Fick precis besked att de inte får i min gamla mormor någon medicin, vatten eller mat längre. Eller iaf inte idag
Nu är det krut i gumman, och hon har återhämtat sig förr. Värst var det nog för sju år sedan då de gav henne sex månader.
Sedan dess har det gått upp, iaf för det mesta, frånsett några vurpor och dyl som gamla människor hittar på. Detta ända tills i julas, då hon inte tyckte det var kul att äta längre.
Då var det dags för "korttidsboende" igen.
Tanten har bott hemma själv och alltid klarat sig själv, så det var helt klart tungt för henne.
Men med tanke på alla sjukdomar hon har kanske man ska vara tacksam att hon inte har ont, utan mest halvsover hela tiden.
Svårt det här, man blir oerhört ledsen, men samtidigt är det något man ställt in sig på i många år, och man är tacksam att hon inte har ont.