Nu har herr varians och fru badbeat stått och garvat mig rakt upp i ansiktet alldeles för länge. Veckor av spel utan en vunnen kåjnflipp, tvåoutare och enoutare i en sanslös och aldrig sinande ström har fått min självbevarelsedrift att bestämma att poker är det löjligaste som finns. Nu blir det paus från pokern och dagarna lär ha hunnit bli betydligt kortare innan jag slår mig ner vid bordet igen.
Så jag vill, på detta frustrerade och något gnälliga sätt, önska er alla en lång, skön och varm sommar.
(Ge mig en tusing så sätter jag den på Paraguay i morrn. Då lär ni få se ett svenskt målfyrverkeri utan like.)