Cape Town med sin modernitet och västvärldsaktiga aura kan lura dig att glömma att du faktiskt befinner dig i Afrika.
Allan sa att han har fått en kulturchock över att inte få en kulturchock. Det känns precis som Kalifornien. Han hade inte rakat sig och klätt ner sig för att inte sticka ut i den Cape Town som han föreställt sig innan resan.
Även jag som har varit här i 7 månader nu blir med jämna mellanrum påmind om att jag faktiskt befinner mig i Afrika med alla dess besynnerligheter.
Fatima har varit nere i ett par veckor och inte riktigt sig själv.
Jag tillräknade detta hennes väldigt höga arbetsbörda under VM-perioden.
Igår kväll ville hon äntligen prata ut.
Trogna läsare kan kanske dra sig till minnes en händelse för några månader sedan då en häxdoktor ringde Fatima och ville träffa henne. Hon blev väldigt skärrad och vi fick gå till kyrkan (med James Brown-prästen) för att hon skulle bli fri från besvärjelsen.
Vid det tillfället skrattade jag och killarna åt hennes rädsla vilket gjorde henne väldigt upprörd. Den gången var min första kontakt med den afrikanska naturreligionen och kulturen hos en för övrigt otroligt modern flicka.
Vidare tillhör hon ju nån kunglig blodlinje och uppenbarligen så har en person i varje generation "the calling" som hon kallar det.
Jag har inte riktigt förstått vad "The Calling" är, men det involverar insyn i andevärlden, att se döda, och allmänt ockulta saker.
Fatimas mamma, Gloria, har enligt uppgift den förmågan. Det som förvånar mig är att Gloria är djupt kristen, vilket per definition borde innebära förkastande av naturreligionen och tron på uråldrig häxkonst. Men uppenbarligen har man i Afrika inga problem med att kombinera dessa två motstående trosföresatser.
Fatima berättade för mig igår att även hon har "The Calling" och det innebär att hon måste undergå undervisning i 6 månader.
Det kommer att ske hos en tribe doctor och i slutet kommer ett par personer att flyga ner från Mocambique för att slutföra hennes utbildning.
Hon har inte vågat berätta det här för mig, och det är vad har pressat henne på sistone, pga min reaktion föregående tillfälle.
Jag sa att jag var väldigt förvånad att hon av alla människor trodde på sånt mambo-jambo (använde faktiskt det exakta uttrycket) och att det var efterblivet afrikansk tro som hon borde frigöra sig från.
I vart fall så bad hon om stöd, även om hon inte räknade med att få förståelse, och detta innebär att jag knappt kommer att se mycket av henne framöver i ett halvår pga all tid som utbildningen tar plus all arbetstid som hon har.
Jag frågade om detta är en dribbling för att hon egentligen vill vara singel men inte kan med att framföra det, för om det är vad hon vill så har jag inga problem att vi avslutar förhållandet och är vänner istället.
Då bröt hon ihop och började gråta och sa att det är det sista hon vill och rädslan att jag ska göra slut pga de nya omständigheterna är vad fått henne att må så dåligt.
Jag sa att i ärlighetens namn kan jag ju inte garantera något. Jag menar om vi knappt träffas finns ju det alltid en risk för att känslorna avtar och jag kanske träffar någon under tiden som jag känner större samhörighet med. Men jag tänker ju inte göra något överilat rakt av utan vi får helt enkelt "go with the flow" och se vart det leder.
Hon verkade rätt ok med svaret.
Vem vet... hon kanske kan få andarna att ge mig lite good run i pokern. Det behövs verkligen.
fold pre, syn river även om jag tror att han har dig slagen. Raise är uteslutet.