JackVegas

Ingen rolig matematik när man börjar tänka på det. Tack för efforts

Fråga till MTT-boken: Sitter och planerar sommarens WSOP och diskuterar stående swaps i samtliga events med en polare från UK och en från Kanada. Hur negotiatar man swaps med taxfree-människor när jag blir beskattad på mina binks? Vad är mest fair? Finns det någon "rättvis formel" som funkar, att jag swappar en högre % jämfört med deras? Är det fair mot mig? Hjälp

Raise the price? Are you crazy?!

Jag hade på ett trevligt men bestämt sätt förklarat att den här post-budgivnings processen har pågått ett bra tag nu och det egentligen inte är min concern vad hon har för planer att göra med golvbrunnen i tvättstugan och liknande. Hon har vunnit en budgivning, antingen så betalar hon priset hon själv har satt eller så går den ut på marknaden igen. Enough is enough liksom, det är du som står i massivt överläge här och hon som försöker komma undan med rabatter trots att det är hon själv som har visat stort intresse för fastigheten. Stå stark på ett trevligt sätt, be henne inte fara åt helvete.

Nära att konsten fick en värdeswing tidigt, snubben var i en allvarlig cykelolycka i helgen.

Det låter som att du "spelade rätt" med händerna som du beskriver. När man indentifierar dåliga spelare så är det en bra ide att försöka kategorisera vad de gör som är dåligt, istället för att bara stämpla dem med dåligstämpeln. Klura ut vad det egentligen är de gör fel, och tänk hur du bäst ska kunna utnyttja deras svagheter. T.ex. i det här fallet där folk verkar lägga sig för mycket och låta stacken gå ner till 3bb så låter det som ett ypperligt läge att försöka sno lite fler potter och sätta press på folk som är rädda att åka ur genom att vara mer aktiv själv. Lycka till!

Haha nu såg jag hur sjukt det statementet lät. Bara känslan jag fick av att prata med honom, han var liksom all-in på sin karriär, bor i sin "ataljé" och satsar allt han kan på att lägga ner sin själ i sin konst och inte fokusera på capitalism gain. Allt han sa kändes bara jävligt rätt så jag tror på honom som person, menade inte direkt att han kommer bli världskänd men jag tror han har bra potential att bli en lokalkändis konstnär vars verk är någorlunda kända!

Har letat efter konst ett par månader för att fylla mina vita tomma väggar i nya lägenheten. I Trondheim förra veckan så hälsade vi på en polare till tjejen som hade gått och blivit konstnär och faktiskt var ganska imponerande, idag bestämde jag mig för att slå till på den av hans tavlor som jag gillade mest. Kompispris 7.5k nok, känns okej och jag tror framförallt han har potential att bli stor i framtiden så det kan vara en hyfsad investering utöver bara pretty piece. Bilder obv: Fler av hans tavlor:

Då går du inte till botten av dina issues nog. Det är lite som en tiramisu där känslorna ligger som lager på toppen som man måste bryta igenom för att hitta logiken längst ner i glaset.

Taktik för ätning? Handburgare? Skära hela från toppen, eller ta av locket och sen köra kniv och gaffel as you go?

Tack så mycket! Det minns jag helt klart, GL själv! Jobbig situation men jag tror man får försöka visa så mycket som möjligt hur det fungerar för att folk ska kunna förstå. Bra och öppet inlägg!

Hög tid för en pokerupdate här inne by the way. Jag har aldrig haft så mycket IRL-stress som hittills i år; flytt och framförallt flickvän är två nya koncept i mitt liv som har försvårat mitt pokerliv avsevärt. Istället för att leva grinden som jag egentligen alltid har gjort sedan jag blev proffs så har grinden fått komma second hand till IRL vilket känns både bra och dåligt på samma gång. Det är roligt med omväxling i livet efter alla års grind, men innersta kärnan i mig mår inte bra när jag inte får sitta och pressa poker i alla dess former, och prestationsmässigt så har jag väldigt svårt att hitta ett mellanting mellan fenomenala resultat och katastrofala resultat. Ett vanligt misstag vi alla gör from time to time är att bara ta för givet att vi förtjänar att "vara där vi är" i pokervärlden because that's just the way it is. Vi tänker att vi förtjänar att vinna med argumentet att vi har en historik med bra resultat och därför "ska" det vara tvåsiffriga winrates och gröna siffror så fort vi sätter oss vid ett bord. Complacency verkar snabbt och man glömmer att det är stenhårt jobb som är tronen vi alla sitter på, en tron som sakta men säkert sjunker ner i kvicksand om vi inte ständigt jobbar på att stabilisera den genom att både förstärka den fundamentala stommen samt bredda ut med nya koncept. Framförallt när man mixar in livetouren med nätgrinden så är det väldigt lätt att tappa fotfästet från vad man egentligen var duktig på från början. Man börjar försöka hoppa på stegen på det tionde steget istället för att klättra upp som man alltid har gjort tidigare. Självinstinktsbegreppsfenomenet "välförtjänt" tweakas och man börjar bli hungrig på att vinna istället för att spela bra. Och det är till slut när man känner, och erkänner för sig själv, att man känner frustration över resultat/outcome i individuella händer som man inser att det är dags att hitta förändring i den mentala approachen, att gräva på djupet och finna ut vad som egentligen stressar en och får hjärnan att ta lata genvägar. Hittills i år så har jag planerat grinden runtomkring allt annat i mitt liv istället för rakt upponed tvärtom som alltid har varit min thing förut. Nyproducerade lägenheten har behövt bygg-gubbar som kommer in och reparerar byggfel kl 09.00 oftare än jag har velat, dyngsrytmen har skiftats till en svenssonarbetare och när gamesen blir fler på kvällen så är jag redan helt slutkörd mentalt för att orka fortsätta. Flickvänslivet har kinda planerats runt hennes jobb då jag "ändå inte har någon tid att passa" vilket såklart är fundamentalt fel om man vill lyckas, vilken bransch man än befinner sig i. Men nu är jag taggad. Jag känner mig reverse utbränd, utbränd för att jag inte kan/får jobba som en workaholic. Det är dags att gå back to basics. Dags att sätta foten på första steget på stegen. Inte stakesmässigt, men arbetsmässigt och mentala förberedelser-mässigt. Inget mer vara påpasslig för andra människor och låta det gå ut över min självdisciplin och arbetsglöd. Någon balkongdude som vill komma och täta stuprännan kl 09.00? Tough shit, jag är på jobbet, thank you come again. En vän som är ledig från jobbet och tycker att jag borde ha tid att umgås med mitt flexibla schema? Tyvärr, jag ska jobba. Jag är skyldig mig själv att låta mig själv vara lycklig. Det jag mister genom att inte äta, sova och andas grinden måste kompletteras genom hårdare arbete när man väl jobbar. Bättre förberedelser, bredare jobbschema, mer utrymme för att utvecklas genom att jobba smartare i HEM, och mer pusha mig själv mot tuffa regs. Det är nycklarna till att hitta tillbaka till ett bekvämt och välbalanserat pokerliv.

Allt gick fint. Tjejen hade inte traffat familjen pa 2 ar sa det var inte direkt jag som var main event. De fragade vad jag jobbade med och jag sa trading, aktier/borsen typ och ena gubbens svar var "det saeger mig ingenting." = success! Inte sa mycket att TR:a, Trondheim var en mysig stad med mycket natur och skont cafe/uteserveringsliv langs med vattnet. Jag vet inte vad nagon nagonsin skulle dit for att gora, men om man aker dit sa ar det inte sarskilt illa!

Någonting credible. Insättnignar kanske?

Tack för tipsen i inlägget ovan, jag kan behöva det snabbare än jag tror... Ska åka till Trondheim imorgon och träffa tjejens föräldrar (mamma+stepfather) för första gången, och styvfarsan är tydligen jättekristen och mamman har en past med gamblingproblem så det finns inte på kartan att tala om att jag spelar poker. Morsan vet sanningen men det skulle tydligen krossa honom. Planen är att säga att jag är en daytrader... Good luck dinner conversation.

Idag blev jag hotad av min bankman. Jag har haft Danske Bank hela livet och de har alltid gjort mig alla sorters favors, allt från att ge mig debit-kort när jag var 16 till att låta mig ta bolån trots min profession. Jag har alltid varit jättenöjd där, men nu nyligen har jag insett att de inte erbjuder i närheten av bäst tjänster för mina pengar. T.ex. så har jag haft ett konto med 2.4% ränta på ett bra tag, som sjönk till 2.2% och nu sist ner till 1.85%. Fine, kurser fluctuates liksom. Men så sjönk det igen ner till 0.85% och jag gick dit för ett möte med honom. Han förklarar att hans bank inte kan konkurrera med "kreditbanker" och jag poängterar att jag skulle få 2.15% på Norwegian med insättningsgaranti och olåsta pengar varpå han svarar "Ja, om man vill jaga bäst deals hela tiden så kan man ju åka till Willys och handla istället för ICA Maxi. Men jag föredrar att åka till ICA Maxi för jag tycker det är en trevligare stämning där, och likadant kan man tänka med banker. Sedan så kanske inte vi som bank har lika mycket anledning att vara hjälpsamma i framtiden i ett sådant scenario." Resten av mötet spenderas med att han försöker få mig att köpa hans crappy fonder med höga förvaltningsavgifter genom att som vanligt visa de fonderna som har gått bra och ignorera alla som går dåligt. Han liknar mitt hat till förvaltningsavgifter med att jag inte på samma sätt mår dåligt över att ett casino tjänar pengar bara för att de anordnar spel åt mig. The kicker i hela historien är att han för ett år sedan, när jag köpte fonder och bestämde mig för mina egna index ETF:er istället för hans junk, poängterade hur mycket bättre en specifik fond var och att jag gjorde ett stort misstag att inte investera i hans. Den fonden som var guld och gröna skogar då har gått cirkus 30% sämre än "benchmark" och nu var det inget snack om den alls, utan nu var det en ny fond som hade sprungit jättebra på sistone som var all the talk. Jag poängterade igen för honom att han bara visar mig winners hela tiden men ignorerar all negativ varians och han replikerar med "Absolut inte!". Son of a ditch.

Tyvärr Gick verkligen "cold turkey" på hockeyn, för ett par år sedan så satt vi ett gäng hos mig varje skiten bortamatch mot SSK och följde serien slaviskt, men när de samtliga flyttade härifrån för plugg så orkade jag inte hålla uppe kämparandan själv. Har nog sett en match totalt de senaste två åren tror jag, ser nog en avgörande final men inte mycket mer än så! Jag tror droppen för mig var när jag insåg att varje säsong i sig isolerad är ganska värdelös, vad som än händer så är det en ny runda nästa år och spelarna kan flyga mellan lagen lite när som helst, kanske bara 20-25% av spelarna i ett lag har en riktigt hjärta för sitt lag. Sen att det är så litet också, jag är nog närmare att följa stanley slaviskt än att se en match i SHL.

Följde Metas tips. Gick rätt bra.

Masterstips? Daddy needs a gamble

Tyvärr för ohändelserikt för en TR mtp att det var en gf-resa, hade det varit ett grabbgäng så hade det nog funnits content nog. Jag gillade maten överlag, vi hittade ett ställe nära vår airbnb-lägenhet som var fantastiskt bra (Osteria da Mario vid Pantheon) och åt där 3 ggr. Annars så bara gled vi runt och hittade ställen precis som du säger. Den enda restaurangen vi tog som en recommendation av någon hemifrån var en tourist trap ute i helvetet där alla var amerikaner och maten katastrofalt dålig (bokstavligen talat katastrofalt dålig). (Pizzeria da Poeta eller ngt i den stilen i Trastavere) Rom var GG, would do again!

Nu är jag hemma från Rom! Det blev inte särskilt mycket turistande, vi gick mest förbi alla stora monument och det fick räcka. Full fokus på rödvin och pasta istället vilket gjorde det till en väldigt trevlig resa överlag! Nu spelledigt idag och sen back on the horse imorgon. Efter att ha varit i princip internetlös i en vecka så längtar jag till att raila Masters ikväll och imorgon, sjukt kul att Blixt går bra.

Nice! GL!

Even better, gå till spegeln och prata med dig själv när du känner dig vek. Just do it.

Det är skitsvårt, det kommer stunder när jag känner att jag har bemästrat det och andra stunder när jag känner att jag är tillbaks på ruta ett. Men det är först när du inser att allting du kan göra är att spela bra och skita i pengarna som du känner en sorts variansfri frihet. När du får in pengarna bra preflop och fullkomligt känner att du skiter i vad som händer från och med där så bygger den starka självkänslan en ännu starkare disciplin i ryggmärgen som får dig att känna dig starkare och mer i kontroll än någonsin förut. När du får in KK mot AK aipf så är ju ditt jobb färdigt, du kan inte göra någonting mer och whatever happens happens. Ställ dig i spegeln och fråga dig själv eye to eye hur ditt liv skulle förändras om det kommer ett ess på turn eller inte; svaret är ingenting alls om du spelar med rimliga bankrullekrav som jag vet att du gör. Sen att ha jobbiga perioder med "rekordback" och liknande är ju aldrig roligt, men det är ju exakt därför du har en rulle till att börja med. Anledningen till att du spelar på nivåerna du gör är att du ska ha råd att ta ett par rejäla käftsmällar utan att det ska påverka varken din livsstil, ditt välbehag eller nivåerna du spelar på. Gräv djupt in i dig själv och fråga dig själv varför du reagerar som du gör på negativ varians, det är först då, och bara då, du kan hitta ett mentalt övergrepp på ditt tidigare jag och lägga den mentala fisken inom dig själv i brygga i den konstanta armbrytningstävlingen som är emotion mot reason.

Jag har verkligen ingen aning Jag ska komma ihåg att spela simplare shortstackstrat preflop till nästa gång!