parre

Snyggt klonkat på PLO2000! Förresten, appropå låtar - Ugglas Kung i Baren borde ju vara en höjdare att göra om med pokertext... Då finns det ingen som tar en Man är kung kung kung på Sviten Det är något som man verkligen vet Den 25:e klonkas det Man behöver ju inte ens göra om texten speciellt mycket... Fast man vaknar samma måndag Med obeskrivlig vånda Och slaskat bort varenda liten slant Samt: För att ändå ha råd med inköpet tvingas sätta stereon i pant Går att göra en hel del variationer på samma tema.

kfluffie: Har funderat på det. Men är för lat för att göra något åt saken. Nästa gång jag läser i Stockholm City/Metro att de söker krönikörer kanske jag ska söka, men vi får se. Hjort: Sitter på jobbet, ska väl skriva ett svar till dina senaste inlägg när jag kommer hem. Har icke tid just nu! Derra: Har ett inneboende hat mot just pendeltåg... Tunnelbana iz da shizznit, niggah. Cab19: Word. Matteprof: Dö. Bara för ditt jävla uttalande ska jag fixa stejk och gula dig igen någon gång i helgen! Nicklas: Middag låter gott, det du fixade ihop ute i skärgårn var fan delikat. Väl värt alla tusentals kronor jag torskade den kvällen, vafan, skulle man käka trerätters på Grand med tillhörande vin hade det nog kostat lika mycket, men nu fick man också lite omtanke och kärlek i maten! Det där låter i och för sig inte så illa, chansen att i alla fall en av oss slasktomtar har taxipengar kvar vid kvällens slut är större än att båda vi har det! Någon som har koll på övriga gröna linjen? Okej Rågsved går fetingbort, har vart där och haft en polare som bodde där. Hur är Högdalen/Enskede/Farstalinjen? Och de andra ytterområdena söder om söder. Det är ett av områdena som jag sneglar på! Och nu lite reklam för Sviten: Imorgon spelas en PLO-turnering, 250 i inköp med 2 rebuys (á 200). Parre kommer spela denna PLO-turnering. Skönt slask utlovas. Vad kan vara bättre än att se en full parre slaska bort sig i en turnering, spela bort alla sina pengar och sen tigga i flera timmar samtidigt som han super sig till döds? Oj. Fan. Jag hade visst vit månad ja... Okej, en nykter Parre då. Också ett spektakel i sig. Mer folk till PLO, PLO iz da shit!

Jag antar att du inte kommer göra mig glad genom att säga att det där påståendet antingen har empirisk basis eller någon som helst rationell grund? Bevismässigt så har vi ju minst lika mycket fog för att säga att essensen av samhället är att människan ska frigöras för att tänka, ifrågasätta och att bli självständig. [RANT] Men debatt blir ju så mycket lättare när man kan hitta på premisserna. Som en av mina kompisar som nyligen gjorde en C-uppsats som drev tesen att kvinnor hade nackdel av det manliga (?) språket i den akademiska världen. Uppsatsen fick med beröm godkänt utan att vare sig manlig språk definierades tydligt eller att några som helst bevis las fram för att kvinnor missgynnades av just det. Fan vad jag hatar postmodernism. [/RANT] Jag orkar inte fixa citattecknen ordentligt... så. Empirisk basis och rationell grund var inget jag specifikt övervägde när jag skrev denna text, då den, som det mesta i min dagbok, mest baseras på mina egna tankar och känslor. Angående empirisk basis så går det säkert att hitta - inom den akademiska litteraturen så kan man hitta fog för det mesta - men det är inte en av mina direkta prioriteringar. Angående rationell grund så hänvisar jag till svaret ovan, med tillägget att jag ibland finner mina tankar vara hyfsat rationella. Att använda mig just av ordet "samhälle" kanske är lite missvisande - då det handlar om min bild av det nutida, moderna systemet som råder (i alla fall i) Väst. Dessa tankar är mest inspirerade av böcker såsom 1984, tankesätt som ser världen, och samhället, ur ett kraftigt dystopiskt perspektiv. Och nej, jag ser ingen vidare djup anledning att precist definiera mina begrepp. Visst har vi fog för att säga den raka motsatsen - däremot så har jag svårt att se varför det skulle vara något av ett mål av samhället. Jag utgår väl undermedvetet från premissen att samhället är uppbygt för att styra oss, kontrollera oss, och att det gynnar en (ofta odefinierbar) sorts elit som profiterar på detta. Men detta är mest allmänt svammel. Nyckeln i att skapa ett perfekt samhälle, ur synvinkeln att samhället ska kontrollera människan, bevara det rådande systemet och kontrollera människan; för att styra människan; ligger just i att människan själv inte kan inse just det faktumet - att hon är ofri, att hon är kättjad i en sorts mental istid. Det är just i det, att ta kontrollen och makten över människors tankar utan att de själva ska (ha möjlighet till) att inse detta, det är där nyckeln till det perfekta samhället ligger. Nej, jag kan inte bevisa det empiriskt, och det kanske må låta irrationellt. Det baseras på mina tankar i min egen föreställningsvärld, som i sin tur baseras på mina egna premisser. Eller, det jag uppfattar som mina egna premisser, som min egen förmåga att tänka fritt. Jag ser heller ingen vidare anledning till att ens försöka bevisa något sådant empiriskt - det handlar om abstrakta begrepp, saker; om det odefinierbara, om saker man inte kan sätta ord på, om känslor. Det handlar om mina egna föreställningar och vanföreställningar och inte om något som ska bevisas varken empiriskt eller baserat på några redan fastslagna principer om "sanningen". Mina egna tankar debatterar jag gärna, dock tänker jag inte bevisa dessa empiriskt. Trots allt är empiri bara en allmänt accepterad ram för att i vetenskapliga sammanhang bevisa något som sanning eller osanning, samtidigt som empiri är något som konstant ifrågasätts. Skulle jag behöva utveckla dessa tankar i en magisteruppsats inom ämnet filosofi; ja; då skulle jag behöva hålla mig till mallarna och tänka inom ramen. Som tur var så behöver jag inte det nu. Om det gör en debatt omöjlig; fine, so be it. Appropå din rant - det är ju mer eller mindre allmänt accepterat, inom statsvetenskap. Inom varje kurs jag läst har minst en bok handlat om feminism och feministisk politisk teori. Jag minns med skräck den excellenta boken "Feminism and Methodology" - en utmärkt referens om man ska skriva något som din vän gjort i sin c-uppsats. Dock så är det sällan jag driver teser eller försöker skriva akademiska texter i min dagbok. Tror faktiskt det aldrig hänt, och det kommer nog aldrig att hända heller. Jag skriver bara ur ett fritt flöde av mina tankar, där jag medan jag skriver oftast avviker från min ursprungliga konception utan spinner vidare på diverse sidospår, som må vara irrationella och icke-empiriska, men som i alla fall verkar tilltala en rätt stor läsarskara! Det är därför mina inlägg ofta blir långa och relativt ostrukturerade - jag tänker samtidigt som jag skriver och skriver samtidigt som jag tänker, och den saliga röran av det hela har resulterat i ett ännu för långt inlägg.

Lol. Så bra var jag på Stockholms geografi. Och jag spelar annrolunda nykter, ja. Lite mindre aggro. Lite mer selektivt aggro. Lite mindre "öasduh, allin". Liksom. Snackade med en polare idag över MSN om lite böcker och om världens framtid, han hade nyss läst Brave New World av Aldous Huxley, en bok som jag tyvärr missat - men om jag förstått det rätt handlar det ungefär om att människan lever i någon typ av paradis utan att förstå att den egentligen är förslavad. Sedan pratade vi lite 1984 också, samt EU:s nya lagar om datalagstifning. En fråga som lämnades obesvarad är om man kommer kunna, med hänvisning till offentlighetsprincipen, begära ut t.ex. Thomas Bodströms Google-sökningar ("barn porr", "+barn +pornograffi") och liknande. Och då var vi således framme vid kvällens tema - dagens kapitalistiska konsumptionssamhälle. Essensen i samhället är ungefär att människan ska drogas för att slippa tänka, för att inte ifrågasätta, för att bli lättstyrd. Drogen är konsumptionen, köpet av varor och tjänster, samt spridandet av en bild av en ljusare framtid. Folk ska konsumera för att slippa tänka. Folk ska alltså skita i annat, som oviktiga lagar som inskränker den personliga friheten och integriteter, utan bara konsumera. Detta i sin tur leder till att människan hamnar i ett sorts drogat tillstånd av apati där hon blir dels oförmögon, dels ovillig att ifrågasätta saker och oförätter. Det viktiga är och förblir konsumtionen, något som de styrande tjänar på - trots allt är ett lydigt folk mer lättstyrt än ett revolutionärt. Hela Västvärlden baseras på denna ideologi, som mer och mer framgångsrikt sprids även till andra delar av världen. Samtidigt minskar människans makt, inflytande och vilja att påverka sitt eget liv. För bakom hörnet lurar drömmen. Plötsligt så händer det. Lottomiljonen. Det nya jobbet. Bakom hörnet lurar mer konsumtion. Människan strävar efter att konsumera mer. Mer varor, fler tjänster. Konsumera kickar. Allt går att konsumera, ju mer vi konsumerar desto mindre tänker vi, ifrågasätter vi. Desto mindre orkar vi ifrågasätta. Desto mindre orkar vi tänka. Desto lydigare och fogligare blir vi. Jag tror inte på något socialistiskt paradis eller någon revolution som ska lyfta oss ur livets vardagliga misär, för att något sådant existerar inte. I konsumtionssamhällets spår blir vår existens snarare ett sorts strävande efter acceptans, inre ro, själsfrid. Efter att känna lycka. För det mesta hittar vi denna i konsumtionen. Det är bara vid ett fåtal gyllene tillfällen som vi sliter oss ur denna ständiga jakt på Lycka -produkter. Och dessa är tyvärr alldeles för ofta kortvariga. Övergående. Efter dessa perioder fasas vi vidare, tillbaka till ännu en cykel av jakt. Men trots allt så är vi ju bara jägare och samlare - nu när vi inte behöver jaga, samla och slita för att tillgodose våra mest grundläggande behov för överlevnad så jagar vi istället kickar genom att konsumera. Vi bedövar våra sinnen, även om detta sker utan vår vetskap och/eller ofrivilligt, genom att konsumera. Vi kan heller inte undvika konsumtionen - den är en förutsättning för överlevnad. Vi har hamnat i konsumtionssamhällets ekorrhjul. Och vi kan inte ta oss ur det. Det finns inga lösningar - vi kommer att fortsätta konsumera, att jaga kickar, att söka lycka. Vi kommer att fortsätta agera efter principer fastslagna i ekonomiska modeller, efterfrågan och tillgång. Vi kommer fortsätta att vara jägare och samlare. Även om samhället i framtiden utvecklar sig till ett dystopiskt 1984-liknande samhälle så kommer vi fortsätta jaga, samla, leta. Konsumera. För trots allt - inte ens i 1984 så var majoriteten olycklig - tvärtom. De accepterade. Vissa av oss kommer att futilt kämpa emot, de personliga konsekvenserna för de som gör det kommer bli hårda, brutala och i de allra flesta fallen innebära ett bortkastat och meningslöst liv. Vissa av oss kommer offra sig för idealen, för något sorts högre mål, men den absoluta majoriteten av detta fåtal kommer att göra det i onödan. Den reella påverkan finns inte. Jag vet inte om den någonsin funnits - jag tvivlar, men eftersom jag är relativt inapt inom kvantfysikens område så har jag tyvärr ej haft möjligheten att göra en tidsresa och rapportera resultaten från mina observationer. De allra flesta av oss kommer bara att fortsätta konsumera. Att vara nöjda. Att leta, att jaga, att samla. Och om vi tänker på det ur ett cyniskt, eller ska jag våga vara så cynisk och säga realistiskt, perspektiv - varför skulle vi inte göra det? Trots allt så måste vi själva sköta om våran egen trädgård. Vi måste själva göra saker vi uppfattar oss må bra av. Vi måste själva söka, jaga, samla våran egna lycka. Varför ska vi slåss mot en övermakt som är lika svårdefinierad som den är inkonkret? Varför ska vi slåss mot något vi inte kan besegra? Drömmaren i mig vill svara "För att vi är hjältar, för att vi vill bli hjältar". Men även när jag skriver dessa rader så konsumerar jag. Jag konsumerar detta forum, jag konsumerar ett ordbehandlingsprogram, jag konsumerar internet, jag konsumerar datorteknik. Samtidigt som jag skriver detta så dricker jag vatten ur ett glas. Jag har konsumerat för att kunna konsumera mer. Det skulle vara oerhört svårt att räkna ihop allt jag konsumerat bara under den korta tiden som jag plitar ner dessa rader. Jag är ingen lösning, jag är en del av problemet. En ekorre i hjulet. Men det är å andra sidan vi alla. Vad har du konsumerat idag? Produkter från Happiness Incorporated eller Frustrated Incorporated? Jag. Du. Vi. I konsumtionssamhällets ekorrhjul. Oförmögna att ta oss ut. Jag. Du. Vi. Jägare. Samlare. Jag. Du. Vi. Lyckliga?

Vilka menar du egentligen? Var väl en del pokerproffs, exproffs och halvproffs som satt vid det bordet vad jag såg Var det slaskdannes klonkskills som du fick smaka eller?

Kens HU-utmaningar brukar väl bestå av HU-spel med höga mörkar i förhållande till stackstorlek - vad var det? 100 000 SEK med 100/200 i blinds utan blindsökningar? Alltså 500xBB? Borgar för riktigt kul men svårt spel. Personligen skulle jag försöka att växla tempo ofta för att göra mig mer svårläst, samtidigt som jag försöker utläsa ungefärliga betingmönster och tendenser hos motspelaren och försöka tänka ut bäst strategi att exploatera dessa, samtidigt som jag tänker även på vad jag skickar ut för signaler med mitt handlande och mina betingmönster och försöker räkna ut påverkan av detta på min motståndares spel samt ungefär hur motståndaren kommer reagera på detta, varpå jag försöker skapa och maximalt exploatera situationer, som uppstått på grund av ovanstående, där jag har positivt väntevärde. Där har du ett generellt svar för hur du kan spela mot en bra HU-spelare särskilt när ni har djupa stackar. Mycket konstruktivt, and it sure does make sense.

Först: Detta borde vara en läxa till alla som funderar på att dumpa pengar för att snabbt föra över dessa. Det finns många andra sätt - ex. ta ut pengarna och sätta in på en B2B-sida med interclient transfer, ta ut till NetEller och föra över och så vidare. Visst, ni tappar några procent på detta i avgifter, men det är bättre än att tappa allt. Varför skulle sajten få dålig PR? Lita på mig, sajten har först och främst antagligen mycket större resurser än ni. Är det en större sajt antar jag att de har flera heltidsanställda som ENBART sysslar med PR/pressfrågor. Dessa personer bör vara mer eller mindre hugade proffs på att vinkla saker till sin fördel. Aftonbladet kanske publicerar ert klagande. Men sedan då? Vad gör ni när sajtens svar kommer där de presenterar solklara bevis på att ni brutit mot diverse av sajtens villkor, där de vältaligt beskriver hur deras anti-fusksystem fungerar, där de helt enkelt kommer utmåla är som antingen idioter och/eller fuskare samtidigt som de får BRA pr för deras antifuskssytem. Folk kommer snarare tänka "vad bra med en sajt som rensar ut fuskare" än "usch usch, vilka tjuvar". Att ge sig i clinch med medietränade proffs som har som jobb att höja företagets PR är knappast en bra väg att få tillbaka pengarna, särskilt inte genom hot. Tänk om sajtens representanter läser här? Helt plötsligt dyker citat om hur ni tänker hota sajten för att få pengarna tillbaka upp... Jag vet inte vad ni ska göra, testa några av råden här, men om det inte funkar är ni nog rätt körda. Det är nog snarare så att ni själva riskerar att få dålig PR om ni går ut i pressen.

Hur aggro är han och hur ser han dig? Om du check-synar flop, kommer han beta igen på turn om du checkar? Om du betar ut på flop, kommer han syna med ett överpar och beta turn om du checkar, eller kommer han checka bakom och ta gratiskortet? Om han checkar bakom, hur mycket betalar han av på rivern? Om han foldar mot flop-cr: Cc flop - pott till turn 48 (om han betar pott). Hur ofta foldar han om du pottar turn? Hur ofta pottar han igen om du checkar? Pottar han tillräckligt ofta kan du ju checka igen, och sedan antingen syna eller höja beroende på read. Vad händer då om du betar ut? Fold/omslag/syn? Om vi säger syn; Pott till turn 48. Pottar han om du checkar? Om du pottar igen antar jag väl att han passar? Om han checkar bakom, hur gör han på en blank river om du pottar/checkar? Jag vet inte - svårt att säga vilket av ovan som ger bäst värde. Kan han tänkas potta om på floppen med ett överpar? Annars är det väl svårt att få betalt om han inte sitter med typ 89TJ eller KK89 (A8xx splittar ni). Jag föredrar nog bet - check turn alt. bet - halvpott turn ändå. Känns som om han kommer sakta ner oerhört om du check-synar turn och vaknar vid senare gator.

Jo, det är ju därför det blir så sjuka potter på det där bordet. Alla är rätt aggressiva och ingen är rädd för att stoppa in pengarna. Jag tyckte iofs att det var rätt lungt spel i helgen, innan viet satte sig så fick jag knappt ett enda omslag och kunde stjäla massor med potter. Det händer väldigt sällan på det där bordet, pottar man preflop ur position och sen pottar igen på floppen så får man minst ett eller ofta två omslag. Lol, för det har ju aldrig hänt. Nej, för ni rävar brukar oftast slå om redan på flop eller turn och tvinga mig att göra dåliga syner för alldeles för mycket pengar, sen gular ni mig när jag i ren desperation bluffställer på turn. Har spenderat lite tid med att kolla på möjliga lägenheter. Ska försöka hinna iväg till en eller två ute i Fruängenghetto på söndag, samt en i Hammarbyhöjden - Söder om Söder är väl det näst bästa alternativet till Söder som jag eventuellt kan ha råd med. Jag vill inte committa mig själv för mycket heller, skulle jag våga gambla skulle jag kunna satsa på något större och i ett bättre område, men problemet är att jag försöker beräkna så att jag har råd att klara en räntehöjning på 2-3% utan att ha större inkomster än nu och fortfarande ha råd att överleva. Det mest tiltade skulle ju vara att tvingas flytta (och antagligen göra en förlustaffär) bara för att räntan stiger, och jag vågar inte räkna med att mina inkomster kommer gå upp inom snar framtid. Förhoppningsvis så gör de väl det, fixar jag min examen kan jag väl söka mer välbetalda jobb, men orka chansa liksom. Köper jag någon av de lägenheterna jag ämnar att titta på utan att dras iväg i alltför stor budgivningshets så borde min månadskostnad hamna på ca 3k/månad så jag har rätt gott om marginaler för en eventuell räntehöjning. Sedan är det bara hoppas att man har något finansproffs i närheten som tipsar en att binda räntan ifall det är en ny IT-bubbla á la 90-tal på G, skulle nog inte ha råd att pynta en ränta på 20-30%... eller 10, för den delen. Riktigt fattigt börjar jag nog leva om räntan överstiger 5-6% och mina inkomster inte har ökat. Sjukt mycket man måste tänka på, hade ingen aning om att det var så jobbigt innan jag hade börjat sätta mig in i saken. Småtilten on bostadsrättsföreningen går i konkurs, man behåller visst alla härliga lån och utgifter, men ens bostadsrätt blir plötsligt en hyresrätt. Banken sa i alla fall att de kollar alla bostadsrättsföreningar innan de godkänner köpet, får väl hoppas att de är tillräckligt intresserade av att få mina räntepengar istället för att hustla mig på allt jag äger. Jag vet inte, jag börjar så smått ge upp på tanken om att klonka hem någon storturre på Stars eller vinna WSOP. Jag är för fisk i turneringar för att vinna nått stort, känns det som. Eller, jag är väl fisk rent allmänt, men i alla fall en rolig sådan. Men det dröjer nog inte länge innan jag återfår min enorma övertro för mina pokerkunskaper, så det är nog lugnt. Sjuka bostadsrättspriserna i Stockholms närområde. Innerstan är det ju bara att glömma, det har jag aldrig råd att casha, men skillnaden är minst sagt enorm mellan ex. Fruängen och Spånga/Tensta. Rent avståndsmässigt så är det kanske t.o.m. närmare med tunnelbana till stan från Spånga/Tensta och där kan man hitta lägenheter från ca 250-300k, de flesta i Fruängen/Västerort börjar på som lägst 500-600k. Sedan vill jag av diverse skäl, såsom fördomar och min personliga säkerhet, helst inte bo i Spånga/Tensta. Annars finns ju fantastiska alternativ för långpendlaren - i Södertälje/Nynäshamn/Hallstavik finns lägenheter för så lite som 100k! Klonk, eller vad? Just det, pendellinjen söderut var i överlag billig. Järfälla, Haninge, Brandbergen. Men fan. Orka! Ska jag köpa något så vill jag fan i mig bo på ett hyfsat nice ställe, kan jag inte bo granne med Sviten kan jag inte, men jag vill helst inte vara mer än 200-250SEK med taxi ifrån stan. Sedan vill jag absolut inte ha mer än 25-30 min resväg in till stan, helst utan byten också. Hammarbyhöjden är ju helt OK - några stationer så är man i Medis/Slussen. Fruängen perfa, direkttåg raka vägen till Söders. Järfälla? Nynäshamn? 30-60min med pendeltåg till Söder känns ju sådär måttligt hett. Jag har typ varit på 1-2 visningar i mitt liv och aldrig seriöst budat på någon lägenhet, så vi får väl se hur det går. Cynikern inom mig mal att det kommer gå åt helvete hur jag än gör, Positiv-Parre däremot säger att det löser sig och att jag kommer klonka - EN gång i livet! Hur det kommer gå har jag inte en jävla aning om. Lär väl i alla fall spendera en betydande del av kommande helger på diverse tunnelbanor på väg till diverse obskyra (obSKyra, inte obSCHyra, OK?) förorter. Annars då? Jag har väl en miljon ogjorda saker som jag borde ta itu med nu på jobbet, men jag orkar inte, räknar kallt med att fixa allt i sista minuten. Brukar ge bäst resultat när man jagar deadline! Så vi svamlar på lite. Om fjortisar. Fan. Att vara en fjortis, bara det är ett GODDAMN FUCKING ÅSYFTNINGSFEL. Alltså, de är bara så... fel. Så malplacerade. Hur kan en så vanlig beståndsdel av samhället vara så oerhört malplacerad? Jag försöker sova på bussen hem igår, jag är trött och deppig och vill bara hem och vila och lyssna på deppig musik. Ligger och halvsover lutad mot fönstret längst bak i bussen, känner att någon sätter sig bredvid mig. Vet ni hur jävla svårt det är när folk ska prata om smink, sin dejt på fredag och fippla med mobilen (FFS- ha den på ljudlös/vibrator) medan man ska sova? Vet ni hur jävla mycket svårare det blir när ovanstående sker med gälla och pipiga röster följda av det eviga "FNIISFIINNIISSSFNISSS"? Jag vaknar till, sur som aldrig för. Sneglar över på personerna bredvid mig. Japp, jag hade rätt - bra read. Tre centimeter smink och en allmänt korkad uppsyn. Kan väl bero på att jag inte var full och kåt på grund av min vita månad, så istället för att sitta och dreggla satt jag mest och tänkte "mord". Nykterheten, ja. Skrev på något annat forum igår, ganska träffande: Parre - positivismen personifierad. Men jag vill fortfarande tro att jag gör positiva saker och framstår som hyfsat positiv och inte alltför bitter, i alla fall IRL. Fan, jag hade något bra på G, men jag växlade fönster i webbläsaren och glömde bort det. Jävla senilitet. 22 bast och redan senil. Misär. Fan. Det var inget som rika bönder som stjäl lägenheter i innerstan efter att ha kalhuggit lite skog. Det var inget om fjortisar. Eller barn eller tanter. Eller poker. Jo, kanske poker, men fan. Det var något smart, viktigt, roligt och intelligent. Nej, inte om droger. Ehm. Happ. Äsch, jag vet inte. Kanske lika bra att jag glömde. Kanske var något onödigt skitsnack i alla fall. På torsdag ska jag som sagt lira PLO-turre, så det är bra värde i den turneringen. Fast jag kanske ska ha klonkarkavajen på mig, då lär utköpen hagla in i ultrarapid. Jag vet inte. Sen jag slutat supa har jag känt mig onödigt filosofisk onödigt ofta. Vilket leder till längre och svamligare inlägg än brukligt, längre inlägg än vad jag antar de flesta orkar läsa. Jag lär återkomma med något sådant ikväll igen, men fan, nu orkar jag inte försöka tänka på vad jag glömt längre. Tills nästa gång, blubblubb navelludd.

Har kundmöten i Göteborg på torsdag så kan inte. Hade varit grymt skoj. Jag vet att jag är lite för passiv när jag spelar live. På nätet är det mycket lättare vara aggressiv eftersom man oftast då är enda aggressiva spelaren vid bordet när man spelar PLO. Spelar man med dig, Micke, Viet mfl är det en helt annan femma. Då måste jag spela lite tightare och vänta ut händerna. Normalt ska ju top 2 vara nuts mot dig och när jag slår om ska du lägga dig eller hitta synen och säga "Jag har ju dubbla runner, runner färgdrag och ett öppet stegdrag" Ahh, vad trist, hade varit kul att slaska bort dig. Jag tror du måste börja slå om med drag oftare mot lösaggrotomtar som mig själv, jag minns någon hand när jag pottar floppen och du bara synar. Jag misstänker att du har drag. Jag pottar ut igen på turn för att den blankade (ev. gav den något ytterligare drag) och för att jag tror att du har drag. Jag var själv oerhört tom, hade kanske mittenpar med någon hålstege eller något, men jag betade turn enbart för att bluffa rivern ifall den blankar, då du i ca 70% av fallen tvingas passa rivern när jag betar 2/3-pott. Du synar inte ner tre gator med bara toppar även mot mig... Rivern blankade och du foldade som planerat. Du måste nog börja slå om med bara drag på floppen oftare, i alla fall mot spelare som mig som är benägna att potta tom och göra det på flera gator - misstänker jag att du är på drag kommer jag potta turn oavsett mina kort för det mesta, jag har mina anledningar till det och jag vidhåller vid att det är +EV (om du/någon annan vill ha en djupare förklaring bakom mitt tankesätt så kan jag dra det ikväll eller något). Jag har helt enkelt för lite respekt för ditt spel (jag säger inte att du är dålig nu, missförstå mig inte) för att jag inte ska göra det. Mot t.ex. Viet eller Micke skulle jag sällan potta tom två gator, eller med ett dåligt drag. Som sagt - din aggressionsfaktor postflop är för låg, vilket gör att man kan hitta en del exploaterbara tendenser i ditt postflopspel. Jag vet i och för sig inte hur mycket du tjänar på att uppfattas som tajt i det gänget, det är möjligt att du vet mycket mer själv. Men jag vet själv hur trist det är när man blir betad rätt in i tre gator i sträck och sitter med en ytterst marginell skithand som man blir tvungen att lägga, dyrt och tråkigt. Nu så kanske jag är helt ute och cyklar, kan väl bara vara så att jag har lättare att spela mot folk som jag uppfattar som tajta och lite passiva än mot folk som pottar om med skit bara för att de "vet" att jag är tom. Just a little bit of friendly advice! (Eller så säger jag det bara för att jag är ond och beräknande och vill få dig att potta om med skit mot mig och followupbluffa på blanka turns så att jag kan rycka hela din stack oftare)

Beror på om jag får syn av en stack som täcker mig eller inte. Får jag syn av någon som täcker har jag inga problem med postflopspelet. Beror återigen vem jag får syn av. Får jag syn av någon som täcker så är jag långt ifrån committad ifall jag betar ut på floppen. Det var praktiskt taget den enda anledingen (förutom hans stackstorlek) att jag checkade först in istället för att beta. Betar han har jag oftast en rätt enkel pass om jag nu inte får någon speciell read på att han skulle vara helt tom (och även då passar jag rätt ofta eftersom han kan ha typ AJ eller A2 eller whatever). Dock så fick jag nu känslan av att han faktiskt var helt tom efter hur han spelade floppen - och jag vet inte, tomte som jag är så litar jag ofta på mina instinkter,reads och första tankar

Okej, här en hand som är en fyra-fem dagar gammal och som jag har en känsla att jag kunde ha spelat annorlunda på alla gator. Är fortfarande osäker huruvida mitt spel var bra eller dåligt eller überkasst, men i alla fall. Har precis satt mig vid bordet och eftersom jag hamnar UTG så övermörkar jag till 20. Tror vi är sex vid bordet. Stackarna variera mellan 1000->5000+. Spelarna är välkända slaskare. Vad jag sett/märkt av spelet så är det också jätteslaskigt. Och LAG. Roligt bord! Har dock bara 1900 utan möjlighet att ta upp mer om jag gular, varför jag ville spela på det andra cashbordet, men det var fullt så jag tar variansbordet, actiontorsk som man är. Preflop: 5/10 mörkar. Jag övermörkar UTG. UTG+1 övermörkar till 40, UTG+2 övermörkar till 80. Första spelaren (med ca 1000 i stacken) limpar. Mörkarna foldar, jag höjer till 230 (jag höjde antingen till 220 eller 240 men minns ej exakt så vi säger 230), alla foldar till limparen som synar. Inga reads, tror inte jag spelat med limparen förut, om jag har det så var jag skitfull. Limparen har 850 kvar i stacken. Frågor: 1) Dålig raise ur pos? ATo sexhandat när ingen visat styrka höjer jag i princip alltid, särskilt med så mycket döda pengar i övermörkarna. Min hand bör vara bäst, men limp känns som jättefiskigt spel som dessutom ger övermörkarna bakom kanonodds på att ta en flop. 2) Någon som foldar här? Hur de andra spelarna uppfattar mig borde väl vara rätt klart, som en lösaggro slaskare. 3) Ska jag höja mer? Jag ville inte smacka på en raise som svider för mycket; betar jag 400 så måste jag nästan syna ett omslag från shortstackarna. Däremot så räknade jag lite fel på potten i efterhand - hade jag fått spela handen på nytt hade jag betat 300 jämnt. Okej, floppen kommer tre låga, okoordinerade kort. Trod det var 752r. Pott: 600. Fi har 850 kvar. Jag checkar. 3) Ska jag alltid beta? Betar jag ut säg 400 måste jag nästan syna ett omslag? Det känns som om alla betar pottcommittar mig själv, samtidigt som jag aldrig får en bättre hand att lägga. Har han ett medelhögt PP så lär jag märka det nu och kan slinka billigt, var ungefär vad jag tänkte. Dessutom ger min check möjligheten att observera Fi och försöka ta in lite mer information, nu har jag noll info. Kan mycket väl leda, men kan även vara krossad. Hur som helst - han checkar bakom. Jag får känslan av att han är helt tom och planerar att ställa in honom oavsett turnkort och plocka hem de 600 som ligger i potten utan risk. Kalla det read, intuition eller vad ni vill, men en kombination av olika faktorer fick mig att tro att han är helt tom (EFTER hans check bakom) och att jag alltså måste ställa oavsett turnkort. Jag inser att jag kan spela denna handen annorlunda på alla gator. Hur hade ni gjort och varför? Preflop, flop, turn? Och tänk er att ni har MIN table image, den är inte tajt någonstans. Tänk er inte "han tror att jag är TAG så alltså agerar han XXX", tänk: "han vet att jag är en LAG gamblingtomte, alltså agerar han XXX".

Klart du får höra "skit" av föräldrarna. Ur en förälders synvinkel som ser sin son, som de med kärlek (förhoppningsvis) uppfostrat under en lång tid, kasta bort sitt liv kan jag lova dig gör mer ont för dem än vad det gör för dig. Vad de gör ur deras synvinkel är inte en massa påhopp och kasta skit på dig. De vill ju ditt bästa och vill hjälpa dig, inte tilta dig... Jag tror du vet det om du tänker efter... Du behöver en kram Parre, du får be Emily ge dig en nästa gång ni spela HU Deras reaktion på kvällen jag beskrev när jag tjackade är ju mer än naturlig... Jo, och frågorna de ställer är ju ytterst relevanta. Skulle jag gå i borgen för någons banklån skulle jag ju också gärna vilja veta vad personen skulle göra om det sket sig och den blev arbetslös - det är ju inte mer än rätt. Det är mest morsan som oroar sig för mig, farsan är, vad jag har fått höra av diverse barndomskamrater till honom, mer lik mig; honom löste det sig för. Han oroar sig heller inte speciellt mycket. Ang. studierna så är det väl så att jag för nuvarande inte orkar/pallar styra upp studierna, ta tag i mitt liv etc. Men jag lär göra det såsmåningom. Jag gick trots allt ut gymnasiet med ofullständiga betyg, men när jag behövde betygen så fixade jag det på några månader på Komvux - klonkade MVG i två psykologikurser utan minsta ansträngning och VG på någon sjuk barn-och-fritidsprogramskurs som var menad för dagisfröknar. Var faktiskt ganska roligt, jag skulle göra någon sorts observation av barns lek. SÅ jag och en polare drar ut i Skinnarviksparken och sätter oss på en klippa med insyn i ett dagis och spanar på småbarn, röker och snackar skit. Sedan hjälpte väl kanske min fantasi (nej, jag menar inte på det sättet ni perversa jävlar tror) och mitt skrivande till att få rapporten att verka både trovärdig och läsbar Äsch, alltså, jag var ju bara inte spec. glad över att behöva ta diskussionerna om mina finanser, min framtid och så vidare just igår, när jag var trött, nedstämd och mådde allmänt kasst. Får väl se hur det kommer gå ikväll, som vanligt är jag skittrött runt 17-19, sen piggnar jag till och sitter uppe till 0130 utan att kunna sova. Tur att man är ung och klarar att sova 6h/natt i snitt. Eller nått. Rent fysiskt mår jag i alla fall bättre av att inte supa, fan, jag känner mig redan fräschare. Fast mina ångestattacker försvinner inte ändå, lite coolt. Men jag har hört att man efter en vit månad tänker mycket klarare, särskilt på slutet! Hmm. Nästa gång föräldrarna frågar om mina finanser ska jag fan svara "jag ska bara se till att hitta toppset i PLO mot Matteprofs topptvå så löser det sig". Omahaturnering på torsdag på Sviten - kommer du? Jag är stejkad och ska vinna EDIT: Matteprof, GG till att ha orkat läsa allt mitt svammel. Måste försöka att hålla ner textmängden lite i alla fall. Sju sidor i Word är fan, vad ska man säga, lite långt...

Jag höjer de händerna först in nio gånger av tio, om det inte är så att knappen/CO är antingen en galning som slår om med lite alla möjliga händer eller en kompetent lösaggrospelare som inser vikten av position och spelar tillbaka hårt även utan träff/med marginella träffar. Särskilt om mörkarna har veka tendenser postflop så raisar jag. Däremot tycker jag att QJs t.ex. är en solklar limp om hela bordet limpat till dig och du sitter i position på ex. knappen, helt klart en hand som funkar fint i multiwaypotter. I sen pos på knappen efter ett gäng limpare spelar jag nog allt ner till offsuit one-gappers och suited two-gappers, i alla fall för en big blind. De implicita oddsen är helt enkelt enorma. Detta förutsätter givetvis att du spelar bra och stabilt postflop - har du problem med marginella händer efter floppen är det lika bra att strunta i dessa tills du känner dig säkrare i ditt spel.

Herrejösses vad du slaktar handen. 1) Slå om redan på floppen. Denna flop kan ha träffat en radda motståndare som hänger med. Efter att Fi betar ut och får tre syner ligger det 14 i potten - höj till MINST 10 dollar, gärna mer, till typ 15. 2) Få in degen, eller det mesta av den, senast på turn. Skyll dig själv om du torskar, du spelar handen som en tomte. Du måste höja redan på floppen, vad fan är det för mesbet du gör på turn egentligen? Beta runt pott.

Jag _tror_ att han menar att man inte kan använda argument som att tvåpar, drag, par och liknande betalar av som argument för att man _inte_ ska slowplaya, eftersom de händerna _ändå_ betalar av. Jag _tror_ att han menar att man genom att inte slowplaya tappar värde av totala bluffar. Fast jag är själv ruskigt osäker, och ärligt talat, han har fel i de flesta standardsituationer (vilket jag anser mig ha motiverat i både min originalpost och i efterföljande svar) - jag tror han helt enkelt missförstår mig. Men jag vet inte. Ruskigt svårt att få en bra read på ett sånt inlägg! Ja, kände att jag är tvungen att förklara lite mer ingående varför jag anser slowplay vara fel i de allra flesta lägen, särskilt på microlimit, eftersom det är ett koncept som, när du förstår det, kommer öka dina vinster markant. När jag var ny så hade jag också en tendens att alltid checka mina starka händer. Till viss del lever det ryktet kvar än idag - även idag får jag ibland höra "Parre checkar ju alltid sina starka händer". Det är ett klassiskt nybörjarmisstag. Jag själv slowplayar så sällan så jag är nog inte rätt person att skriva en artikel om slowplay. Det finns vissa lägen där slowplay är rätt - ett har redan nämnts (när man har en jättehand och det är extremt osannolikt att motståndaren har något bra och det är väldigt osannolikt att motståndaren kan förbättra till en hand som slår din - även om jag även då inte tycker att man ska slöspela på turn om floppen blir rundcheckad). Ett annat är när det sitter en jättemaniac vid bordet som tenderar att bluffa tom och bluffa stort hela vägen, samtidigt som han lägger sig om man betar in i honom. Men då ska det verkligen vara någon som kan smaska på flera pottbetar, helst överpot, på flera gator och göra det OFTA. Hur spelet är på högre nivåer och bland mer tänkande spelare, med djupa stackar och så vidare är jag inte rätt person att skriva en artikel om. Den skulle samtidigt bli väldigt mycket mer avancerad och innehålla mycket tyngre teori (t.ex. om optimala bluffrekvenser mot vissa typer av motståndare, om optimala betstorlekar, om vilka typer av händer man ska spela på ett visst sätt i vissa situationer, om hur bordets flöden ("table dynamics") påverkar spelet) samtidigt som spelet på de höga borden ofta är väldigt readsbaserat eftersom samma spelare ofta möts och således plockar upp varandras betingmönster och tendenser. Jag har aldrig spelat på högre nivåer (förutom en 5/10-tilt på fyllan för läääänge sedan) och jag är således alldeles för underkvalificerad för att ge råd om sådant, än mindre skriva en artikel om det. Men nu har jag gått för mycket off topic EDIT: WTF är det för RP av QoS? När man läser topicen framstår det nästan som om artikeln handlar om att sluta slowplaya är det största misstaget man kan göra, inte tvärtom. Nu gör jag en re-RP och skriver den förståeligt, jag har inget emot att du pillar på mig (eller mina rubriker) men de får fan inte innehålla GODDAMN FUCKING ÅSYFTNINGSFEL, för att citera Knatten!

Oj, hade totalt glömt bort den här. Inte omöjligt. Ska läsa igenom de första tre och sedan försöka klonka ihop en bra fjärde om jag har tid/orkar

Äh, det där är överkurs, ska vi börja prata optimala bluffrekvenser kontra slowplayfrekvenser konta check-syna med drag kontra starka händer så hamnar vi snabbt ute på djuuuupt vatten Dessutom så är det inget ämne jag tänkte belysa med denna artikel - denna handlar bara om att folk ska inse det dåliga i att slowplaya sina händer, särskilt om man gör det regelbundet.

Och? Genom att slowplaya kanske du tjänar ett par dollar av någon som mesbetar överkort hela vägen, men till och med på de lägsta nivåerna brukar folk faktiskt inte betala av speciellt mycket med no pair, jack high, hur mycket du en check-synar. Vad är det i min argumentation om att bygga pott som du inte förstår? Trodde inte jag kunde förklara det tydligare. Ditt mål är inte att vinna två dollar varje gång någon mesbluffar hela vägen och foldar mot en miniraise på rivern (eller synar bara för att), ditt mål är att vinna så mycket som möjligt och det gör du inte om du inte börjar att bygga pott redan på floppen. Just att det är låglimit och att folk hänger på med minsta träff/drag borde göra det ännu mer solklart att slowplay är det SÄMSTA alternativet om du vill tjäna pengar. Visst, ibland har ingen något och du får inte betalt, men that's poker. Själv älskar jag folk som check-synar min flopbluff, betar 1/6 pott på turn och backar hela stacken när de blivit utköpta. Men det ger i alla fall dem en anledning till att skriva en badbeathistoria om tomten som synade på turn med bara ett hålstegdrag mot deras set... Visst finns det ett fåtal undantag, men de är just undantag. Som 87 på en 887-flop, eller om du har en jättemaniac som ställer in så fort du checkar, men i de allra flesta fallen tappar du sjukt mycket värde på att inte bygga pott tidigt i handen.

Urk. Dags för ett måndagsinlägg á la Parre. Utan att riktigt förstå varför så mår jag som vanligt på måndagar. Allmänt nedstämd, trött och bitter. Vad fan behöver man när man kommer hem trött från en stressig dag från jobbet? Jo, visst fan är det frågor om morsan om ens ekonomi. Hur ska du betala ditt lån om du blir arbetslös? Kan ju inte svara ”inte fan vet jag, jag tar väl ett lån till och skottar på 5/10 NL, all or nothing baby”. Svaret ”får väl fixa ett jobb på McDonalds i ett par månader” lät heller inte övertygande, sen drog jag till med att jag alltid kan läsa någon plojkurs på universitetet och dra in CSN. Happ, so far so good. Efter att ha blivit bombarderad med en massa sådana frågor av diverse karaktär kommer liksom konstaterandet ”det känns som om du aldrig kommer slutföra dina studier”. Jaha? Vad fan? Vad in i helvete ska jag svara på det? ”Alltså, allt du gör, det är ju jobba och festa” följs det hela upp med. Följt av ”du verkade hamna i någon sorts depression senaste månaderna, sen så försökte du supa bort den och var för bakfull varje lediga dag för att skriva något”. Men sluta, snälla. Tilta mig inte. Inte för att det på något sätt är fel. Tror jag, i alla fall. Men måste jag höra det? Jag fattar det själv, tack så mycket, jag vet om det själv, tack så mycket. Vad säger man? Nice hand, well played, nu mår jag ju jättemycket bättre. Var för övrigt rätt roligt i söndags, fick höra ”fan, du har ju två jobb, ett vanligt och ett på krogen”. Trots att jag haft vit helg. Orkade inte ens säga att jag var nykter, så jag sa ingenting. Vad fan ska de bry sig om vad fan jag gör på helgerna? Alltså, vad fan vill de ha för svar egentligen? ”Om jag blir arbetslös får jag väl sälja lyan och bli uteliggare, jag kan i alla fall hänga på en svartklubb minst fem dagar i veckan och sedan sova på dagarna, det är lugnt morsan”. Vad vill de höra? ”Ja, jag skiter i mina studier, jag ska bli en spelmissbrukande heltidsalkoholist som förstör mitt liv helt och hållet, det går redan utför, men vänta bara ett år så ska du få se på ett riktigt bortkastat liv”. Ehh. Vad fan ska jag egentligen säga? Men visst, de får tro vad fan de vill. Jag är för trött för att orka bry mig. För apatisk. Jag vet inte, tänkte på det idag. Såsom jag levt sedan hösten 2005 är väl ungefär likadant som jag levde precis när jag gick ut gymnasiet. Levde över mina tillgångar (dock till en mindre utsträckning än nu, helt enkelt för att jag omsatte mindre), satt uppe till sent på natten och spelade diverse dataspel eller chattade, sov hela dagarna, orkade inte göra ett skit, var allmänt apatisk. Fast då knarkade jag mycket mer. Det var väl det enda. Att bli hippifierad av LSD. Guld. Se världens potential, inse människans inre storhet. Att allt är skapat av hjärnan. Att få besöka andra världar, se livet i vitögat och komma därifrån levande. Röka 5-MeO-DMT. Dö. Och födas på nytt. Även om jag inte knarkade särskilt mycket så blev jag rätt påverkad av drogerna, jag såg en ny, en annan, en bättre värld. Snackade om det idag och fick frågan: ”när blev du dräggifierad då”? Jag tror att det sammanföll ungefär med tidpunkten när jag insåg att det trots allt bara var drogerna som fick mig att se en ljusare värld och framtid, att det var drogerna som förhindrade mig från att se klart, att världen trots allt är ett ruttet och miserabelt skithål och att människan som varelse är en egoistisk parasit. Jag vet inte. Vad fan ska jag egentligen säga? Jag är bara glad att jag inte mår såhär hela tiden. Det kommer att bli bättre, det kommer bli bättre efter att jag skrivit, det kommer att bli bättre när jag vaknar imorgon, det kommer bli bättre när våren kommer, det kommer bli bättre. Någon gång i framtiden ska ljuset illuminera även mig. Men fan, när dessa jävla ångestattacker kommer så är det tungt. Och de blir ju inte bättre av en massa jävla frågor. Kan folk bara låta mig vara i fred? Kan jag bara få leva i mitt lilla apatiska helvete när det väl infinner sig? Kan jag få sitta med fördragna gardiner och gnälla om allt? Kan jag få? Vad fan. Jag har inte ens supit och jag har måndagsångest igen. Usch. Skönt att man har en massa deprimerande musik att lyssna på, så man slipper att tänka positiva och ljusa tankar. Allt kommer gå åt helvete ändå. Hur ska det inte kunna gå åt helvete? Visst, jag förtjänar att må bra och bla bla positivt bullshit. Men vafan, när får man något man förtjänar egentligen? Eller, vad förtjänar jag egentligen? Det kanske är en viktigare fråga att svara på, men det är mycket enklare att bara sjunka ner i ett svart hål och gnälla. Fan. Jag skulle ju ta en promenad efter jobbet. Dock ekade det dova mörkret inom mig, jag orkade fan knappt ta mig till busshållplatsen. Missade till och med två bussar innan jag orkade resa mig upp ur stolen. Och så kommer man hem. Och så får man höra allt skitsnack. När det enda jag vill är att sitta på mitt rum ensam och nedstämd. När det enda jag vill är att samtala, gråta ut inför, min egna inre klagomur. Dammarna har brustit idag. Jag vet inte, det är det sjuka, att under sådana här episoder så ser jag fan allt så jävla mörkt. Jag ser ingen framtid, allting är bara ren och skär jävla apati. Apati pur, så att säga. Å ena sidan är det rätt skönt, men å andra sidan har jag inte passerat den där osynliga linjen av acceptans. Att acceptera sitt eget öde. Att sätta sig ner. Blunda. Fokusera på den där osynliga punkten i ens inre. Andas in djupt. Ta en intrycken i mörkret. Leta, söka. Och acceptera. Acceptera mig själv. Acceptera andra. Acceptera världen. Och må bra. Men fan. Det kommer ju gå över, det gör det alltid. ”Smoking can cause a slow and painful death”. Hur vore det om de bytte ut ordet smoking mot ordet life? Livet kan leda till en långsam och plågsam död. Eller, rättare sagt, livet ÄR en långsam och plågsam död. Fan. För jag menar, vad fan händer med oss egentligen? Vi föds. Vi spenderar livet ständigt jagandes, sökandes. Ibland finner vi det vi tror oss söka, blir nöjda, rent av lyckliga under kortare eller längre perioder. Men sedan? Nytt sökande. Nytt jagande. Vargen springer mot sitt avlägsna byte. Men denna gång är lammet snabbare och listigare. Vargen kommer inte i kapp. Vargen vänder. Känner vittring någon annanstans. Springer, sökandes. Ser bytet. Springer, jagandes. Fram och tillbaka. Flipperkuleeffekten. Fan. Jag är så sjukt sugen på fylla. Att bara få glida in i dimman. Glömma. Försvinna. Gå från människa till apa. Jag behöver fan inget mer än en fylla. Fan. Tänk om min ångest beror på att jag inte supit på en vecka? Tänk om jag mår såhär bara för att jag inte druckit alkohol? Det kan väl kanske vara så. Jag får någon sorts överskott av någon sorts signalsubstanser i hjärnan som sätter fart på tankarna, de negativa tankarna. Någon sorts jävla obalans som skapats av att jag inte förgiftat mig själv med annat än Coca-Cola och Ramlösa. Är jag verkligen så banal att jag måste dricka för att må bra? Är jag verkligen så gravt alkoholiserad? Eller är det bara standardångesten som då och då återkommer? Fan. Är inte detta dagboksinlägg skrämmande likt de flesta? Jag skriver ju för det mesta när jag är nere. Och detta är ju inte ett speciellt originellt inlägg. Mitt förra halvdeppiga inlägg var i alla fall lite originellt, det kändes i alla fall så. Jag hade i alla fall en poäng, jag hade bra metaforer. Nu har jag ingenting. Bara gnäll, gnäll, gnäll. Fan. Jag som brukar klaga över folk som postar bad-beathistorier. Men vad fan gör jag? Är jag verkligen bättre bara för att jag inte skriver om hur ”min ÄSS ÄSS blev UTsköppT av 94 OffSyt”? Jag skriver ju i grund och botten för det mesta bad-beathistorier om mitt liv; hur jag reser mig upp, ser ljuset någonstans långt borta, känner att allt ska lösa sig, att jag är på väg rätt. Slam. Badbeat. Baaadbeat. Och så är man tillbaka på ruta ett. Fan. Jag trodde ju att jag skulle må bra av min vita månad. Nu känner jag fan inget mer än bara supa ner mig totalt. Gå till barskåpet. Greppa en flaska whiskey och lite vatten att skölja ner med när man dricker för snabbt. Skruva upp volymen på stereon, låsa dörren till rummet. Hälla upp ett glas. Svepa det. Repetera. Bli full, få minnesluckor, glömma. Försvinna. In i dimman. Bort. Fan. Men så patetisk ska jag inte vara. Jag ska fan klara av att gå en månad utan sprit, trots allt är ju 25% av månaden avklarad. Och rent fysiskt mår jag ju bättre, jag känner det redan nu. Om inte annat så luktar inte mina skitar atombomb, som de ofta gör på bakfyllan. Men annars. Hur fan orkar jag med allting egentligen? Fan. Är svaret verkligen så pass enkelt? Är det verkligen så att jag bara mår dåligt för att jag har tillvant mig själv så pass mycket till alkoholen att det nu är jobbigt att vara utan den? Fy fan vad illa i så fall. Då är jag verkligen i behov av en vit månad. Visst, mitt sociala liv lär bli lidande, jag lär ju inte våga hänga på polare ut på krogen, eftersom det risken för att jag ska tänka ”äh, bara en öl” är så enorm att… att jag helt enkelt inte vågar chansa. Den ryska rouletten. Om man inte ska spela? Fan. Det måste ju vara en gamblers ultimata kick. Det jag mest undrar över är inte bara över hur kicken är när man hör klicket av att man bommat. Utan mest vad man känner, tänker, hör, gör, under den korta milisekunden som det tar för skottet att genomborra ens hjärna och göra slut på ens liv. Hinner man ens tänka? Vad händer sedan? Hinner man ens reagera? Passerar ens liv revy framför ens ögon? Nu kanske ni säger att man inte har tid till det, att det tar 0.0000001 sekunder innan man är död, men jag vet inte. När man tar psykedeliska droger finns det ingen tid. Tiden är upplöst, och det är enbart hjärnan som styr det. Tiden. Varför skulle man inte kunna hamna i ett kort ögonblick av tidlöshet även vid förlust i rysk roulette? En milisekund; en evighet. Skillnaden är egentligen inte stor. Det är bara vi själva som skapar den. Tiden och makten över den. Vi har getts så lite tid på denna jord. Det är rätt sjukt att jag levt mer en fjärdedel av mitt liv redan. Vad fan kommer hända om 22 år till? Då är jag fan 44. Det är fan skrämmande. Att åldras, att utvecklas. Att göra något av mitt liv. Det skrämmer fan livet ur mig. Vad gör jag om två år? Om åtta? Har jag förstört mitt liv? Har jag förstört någon annans liv? Har livet förstört mig? Eller är jag måntro lycklig? Lever jag ett ordnat liv? Är jag en highstakesspelande kolatorsk? Eller är jag utomlands? Lever jag lycklig? Gömmer jag mig undan polisen? Flyr jag fortfarande från mig själv? Har jag lärt mig acceptera? Hur fan ska jag veta? Och hur jävla mycket vet vi egentligen? Allt verkar ju så självklart, så enkelt, allt verkar ju verkligen vara precis som det är. Glaset framför mig är ett glas, punkt slut. Men tänk om det inte är ett glas? Hur fan vet vi egentligen? Säkert? Hur fan vet vi att det vi kallar för verklighet, för livet, egentligen inte bara är en fasad som vi bygger upp för att överleva, en psykologisk skyddsmekanism? Hur vet vi att vi inte lever i en jävla Matrix? Vi vet så jävla lite om oss själva och vår hjärnas egentliga kapacitet. Vi tror oss vara så jävla smarta, så jävla intelligenta, men egentligen är våra kunskaper så hiskeligt begränsade. Det är så enkelt att ha allting klart för en, att veta, att vara övertygad. Men vad gör man dagen då fasaden rämnar? Då man kommer till insikt? Och när kommer den dagen? Är det en insikt, eller är det bara en vanföreställning inducerad av antingen en själv, en drog, en händelse? Hur fan ska man någonsin kunna veta säkert, ta någonting alls för givet? Är allt verkligen så självklart? Det är enklare att acceptera. Glaset är ett glas. Livet är livet är livet och ingenting annat. När vi dör kommer vi till Gud eller så upphör vi att existera. Acceptera. Foga dig. Inse din plats, ditt ställe, din roll här i livet. Som arbetsmyra i storkapitalets väv. Som spindel i densamma väven. Eller bara ta allt för givet. Här är jag. Jag lever för dagen. Just idag är min dag. Dagen tillhör bara mig. Natten likaså. Jag är jag. Jag är här. Jag är lycklig. Jag accepterar. Att bara få säga de magiska orden. Utan att ljuga. Varken för sig själv eller för någon annan. Jag accepterar. Just acceptansen. Essensen, kärnan. Att äntligen tröttna på ifrågasättandet, motsättningarna. Stämmer det inte? Ska det inte vara så? Skit samma. Jag accepterar. Jag tar emot. Tackar och tar emot. Men är man då fortfarande människa? Är man inte degraderad till någon sorts hora då? Att böja sig fram, sära på skinkorna, ta emot och därefter lismande le mot förövaren. Är det inte det som acceptans innebär i realiteten? Att man förändras till en liten hora, någon som accepterar, någon som inte ifrågasätter? Är man ens en människa? Kan man verkligen bli tagen på allvar då? Lycka. Eller ideal. Ideal eller lycka. Eller är det egentligen samma sak? Mål och medel. Är idealet lycka? Är lyckan ett ideal? Går den att uppnå? Är lyckan ett medel för att uppnå ett mål eller är lyckan ett mål och idealet medlet att uppnå lyckan? Eller stämmer verkligen den uråldriga devisen att för att må riktigt bra så måste man även veta hur det är att må dåligt? Trots allt, om jag konstant levde i något sorts euforirus; hur skulle jag veta att det är lycka? Hur skulle jag känna att det var lycka? Det skulle bara övergå i apati. Det skulle fan inte vara bättre. Det är väl därför jag och amfetamin som tur var aldrig passat bra ihop. Ju högre toppar, desto djupare dalar, och dalarna efter tjacket var fan så hemska. För att avsluta detta dagboksinlägg mindre filosofiskt och mer humoristiskt, och för att jag börjar må lite bättre efter att ha skrivit dessa rader, men bara lite, så följer här en kort drogstory: Det var en vanlig jävla fredag. Vi satt hos en polare i en lägenhet vid Zinkensdamm och förfestade. Vi var rätt många, typ sex-sju pers, som satt i hans rum, medan hans föräldrar satt i vardagsrummet. Nån av oss, som knarkade rätt mycket då, hade en påse vitt med sig. Några av oss hade aldrig tagit förut, jag hade väl tagit en eller två gånger max om jag minns rätt. Vi snackar om vi ska ta eller inte. Polaren som vi är hos är lite tveksam, han är lite rädd för att föräldrarna ska märka. Några groggar senare. En påses innehåll töms över en bok. Boken är svart. Natten ute är svart. Men pulvret är vitt. Detta magiska pulver. En snabb inhalering. Pulvret dras in i näsan. Rinner ner i halsen. Hjärtat bankar snabbare. Rysningarna kommer. Ahh, de underbara tjackrysningarna, kan minnas dessa än idag. Världen blir… på något sätt… bättre… allt… går… fort… men… bra… jag… mår… så… jävla… bra… allt… är… bra… fan… vad… ska… vi… göra… Fragmentiserat. Typ. Tankarna rusar; de positiva tankarna. Fan vad allt är bra. Man blir laddad. På gång. Ikväll ska något stort hända. Allting är bara så… ljust… Lamporna lyser klarare. Fan. Man ryser i hela kroppen. Mys. Vi drar till krogen. Vid den tiden, när vi var typ 18, var vårt stammishak Mowitz i Gamla stan, ett riktigt skabbigt ställe, men det var rätt skönt att bara supa bort tristessen på, dessutom hade vi varit där så ofta så vi kände ägaren och de flesta som jobbade där, så vi kom in hur fulla vi än var. Minns bland annat än kväll när vi verkligen var dräggfulla, kvällen hade inletts hemma hos mig. Vi hade druckit lite öl, sen fick jag den goda idén att mixa 25:or White Russian i ölglas. Ja, alltså, 18 cl vodka, 7 cl kahlua, eller Baileys om vi ej hade Kahlua. Efter två sådana drar vi ut. Hamnar på en krog. Fan. Glömde plånboken. Vi tar taxi hem till mig och sen vidare till Mowitz. De har bytt vakt, han vägrar släppa in oss. Till slut övertalar vi honom att kalla på ägaren (eller han som i alla fall bossade stället på kvällar/nätter). Han kommer ut. Frågar om vi kommer vara lugna. Vi svarar ja. Vi kommer in. Fan, har ju riktigt sköna fyllestories från den tiden också, då när man fortfarande ung och oförstörd kunde supa ett helt dygn. Otaliga shots av vodka, blandade med minimalt Bailey’s för att döda smaken. Funkade fint. Men i alla fall. Tillbaka till Mowitz. Vi glider in dit, vi är kungar, vi är gudar. Vi är så jävla bäst. Vi är the fucking centre of attention, inget kan fan gå fel. Vi måste boosta, mer tjack, vi mår så bra, vi är bara så jävla bäst. En fet toakö på sju killar bildas. En snubbe kollar lite skumt på oss när han står sist i kön men ser att tjejtoan är ledig och får ett unisont ”äh, gå du dit, vi vill pissa på killtoan” som svar (toaletterna var identiska både till utseende och skabbighet). Till slut har vi snortat varsin lina och partyt fortsätter. Så mycket snack, så mycket prat, vi var så bra. Stället stänger. Vi får med oss lite brudar på efterfest, så vi drar hem till mig. Tjackets effekter börjar dock avta. Fan. Vi super istället, vi kan supa som vikingar. Alkoholens vanliga bedövande effekt fungerar inte som den ska när man är tjackad. Fast sedan spårar det. Morsan vaknar (ja, jag bodde fortfarande hemma då). Lackar på oss. Någon som varit på toa hade väckt henne. Fan. Han kände jag inte. Fan vad lack jag blev. Jag skulle slå han. Han drar. Fan. Jag följer efter. Ut i vinter. I strumpor och t-shirt. Mitt i vintern. Vi står på gatan och tjafsar. Jag tror jag puttar in han i en väg. Någon annan jag inte känner får höra vad han gjort, han går fram och ger snubben en fet smäll. Snubben springer. Jag springer efter och skriker efter honom att han ska dö. Därefter märker jag att jag står ute i strumpor. Och T-shirt. Och skriker ”jag ska döda dig din jävla fitta” efter nån jag inte känner. För någon total skitgrej. Fan. Springer hem, vi ska vidare och festa. Nånstans. Det är kallt. Fan. Dörren är låst. Börjar banka. Farsan öppnar. Skäller ut mig. Jag lyssnar inte. Tar bara skorna. Och jackan. Och nycklarna. Säger att jag ska ut och festa, eller nått. Fan. Drar till Zinkensdamms tunnelbana. Munnen har aldrig varit så torr som nu. Hänger, snackar skit. Börjar må dåligt. Runt 08 på morgonen – vi är hemma hos en polare. Dricker kaffe, käkar mackor. Tillbaka där kvällen startade. Fan. Avtändningen börjar komma. Och med den flodvågen av ångest. Om ni någonsin tror att jag mått dåligt när jag skrivit något dagboksinlägg så ska ni veta att det inte ens var i närheten av hur jag mådde när jag tog amfetamin och hade AT på skiten. Förutom att få höra en massa skit av föräldrarna (helt berättigat såklart, till skillnad från deras påhopp idag) så var jag praktiskt taget nära att brista ut i gråt hela tiden. Sedan märkte jag hur fort jag tyckte mitt hjärta slog. Och vad jag tänkte för tankar. Lägger mig ner. Spenderar de nästa 6-8 timmarna i ett sorts halvvaket, halvsovande, halvpsykotiskt tillstånd där jag gång på gång får lugna ner mig själv för att inte ringa 112 (”Jag kommer dö av hjärtattack”) eller psykakuten (”Jag har fått psykos, jag är paranoid och schizofren, hämta mig”). Däribland kraftiga ångestattacker. Vad fan gjorde jag? Hur kunde jag bete mig så illa? Vad fan sysslar jag med? Usch. Sedan. Fan. Drömmer jag? Vart är jag? Är det hela en dröm? Vad fan? Dör jag? Är jag död? Håller jag på att dö? Fan. Ring 112. Nej. Fan. Tankarna går så snabbt. Och är så sjuka. Jag är en sjuk människa. Och sjukt trött. Efter kanske 6-8 timmar lyckas jag somna. Sover kanske 3-4. Vaknar. Fan. Det kommer lösa sig. Jag lever, jag är inte galen. Fan. Allt kommer lösa sig. Allt kommer bli bra igen. Det var bara ett drogrus. ... och under de dryga två timmarna som jag skrev detta inlägg på så har min ångest försvunnit ... ... och jag mår helt okej igen ... ... allt kommer bli bra igen!

Å andra sidan så är det klart -EV att ställa turn eftersom du bara får syn de gångerna du verkligen är krossad. Utan reads spelar jag likadant och tiltsynar rivern. Med Djens read som "snortight" är det nog en rätt enkel pass.

Att dra mot tvåoutare har jag hört är ett säkert sätt att tjäna pengar i poker. Får jag be om en motivering till ditt påstående (såvida det inte var sarkastiskt menat)? Du har mig, en rad andra spelare, däribland Djens, iller och jacobmal som spelar på relativt höga nivåer (Djens lirar 1/2 eller 2/4, vet inte hur högt iller brukar spela, men jacobmal spelar iaf på 10/20+ vad jag förstått) som tycker tvärtom. Alltså skulle det vara intressant att höra en motivering om varför monster ska slöspelas?

Jag tror att min hand fick ett ryck och kastade ut två blåa, alternativt två blåa och en vit eller tre blåa, plastmarker och att min mun sa "pott" innan floppen. Det är i alla fall så jag minns det, jag råkade slaska in en pottraise preflop istället för att mucka handen. Det är verkligen en urkass hand - ja. Som jag skrev i förra handen, i fortsättningen blir det nog sitout/rökpaus när det vankas PLO8 Jag antar att just mellankort som 87762 är de ABSOLUT sämsta man kan spela i PLO8 eftersom du sällan scoopar, men ofta fastnar med näst bäst hand i båda riktningarna? Jag menar, en hand som KQJTx måste jag väl spela eftersom den har bra värde ifall ingen låg kommer, eller om två nötlågar slåss och jag scoopar högen? Samma med KKQQx? Och höga nöthänder i allmänhet? Men jag antar att det är just för att mittenkorten ger låg och man har shit for low och oftast shit for high med en sådan hand, alltså är man oftast jätteilla ute oavsett flopp? Undantaget den extrema 77K-floppen mot någon med KK och bara highcards då. Men allvarligt, är passen verkligen så lätt på turn? Jag har ju trots allt set+stegdrag+lågdrag, det är ju trots allt omöjligt (om jag räknat rätt) att alla mina outs är blockade. Antingen lever mitt lågdrag (mot t.ex. stege+set) eller mitt stegdrag (mot t.ex. set) eller mitt set (mot t.ex. stege) eller en kombination av dessa. Är det inte för vekt att lägga? Jag har som sagt ingen aning. Vad tycker du om mitt bet på rivern då? Måste jag beta är Viet checkar eller är det en klar check bakom? Jag är som sagt jättelost på PLO8... och jag tänker antagligen för resultatorienterat i denna hand. Motivera bara varför en turnpassa är solklar så köper jag det - tyvärr är jag inte bra nog för att hitta den

Här är mina tankar om slowplay, sammanfattade i en liten artikel: http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?p=315406#315406

Inget varken nytt eller revolutionerande i denna artikel. Däremot kan det nog hjälpa en hel del folk som spelar på lägre nivåer, i alla fall att dömma av handanalysdelen. Moderatorer - Jag vet inte var jag ska lägga denna, antar att det är under Artiklar och inte under Texas Hold'em? Ofta läser jag Handanalysdelen av detta forum och involverar mig själv i diverse diskussioner, detta för att jag oftast tror mig ha något att tillföra nämnda diskussioner liksom att jag oftast tror mig behärska poker hyfsat bra, i alla fall på ett teoretiskt plan. Ofta ser man, särskilt på låga nivåer, både i Handanalysdelen och vid borden, mindre erfarna spelare som ofta/alltid slöspelar monsterträffar. Detta kommer aldrig att funka på högre nivåer (även om man där ibland måste mixa upp sitt spel för att inte bli för lättläst), men på lägre nivåer vill jag påstå att om du aldrig mer kommer slöspela en hand så kommer du att vinna mer än om du slöspelar. Jag vågar påstå att för den spelare som behärskar i alla fall grundkoncepten (dvs värdet på olika starthänder, grundläggande kunskaper om positionens betydelse, grundläggande kunskaper om pottodds/implicita odds) så är det största misstaget dessa spelare gör just slowplay. I big bet (dvs PL/NL-poker) vill du ofta vinna motståndarens hela stack i en och samma hand när du har en stor procentuell fördel. Visst, under tiden vill du gärna delta och vinna även mindre/mellanstora potter, absolut. Men när du floppar nötterna så bör din enda tanke vara: Hur får jag in maximalt stor andel av motståndarens marker i potten? Vad gör då de flesta mindre rutinerade spelare? De slöspelar. De checkar och synar istället för att beta och höja, livrädda för att motståndarna ska lägga sig. Istället för att försöka bygga potten maximalt så mesbetas det, det synas, det minihöjs. Om ni håller med om att ni helst vill ta moståndarens hela markerstapel när ni har en jättestark hand – hur tror ni att ni får in störst andel av stapeln? Genom att checka till rivern och sedan gå all-in? Genom att bara syna? Genom att minihöja? Nej. Det är just genom att beta och höja som ni ger er själva chansen att ta motståndarens hela markerstapel. Särskilt på låga nivåer – där är trixande sällan nödvändigt. Vänta på en bra hand och bomba hårt när du har något. Är du rädd att någon kommer märka det så kan du ibland också höja med dina bra drag, som t.ex. nötfärgdraget, men enligt min erfarenhet så är det inte ett måste. Jag har märkt av handanalyserna att många spelare, speciellt mindre rutinerade, har en tendens att spela rätt marginella händer såsom toppar-topkicker hårt. Då minsann ska det betas pott, det ska re-raisas. Allt för att skydda handen. Men, när samma spelare träffar stege eller floppar triss, då ska det bara synas, checkas och minihöjas. Var är logiken i det hela? Låt oss ta ett exempel: mörkarna är på 0.5-1 (för att göra det lättare att räkna) och båda ni har 100. Du limpar med 76 och floppen kommer 345. En spelare i tidig position betar ut pott och får två syner. Vad gör du? Oroväckande många spelare väljer i detta läge att bara syna. Nästa gång – prova att höja redan på floppen! Om alla satt och bluffade och bluffsynade med händer som JT eller K9 kommer du ändå nästan aldrig att få betalt. Tänk dig den gången någon sitter med t.ex. 54 istället – han kommer antingen att syna eller återhöja dig redan på floppen. Tänk om någon har 54 och någon annan t.ex. ett färgdrag eller 65 för par och stegdrag. De kommer definitivt gå med. Ingen kommer att lägga en hand som 99 på den floppen heller. Du kommer att få syn. Vad händer? Ta vårat exempel. Vi antar att det låg fem i potten innan floppen. Om du bara synar: Till turn blir potten 25. Ni har 94 kvar att beta. Om du höjer lite under pott, säg till 20 totalt, och bara får en syn: Till turn blir potten 55. Ni har 79 kvar att beta. Om du får två syner: Till turn blir potten 70. Ni har 79 kvar att beta. Förstår ni var jag vill komma? Chansen att få in hela motståndarens markerstapel ökar drastiskt i takt med att ni bygger potten redan på floppen. Ju mer det ligger i potten, desto mer av motståndarens pengar kan du få in på turn. Om det ligger 25 i potten och någon satsar 15 så kan han fortfarande utan problem lägga sig när du återhöjer. Satsar han däremot 40, eftersom potten är på 55, så får han svårt att lägga händer som du fullkomligt krossar mot en all-in! Vips så har du fått in hela motståndarens markerstapel som jättefavorit! Med monsterhänder är det oftast bäst att bygga upp pottens storlek redan på floppen, eftersom det kommer öka pottstorleken (och således också betstorleken) till turn, vilket således ökar chansen att du får dubbla upp mot din motståndare. Visst – ibland känns det surt när någon betar, du höjer och alla lägger sig när du har nötterna. Men vad vill du hellre? Vinna motståndarens hela markerstapel med en jättebra hand eller bara en liten del av den? Så, till alla er som slöspelar händer efter floppen – gör inte det! Prova att spela dessa aggressivt i en vecka, ni kommer få se att ni vinner mer! Ni kanske inte vinner medelstora potter lika ofta, men när ni vinner så vinner ni jättepotter, vilket trots allt är målet – att ta alla motståndarens marker. Det är trots allt därför ni spelar NL, eller hur? Eftersom forumet vuxit sig så pass stort, och eftersom jag trots allt skriver enligt mig själv vettiga råd, så ville jag bara påminna om att jag innehar alla rättigheter till denna artikel, för trots allt så är ju inte immaterialrätten (heter det så?) avskaffad. Om någon mot förmodan vill publicera denna, eller något annat av mina alster på detta forum, någonstans, så antar jag att ni kontaktar mig via PM här (eller IRL) innan publiceringen så vi kan enas om villkoren. * RP, lite kortare - QoS *