Wow är typ på väg att ta ett väldigt klokt beslut som jag förhoppningvis kan se tillbaka på om något år och säga att det var den största vändningspunkten för mig i pokern efter då Emil drog igång min stejk.
Har gått dåligt den senaste tiden och efter en kortare rast för att plugga matematik B så kom jag tillbaka idag med nya krafter och det gick väldigt bra innan jag började springa in i setups och coolers. Slutade 1.1k euro back på NL200 @ Boss vilket var enbart pga HM visade fel. Hade lagt av tidigare obv.
På senare tid, stor tack till alla er på office, så har jag lärt mig att hantera förluster på ett bättre sätt. Har fått bort den här fotbollsmentaliteten att jag alltid måste vinna. Det har även gjort att mina hot om att sluta med poker minskat xxx antal gånger.
Jag tror inte att jag är "det" eller att jag har något speciellt. Men jag tror utan minsta tvekan att jag är bra och smart nog, och har dem rätta förutsättningarna för att slå högre nivåer än vad jag spelar nu. Den dagen jag når en stake som jag INTE kan slå så lägger jag av med att spela poker på heltid. Det har jag sagt från första dagen jag började spela poker och säger det än idag.
När jag först klev in på kontoret så tyckte Emil att mitt spel var bra och stabilt nog så han drog igång en stake på mig direkt. Efter ett par dagar i kontoret (ett tag var ju kontoret mitt andra hem, kom dit och var kvar där i 3-4 dagar innan jag själv inte klarade av svettlukten) så kommer jag ihåg att Emil sa; "Shahin ditt problem är inte spelet. Ditt problem är ditt pokerpsyke". Han sa det inte i exakta ord da, men något i den stilen. Det har jag inte bara fått höra från Emil... utan även av Niklas, Sören, Mårten, Johan, Railfish, Supertequila osv osv osv osv. Listan är lång... även om jag blivit mycket bättre så har jag fortfarande en bit kvar att gå.
Senaste perioden har varit en massa setups, coolers och till följd dåligt spel. Har kollat igenom mina händer flera gånger och otroligt mycket är cp-standard. Klart att man får in det med en hel del händer som i längden slår en persons range. På sistone har jag sprungit in i stål oavsett motståndare och när jag väl leder så känns det som att jag blir utdragen oftare än normalt när jag leder.
Men jag förstår och accepterar variansen. Jag har själv varit en person som direkt när folk snackat om länger svackor, så har jag alltid tänkt; "Han är inte bra nog. Han har tappat game". Nu är jag i den situationen där när folk frågar; "Hur går pokern" så svarar jag; "kallt". Varje gång jag svarar kallt så tänker jag; "vad tänker han nu? Han dömmer mig.. han tycker att jag är dålig". För jag vet att jag inte är jättedålig. Även om jag är dålig så ska jag inte backa så mycket som jag backat vilket sedan jag kom hem från thai är någonstans runt 13k. Spelat 10/20kr och NL400 vilket obv är många inköp men inte förödande många. 30 inköp...men mina förluster har varit mot stora fiskar som man tar skott på high stakes för att få spela mot. Fiskar som man normalt rensar utan att tänka vart pengarna har kommit ifrån. Eller man kommer in på ett bord och ser en monster fisk donator sitta med 6-7 bi. Att rensa honom/få en fet del av honom är lika naturligt som att andas... när han drar så brukar någon bryta tystnaden med att säga; "wow that was so sick.. how could he call all in on river with J high?" samtidigt som alal sitter med över 300bb stacks. Då sitter det alltid någon stackars grinder som srkiver; "so sick.. he took me off like 7-8 bi".. jag är den nissen :mrgreen:
Att jag förlorat så mycket mot just fisk, på så många coolers och setups gör att jag förstår att det är variansen som spelar spratt. Det här är en del av poker. Den senaste tiden har jag funderat på andra alternativ men då tas jag tillbaka till en grej Rooney skrev till mig via PM; "Poker är en för bra möjlighet för att tacka nej till.". Så sant... om jag tror att jag kan bli bra. Om det är min ambition att bli bra.. varför inte satsa ordentligt på det då?
Som sagt så är jag säker på att jag slår NL400. Men mitt psyke håller inte ens för NL25. Det är inte pengarna som stör mig. Det är variansen. På senare tid har det gått så långt att jag tom börjat anklaga gud för dessa händelser. Patetiskt... men vi människor behöver alltid ha något att skylla på.
Medan jag läckt pengar så har jag prövningar att oroa mig över, jag har press från alla möjliga håll att komma in på universiteten samtidigt som jag mår dåligt fysiskt. Jag kan inte ens gå upp för trappor utan att få mjölksyra eller bli andfådd. Det har gått för långt.. det har gått över gränsen och det här påverkar mitt spel utan tvekan. Jag är redo att satsa allt jag har och äger (vilket minskar för varje sekund hehe) på att jag tappar så mycket värde i så många spots på att ha en massa annat att oroa mig över. Ovanpå allt det här så avled en polare i en bilolycka vilket satt sig som en chock inom mig...
Efter backet idag funderade jag, för första gången, på allvar ifall poker var värt det. Svaret var ja... men jag mådde så psykiskt dåligt av pokern att jag verkligern funderade på att göra det. Jag började kolla till mina pengar, på hur jag kunde lösa allt så att jag kanske kunde köpa en lägenhet i stan och dra mig tillbaka för gott. Men då kom jag förbi den här tråden....
http://forumserver.twoplustwo.com/19/high-stakes-pl-nl/well-jman28-revisisted-88525/index13.html (SPECIELLT INLÄGG: #116 )
Och det är nog det bästa som hänt mig. Nej det här har inte satt igång någon pipedream fantasi om att sitta på ett bord med Durrrrr til höger om mig och Phil Ivey till vänster... utan.. jag vet inte ens hur jag ska beskriva tråden. Den är läsvärd och jag rekomenderar ALLA att läsa den. Oavsett vilken stadie ni befinner er i pokern... den är så sjukt läsvärd och efter att ha läst den så har jag kommit fram till det här:
Jag tar en rast ifrån Pokern fram till den 18e juni vilket är sista inlämningsdatumen för högskoleprovet. Nu blev datumet lite för EXAKT vilket obv är fel då jag kanske avslutar plugget lite tidigare. Men just för tillfället så har jag det som preliminär datum.
Det här är olika punkter som jag måste förbättra mig på innan jag börjar grinda på allvar igen:
Till allt det här är löst kommer jag inte att spela en enda hand. Men för att jag inte kommer spela en hand betyder det inte jag lagt ner med poker. Eller att jag kommer försvinna helt från pokern i en och en halv månad. Nej da... jag kommer att se på videos.. snacka mycket händer med folk.. affililiategrejen kommer fortsätta på sin väg och bli ännu bättre tom. Så allt är i sin place.. bara det att jag känner att lösa dem här problemen vore det mest ev+ för mig i längden som pokerspelare, student och främst som person.
Jag vet att jag med denna text framstås som att jag tror att jag är en viktig person som folk bryr sig om. Jag är en ingen i pokervärlden atm.. spelar midstakes.. gått skit. Så är egentligen inte någon som folk tycker om att tycka om. Men jag skriver det här för jag behöver få det sagt, allmänt, nerskrivet på svart och vitt för alla som spelar poker att se. Att om ni är i en likandne spott.. ni är inte ensamma. Det finns lösningar till allt. En ekvation löser inte sig själv, utan du måste lösa den. Detsamma gäller allt annat i ens liv.
Om den här månaden borta från poker betyder att jag tappar mitt spel so be it. Jag satsar min familj på 9Tss på en 788ss bräda mot 22 any time any day. Jag tror att det jag ska göra nu är detsamma. Det här kan bli det bästa som hänt mig.. och oavsett utgång så är jag stolt över mig själv, innan jag ens gjort något.
När jag är tillbaka så börjar min väg att spela poker, ostört, utan problem och meck i ett år. Det kommer bli ett år av monster, hardcore, fml grind som antigen betyder att jag kommer spela NL1k+ eller inte röra en fena och vara kvar på samma stakes och stampa. Ifall det blir att jag jag inte kommer någonstans så kommer jag inte se det smo slöseri med tid. Jag har verkligen levt min dröm... pokern har gett mig möjligheter som väldigt väldigt många ungdommar i min ålder inte upplevt eller kommer få uppleva. Jag vet att om jag satsat och gett allt.. dvs gjort mitt bästa för att utvecklas och bli bra på poker. Då har jag inget att oroa mig över även om jag failar. För jag vet att jag gjorde mitt bästa och att det inte räckte. Kommer obv bli besviken.. men att ha satsat på något 100% >>>>>>>>> spela halvdant.
Det är enkelt att spela poker när man springer bra. Det är när man hamnar i förlustperioder som de bra spelarna skiljer sig ifrån de dåliga. Jag har haft en otrolig tålamod som underskattats av väldigt många. Men jag har inte gjort nog för att vara nöjd.
"It's not a sin to get knocked down, it's a sin to stay down".
Därmed tar jag fom nu en rast fram till 18e juni (kanske tom längre/kortare om det så väl krävs) för att reda ut allt omkring pokern för att komma tillbaka starkare och bättre än någonsin och krossa poker.
Så till jag kommer med mer info om cancerfonden good luck fishes. Kommer nog att lurka häromkring forumen men ni kommer inte se mycket av mig på ett tag nu. Många kommer nog dansa av glädje... .
** Hoppas att folk tar den här boken på rätt sätt. Hade lovat mig själv att aldrig mer posta längre inlägg. Men känner att den här tyngden måste lyftas.
