudda ut det. Annars har man inte varit riktigt kär, i min mening. Det är det som gör många tjejer (även killar?) väldigt underliga. Hur de lyckas gå vidare bara sådär, efter ett längre förhållande (Jag syftar inte på tjejen jag var ihop med nu, då hennes beslut att göra slut, säkert byggts fram under en tid. Att hon sedan hittade ny kille så fort var väl bara ren slump). Jag skulle vilja säga att tjejer som gör såhär inte vet vad riktig kärlek är.

 

När ni blir dumpade och allt känns hopplöst, kom ihåg att folk har blivit det förr, och klarat sig igenom det, vilket ni också kommer göra! Man är aldrig ensam.

 

Sen måste jag också säga precis som Keso, när en vän blir dumpad, visa sympati. Inte i överdriven mängd men var beredd att lyssna, och mjukna upp lite. Jag hade mycket få att prata med. Ingen förstod, vilket säkerligen hade att göra med att ingen råkat ut för det innan. Därför sökte jag mig till internet, och hittade lyckligtvis personer att prata med.

 

Kärlek är överkomlig. Glöm inte det. Alla lyckliga stunder kan faktiskt vara värda den hårda smärtan i slutet, bara man lär sig behandla smärtan. Man ska vara ledsen, men att gå vidare är en konst i sig det också.

 

Lycka till med brudarna"

 

--------------------------------

 

 

Ge det tid. Kärlek som inte "vattnas" dör tids nog ut, och efter det kan jag lova dig att du får upp ögonen för alla underbara brudar som finns där ute, för dom är verkligen överallt! Som många redan sagt, ställ inte in dig på att få henne tillbaka. Det är bara slöseri på din dyrbara tid. Som det också finns exempel på avslutas oftast återupptagna förhållanden relativt fort ändå.

 

G Å V I D A R E!