Jag tror inte MBAs är så blåsta som Taleb vill få det till att låta som. Tror de flesta känner till nersidorna med de vanliga modellerna (e.g., Black-Scholes-Merton, Mean-Variance och VaR) men däremot används de väldigt mycket i praktiken, iaf VaR och BSM. BSM kan fungera bra som ett approximativt optionspris, men däremot är dynamisk deltahedging som riskmetod farlig (värre att ha en felaktig karta en ingen alls som NNT skulle ha sagt). NNT menar ju på att det är bättre att inte använda några kvantitativa mått alls vid riskhantering, men det är väl det många som känner sig trygga med att ha kvantifierat “risken” med stor precision trots att den underliggande riskmodellen bygger på många helt orealistiska antaganden.
Jag tror det var NNT som sa att VaR är som en krockkudde som fungerar hela tiden förutom när man krockar.