Är det inte bättre att definiera akademiker som en person med ett visst tankesätt/agerande istället? Kanske att man inte är en "arbetare"? Finns ju garanterat personer som studerar kortare tid som är akademiker samtidigt som det inte riktigt tillför något att säga att om man studerat 4+ år så är man en?
Här tror jag antingen att du har träffat mindre intelligent folk eller så har du missförstått dem. Har självklart också hört det uttrycket att de bara skulle gå runt hemma och inte göra någonting, men man menar så klart inte att de bara sitter och sitter, man menar att de inte gör något åt situationen.
Första delen fattar jag inte, men angående reflektion så kan det säkert stämma, bara det att andelen personer som reflekterar, tänker och upplever säkerligen är mycket mindre hos icke-akademiker.
Så jag förstår inte din poäng.
Det här kan jag också delvis hålla med om, men om jag ska relatera till mig själv så beror det snarare på social inkompetens än bara "inkompetens i allmänhet", dvs om man har ett samtalsämne och inte bara småpratar på en fest är det nog mer givande att snacka med akademikern än en random snygg ica-kassörska.
Kan inte riktigt kommentera det här med mer än en anekdot om att den ända jag träffat som gått vidare från ingenjör till phd var vår mattelärare och dessutom en riktig pf-kändis
Stämmer väl på det stora hela, men tror inte NipSlip har fel för det.
Folk kan vara dumma även om vissa (av erfarenhet främst blondiner) bara spelar.
Mitt perspektiv är väl också biased men "ingen" presenterar sig väl ändå som akademiker? Har det inte en viss negativ klang? Däremot identifierar sig säkerligen väldigt många med vad de pluggar/har pluggat. Vilket inte är så konstigt mtp hur mycket tid man lägger/lagt på det. Fast det sa du kanske inte heller emot.
Det här är jävligt intressant, man hör ju det stup i kvarten. Menar de att utbildningen bara var ett nödvändigt ont för att kunna få chans att få jobb?
Fast du/de kanske menade "deras utveckling som person", isf är jag lite för trött för det nu.