LazarusS

Instämmer till fullo. Kolla matlagningsprogram på tv funkar bra som inspiration också. Jamie Oliver på femman och Per Morbergs som går i nån av fyrans kanaler tycker jag är de som är bäst just nu.

Ett jävligt hett kycklingtips är "Flygande Jakob". Finns säkert olika varianter men kort sagt går det ut på följande. Ta färdiggrillad kyckling (detta kan man ombesörja själv om man tycker att man har tid) och plocka isär i mindre bitar, blanda ihop grädde (fetthalt valfri, själv ratar jag allt under 30%) och chilisauce (den vanliga Heinz-varianten) och salt och peppar efter behag, ner med rubbet i en smord form och strö över nötter (salta jordnötter eller cashew) i skaplig mängd. In i ungnen ett tag (hur länge vetefan, det var länge sen jag lagade detta men har du färdiggrillad pulla tar det naturligtvis inte särskilt lång tid). I slutet av själva ungsfasen blandar du i skivad... BANAN. Detta är inte heller nåt skämt. Banan är en mycket viktig ingrediens i denna rätt. Dock ska den bara bli varm och inte ligga med för länge, blir bara mos av guleböjen annars. Herreminje! Jag glömde bacon! Du ska även ha i fräst bacon, fattar inte hur jag kunde glömma det. Nåja nu har du allt du behöver. Smaklig spis! Om du nu steker på en köttbit lite då och då kan jag råda dig till följande; Rostade rotsaker!!! Så jävulskt gott och helt suveränt enkelt. Du tar helt enkelt favvorotfrukterna (själv kör jag alltid plugg, morötter, rotselleri, palsternacka, kålrot och ibland fänkål eller sötpotatis) och skär upp allting i lagoma bitar (observera att tex. palsternackan och sötpotatisen blir klara ganska fort i jämförelse med övriga ingredienser varför man får labba lite med storlekarna på bitarna alternativt blanda i senare). Hursomhelst: Blanda ihop allting i en långpanna så allt får plats ordentligt. Om man blandar i en mindre form blir det för tjockt lager och sakerna blir bara mjuka. Jag gillar när allt får lite färg och blir lite knaprigt. Vidare: Slå på ett par försvarliga klunkar olivolja, var ganska frikostig med svartpeppar, salt efter önskemål samt valfria örter ex. timjan, rosmarin eller vad du nu går igång på. Blanda runt allt så att allt blir täckt m. olja och kryddor. I i ugn (jag brukar ha skapligt hög värme), låt allt gå tills det är klart och frossa loss!!! Går i princip inte att misslyckas med och kan varieras hur mycket som helst. Återkommer om jag kommer på fler kulinariska frivolter!

Jag tyckte The Zodiak var en helt godkänd rulle. Det är rätt sällsynt med bra thrillers i dessa dagar. Måste bara få kasta ur mig en fråga också. Många har satt Heat högt upp på diverse listor vilket är fullt förståeligt. Jag gillar den med. Men; Jag är ganska säker på att Heat m. A. Pacino är en remake av en tv-film. Jag låg och såsade framför burken för ganska många år sedan när en rulle går igång och det som spelas upp är en historia som mer eller mindre är identisk med Heat. Jag kommer absolut inte ihåg vad den heter men i stort sett allt stämde överens med den Heat som vi alla känner till. En del namn var olika kommer jag ihåg, men manuset var i stort sett ordagrant lika. Skådisarna var för mig helt okända och gansaka ruttna vill jag minnas. Är det nån som vet vad jag pratar om eller är jag helt ute och cyklar?

Om du har kommit till insikten att du anser att du dricker för mycket och vill göra något åt saken är ett skapligt stort steg taget redan. Du kan säkert få bra hjälp av läkare, psykiater eller psykolog. Jag tror dock att det är viktigt att den du pratar med är utbildad på just denna typ av problem. Kontakta Beroendecentrum så kan du säkert få hjälp med vettiga kontakter. En annan variant är att knalla iväg på nåt AA-möte. Är inte så hemskt som det låter och kostar i stort sett ingenting. Jag har en vän som var i ungefär samma situation som du och han har fått enorm hjälp och stöd därifrån. Inte bara med alkoholen utan med en mängd andra grejor som spökade för honom. Lycka till!

Tyvärr har ingen av er rätt. Det är självklart Skateboardfantomen. Fanns med i de tidigaste numren av tidningen Pyton. Gammalt asfaltsdjungelordspråk 1; Skateboardfantomen kör så fort att förhuden vränger sig. Gammalt asfaltsdjungelordspråk 2; När Skateboardfantomen ångrar sig är det redan för sent.

Förvisso hade ni planerat ett antal sillar redan men här kommer ett recept på en variant som brukar bli poppis om man kommer dragande med (hoppas det funkar att bara kopiera in länken, annars kan väl nån som vet lite mer än jag om datorer meddela mig hur man gör): http://www.tasteline.com/default.ns?strItemID=showRecipe&intChannelID=1&lngRID=728 Förutom detta bör det finnas lamm/fårfiol, men det tror jag nån hade kommit på redan. Mor min brukade även göra nån form av inlagd böckling. Jävligt smarrigt. Kommer inte ihåg några exakta ingredienser men det är nog inte bökigare än att du rör ihop en enkel vinägrett som du kryddar lite efter behag och slår det över böcklingen (som skall vara liksom isärplockad). Morsan brukade stå och bena eländet nån timme eller två men det får väl ses som överkurs. Gott så det förslår i vilket fall. God jul och lycka till!

Har inget riktigt bra svar på själva jullåtsfrågan, däremot en liten skön anektdot beträffande Rönnblom. För ett par månader sedan var vi med jobbet på kickoff i Karlstad. Chefen hade bokat bord på en restaurang utan att riktigt kolla upp vad det var för sorts ställe. Det låg nära hamnen var själva motiveringen. Okidoki. När vi kommer dit märker vi att hela stället är något suspekt. Menyerna till exempel består av ett laminerat A4 med sammanlagt 6 rätter eller något åt det hållet (förrätter, varmrätter och desserter inräknade). Okej för det. Det skall tydligen bjudas på nån form av musikunderhållning ty på en scen står det instrument, förstärkare mm. etc. När själva musicerandet tar sin början står han där i en härligt silvrig rock; Anders F Rönnblom ackompanjerad av det fina gamla proggbandet Norrlands Järn... De bjöd på som de själva kallade det; Poetisk progg... Gamla fina dängor uppblandat med diktuppläsning:shock: Kanske inte vad man räknar med en kväll i Karlstad. Vi hade i alla fall hysteriskt roligt åt hela spektaklet och blev nedhyssjade ett flertal gånger för att vi skrattade för högt. Vi tjatade som fan på Anders F att han skulle spela sin legendariska jullåt men han vägrade hårdnackat. Den jäveln!!!

Ha ha ha. Lysande idé. Har alltid velat jobba som demonregissör. Tack så mycket alla för kul feedback. Önskar jag hade mer att bjuda på men jag har som tur är inte upplevt nåt liknande. Hade jag det hade jag nog varit inlåst vid det här laget. Lev väl medborgare!

Låg hemma i kalasbyxorna som jag tydligen iklätt mig i under helgens eskapader. Standard.

Nyfiken som man är börjar jag också fundera på vad som är så onyttigt med klöverlikör? Dricker ca. 5 liter i veckan. Får jag i mig för mycket kalcium månne..?

Hade regelbundna telefonkontakter med min kollega när jag återvände till Oslo. Han garvade så han grät och jag med. Hela situationen var så absurd att det inte gick att göra nåt annat. Humor i skön mix med desperation kan man säga.

Jag har ett litet exempel på en sån där dag när exakt allt och då menar jag verkligen allt, går åt helvete. Nu kör vi... Jag hade relativt nyligen börjat anställningen på min nuvarande arbetsplats. Jag jobbar som säljare på ett företag som säljer hyfsat avancerad teknisk utrustning. Själv har jag ingen som helst teknisk bakgrund vilket så här i början på anställningen gjorde att det snurrade i huvudet rätt ordentligt ibland. Till saken; En dag kom chefen in och förklarade att jag var tvungen att åka till Norge en sväng. - Visst sa jag. Vad handlar det om? -Åh, det är nåt seminarium om nåt test vi varit med på. Egentligen skulle de från utvecklingsavdelningen ha åkt men de kan inte så de har sagt åt oss att vi måste skicka nån...(Mellan raderna: Du får åka för ingen annan har tid/lust att slösa på detta ointressanta seminarium). -Vad ska jag göra när jag väl är där? -Bara lyssna. Blir det tillfälle kan du väl ställa nån fråga lite då och då. -Mhmm. (Tyckte inte att detta lät särskilt kul men som nyanställd är det ju bra att visa framfötterna). Klart jag åker, sade jag och kastade mig över en driva testresultat som jag inte fattade ett skit av. Avresedag. Jag hade i god ordning bokat flyg samt hyrbil i Norge. Jag hade uppskattat resan från Gardemoen till själva orten jag skulle till, till ungefär 10-12 mil och var på Arlanda i väldigt god tid... Otippat att flyget var inställt? Inte mycket. Fiasko nummer 1 var ett faktum, dock helt utan min förskyllan. Okej vad göra? Ringer en kollega och förklarar läget. Får rådet att försöka boka nån SAS-kärra. Jag ställer mig sålunda i kön (som naturligtvis är ganska lång) för att köpa en ny biljett. Väl framme får jag besked om prislappen som är ganska saftig jämfört med flygningen som jag hade bokat tidigare. -Vänta lite så får jag kolla, säger jag till expediten. Nytt samtal till kontoret. -Bara att boka, är beskedet. -Jatack jag vill gärna ha den biljetten. -Hur vill min herre betala? -Med VISA-kort. -Utmärkt. Nu öppnar jag plånboken för att betala (jag upplever redan en viss stress eftersom denna försening innebär att jag kommer få det lite knapert med tid när jag väl kommer till Norge) bara för att upptäcka att jag inte alls har nåt VISA-kort med mig... (jag känner en viss panik sprida sig i kroppen och svett börjar spränga fram i pannan). -Eh... öh... jo det verkar vara som såhär att jag inte har nåt kort med mig... -Jaha, du kanske har nåt annat kort? -Mmmh... Nä. -Nähe? Fiasko nummer 2 drabbar mig med oförsonlig kraft! Min lätt överbelastade hjärna försöker komma på vart det jävla kortet har tagit vägen samtidigt som jag febrilt försöker komma på hur fan jag ska betala för biljetten, hyrbilen i Norge samt andra kostnader som normalt tillkommer en dagstur till grannlandet; Mat, dryck mm. osv. Samtal nummer två till kontoret. -Hej det är jag igen. Det går lite dåligt för mig, kan ni boka en biljett åt mig samt försöka lösa den ekonomiska biten med hyrbilsfirman??? (Jag hade redan ställt in mig på att gå utan mat hela dagen) Fråga från kollega på kontoret: Är du efterbliven månne?! -Troligtvis ja... -OK. Ville bara kolla. Avvakta. Efter ett par minuter får jag det glädjande beskedet att biljett är bokad och en voucher till AVIS är fixad. Härligt, tänker jag. Norge here I come! Går till en maskin där man tydligen kan få ut biljetten. Knappar in bokningsnummer... Ett meddelande dyker upp på skärmen som ungefär lyder: "Det är nåt fuckupp med detta. Gå till vår disk". Delfiasko! Vafan är detta tänker jag och börjar nu få rätt bråttom om jag ska hinna med min nya flygning. Ställer mig i en ny kö som även den är rätt lång. Nu sprutar det svett ur i stort sett varenda por och mitt hjärta får jobba ohälsosamt hårt. Kön går i snigelfart varför jag efter ett tag helt sonika tränger mig före ungefär 10 personer och förklarar att de får bli hur sura de vill men jag måste tyvärr bete mig på det här tråkiga sättet om jag inte ska missa flyg nummer två idag...flämt! Väl framme förklarar jag läget för fröken i luckan... -Jaha, det verkar vara nåt konstigt här. -Va? -Ett ögonblick bara... Det uppstår ett sus i mina öron samtidigt som den yrsel som jag upplevt ett tag ökar dramatiskt i styrka. Jag hör inte riktigt vad människan säger än mindre förstår jag vad som händer men tillslut lyckas hon checka in mig och meddelar vilken utgång jag ska till. Äntligen! Tyvärr ska jag inte alls flyga från den terminal jag befinner mig på utan får lägga på en kraftig löpning över hela jävla Arlanda för att komma till rätt utgång. Jag är nu satt under stora mentala såväl som fysiska prövningar och det är med minsta möjliga marginal jag faktiskt lyckas ta mig ombord på planet. (Det som förvånar mig mest är att planet faktiskt når Norge utan att bli kapat eller lyckas störta över Värmland eller liknande). Norge. Detta härliga land med lusekofter och söta flickor. Morgonens problem rinner av mig i samma stund som jag lyckas leta upp AVIS-kontoret där jag ju ska hämta ut min bil. Jag blir ännu gladare av att de serviceinriktade damerna som jobbar för dagen också är glada. Söta är de som praliner. -Hej jag har bokat en bil som är betald... (hoppas allt funkar nu tänker jag). -Jada. Allt er grejjt. No var det bara det lille körekorttet da da. -Naturligtvis min sköna, ett öjneblickk... Öppnar plånboken... AAAAAHHHH!!!! VAFFFAAAAAAAAAAN??? Varihelvete är mitt körkort??? (Detta är fiasko nummer 3) Panik och ångst omvartannat härjar hela min existens. Vad har jag sysslat med. Var är mina kort...? Jag tappar ca. 0,5 liter vätska i minuten i form av ohejdad transpirering. Jag tittar sorgset på de käcka norska, söta kvinnorna och får fram: -Nöhuaäh... Jag verkar tyvärr ha åkt ifrån mitt körkort. Mitt körkort är kvar hemma. I Sverige... Kan det tänkas att jag kan få låna er bil ändå (innerst inne vet jag det självklara svaret)? -Naj, tyvärr min herre men vi kan naturligtvis inte leje ut en bil till dere om dere icke har noe körekortt. Vi håper att du kan forstå vores sitoasjon. -Eh, ja det låter ganska rimligt faktiskt. Det känns som om jag befinner mig i en ond dröm som bara inte vill ta slut. Tanken på att bara ge upp och åka hem igen passerar dock aldrig genom mitt huvud utan jag börjar istället fundera på hur lösa det akuta problemet med det saknade körkortet. Tiden har gått lika fort som ett hundrameterslopp under OS och risken att jag ska bli försenad till seminariet är inte längre bara en obehaglig möjlighet utan nu är det frågan om hur mycket försenad jag kommer bli. Plötsligt knäpper det till i mitt förvirrade huvud. -Ursäkta fröken. Om jag ordnar så att vägverket i Sverige skickar ett intyg om att jag innehar körkort, får jag då hyra eran fina bil? -Selvfölgeligt. -Fint. Jag är straxt tillbaka. (Detta kändes lite som ett antifiasko) Jag river fram laptopen och letar upp telefonnumret till Vägverket Sverige. Jag får tag på en mycket hjälpsam dam som förvisso inte riktigt verkar tro på att man kan åka till Norge och försöka hyra en bil utan körkort men lovar att undersöka ärendet, om jag bara vill vara så vänlig att vänta ett tag? -Visst. Tiden går under vilken jag hinner förbanna min egen dumhet gång efter gång. Till slut återkommer damen med ett glädjande bud: Det här ska vi ordna. Ett litet faxnummer bara så är det klart inom en kvart, tjugo minuter. Jag behöver väl inte förklara hur långa dessa minuter kändes men till slut står jag där med nycklarna i min hand. Jag tackar mina små sötnosar och börjar känna mig väl till mods varpå en av dem frågar: -Dere har val kontantter till bommerne? -Eh... bommerne? (Vad fan menar människan)? -Vejbommerne. Tullerne. Vejtullerne. (Dags för fiasko #4) Det visar sig att norrbaggarna också har kommit på detta irritationsframkallande system som vi har i huvudstaden. -Ja jag har pengar till bommerne och ilar kvickt därifrån. I själva verket har jag inte ett kopek kontanter på mig men jag sjuter problemet på den, dessvärre, inte allt för avlägsna framtiden. Nu sitter jag i min nyhyrda bil och manövrerar mig fram i trafiken som enligt mig är väldigt långsam och mest ivägen. Jag vrider på kylan på max och efter ett tag börjar min kroppstemperatur närma sig det normala samtidigt som tickarn slutar slå dubbelslag. Ah! På väg... När jag kommer till den norksa huvudstaden Oslo uppenbarar sig en vägtullstation. Jag har haft lite tid att fundera ut ett lämpligt sätt att passera denna utan pengar, transponder eller dylikt. I Stockholm finns inga möjligheter att betala kontant vid själva passeringstillfället men det har man i Norge. Det finns en fil för manuell hantering av själva tullbetalningen. Jag bromsar in framför kuren. Den är bemannand av en fryntlig norrman. Väl framme vid luckan har jag inget val än att erkänna att jag lämnat mitt hemland utan likvida medel. -Hej. Jag är en stockdum svensk. Jag har åkt till ert härliga land utan kontanter, VISA-kort, körkort (det säger jag inte) och så vidare. Kan man få nån form av räkning på detta för jag vill hemst gärna betala? Snälla? -Ah dere har inge norke penger? -Jag har inge penger alls. -Har dere noe svenske penger? -Nope. -Mynt? -Nix. Han betraktar mig misstänksamt. Överlägger ett tag med sig själv. Skakar på huvudet. -Turist. Åk! -Mange tack. (Detta fiasko ingår i fiasko nummer fyra samtidigt som det ändå bär vissa drag av antifiasko i och med att jag slapp igenom helt gratis). Tror inte jag har skämts så mycket i hela mitt liv. Åker slokörat vidare och funderar på om det kan vara så att det finns fler tullstationer och om personalen i dessa kommer att vara lika tillmötesgående. Suck. Nåväl. Nu känns det som om det inte kan bli mycket värre. Botten torde vara nådd och nu ska det väl vara fan om jag inte ska lyckas ta mig fram till målet. Jag bestämmer mig för att ringa till den man som jag tidigare har anmält mitt deltagande till. Jag vill veta hur jag enklast tar mig till själva seminariestället. Orten hade jag koll på. Tönsberg. -Hej Tore. Det var jag som kommer från Sverige. Jag vill bara meddela att jag kommer missa lunchen som ni bjuder på och troligen kommer dyka upp lite senare än vad jag tänkt. Jag har haft ett par mindre missöden på vägen men nu är jag äntligen på väg mot Tönsberg... -Tönsberg? Do skall icke till Tönsberg. (Duktigt fiasko i antågande...) Tystnad. -Eh... Va? -Do ska till Larvik. (Fiasko nr. 5 fullbordat) -Jaså det säger du. Och var kan Larvik tänkas ligga då? (Jag hoppas intensivt att Larvik ligger söderut. Jag befinner mig nämligen ett par mil söder om Oslo) -Jo det ligger ca. 5 mil (åh) söder (jippie) om Tönsberg. -Kanon då är det åt rätt håll. Jag gasar på som fan så ska detta nog funka. Jag inser nu att jag kommer få stå på som en galning för att inte missa hela spektaklet. Jag börjar även fundera på hemresan. Själva restiden i bil har ju blivit något längre än vad jag kalkylerat med. Jag får dra ganska tidigt om jag ska hinna tillbaka till flyget resonerar jag med mig själv. Jag passerar två tullstationer som jag sonika brakar igenom utan att försöka slingra mig eller begära faktura. Jag anser mig helt enkelt inte ha tid längre. Nu är det järnet som gäller tänker jag samtidigt som kamerorna i tullstationen blixtrar för fullt. Jag ignorerar detta och tänker att "inte fan bryr de sig om att jaga mig med tullavgifter i Sverige heller". (Ni som har insett vart det här barkar blir inte förvåndade över att jag 2,5 månader efter denna farsartade resa får ett fläskigt inbetalningskort från AVIS där de avkräver mig på 800 norska för att jag inte erlagt tullavgift). Även om det inte märktes just då klassar jag detta som fiasko nummer sju. Okej. Nu är jag, mot alla odds faktiskt, i Larvik. Det tar ett tag innan jag hittar själva lokalen i vilket seminariet skall hållas. Otroligt nog är jag bara 15 minuter försenad och jag smyger ner i en stol absolut längst bak i lokalen. Det är en aula som säkert rymmer 200 pers. Aulan är uppskattningsvis fylld till hälften. Jag har ryckt åt mig en deltagarlista och kan konstatera att det förutom de företag som är representerade även finns ganska många deltagare som tillhör diverse myndigheter från minst 3 olika länder. Jag börjar intresserat lyssna på talaren som för stunden ockuperar talarstolen nere på scenen. Hans norska är av det grava slaget och även framsagd med en väldigt svag volym. Att rösten är förstärkt och att han talar i mikrofon hjälper inte alls faktiskt. Jag sitter som en fågelholk i ungefär en timme innan han avslutar sitt anförande. Jag skojar inte om jag säger att jag kanske förstod/hörde 10% av vad som avhandlades. Jag förstår dock med förfärad tydlighet själva avslutningen. Den gick något så här: -Och efter pausen börjar vi med leverantörernas presentationer. Vi börjar med Lazarus från Sverige. Alla har tio minuter till sitt förfogande. Jag: ???...???...???... Presentation??? Mmmmhhhååååhhhh... Ska detta inferno aldrig nå sin ände funderar jag. Att jag förväntades hålla nån form av föredrag hade ingen upplyst mig om. Vad fan är det här egentligen frågan om?(Fiasko nummer åtta visar mig ingen pardon). Situationen är alltså följande: Jag har precis börjat ett nytt jobb som jag i praktiken inte har nån jävla aning om hur det funkar riktigt eftersom jag bara har jobbat ett par veckor. Jag blir ivägskickad till norge på nåt som ingen annan vill befatta sig med. Jag skall hålla ett föredrag om nåt som jag varken vet nåt om (än mindre planerat för) i tio minuter. Åhörarna består av myndighetspersoner samt konkurrerande företag. Dörmläge? Nja får man väl säga. Paniken och ångesten från dagens tidigare prövningar börjar återigen bli påtagligt kännbar. Minst sagt. Jag ringer nu dagens fjärde samtal till kontoret. -Vafan är det här. Jag skall tydligen hålla nåt föredrag. Om vad? Vad fan ska jag säga. -Åh tusan. Det visste vi faktiskt inte (detta visade sig faktiskt vara sant) men det är nog lungt. Säg nåt klokt bara och ta det inte så allvarligt... Min kollega brister nu ut i gapskratt och går inte längre att tala med. Jag återvänder till aulan och får tag på en av initiativtagarna, förklarar att jag inte hade en aning om nån presentation och att jag nog inte har så mycket att säga egentligen. Han tittar på mig som om jag vore mentalt handikappad. Jag är inte riktigt säker på att han tror sina öron. -Vad är det med de här svenskarna ser det ut som han tänker. (Fiasko nummer åtta fortsätter...) Han tycker nog att jag borde säga några ord nu när jag ändå har tagit mig till Norge. Vafan okej då din usling tänker jag och kliver upp på podiet. Ca. 100 personer blickar förväntansfullt ner på mig från aulan. -Hej jag heter... Exakt vad jag sen står och svamlar om är fortfarande oklart. Det jag minns är att min annars ganska myndiga stämma darrade lika betänkligt som mina ben och svetten rann i störtfloder från min panna och utför min rygg. Däremot är jag helt säker på att jag inte höll på i tio minuter. Snarare 80 sekunder. Jag drar mig stukad tillbaks till min plats längst bak i lokalen och svär osande eder över resten av mänskligheten. Jag börjar få svår hemlängtan. Mina motsvarigheter håller jättefina Power Point-presentationer med bilder, grafer, resultat och annat. Om jag bara hade kunnat känna mig mer värdelös hade detta varit ett gyllene tillfälle. (Här kan jag tycka att fisako 8 når sin absoluta kulmen). I cirka 60 minuter sitter jag och våndas innan det äntligen är paus. Jag tittar på klockan och konstaterar att det är dags att säga adjö om jag inte vill missa planet hem. Jag uppsöker samma herre som förut och förklarar. -Jaha, det var ju trevligt det här kul att jag fick komma men nu måste jag sticka förstår du för jag har ett plan som jag måste hinna med så det så. -Men... men, nu börjar ju debatten. Ska du inte vara med på den? -Tyvärr måste dra hej. Jag såg på hans blick att han nu var helt övertygad om att det inte stod riktigt till inne i mitt huvud. Jag hade nog varit böjd att hålla med om han hade frågat. Mot Oslo. Av någon anledning är det trafikstockning (fiasko) när jag skall lämna Larvik. (Larvik är en pissliten håla som inte alls borde ha någon rusningstrafik överhuvudtaget med i dag var naturligtvis ett gyllene undantag. Självklart). Utan en tanke på varesig körkort eller dryga böter har jag inget alternativ annat än att pressa den lilla VW Polon till sitt yttersta på min väg mot Oslo och flygplatsen om jag vill hinna med planet. Jag vill hinna med planet. Jättemycket. Jag klarar mig faktiskt hela resan utan att bli föremål för hastighetskontroller och gasar efter en helvetisk pärs genom Oslo (fet, trög rusningstrafik)(helt klart fiaskovarning) in på Gardemoen. Hittar som genom ett under rätt parkering att ställa hyrbilen på, rusar in till AVIS-kontoret och kastar ifrån mig nycklarna och sprintar vidare till säkerhetskontrollen. Väl där har jag uppsikt över monitorerna som informerar om ankommande respektive avgående flighter. Efter min flight blinkar det ilsket. "Sista utrop. Gå genast till utgången". Damen framför mig i kön är tydligen från Tyskland för begriper absolut ingenting av det som säkerhetspersonalen försöker få henne att förstå. 5 (ett antal småfiaskon kan man säga) gånger är de tvugna att slita tillbaka henne för att hon inte fattar att hon skall lämna ifrån sig mobiltelefon, jacka, handväska osv. mm. etc. Stressen som jag upplever i detta ögonblick är av det monumentala slaget. Jag ser framför mig hur jag utan pengar skall försöka ordna hotellrum och boka ytterligare en flygbiljett. Äntligen kommer jag fram till säkerhetsspärren. Jag har tagit av mig allt som eventuellt kan ge utslag i metalldetektorn. Skickar ner allt jag har på bandet och hoppar igenom. Inget pip. Sliter åt mig grejorna och fullkomligt rusar mot utgången. Det blir en liten tävlig mellan mig och två andra individer som uppenbarligen inte heller kan planera sina liv på tillfredsställande sätt utan måste jaga genom vardagen efter flygplan och rískera körkort och fan och hans moster. Jag förstår det inte än idag men jag hann faktiskt med planet (100%-igt antifiasko) och kunde bara lugnt konstatera att jag fan i mig lyckades klara mig en hel dag i Norge helt utan stålar och körkort. Förvisso var jag totalt utmattad av både stress och hunger (jag hade inte ätit på 12 timmar när jag satte mig på planet) och mitt framträdande i grannlandet nog fick klassas som ett låtvattenmärke men att jag aldrig hade haft en tanke på att kapitulera. Att jag på Arlanda fick ägna en god stund åt att få ut min egen bil från parkeringen utan pengar såg jag i närmaste som en bisak. En parantes, eller om ni så vill, ett obetydligt minifiasko. Komplett slutkörd i såväl kropp som psyke raglade jag in i min lägenhet ungefär 15 timmar efter att jag lämnade den på morgonen. Jag kröp ner i sängen och sov mycket oroligt under det att otäcka drömmar hemsökte mig. Så kan det gå när man kör upp huvudet i röven innan man åker på resa. Nuförtiden har jag ganska avacerade checklistor som jag minutiöst går igenom om jag så bara skall ta bilen till nästa socken. Ha en trevlig helg medmänniskor. Ta hand om er! Eder ödmjuke Lazarus. -

Svårt som fan att bara välja en men de flesta rapar ju upp flera så det gör tamejfan jag också. Tar de böcker jag läst om flest gånger. Det borde ju betyda att jag tycker de är jävligt bra... annars är jag ju puckad tror jag... som läser om dem menar jag... Röde Orm (bägge delarna) av Frans G. Bengtsson; Grymt underhållande vikingasaga med ett språk som jag tycker är helt oöverträffat. Gentlemen av Klas Östergren. Skön historia med något otippat slut. LOB av Lars-Olof Bengtsson. Helt skruvad bok av en uppenbarligen helt skruvad göteborgare. Har nog aldrig garvat så mycket som när jag läste den första gången. Tärningsspelaren så klart. Godjö-Adag (LOB)

En gång hade jag tydligen varit i Uppsala. Jag åkte tåg för att komma hem till stan. Jag hade tydligen druckit ganska mycket sprit dagen innan för jag minns att jag mådde lite underligt och var inte riktigt mig själv. När jag skulle till att hoppa av tåget på Centralen bildades det en liten kö med medresenärer som också skulle kliva av. Då hör jag en kvinnoröst bakom mig; "Har du lust att hjälpa mig med väskan?" Ridderlig och glad som man är vänder jag mig raskt om och sliter tag i första bästa väska jag får syn på (personen direkt efter mig i kön var kvinna och jag antog helt enkelt att det var hon som straxt innan uttryckt sin önskan om bärhjälp) och nästan skriker; "Jajjamensan, den där tar jag hand om", varpå jag hystar ner bagaget på perrongen. När jag vänder mig om för att mottaga tacksamhetsbetygelser för min artighet står en kvinna kvar i dörröppningen och betraktar mig med både misstänksamhet och rädsla i blicken. Damen som ville ha hjälp med väskan stod tydligen ganska långt bak och hade (insåg jag) tilltalat en annan mansperson...

1. Vaknar 2. Går upp och stänger av väckarklocka #1 3. Somnar om 4. Vaknar igen 5. Sätter väckarklocka #2 i snooze mode 6. Vaknar och somnar om med femminutersintervall i 25 minuter 7. Rinner ner från sängen och kryper in i duschen (stannar eventuellt vid muggen och gör färdigt det som behöver göras). 8. Duschar. Passar även på att raspa gaddarna i samma veva. 8 1/2. Lägger in en riktigt fet prilla 9. Bekläder mig. 10. Åker till jobbet 11. Frulle runt 9-rycket. Hm. Där ser man. Detta betyder att jag borstar innan frukost... Vad kul för mig... Ave

Dagarna innan jul och midsommar...

Även om det är ohyggligt svårt att lägga dubbelA känns det här som ett überlätt vik. Jag varken kan eller har lust att rent matematiskt försöka underbygga detta, men det faktum att chansen till ITM är stor (jättestor till och med kanske) gör att jag nog om jag har en bra dag gråter en skvätt och lägger.

Försök få tag på boken "Busen Bengts bästa bus". Den är skriven av en herre som heter Bengt Sändh och innehåller både enkla och lite mer avancerade practical jokes. Den är helt suveränt kul att läsa plus att de flesta busen är enkla att genomföra. Jag har testat ett flertal av dem själv med mycket lyckade resultat i de flesta fall. Lycka till.

:mrgreen:

??? Trodde de flesta bilar, oavsett transmissionssystem, hade handbroms. Men helt säker kan man ju aldrig vara...

Glömde även jag att lägga i växel, handbroms på min gamla Jetta en gång. När jag kom ut hittade jag den tvärs över gatan i ett buskage. Jävligt pinsamt. Framförallt tyckte även jag att bilen var äcklig. Det gick dock över efter ett litet tag. Sen älskade jag bilen igen. //P

Den här tråden kan man fan plocka upp lite då och då om man känner sig lite nere. Efter ett par minuters läsning är man fan lycklig igen. Jag har en gammal bekant som lirade gitarr i samma band som jag och denne har ett förflutet som punkare. Han och hans kompisar var minst sagt galna när de var yngre. Denna historia får illustrera detta. En kväll var det föräldrafritt och således fest hemma hos gitarristen; Vi kan kalla honom för Totte. Alla blir såklart pissfulla och överlyckliga och rätt var det är kommer någon på att det är tiptopp raida Tottes föräldras garderob för att se om det finns nåt roligt att klä ut sig i. En av juvelerna lyckas rota fram en negligé som vanligtvis brukar bäras av Tottes mamma. Vidare upphittades även ett ganska avancerat raffset där själva trosan hade en sk. fransk öppning. Den är alltså öppen där själva hugget befinner sig när trosan bärs av en kvinna. Hursomhaver; Benke som han heter ikläder sig hela stassen och börjar fladdra runt på festen. Han poserar i något som ligger så långt från erotik man bara kan tänka sig. Nu hittar någon en kamera och börjar dokumentera showen. Benke hittar bland annat en skön vinkel där han ligger och skrevar i soffan med drulen tittade ut genom den franska öppningen. Otäckt värre men icke förty så smäller kamerablixtarna oförtrutet vidare och folk blir rent vansinnigt fulla. Vems kameran var var det ingen som tänkte på och dagen efter hade just denna detalj fallit i glömska helt och hållet. Sen går det ett par veckor. Tottes föräldrar visste inte att det hade varit sjöslag för pojkarna hade varit nogranna med städningen. En dag sitter Totte och slappar framför burken hemma i vardagsrummet. Rätt som det är stormar Tottes far in i rummet med en ohälsosamt röd färg i ansiktet... Han ställer sig framför sin son med vild blick och bara skakar varpå han dänger en nyframkallad filmrulle i bordet samtidigt som han vrålar "Usch"!!! Detta usch är allt den stackars mannen får ur sig, våldtaget och fördärvat som hans privatliv var. Han pratade inte med Totte på ett helt år efter denna beklagliga incident.

Jag har aldrig spelat Omaha och jag har aldrig spelat på B2B men jag är ändå säker på följande: Detta var banne mig den skönaste läsning jag upplevt sedan Freeman levererade sina smått legendariska "pinsamma historier" i OT-avdelningen. Jag är även övertygad om att myten om riggen är bekräftad. Jag hoppas verkligen du finner vägar att slå Monstret. Du förtjänar det mer än någon annan. All lycka och välgång tillönskar jag dig. Mvh. din vän Lazarus

Tycker det är hur schysst som helst att sitta på kvarterskrogen och käka solo. Att gå på bio själv skulle jag däremot inte klara av. Det känns lite knäppt när jag tänker efter...

Senap: Ja! Ketchup: Nej! Jag kan inte för min värld begripa när ketchup skulle vara ett bättre val än senap. Några exempel jaa. Pyttipanna; Till denna rätt är väl det självklara valet HP-sås men om man nu måste välja mellan ketchup och senap så förstår ni säkert att senap är autoval. Spagetthi med köttfärssås; När man tillreder själva såsen använder man naturligtvis senap (själv föredrar jag ex. dijonsenap) för att nå vad vi kan kalla kulinariskt klimax. Diverse tomatprodukter brukar jag i och för sig blanda ner men ingen av dessa heter ketchup. En skvätt öl i köttfärssåsen är inte så dumt heller för den delen. Öl är bra till jävulskt mycket faktiskt. Dricka till exempel, vilket jag ämnar gå och göra precis... NU! Så. Nu vet ni!