När jag var mindre så brukade jag knyta min näve, trycka ner rummen och... lukta. Jag brukade dra in tre korta och kraftiga andningar och det kunde driva far till vansinne om man åkte bil. Sedan så är det bara klassiker som att undiva sprickor i asfalten, trottoardelningar, brunnar. Sedan så har jag en tvångstanke som kommer då och då och den är att jag måste tänka en mening som någon säger baklänges. Det kan bli jobbigt.
En polare jag hade från uppväxten hade en kosntig tvångstanke: Ibland fick han för sig att han var tvungen att gå och stänga en dörr, stoppa in tungan mellan uderläppen och tänderna samtidigt som han knäade och dunkade pannan i dörren.