Jennez

Jag tror jag kom till lvl 9... den som ser ut som en pacman-lvl typ.

Äh vad fan, det är ju riktigt bra sång på skivorna. Live är det dock en annan femma... tyvärr.

Haha, men vad fan? Jag ska alltså sorteras in i "gubbfacket" nu? Fan vilken ångest... men det är väl bara att inse att man passerade bäst före-datum för några år sedan. Vi brukade gå till 40+ haket i Lund och skratta åt människorna där när vi hade tråkigt men det senaste året har det inte varit lika kul eftersom vi insåg att vi faktiskt var i samma ålder som hälften av gästerna...

Verkar inte vara särskilt mycket. Sa att han var ganska kall. Men han kör väl något roligt liveevent då och då, typ finnkampen.

Ja, det var ju inte det roligaste jag har sett men han fick absolut... hmm... VG i alla fall. Fredrik Andersson är helt klart en av Sveriges bästa just nu. Kul att se hur han har utvecklats under året också, hur han har slipat till skämten lite. Lol, Gusten är en sjukt skön kille. En av 2008's mest lyckade nya bekantskaper för min del.

Visar hur bra tidsuppfattning jag har, det var den konserten. LaBrie sjöng bra säger du? Fan också, det borde man ju ha upplevt... Han var riktigt trevlig. Körde först lite galna låtar såklart. Det var i samband med att de släppte Liquid Tension Experiment. Vi var väl en 15-20 pers i "klassen" och tyvärr gick en del tid åt en jävla bondtölp som sluddrade så hårt att ingen fattade vad fan han sa. Vet inte om han var full eller bara jävligt kass på engelska. Nåja, alla fick ställa frågor och han visade upp en del tekniker och annat på ett mycket pedagogiskt sätt. De var väl musiklärare på Berkley tidigare? Sen var det dags för signering. Jag hade släpat med mig guran och fick den signerad. Dum som jag var fortsatte jag att spela på den så nu är signaturen nästan helt borta. Men vad fan, så jävla mycket mer värd kan inte en Squire bli.

Sett dem ett antal ggr i Köpenhamn - check Varit på clinic med John Petrucci - check Fått guran signad med guldpenna - check Jobbat hela jävla veckan - check Är trött och bakfull som ett bältdjur - check Inte lyssnat in sig på nya skivan - check Därför pallade jag inte just den gången.

Jodå, man är ju gammal 'tallica-fan. Snart dags att se de i Stockholm. Ska bli kul. Såg de på Parken i Köpenhamn för några år sedan. Ångrar dock lite att jag missade Dream Theater i våras. Var på väg att gå men ångrade mig i sista stund för att jag var för trött.

Jag har funderat på den där nöten hur länge som helst nu. Pleeease ge oss svaret! Förmodligen är det väl ngt riktigt enkelt (och säkert töntigt) men jag MÅSTE få veta!

Tyckte väl att jag kände igen det där. Jag brukar ju chatta med henne!

Jag börjar förstå syftet med den här dagboken. När Ola kontaktade mig och sa "Jens! Du, jag och Othello ska ha dagbok tillsammans" så tyckte jag det var kul att få vara med i gemenskapen. Nu har jag dock insett att hela dagboken går ut på att mobba mig för min fetma. Men jag ska inte gnälla, ni är bara avundsjuka. Det är inte lätt att vara smal när man är rik.

Jennez och Ola ska krossa SM är det tänkt. Senaste finnkampen gick så bra att det nästan var löjligt. Nu tänkte vi försöka göra om bedriften på SM och dessutom få med oss så många kvalare som bara är möjligt! Planen är en kvalstege på betway där vi kör en freeroll varje dag och om man känner för att köpa in sig några pinnhål längre upp så går det också bra. Till hela spektaklet ska vi också sätta upp en sida där vi lägger ut lite "10 höjdare"-film, bloggar och annat kul. Vi ska också försöka rikta in oss ordentligt på kvalspelarna så att folk vet vilka som faktiskt ingår i teamet. Vi siktar på att vara på banan fr.o.m den 1:a februari. Häääääng på!

Tack, tack. Vad fan? Ännu en fetma-insinuation? Det är ok. Jag är i mina bästa år! Nej förresten, hade jag fått välja så hade jag nog velat vara typ tre år yngre och stannat där. Dessutom har jag gått ner ca 8 kg sedan jag var som fetast! Det går åt rätt håll! Jag läste faktiskt i tidningen häromdagen att det är fler människor som dör av övervikt (eller relaterade sjukdomar snarare) än av svält. Makes you think... Yay! Ett erkännande! Fan också, jag som har lyckats mörka mina skills i snart sju år. Cashgame är jag dock fortfarande sanslöst dålig på. På riktigt.

Jag slänger in mitt sista db-inlägg från knarkarboken här för att kicka igång... Jag åkte upp till Stockholm i onsdags för att jobba och sedan framåt helgen ägna mig åt lite nöje. Det är alltid skönt att komma upp till Stockholmskontoret och ta del av ”det senaste”. Det blev några möten och på torsdagen hann jag dessutom ta en lunch med Ola. Efter lunchen fick jag faktiskt se det allra heligaste av det heligaste – Olas kontor! Vid entrén stod en glassgubbe och delade ut t-shirts från hela världens olika pokersajter. Om man tog fler än tre fick man en ballong också. I nästa rum kunde man spela en freeroll men eurythmech, jello och nebbis satt redan vid bordet så jag hoppade över. Jag marscherade istället in i köket och tog en kopp kaffe. Snackade lite skit med Ola innan jag begav mig tillbaka till ”Gnuf-borgen” som vårt stockholmskontor populärt kallas. På kvällen var jag inbjuden till ett ”homegame” som egentligen var ett kontorsgame i Vegas Groups lokaler. När jag anlände fanns redan Bengan, Andreas (aka wiseguy), Dersim från bwin som inte gillar att jag skriver ”Ongay” istället för Ongame i dagboken (förlåt), ”Bjugge” från Bestpoker och ett par andra killar på plats. Jag kände mig som, och var nog också, fisken i sällskapet. Det spelades dealer’s choice med Texas, Omaha och Crazy Pineapple. Jag klonkade friskt och hade faktiskt sånär tiodubblat mitt inköp efter någon timme. Därefter gick allt käpprätt åt helvete. Karma tror jag att det kallas, för jag hade klonkat och dragit ut likt aldrig förr. Nu vändes steken och jag fick smaka på utdragningar. Eller som Andreas uttryckte det: ”Det är alltid samma visa för er skåningar. Så fort det ser ut att gå bra kommer det ett gäng stockholmare och kör över er!” Tråkigt nog stämmer det allt för väl. Jag lämnade sällskapet efter ett par timmar eftersom jag ändå var bust och jag dessutom skulle upp och jobba dagen efter. På fredagen kom min sambo Sara upp till Stockholm. Vi hade planerat en kväll på Norra Brunn med Bengan och Hefo men pga den gångna veckans tragedi i poker-stockholm så avstod de. Förståeligt nog, vi får ta det en annan gång! Istället tog vi med oss Saras kusin Martin och hans tjej Ulrika. Konferencier på Norra Brunn var Fredrik Andersson. En otroligt rolig kille som vi såg på Norra Brunn för ett år sedan. Oturligt nog fick vi ett bord längst fram vid scenen och som överallt annars i Stockholm så fick vi en del skit för att vi är skåningar. ”Skåningar är som ett fem-i-tre-ragg vi råkade dra på oss på fyllan för trehundra år sedan. De är alltid där när man vaknar också… - Men alltså, jag måste till jobbet nu… - Äh, de äur lugnt! Vi föeljer med!” Fredrik Andersson Näste man på scen var en nykomling som hette Sven Brundin. Han var tyvärr inte särskilt rolig. Han riktade sig nog mer till den äldre generationen. Vi inväntade istället huvudnumret, ingen mindre än Jacob Öqvist, känd från Stockholm live och Vakna! Med the Voice i radio och på Kanal5. Jacob Öqvist Jag har aldrig tyckt att killarna från Stockholm Live har varit särskilt roliga men nu blev man positivt överraskad. Jacob verkade vara i fin form och bjöd på riktigt bra stand up! Sen är ju stand up alltid bättre live än på tv också. När vi begav oss mot hotellet gick vi vilse någonstans vid Odenplan och fick en promenad på en och en halv timme i den arktiska stockholmsnatten. Men man sov gott när man kom hem i alla fall! På lördagen var det dags för den obligatoriska shoppingrundan. Jag släpade mitt överviktiga skånska arsle längs Drottninggatan, Kungsgatan, två varv runt Stureplan, upp och ner längs Biblioteksgatan och slutligen upp för Kungsgatan igen innan jag gav upp och släpade mig hem till hotellet. Sara fortsatte dock glatt sina räder i Stockholms butiker. När skåneparet var tillbaka på hotellet förberedde vi oss för kvällens begivenheter, nämligen Chrilles 30-årsfest. Chrille är CC’s svenska mästare och vi träffade på honom i Vegas i somras då han var sponsrad av Betway. Det var meningen att det skulle bli en överraskningsfest för Chrille men han hade oturligt nog fått reda på upplägget några dagar tidigare. Vissa rykten gjorde gällande att det var ett fyllo från Västerås som tjallade, andra påstod att Chrille hade fått informationen av misstag via Facebook. Skitsamma, det skulle nog bli en bra fest ändå. När vi anlände till BarAkademien insåg vi att det inte var en ”pokerfest”. En hel del av Chrilles släkt och vänner var på plats. Vi kände oss lite malplacerade men Abbe Rolander var ju på plats och den mannen har man sällan tråkigt med. (Samtliga bilder som följer är tagna av Malin Johansson) Medarrangör Abbe, dock stort cred till Linda som gjort ett kanonjobb inför festen! Vi är dock inget osocialt par så vi räknade med en trevlig fest trots brist på kända ansikten. Efter en stund snubblar dock en gammal hedersknyffel in – ingen mindre än Gusten Sjöberg. Han ser lika förvirrad ut som vi och efter en stund kan han inte låta bli att ställa frågan: - Öh… Finns det inga andra pokermänniskor här? Anton Körberg? Erik från ”Erik och Mackan”? Nej, Gusten Sjöberg! Chrille hade inte anlänt till festen så vi väntar tålmodigt… I väntan på Chrille… Till slut dyker födelsedagsbarnet upp och vi utbrister i ”Ja må han leva” innan han gratuleras ordentligt av alla. Vi hugger in på de magnifika smörgåstårtorna och dinerar ihop med några av Chrilles ”civila” kompisar. Riktigt skönt att inte snacka poker ibland! Gusten berättade att han är en ganska vass trummis så det blev en del musiksnack och även en och annan lumparhistoria. Jennez med Abbes Malin (tillika fotograf) Vi hade lovat att gå ut och festa med några av Saras gamla gymnasiekompisar men vi hade så trevligt på Chrilles fest att vi gärna stannade kvar. Kompisarna fick komma dit istället. Den allmänna uppfattningen verkade vara att vi skulle åka till ett ställe som heter Garbo ute i Sundbyberg. Särskilt Gusten var väldigt angelägen om detta. Vi packar in hela festen i ett antal taxibilar och beger oss iväg. Malin höll låda och partymusiken strömmade ut i vår party-taxibuss. Den resan var inte lång! Andreas med okänd hårding i party-taxi-bussen Väl framme i sumpan fick vi stå i kö en stund innan vi kom in. Vi skåningar är inte vana vid sånt. Men till slut kom vi i alla fall in och trängseln var… påträngande. Vi lyckades med mycket möda köpa ett par öl i baren men hälften spilldes ut direkt genom knuffar i ryggen och allmänt snubblande i trängseln. Vi siktade in oss på dansgolvet istället där ett liveband spelade. Även där var det mycket trångt och jag vet inte hur många liter öl som passerade genom min kavajärm den kvällen. Antalet blåmärken i ryggen har jag heller inte hunnit räkna. Jennez på Garbo Jens och Sara på dansgolvet Våra skåne-kompisar ville in till Stureplan men vi hade kul på Garbo så vi stannade kvar och rockade loss med Stockholmarna. Efter en timme eller så hade jag fått nog av trängseln på dansgolvet så jag och Sara banade väg ut mot en golvplätt där man kunde andas någon minut utan att bli runtknuffad. Vi bestämmer väl oss mer eller mindre för att gå men precis då dyker Gusten upp igen… Gusten i dimman… Gusten snubblar fram och vill, som han uttrycker det, ”skaka rumpa”. I samma ögonblick som han proklamerar detta börja livebandet spela introt till Metallicas gamla dänga ”Enter Sandman” och Jennez får någon idé om att han ska hämnas kollektivt på hela dansgolvet för alla knuffar och utspilld öl. Med knutna nävar i luften flyger jag och Gusten in på dansgolvet och bangar loss ordentligt! När det sista rockackordet ebbar ut beger jag och Sara oss till garderoben med Andreas i släptåg. Vi tar oss hem till hotellet och somnar gott i vår hotellsäng. Utan Andreas då så klart. Dagen efter var planen att åka skridskor i Kungsträdgården men vi känner oss lite hängiga. Muntorrhet och huvudvärk var symtomen. Kan det ha varit influensa? Vi vilar ut och tar tåget hem till den skånska myllan på eftermiddagen… Är det här mitt längsta inlägg på pokerforum?

Sjukt, ser nu att det står "Nova - Lund" på målisens (?) tröja. Det här laget borde ju finnas i mina trakter alltså! Var hittades bilden? Jag vill spela mot dem och dokumentera eländet.

För det stora flertalet är det ju dock helt baserat på tur.

Skinnsoffor är också sjukt 80. Jegors sovrum med (det man nu ser av det). Fixa en takfläkt och släng på lite Miami Vice så är vi hemma! The judge has spoken!

Öh... 80-talet ringde, de ville ha tillbaka sina inredningsideér.

Exakt lika långa! Kanske därför jag bara är en break even-spelare...

Inte för att jag är snyggast i världen men killen i översta raden, fjärde från vänster... cracks me up!

Badabing! Fan då, jag har varit i Sthlm i fem dagar. I've heard 'em all...

Det funkar skitbra. Jag tror inte att jag har lyckats förklara för någon icke pokerintresserad person vad det är jag egentligen gör. På tre år.

Det är du fan alltid. Du får jobba på det där.

Självklart är det en nackdel men Xbox stora marknadsandel gentemot PS3 beror nog till störst del på att de funnits på marknaden bra mycket längre. Det håller jag med om och det är som sagt det enda som talar till Xbox fördel i dagsläget. Dock kommer ju PS3 att mer eller mindre hinna ikapp vad det lider. Just nu har de faktiskt ett acceptabelt antal titlar tycker jag. Men hey, det är bara vad jag tycker, jag håller exempelvis inte på med multiplayerspel vilket kanske är viktigt för många (och kanske skiljer sig mellan konsolerna/titlarna).

Helvete… jag satt och skrev det här inlägget under en hel timme och sen försvann det! Detta blir alltså tagning 2… Jag åkte upp till Stockholm i onsdags för att jobba och sedan framåt helgen ägna mig åt lite nöje. Det är alltid skönt att komma upp till Stockholmskontoret och ta del av ”det senaste”. Det blev några möten och på torsdagen hann jag dessutom ta en lunch med Ola och AG från poker.se. Efter lunchen fick jag faktiskt se det allra heligaste av det heligaste – Olas kontor! Vid entrén stod en glassgubbe och delade ut t-shirts från hela världens olika pokersajter. Om man tog fler än tre fick man en ballong också. I nästa rum kunde man spela en freeroll men eurythmech, jello och nebbis satt redan vid bordet så jag hoppade över. Jag marscherade istället in i köket och tog en kopp kaffe. Snackade lite skit med Ola innan jag begav mig tillbaka till ”Gnuf-borgen” som vårt stockholmskontor populärt kallas. På kvällen var jag inbjuden till ett ”homegame” som egentligen var ett kontorsgame i Vegas Groups lokaler. När jag anlände fanns redan Bengan, Andreas (aka wiseguy), Dersim från bwin som inte gillar att jag skriver ”Ongay” istället för Ongame i dagboken (förlåt), ”Bjugge” från Bestpoker och ett par andra killar på plats. Jag kände mig som, och var nog också, fisken i sällskapet. Det spelades dealer’s choice med Texas, Omaha och Crazy Pineapple. Jag klonkade friskt och hade faktiskt sånär tiodubblat mitt inköp efter någon timme. Därefter gick allt käpprätt åt helvete. Karma tror jag att det kallas, för jag hade klonkat och dragit ut likt aldrig förr. Nu vändes steken och jag fick smaka på utdragningar. Eller som Andreas uttryckte det: ”Det är alltid samma visa för er skåningar. Så fort det ser ut att gå bra kommer det ett gäng stockholmare och kör över er!” Tråkigt nog stämmer det allt för väl. Jag lämnade sällskapet efter ett par timmar eftersom jag ändå var bust och jag dessutom skulle upp och jobba dagen efter. På fredagen kom min sambo Sara upp till Stockholm. Vi hade planerat en kväll på Norra Brunn med Bengan och Hefo men pga den gångna veckans tragedi i poker-stockholm så avstod de. Förståeligt nog, vi får ta det en annan gång! Istället tog vi med oss Saras kusin Martin och hans tjej Ulrika. Konferencier på Norra Brunn var Fredrik Andersson. En otroligt rolig kille som vi såg på Norra Brunn för ett år sedan. Oturligt nog fick vi ett bord längst fram vid scenen och som överallt annars i Stockholm så fick vi en del skit för att vi är skåningar. ”Skåningar är som ett fem-i-tre-ragg vi råkade dra på oss på fyllan för trehundra år sedan. De är alltid där när man vaknar också… - Men alltså, jag måste till jobbet nu… - Äh, de äur lugnt! Vi föeljer med!” Fredrik Andersson Näste man på scen var en nykomling som hette Sven Brundin. Han var tyvärr inte särskilt rolig. Han riktade sig nog mer till den äldre generationen. Vi inväntade istället huvudnumret, ingen mindre än Jacob Öqvist, känd från Stockholm live och Vakna! Med the Voice i radio och på Kanal5. Jacob Öqvist Jag har aldrig tyckt att killarna från Stockholm Live har varit särskilt roliga men nu blev man positivt överraskad. Jacob verkade vara i fin form och bjöd på riktigt bra stand up! Sen är ju stand up alltid bättre live än på tv också. När vi begav oss mot hotellet gick vi vilse någonstans vid Odenplan och fick en promenad på en och en halv timme i den arktiska stockholmsnatten. Men man sov gott när man kom hem i alla fall! På lördagen var det dags för den obligatoriska shoppingrundan. Jag släpade mitt överviktiga skånska arsle längs Drottninggatan, Kungsgatan, två varv runt Stureplan, upp och ner längs Biblioteksgatan och slutligen upp för Kungsgatan igen innan jag gav upp och släpade mig hem till hotellet. Sara fortsatte dock glatt sina räder i Stockholms butiker. När skåneparet var tillbaka på hotellet förberedde vi oss för kvällens begivenheter, nämligen Chrilles 30-årsfest. Chrille är CC’s svenska mästare och vi träffade på honom i Vegas i somras då han var sponsrad av Betway. Det var meningen att det skulle bli en överraskningsfest för Chrille men han hade oturligt nog fått reda på upplägget några dagar tidigare. Vissa rykten gjorde gällande att det var ett fyllo från Västerås som tjallade, andra påstod att Chrille hade fått informationen av misstag via Facebook. Skitsamma, det skulle nog bli en bra fest ändå. När vi anlände till BarAkademien insåg vi att det inte var en ”pokerfest”. En hel del av Chrilles släkt och vänner var på plats. Vi kände oss lite malplacerade men Abbe Rolander var ju på plats och den mannen har man sällan tråkigt med. (Samtliga bilder som följer är tagna av Malin Johansson) Medarrangör Abbe, dock stort cred till Linda som gjort ett kanonjobb inför festen! Vi är dock inget osocialt par så vi räknade med en trevlig fest trots brist på kända ansikten. Efter en stund snubblar dock en gammal hedersknyffel in – ingen mindre än Gusten Sjöberg. Han ser lika förvirrad ut som vi och efter en stund kan han inte låta bli att ställa frågan: - Öh… Finns det inga andra pokermänniskor här? Anton Körberg? Erik från ”Erik och Mackan”? Nej, Gusten Sjöberg! Chrille hade inte anlänt till festen så vi väntar tålmodigt… I väntan på Chrille… Till slut dyker födelsedagsbarnet upp och vi utbrister i ”Ja må han leva” innan han gratuleras ordentligt av alla. Vi hugger in på de magnifika smörgåstårtorna och dinerar ihop med några av Chrilles ”civila” kompisar. Riktigt skönt att inte snacka poker ibland! Gusten berättade att han är en ganska vass trummis så det blev en del musiksnack och även en och annan lumparhistoria. Jennez med Abbes Malin (tillika fotograf) Vi hade lovat att gå ut och festa med några av Saras gamla gymnasiekompisar men vi hade så trevligt på Chrilles fest att vi gärna stannade kvar. Kompisarna fick komma dit istället. Den allmänna uppfattningen verkade vara att vi skulle åka till ett ställe som heter Garbo ute i Sundbyberg. Särskilt Gusten var väldigt angelägen om detta. Vi packar in hela festen i ett antal taxibilar och beger oss iväg. Malin höll låda och partymusiken strömmade ut i vår party-taxibuss. Den resan var inte lång! Andreas med okänd hårding i party-taxi-bussen Väl framme i sumpan fick vi stå i kö en stund innan vi kom in. Vi skåningar är inte vana vid sånt. Men till slut kom vi i alla fall in och trängseln var… påträngande. Vi lyckades med mycket möda köpa ett par öl i baren men hälften spilldes ut direkt genom knuffar i ryggen och allmänt snubblande i trängseln. Vi siktade in oss på dansgolvet istället där ett liveband spelade. Även där var det mycket trångt och jag vet inte hur många liter öl som passerade genom min kavajärm den kvällen. Antalet blåmärken i ryggen har jag heller inte hunnit räkna. Jennez på Garbo Jens och Sara på dansgolvet Våra skåne-kompisar ville in till Stureplan men vi hade kul på Garbo så vi stannade kvar och rockade loss med Stockholmarna. Efter en timme eller så hade jag fått nog av trängseln på dansgolvet så jag och Sara banade väg ut mot en golvplätt där man kunde andas någon minut utan att bli runtknuffad. Vi bestämmer väl oss mer eller mindre för att gå men precis då dyker Gusten upp igen… Gusten i dimman… Gusten snubblar fram och vill, som han uttrycker det, ”skaka rumpa”. I samma ögonblick som han proklamerar detta börja livebandet spela introt till Metallicas gamla dänga ”Enter Sandman” och Jennez får någon idé om att han ska hämnas kollektivt på hela dansgolvet för alla knuffar och utspilld öl. Med knutna nävar i luften flyger jag och Gusten in på dansgolvet och bangar loss ordentligt! När det sista rockackordet ebbar ut beger jag och Sara oss till garderoben med Andreas i släptåg. Vi tar oss hem till hotellet och somnar gott i vår hotellsäng. Utan Andreas då så klart. Dagen efter var planen att åka skridskor i Kungsträdgården men vi känner oss lite hängiga. Muntorrhet och huvudvärk var symtomen. Kan det ha varit influensa? Vi vilar ut och tar tåget hem till den skånska myllan på eftermiddagen… Är det här mitt längsta inlägg på pokerforum?