Ingen kan som du få eländet att låta så jävla poetiskt, låter nästan lite småmysigt (nåja) pga av din förmåga att dra, tänja och modellera texten.
Men det är ju bara ett sminkat elände, bakom fasaden finns människan Parre som ännu inte hittat hem. Vet ju inte hur det blivit så här, svårt att veta för oss som inte "känner" dig på annat sätt än genom Slaskboken. Kanske du inte vet det själv ens. Du är PF.nu:s Persbrandt och det är många som läser här, det är jag övertygad om. På gott och ont, ibland är det jobbigt att läsa om dina swings, vilket du förstås (?) är medveten om.
Så vad göra? Svaret har du förstås bara inom dig och jag hoppas att du en dag kan sluta fred med dig själv, förlåta dig själv och andra som ev. gjort dig illa. Jag vet vad ångest kan ställa till med och det är alldeles för lätt att jaga bort demoner och döva smärtan tillfälligt med alkohol eller annat. Trots ditt tillstånd bär du på osedvanlig självinsikt men du behöver praktisera den, den verkar f.n vara på det teoretiska stadiet. Nåja, du är fortfarande ung och av det jag läst här så torde dina möjligeter att repa dig sannolikt vara rätt stora. Vi är nog en hel drös här som hoppas det, misstänker jag.
Sign. Trogen läsare