Tror tyvärr du misstolkade mitt inlägg också, förståeligt då ironin låg på metanivå!
Jag har tränat regelbundet i 9 år, har alltid varit vältränad och det fanns en tid då jag såg ner på mindre vältränade människor, av samma anledningar som du. Jag kunde inte förstå hur folk kunde bortprioritera sin hälsa och hellre sitta inne vid datorn än hålla sig aktiva. Jag störde mig på människor som hade 40%procentig vispgrädde i såser och njöt och skröt om sin matlagning. Afan att det e gott, men till vilket pris? Men efter ett tag slutade jag störa mig och kunde acceptera folk med andra värderingar och prioriteringar, även om jag aldrig skulle kunna förstå dem. Jag vet inte hur gammal du är, om du är ung växer du kanske ifrån irritationen, men mycket ligger nog faktiskt i det faktum att du har varit tjock, lyckades göra nåt åt det och har problem med andra som inte besitter samma disciplin. Nu väcktes min psykodynamiska ådra. Men det är faktiskt inte så kul att gå runt och störa sig hela tiden.