maglub

Det verkar inte som att Bustard verkligen vill ha tillbaka pengarna, eller "drar i benet" (pulling the leg). Alltså, väntar på mail i två dar istället för att ringa. Själv skulle jag först spärra mitt visakort, samtidigt som jag ber Visa om ALL information de kan ge om just den transaktionen. Sedan polisanmäla. För mig är 11k ganska mycket pengar, så jag skulle bry mig rätt rejält. Dessutom tror jag följande: * 11000 kronor (exakt) låter inte direkt som en utlandstransaktion i euro eller någon annan valuta, som sällan blir exakt 11000 kronor * Ordet "speltransaktion" låter lite väl svenskt Jag tycker det luktar "skimmat kort" över det hela. Typ: 1) Buster har lämnat in kortet i baren 2) Bartendern gör som han/hon brukar: hänger upp kortet till allmän beskådan 3) Kul kille tar fram digitalkamera och fotar kortet Eller så är det någon bedragare till kypare som tagit kortnumret när Bustard betalat mat. Jag har själv fått påpeka för en bartender (när jag lämnat ifrån mig mitt kort i baren) att jag ogärna har mitt kort liggandes till allmän beskådan. Speciellt American Express-kort är extra känsliga, då både kortnumret och den "hemliga" säkerhetskoden som man måste ange på nätet numera finns full synliga på framsidan av kortet. Nåväl, lycka till! //magnus

Problemet är inte spelarna som "inte fattar", utan de som stör sig så mycket på dem att de måste "straffa" dem. Alltså, poker går ut på att vinna pengar, så mycket som möjligt. INTE att straffa var och varenda spelare vid bordet. Så även om den där motspelaren har en oerhörd tur, kan du själv tighta till dig och faktiskt undvika att spela mot honom om du tycker att han har en abnormt oproportionerlig tur. Det hjälper inte att störa sig på enstaka individer vid bordet. Det lönar sig i vilket fall som helst inte. //magnus

Oscar: Om du kollar runt lite grand, kommer du förstå att det där med stejkning kommer att lösa sig själv, när du kommer upp i nivåer lite grand. Även om folk är lite dryga mot dig, har de faktiskt rätt. Om du inte är duktig och känd, kommer du få jobba riktigt hårt på att bli stejkad. Börja höra med folk i din omgivning, typ mor och far. Jag är alltså seriös. Tänk som en idrottsman. Coca Cola kommer inte stejka dig förrän du sjunger lika bra som Britney, men kanske någon annan är intresserad att riska sina pengar. Genom att läsa olika böcker har jag fått känslan att det i high stake nivåerna väldigt ofta handlar om individer som stejkar varandra, mest för att minska sin egen risk. Om de ser att bästa polaren ligger lika bra till att komma 1:a i WSOP som en själv, är det självklart att ingå en pakt för att på så sätt garantera lite mer pengar i fickan. //magnus

Den principiella skillnaden är att Lanne inte var utsatt för livsfara. Han hade inte lidit någon skada om han slutat spela när han åkte till jobbet. //magnus

Hjort: Du är duktig på att resonera! Respect! Och det gör ju faktiskt saken mer hanterbar. Vi snackar inte längre nya bilar och enorm skillnad i livsstil. ;=) Bjud killen på mat och pilsner. //magnus

Äntligen ett konkret exempel. Men jag är inte helt med på att man kan ta "chip-nivån" direkt rakt av så där och jämställa det med en "garanterad" placering om han fortsatt spela. 7 gånger inköpet tycker jag däremot är ett bra resonemang. Skulle man kunna resonera bort mitt argument att Lanne skulle kasta bort sina chips när han går till jobbet? Alternativet är ju faktiskt det. Hans stack var för honom värd 0 pengar om han tryckt på det lilla krysset högst uppe i högra hörnet på programfönstret. Annars håller jag med föregående talare. //magnus

Nope, det skulle jag inte. Då handlar det om att spara in en utgift som min kompis troligtvis inte skulle haft råd att betala annars. Jag har ett bra exempel, faktiskt, där jag hjälpte en kompis deklarera. Han fick, på grund av mitt förlsag på avdrag, rätteligen tillbaka 30000 (trettio tusen) kronor på skatten. Jag fick en ordentlig utgång på stan som tack för hjälpen när han fick pengarna på kontot. Jag blev mycket glad för det. Dock ser jag inte dessa pengar som en vinst. Han hade ju betalat dessa pengar (felaktigt) i skatt. Nix, det vore inte moraliskt försvarbart. Då är han försatt i en jobbig situation, där jag dessutom utnyttjar hans vanmakt. Lite som exemplet ovan, han har ju inte vunnit något på att försätta sig i sin situation, som i och för sig skulle bli bättre genom att jag hjälper honom. Men nej, jag kräver inte något av honom för denna tjänsten. Om du med det menar att "allt däröver är ren vinst för honom" (Lanne alltså) är att lanne tjänar på att hans kompis spelar åt honom, håller jag med. Mitt resonemang bygger på att Lanne springer till jobbet direkt när han hamnar "in the money" (ITM) och att han MÅSTE dra till jobbet. Det finns alltså inte något alternativ, han bara måste dra. Så vad som än händer efter det, är det minsta han kan vinna den minsta utbetalbara vinstsumman (som vi inte vet hur stor den är). Så om hans kompis har spelat blindpoker påverkad på heroin och bara slaskat bort pengarna, skulle Lanne vunnit så lika mycket i alla fall. Och om hans kompis drar in mer pengar än lägsta vinsten, så är det alltså en bonus. Jag säger inte att kompisen kan kräva någontnig, egentligen, för de har ju inte kommit överens om något innan. Pantad kompis, faktiskt, det borde han tänkt på innan. Men jag tycker ändå Lanne skall tänka igenom situationen. Hur tacksam är han för att hans kompis satte sig ner och såg till att han gick från en (kanske inte så) liten vinst till en _mycket_ stor vinst (600 ggr insatsen). Utgångsläget var ju (i mitt resonemang) att han annars varit tvungen att casha ut den lägsta vinsten. Det handlar dock inte om stejkning i en normal sin normala tappning. Kan inte någon, så jag får stilla mitt behov av argumentation, lägga fram ett annat exempel som skulle kännas rättvist från bådas (Lannes och hans kompis) synvinkel? //magnus

Jo, håller med, snålt. Men det är ju så med pokerspelare, casinospelare eller allsköns andra spelare, att om man exempelvis lånar av en kompis vinstpengar på Solvalla, så räknas de pengarna inte på samma sätt som om man lånade samma summa av samma kille mitt i stan, direktuttag från bankomaten. Det verkar som att pokermarker eller pengar på internet inte ses ha samma värde som samma pengar om man får dem i näven i en annan situation. Troligtvis för att killen som vunnit pengarna (eller har dem på sitt spelkonto på nätet) "skulle spelat bort dem ändå". Och jag tror detta är en grund till varför vissa människor "tiltar" lättare än andra. Man tappar respekten för pengasumman om man inte kan ta på den. Pengarna är inte riktigt reella. Dessutom tycker jag också att det är fel i ett home-game att den som pyntar utkörningspizzan kontant i dörren får betalt av de andra i marker, direkt över bordet under spelets gång, om den som får betalt inte direkt kan växla dessa marker till kontanter i "banken". Pengar, pengar, pengar... Det är egentligen så enkelt, men blir så svårt för att de flesta tiltar åt fel håll så fort det handlar om en själv i en reell situation. //magnus

Och för att göra saker och ting ännu mer komplicerade, jag läste inte fel... Så nu är jag tillbaka på banan igen... Sorry... Tillbaka till minst 50% med andra ord... ;=) //magnus

Eh, glöm mitt resonemang helt och hållet. Jag har ju läst fel. Lanne säger ju inte alls att det var så att han skulle till jobbet och var tvungen att dra, så mitt resonemang håller inte alls. De har helt enkelt försatt sig i en jobbig knipa, som brukar drabba 60-åriga tanter som köper trisslotter eller spelar lotto tillsammans. De har gjort något tillsammans, som inte var ordentligt definierat från början. Och nu kommer det jobbiga. De måste komma överens om något och resonera sig fram till en lösning i efterhand. Puckon. Och vi andra borde se det här som ett bra exempel på hur man inte skall göra. Se till att göra upp innan. Helst skriftligt, eller med ett uttalande som inte går att missförstå (och som helst någon annan också skall höra, eller om man spelar in det på sin mobiltelefon), typ: "öh, du, om du vinner lite flis, så får du {hälften, en tredjedel, 10%, en resa till Sahara}". Hur svårt kan det vara, egentligen. Men som sagt, det vore intressant att höra hur de löst sitt lilla problem. Bland äldre tanter brukar det sluta med att den ena tanten tar alla pengarna och drar till Lanzarote. //magnus

För att göra det lite mer insyltat... Min egna "första reaktion" var att kompisen inte skulle ha så mycket alls, just på grund av att han själv inte satsat något och därigenom inte riskerat så mycket. Man skulle i _det_ läget kunnat se det som att han blivit "stejkad" och genom det faktiskt borde ha haft ett avtal i ryggen. Men så som det hela ser ut nu, så är situationen en annan. Tycker fortfarande killen är värd ganska så stor del. Dock vet jag inte hur stor insatsen var. Vid $10 så handlar det om $6000 (600 gånger insatsen stod det väl i första inlägget), vilket är ganska så stora pengar det handlar om för en vanlig dödlig. Så jag tror det handlar om snål-tarmen som drar i vår kära Lanne. Han vill helt enkelt inte ge så mycket pengar till kompisen. Men man kan ju också se det som så, att om det handlar om $6000 så borde kompisen kanske vara nöjd med $1000 om han ändå inte satsat något. Det är ju också mycket pengar. Men låt oss ponera att det handlar om lite mer... Säg insats på $100... Då snackar vi helt plötsligt en halv miljon pengar, som kära Lanne har dragit in. Nu snackar vi inte längre om livslång vänskap, utan här kommer ju snålmannen in i båda läger. Kompisen tycker att han borde få en rejäl kula, då Lanne istället för sistaplaceringen (vetetusan hur mycket det är, men låt oss säga 10ggr insatsen, $1000) kan gå och köpa en ny bil kontant. Och dessa pengar hade Lanne inte fått om han gått till jobbet utan att kompisen tagit över. Det finns säkerligen rättspraxis som hanterar sådant här. Och hade jag som kompis kännt mig riktigt blåst, så hade jag glömt allt vad vänskap heter, hoppats på att turneringen spelats på ett bolag som ligger i fel världsdel och gått till skattemyndigheterna och skvallrat. Då blir Lanne av med en stor del av kakan i alla fall. //magnus

dlinder: du har missförstått mig. Jag försöker inte alls jämföra jobbet med att ta sig till finalbordet med det här scenariot. Ditt resonemang håller om man gjort en deal från början, typ: "Jag spelar först, för jag är bättre på att grinda mig till finalen, sedan tar du över, för du är bättre på heads-up". Men i det här fallet har ju spelet dragit ut på tiden. Och i stället för att bara stänga ner klienten och gå till jobbet X kronor rikare genom att acceptera den sämsta "in the money" positionen, har han fått tag på en kompis som tagit över (i sista sekunden). Det hela har med andra ord inget alls att göra med arbetsinsatsen. Är det någon över huvud taget som förstår hur jag försöker resonera? //magnus

Och nu när jag gått tillbaka och ser att Lanne har totalt 2 postningar på det här forumet, är jag ganska så övertygad att postaren IRL är någon som har ett annat nick på det här forumet med många fler postningar, men som inte vill hänga ut sig själv. Ungefär som att fråga en sexolog: "en kompis till mig undrar vad som kan hända, ifall (bara ifall, för jag - eh, min kompis - har inte gjort det än), man gör så eller så" Ganska uppenbart... Dock är jag intresserad av vad denne Lanne slutgiltigen gör... Hur slutar historien? //magnus

Eh, i det här fallet tycker jag själv det är ganska enkelt. 50/50, minst. Eller mer till din kompis, faktiskt. DU valde att gå därifrån. Alltså, om ditt jobb är så viktigt att du inte kan stanna kvar hemma och spela poker, var alternativet att bara sticka från turneringen och bara få den vinstsumman som gällde då. Om inte din kompis tagit över hade du antingen fått stanna hemma och spela vidare, eller lägga ner. Så om du (som exempel) var garanterad 1000 kronor när du var tvungen att sticka, så är din andel 1000 kronor. Din kompis drog in resten. Så om förstapriset är 10.000 kronor, så drog din kompis in 9000 kronor till dig och du drog in 1000 kronor. Så... Vem är det egentligen som skall ha mest? Så dela på hälften, tycker jag, och gå ut båda två och ta en helkväll (där båda betalar lika mycket) för att fira. Sedan, nästa gång, se till att inte hamna i tidsnöd i fortsättningen. Att folk bara orkar vara "efter-snåla" i ett sådant här läge. //magnus

Hjort: Håller med dig. Det är inte första gången i världshistorien som ett företag nyttjar ett annat känt varumärke för att få uppmärksamhet. //magnus

Tja, att Mensa i alla fall attraherar ett visst intresse, oavsett om man klarar testet eller inte, har vi ju bevisat i den här tråden. De flesta som inte klarar (eller skulle klara) testen brukar säga att web-testet är så enkelt att det ändå inte är någon idé att vara med och att de inte skulle bli medlemmar i föreningen även om de skulle bli inbjudna efter avklarat test. Mensa är ganska så noga med att förklara att de bara mäter logiskt resonemang i sitt antagningsprov. Inget annat, faktiskt. Och om man inte har samma talang för att lösa logiska problem, är det inte någon idé att ens bli upprörd över föreningen. Det finns föreningar för överviktiga, handikappade, duktiga fotbollsspelare och folk som gillar dart. Varför då inte en förening för människor med en speciell talang? Nåväl, tillbaka till det jag egentligen tänkte skriva. Jag fick två fel på Mensatestet. Jag vet inte hur de värderar testet (om man får mer eller mindre avdrag om man missar fråga #4 än om man missar fråga #30, typ). Men jag blev inte inbjuden att bli medlem. Jag är ganska övertygad att man klarar "kvalgränsen" med ett fel (de mäter ju bara upp till 135). Två fel innebar att de uppskattade mig till 129 poäng på deras skala, medans man måste ha 131 poäng. Synd om mig. ;=) Eller inte... Jag lider inte av att inte vara medlem, men om jag någon gång skriver om testet och klarar det, skulle jag inte tacka nej till medlemskap. Och jag tror man har en fördel av att vara smart/intelligen när man spelar poker. Det behöver kanske inte vara just inom logiskt resonemang, utan jag tror att om man har en talang att kunna räkna snabbt, räkna odds snabbt, eller på något sätt ha ett fotografiskt minne, når man framgång _snabbare_ än om man är stendum. Om man inte är speciellt slug, måste man lägga ner mer träning = mer tid, för att nå samma mål. Jämför det med att be en kille på 150 kilo och en på 75 kilo att springa ett 800-meterslopp. Jag är ganska övertygad att 75-kiloskillen kommer ha lättare att klara uppgiften. Varför skulle det vara så annorlunda när det kommer till en intellektuell uppgift? Eventuellt skall man kanske resonera ifall poker över huvud taget kräver intellekt för att nå framgång. Ha det gott, //magnus

Bojen: I det här fallet kan man likna det hela med att "klättra upp i äppelträdet, genom att börja klättra på grenarna som hänger över grannens tomt, för att sedan hoppa i grannens swimming pool". Det är, som sagt, ett ganska så outforskat rättsläge, i alla fall i sverige. Stödet i brottsbalken, refererat till här i tråden, är ganska så litet, då det i princip kräver att grannen lider skada av att man nyttjar hans/hennes nätverk. Just den biten är nog inte tillämplig, gällande "smygsurfning", såvida man inte kan påvisa att surfandet på något sätt påverkar grannens surfning (påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling). Ur detta skulle man kunna dra slutsatsen att om grannen märker att det blir långsammare att surfa (du blandar in _din_ dataström till internet med hans/hennes i den seriella datasignal som går till/från hans/henns router), skulle det i princip vara olagligt. Men det krävs nog ganska så mycket arbete med att definiera just den typen av process för att kunna ta det till domstol (och senare till en prejudicerande instans), så det läggs en grund till ett känt rättsläge. Om man ser till den tekniska biten, så är det ju i princip INGEN privatperson som kontinuerligt loggar vilka som använder ens wireless-nät och hur detta i sin tur skulle påverka ens bandbredd. Det är knappt företag gör det heller, ens de som skulle kunna ta skada om någon skulle ta sig in den vägen. Men rent moraliskt skulle jag nog se det som att du inkräktar på grannens resurs, som grannen betalar för (men inte du). Hör efter med grannen och hör om det är ok. Då är du ju "home free" och behöver inte oroa dig. Ha det gott, //magnus

Svar: ja, du får inte göra så om inte grannen sagt att du får. Även om det är mycket enkelt att koppla upp sig mot grannens trådlösa (och ibland kanske man till och med gör det av misstag) skall man inte göra det. Men jag lovar dig att du på detta forum (med ganska många personer med tvivelaktig moral) kommer få support för att koppla upp dig så. Byt leverantör istället. //magnus

speedi_: du vet att det du precis skrev i ditt första inlägg, är en anstiftan till mord? Högst olagligt. Om inte annat, så är det rejält off topic. Oavsett vad du tycker om Ringholm, hör inte sådana saker hemma i det här forumet. Jag är högst förvånad att inte någon av moderatorerna gjort något åt det, fastän QoS, som vanligt, varit inne och pillat. //magnus

Fördelen med att ha ett "riktigt" jobb är att du dessutom träffar vanligt folk. Om du ger upp den biten av livet, kommer du snart bli rätt asocial. Det är inte nyttigt att hela tiden vara i "spelvärlden". Själv har jag tidigare jobbat som croupier. DET tyckte jag var illa nog. Man jobbade hela dagarna och nätterna med högvis med spelgalna människor. När man väl träffade vanligt folk var det som att komma till himmelriket. Som pokerproffs har du inte någon kaffeautomat att gå till och snacka lite skit. Du behöver inte sätta dig på bussen och se andra människor. Jobbet finns hemma och man kan inte göra så mycket annat än att räkna kort om man vill vara en vinnare. Tipset att gå ner till halvtid är nog rätt ok, faktiskt. Men det är svårt att kombinera pokerspel på hög nivå med ett vanligt arbete. Ha det gott, //magnus

Det är lite grand som att spela bingo. Om du är nybörjare tjänar du ingenting på att spela på fler bord. Det handlar om rutin. Du blir stressad och tvingas ta beslut som är illa välgrundande. Jag vill gärna jämföra det hela med när jag och min mor åker på bingo. Hon kan spela 8 stycken bräden samtidigt, medans jag har fullt sjå med att hinna med 2. //magnus

Tjenare, Om man tar en titt på din Topic: Svårare att vinna med pengar i rullen?? Då kan man få för sig att du inte har full koll på vad bankrullen är för något. Många har sagt det om och om igen. Rullen är inte vad du satt in på någon spelsite, utan de samlade pengarna som du kan tänka dig använda till spel. Alltså pengar du har på banken, i fickorna, liggandes i mormors madrass. Ditt problem verkar vara att du får tuppjuck så fort du har dubblat, tripplat, eller på något sätt växt upp pengarna du har på ett spelkonto på någon site. Kan man kalla det för "reverse tilt"? Eller så kan man kalla det fartblindhet. MaLiik har nog svaret. Du har ännu inte blivit tillräckligt duktig att du spelar jämnt. Det kommer nog med tiden. Lycka till, //magnus

Hmmm... undrar exakt var jag gör fel, får kolla på det lite senare när jag får tid över. Det jag gjorde var ett par enkla utfallsträd, även om de kombinatoriska beräkningarna som BEO skriver är mycket enklare, som faktiskt inte borde överlappa. Men som vanligt, kommer man ganska långt med lite gymnasiematte när man räknar sannolikheter. Det Björn_ skriver är också mycket viktigt, då man faktiskt inte skall spela vilka XXs som helst. //magnus

henli251: Det är det som gör poker så roligt att räkna på, då många använder helt fel sannolikheter när de räknar pott-oddsen, som är nästa steg när man tror sig veta kortoddsen. //magnus

Ok, har lite tråkigt i dag, även om jag egentligen inte har tid. Här är en utsökning, som visar hur många första två kort som är suited: -- suited i given select count(*) FROM kortlek a, kortlek b WHERE a.id <> b.id and a.id < b.id and a.suite = b.suite; count ------- 312 (1 row) Dela det med 1326 (antaled första två händer), så ser ni att det är 23.5% sannolikhet att få suited i given. Lätt att räkna med kombinatorik också: Första kortet är egalt: (52/52) Andra kortet skall vara lika: (12/51) (52/52)*(12/51)=23.5% //magnus