Stahl

Fingrarna i halsen när du svullat. Sen är du redo för rond 2.

Andreas "Snag" Jönsson från Malmö. Sveriges, eventuellt europas, bästa turneringsspelare imo.

Nu ljuger du bara. Jag gjorde själv det där för tiotalet år sedan när jag trodde (felaktigt) att jag hade åkt på något. Obehagligt? Lägg av! Ont? Inte en chans. Alla gillar vi olika saker! Okok: ska du inte på schlager snart igen?

Idag var jag och testade mig efter könssjukdomar. De gjorde tops-testet. Det är jävligt obehagligt och gör jävligt ont.

Precis! strunta i att tänka och bestäm dig för att: "Så här måste det vara för det blir enklast så för mig och folk runt omkring mig tycker ju för det mesta lika så det måste stämma och alla andra influenser stänger jag ute och avfärdar som smörja PUNKT" Och får du höra nåt annat ska du absolut inte stanna till och reflektera över om det kan ligga något i det utan det bästa är om du nästan blir lite aggro och tänker ...så...så..kkan det ju inte vara det är ju inte logiskt i mitt referenssystem för jag har bestämt mig för vad som gäller och ni andra som tror nåt annat måste vara tokiga idioter PUNKT. På med skygglapparna och lämna inte din bana så blir du lycklig ska du se! WORD

Som du överspelade din hand.

Framförhållning inför kommande varians.

En liten uppdatering kanske vore på sin plats. Först kan jag inleda med den spännande upplösning i "Vad hände med tjejen som tog hem Ståhl?"-historien. Hon slutade höra av sig och svarade inte på mina försök att kontakta henne. Alltså: förlust. Nåja, förra veckan var det spexvecka på Helsingkrona (spex är typ studentteater med obscena skämt och superi). Det är då tre föreställningar. Efter första föreställningen har vi en premiärsittning, där folk alltid blir fulla som ägg. Innan spexrepen började (för fem veckor sen) rekryterade jag en trumpeterska till orkestern (jag är orkesterledare). En norrländska som är utomordentligt söt, men tro det eller ej, det var faktiskt inte därför jag tjatade till mig henne att gå med (i det läget kände jag inte henne), utan jag behövde verkligen en trumpetare. Detta leder till att vi träffas drygt fyra gånger i veckan i tre veckor, och vi lär känna varandra hyggligt. Jag har dock lämnat alla former av raggningsförsök utanför, eftersom jag vet att det inte hade funkat att jobba ihop annars, samtidigt som jag hade den här situationen med den andra tjejen som dumpade mig. Nåväl, efter premiärföreställningen så mellanfestar vi innan sittningen, och hon flörtar väldigt hårt med mig. Hon är en sjukt bright, söt och skön tjej så då kom mitt intresse för henne tillbaka. Under själva sittningen sitter vi bredvid varandra och vi flörtar på rätt bra, och jag liksom de andra 40 observanta spexarna räknar med att jag kommer hitta klonken den kvällen. MEN VAD HÄNDER? Jag vänder ryggen till och plötsligt sitter hon och hånglar med en snubbe som INTE är med i spexet. Snubben har halvbackslick, dunväst (!!!!!!!!!!!!!!!) och ser allmänt ut som "Hej-jag-vill-vara-stockholmsbrat-snälla-skjut-mig"-typen. Alla, liksom jag, blir hyggligt förundrade. I allafall, efter en stund drar han, och vad gör hon då? Jo, hon fortsätter att ragga på mig, och till slut kyssa mig. Här fattar jag beslutet att köra på, då den andra uppenbarligen inte var något seriöst och jag borde ju kunna bräda honom. Hon bokstavligt talat drar upp mig till mitt rum där vi avnjuter intimitet. Eller ja, minimalt.. jag var så jävla tankad att jag inte kunde "få upp den". Första gången i mitt liv faktiskt, det var en hyggligt ödmjukande känsla, framförallt på super-karatefyllan. Det blev lite grand till slut iaf, men det var så minimalt. I alla fall, morgonen kommer. Vi ligger och pratar och allt är hur bra som helst. Vi avnjuter intimitet igen. Eller ja, minimalt.. jag var så jävla bakfull att jag faktiskt bara var exakt DUBBELT så mycket man som Magnus Uggla. Kan ni inte räkna ut vad det innebär så kan ni dra åt helvete. Jag vill också poängtera att min oförmåga att få upp den och min oförmåga att vara mr.lover på morgonkvisten INTE är standard. I alla fall, jag skämtar bort det och vi fortsätter prata. Jag får förklarat att den här andra snubben läser maskinteknik på LTH (LOOOL) och är en kille som hon bara träffat innan, de har inget förhållande. Hon visste inte riktigt hur hon skulle hantera det när han kom till premiärsittningen oinbjuden (eftersom hon inte hade bett honom komma). I alla fall, vi utbyter meningar om att vi tycker om varandra och hur attraktiva vi tycker den andra är. Efter lunch går hon hem för att byta om inför kvällens föreställning. När hon kommer tillbaka är det rätt avslappnad stämning. Vi snackar inte om det som hände mellan oss, utan istället om andra saker. Bra feeling på det. Efter föreställningen bastar vi lite och dricker öl, händer inget mer. Jag tar en tidig natt då min bakfylla är tillräcklig för att döda en häst. Lördagsföreställningen ja. Orkestern tar några groggar före och gör sitt livs föreställning. Vad händer efter föreställningen? JO MEN VISST, då har Mr.Dunväst varit där och tittat, och jag får en glimt av dom när dom står en bit i skymundan utanför lokalerna och hånglar. TILT. Jag börjar genast planera mitt utskällnings-martyr-tal, och levererar det rätt hårt en timme senare. Hon tar väldigt illa vid sig, och jag åker i bästa dramaqueen-stil in till Etage i Malmö och är allmänt bitter och hatisk mot världen. Dagen efter skickar jag ett sms där jag delvis ber om ursäkt för att jag gick på henne lite hårt (vilket jag verkligen hade gjort, i sann Ståhl-anda). Hon skickar tillbaka och ber om ursäkt för hur hon har betett sig, och tackar för att hon har fått vara med. Jag sväljer min stolthet och skickar tillbaka meddelande, där jag skriver att jag hoppas att det inte är kört för min del, och att hon eventuellt skulle vilja träffas någon gång. Citat svar från henne: "Skulle vara väldigt trevligt :)" Okej, där borde ett fönster öppnas. SMSande inträffade på söndagen. Jag låter måndagen passera, och på tisdagen ringer jag. Hon svarar inte. Jag VET att det innebär att det är kört, och tio minuter senare får jag smset: "Hej, hur är det? Jag tycker inte att vi ska ses just nu, är väldigt förvirrad och behöver tänka. kram". Självklart. Jag skickar dock tillbaka lugnt och fint att jag förstår henne och att hon kan höra av sig när hon känner att hon vill. Nu idag, tre dagar senare, väcks jag på eftermiddagen av ett sms från henne. Hoppet börjar rusa i kroppen, sen får man läsa: "Hej, hur är det? Härligt med helg! Jag undrar om du känner någon som har en triangel, alltså en sån man spelar på. Behöver för en sittning i morgon... kram" Är det ett jävla skämt? Alltså seriöst? Är människan sjuk i huvudet eller har hon just gjort den mest briljanta dissen/gränsetableringen i historien? Med tanke på hur hon fullständigt saknade fingerspitzgefühl innan så tror jag inte att så är fallet, utan snarare bara att hon fullständigt saknar förståelse för hur en människa ska bete sig. Det eller att hon överhuvudtaget inte tänker på vad som hänt eller på mig på det sättet längre. Oavsett vilket så är det fan vansinnigt. Jag skickar dock fint tillbaka att jag inte vet någon. Nu senare ikväll var jag väldigt nära att skicka tilt-SMS till henne och fråga vad i helvete som är hennes problem, men jag lät bli. Ni som tänker det och tänker skriva det: NEJ. Min tillfälligt misslyckade sexuella prestation har ingenting med hennes diss av mig att göra. Så, detta har varit en jävligt hård månad. Först den ena, sen den andra. Den andra nästan värre då jag faktiskt tyckte jävligt bra om henne. "Två ronder kan däcka även den bäste boxaren."

Riktigt jävla bra spel.

Det där var ju verkligen skitroligt. Verkligen.

När du dör finns du inte och den här världen finns inte. Vad finns då att vara rädd för? Jag tycker du ska vara mer rädd för de åren som komma skall i ditt liv. För en hyggligt upplyst emotionell person innebär livet besvikelse, sorg, eventuell depression samt ångest över den grundläggande ekorrhjulsidiotin som samhället, människor och livet är uppbyggt kring, och lika mycket ångest och sorg över att man inte kan göra något åt dessa ovannämnda tråkfenomen. Har du tur får du uppleva saker som gör livet värt, eller åtminstonde uthärdligt. Dessa sakerna är självklart högst subjektiva men vi kan utgå ifrån att alla människor mår bra av och behöver en livspartner och barn. Alla andra åsikter kommer antingen från människor med psykologiska försvarsmekanismer som håller dom stenhårt i schack pga tråkiga händelser som de inte söker någon form av terapeutisk hjälp för eller helt enkelt inte kan komma förbi (den biologiska driften måste i slutändan vinna över även den mest upplyste logikern), eller från religiösa människor som anser att det finns en "högre mening med livet" och nån gubben i månen som luftar omkring och kastar blixtar i form av barnadöd, för tidig död och bara allmän sorg, med motivationen att "HERRENS VÄGAR ÄRO SÅ OUTGRUNDLIGA". Livet suger. Get with the program. Men se till att vara just en liten smula korkad och tro lite bättre om dig själv än vad du egentligen borde. Kort sagt: ha inte för mycket självinsikt eller insikt om världen. Då får du ett jävligt jobbigt liv, helt enkelt. Ha en trevlig helg!

Om inköpet är 9k så är väl värdet inte särskilt bra alls.

Finns inte tillräckligt med pengar i världen för att kunna få det att hända.

Men TILTA MIG INTE!!! Vadet gallde om han skulle bli dumpad vid forsta kontakten. Fatta! Han han blev avbokad vid detta sms bevisar ju bara att JAG vinner! Hur tanker du egentligen?? Japp - till min fordel. Nä eftersom hon inte svarade nu på det sista alls, så innebär det att det första smset jag skickade faktiskt VAR ett dumpnings-sms. Således, I WIN.

Mitt mål är att en gång i livet vakna upp glad/lycklig.

Men vad i helvete

Synd du inte hade klöverfyran!

Sant, och det brukar ju vara att föredra att man har moral, samt är en ärlig person. AnnaDea gränsar ju 'tjuv'.

AnnaDea borde söka till polis istället. Tyvärr så är ju AnnaDea inte lämplig som polis, och kommer förhoppningsvis inte in där, men ett litet väktarejobb för ett litet crapbolag kanske inte vore fel!

Än en gång spårade det ur.. jag + alkohol + människor är uppenbarligen inte en bra kombination... avlägger rapport i morgon!

Värdiga OT är aldrig OT.

Jag hoppas verkligen att du skämtar .. Titta på motivet på T-shirten. Tänk sen vad tomten brukar säga. Tänk sen vad 'ho' betyder i amerikansk slang. Tänk sen på måsen under 'ho'sen.

Den där med '3 hos' är ju briljant... genialitet i sin renaste form... måste fan ha den.

Yessss, sittning ikväll samt medföljande utgång på Schlagerbaren på Helsingkrona. Bakfyllan har precis hunnit släppa så vi ska nog kunna göra något bra av det här också. Problemet är nu bara att jag inte har _några_ rena kläder, så min enda chans är att försöka sno 14.15 tvätttiden... eller bara köpa nya kläder. Ja fan, jag måste ju ändå gå och fixa lite böcker. Det får bli att införskaffa kallingar, strumpor och någon ny t-shirt.

Sammanfattning av framsteg på fronten med tjejen jag träffade: Kallt. Hör inte av sig. Sammanfattning av onsdagens utgång: Igår var jag och några gamla barndomsvänner ute i Malmö. Vår avsikt var att förfesta och sen sticka till Etage, förhoppningsvis få ligga (och en gång i livet slippa få klamydia) och sedan 8.15 gå på rättskunskapsföreläsning. Jag anlände till Malmö med min vinare och mina öl runt 20.00. Jag skulle bli upphämtad av polaren när han lämnade sin flickvän på hennes kårfest, och efter att ha väntat 20 minuter så kom bilen. Hans flickvän tjoade om att en tjej som också skulle vara på kårfesten hade varit PERFEKT för mig (söt, trevlig, blabla, lögner, wha wha). Jag blir upprymd och försöker få henne att övertala den här tjejen att de ska komma inom vår förfest innan de ska vidare, och hon säger hon ska jobba på det. På vår förfest är vi fyra personer. Det bjuds lite dricka och trevligt 1/2 sek NL. Jag övertalar en polare att staka mig med hälften för jag är övertygad om att han kommer att tjäna på det då han inte spelar själv. Jag börjar med att backa tre inköp. Sen ville han inte vara med längre, då vann jag 8 inköp. Nåja, vi fortsätter dricka och stämningen är god. Då anländer tjejerna från sin kårfest, och bland dom är den här tjejen som jag hade hört att jag skulle passa så bra ihop med. Hon var inte söt. Hon hade ful dialekt. Hon var helt enkelt inte söt. De stannar en stund och sen sticker de iväg, och det gör vi också. Hoppla in i en taxi till Etage, bara för att få märka att det är jättestängt. Vad gör man då? Självklart sticker man till Crown istället, bondlurkstället nr 1 en onsdag. Det brukar spåra ur för mig på uteställen. Den här gången skulle inte visa sig vara ett undantag. Jag stöter DIREKT på en tjej som jag datade några gånger för något halvår sedan (hon ditchade mig, ser vi ett mönster?). Varje gång jag träffar henne ute, vilket händer med jämna mellanrum, försöker jag stöta på henne lite för att se om hon ändrat ståndpunkt. Det har hon aldrig gjort hitintills och kvällen skulle visa att hon inte hade gjort det nu heller. Jag minns ärligt talat inte om jag gjorde ett ärligt försök, men känner jag mig själv i den stämningen som jag var så lär jag ha gjort det. Hon lär också ha passat... Vidare träffar jag på lite folk som jag känner från klubben, samtidigt som jag försöker rekrytera BJ-croupiererna att deala på klubben. De verkar emellertid tro att jag snackar skit. Jag ger mig inte, utan står och försöker se ut som den jävla mopsen från Full Tilt-avatarerna, när den är ledsen. Fan vad jag hatar den jävla ledsna mopsen. Nåja, inget funkar och jag drar dött på croupiererna... den här gången också. Jag fortsätter dricka och känner att jag mer går in i dimman, en inte alltför olustig känsla. Plötsligt ser jag en kille som jag tycker mig känna igen från ett tillfälle när jag var på Etage. En gång så hade jag varit och förfestat i Lomma med en jugoslavska (eller kroatska, inte så viktigt) och några av hennes tjejkompisar. En av dessa var en asiatisk tjej, thailändsk. Vi hade jävligt roligt på Etage och dansade en hel del, och då kommer den här killen fram som jag kände igen. Han verkar känna henne, men tittar lite konstigt på mig. Först så tänker jag att det kanske är något ex till honom eller något, och att han tror att jag stötte på henne. Men han går iväg och säger inte mer. Senare på kvällen kommer han fram och säger allvarligt "du, vi måste snacka..." och så drar han iväg mig. Då kom emellertid den lilla kroatskan fram och tog med mig hem för spontansättning. Det var iallafall härifrån som jag kände igen killen. Jag frågade om han mindes mig och det gjorde han. Det visade sig att det han ville säga den där gången på Etage var att asiaten i själva verket var en opererad kille. Spännande. Jag fortsätter full som ett ägg att snacka med honom, och innan jag vet ordet av sitter jag i en taxi med honom och två trash-brudar. När jag börjar fatta något igen sitter jag i en 11000krs soffa från Mio med brudarna bredvid mig, killen liggandes i soffan och i min hand har jag ett kexchoklad. Det blir rätt snabbt tydligt för mig att killen minst är bisexuell. Tjejerna är bara trash. Efter ett tag går tjejerna, som tur är. Själv ska jag ta bussen kl 07.30, klockan är då 06.30, så jag stannar kvar och snackar lite med honom, väldigt trevlig snubbe. Jag kommer till Lund 8.00 och väljer sömn framför föreläsning. Mycket bra val. Det är dock två saker jag inte är nöjd med, och som jag inte har en aning om varför jag gjorde: ena trashbruden fick mitt nummer och killen fick mitt nummer. Båda har ringt två gånger idag.