Ledartavla

Lill-lördag började som vanligt, upp 7 på morgonen trots man låg vaken lite väl länge kvällen därpå och snackade med senaste tinderragget. Bulletproof coffee -> en riktigt bra morgongrind för en gångs skull -> smoothie bowl -> 30minuter simning -> 60min solande -> 60min massage -> Spicy sriracha burger -> Casino Tog en sväng på Metro Card Club igen, livesuget har varit enormt senaste tiden, särskilt eftersom man knappt får igång en grind online vid den här tiden och när man ser grisar slänga iväg inköp efter inköp live lockar aningen med. Direkt när man kommer in och frågar receptionen om det rullar 50/100 kommer en av servicepersonalen fram och hälsar en vid namn "Hello Mr. Bear, come this way", chockad över att de minns ens namn efter endast en kväll där tidigare följer man efter och får direkt plats på high stakes bordet. Kollar omkring på bordet, känner igen en reg som jag satt med förra gången, två sitter med "Metro Card Club" kläder och accessoarer, två får massage och de andra tre sitter med lurar och pillar med mobilerna. Detta är vid 17:00 tiden på en vardag och tänker direkt ajdå, kanske ingen höjdare att sitta här med bara massa regs. Sätter mig iallafall och börjar skakigt i vanlig ordning, hög puls, bluffar bort 50bb första handen, fyller på till 100 igen. Efter det flyter hela sessionen på hur bra som helst, inga märkvärdiga spots men slutade plus ca 300bb. Älskar hur stämningen och allting är så mycket mer avslappnat än Cosmopol i Sverige, man får ha med sig dryck etc in själv, du får ha keps, solglasögon och hörlurar. Vet inte om det var någon spelare eller själva stället som bjöd, men nånstans i sessionen kommer personalen in med en enorm bricka fylld med cheeseburgare de bjuder alla spelare på. Måste medge att det känns rätt bra att spela på vad som är deras högsta nivå, bli ihågkommen och tilltalad vid namn samt bjuden på mat. Blir betydligt bättre behandlad än man skulle i Sverige eller något annat land. Kan även tillägga att när man klev efter 5 timmars grind hade man 5 grisar, 2 fiskar och 1 dålig reg på bordet. Då hade man även fått skåda den sjukaste handen man sett lifetime. Singleraisad pot kommer de till flopp 6vägs: någon bettar, raisar, nästa går all in och två till likaså. 3vägs allin på flopp springer brädet ut två av regsen snackar med varandra och säger besviket "7 high, I had the straight draw" och båda visar samt när den tredje fisken kallt säger "8 high" och viker upp då hela bordet brister ut i garv hör man sen en tjej på bordet säga "oh no I should've called, I had Q high!" Det är i tillfällen som detta man undrar varför man inte spelar live på heltid.

Det är något magiskt med att spela live... Att första handen vika upp en svart och en röd konung. Känna hur man på bråkdelen av en sekund går från ett normaltillstånd till exalterad. Pulsen i halsen, som garanterat syns för de andra vid bordet. Pupillerna vidgas. Det känns som att man har tagit pillret som Bradley Cooper gör i "Limitless". Att se dealern vika upp floppen K 7 2 i vackra regnbågsfärger. Pulsen ökar ännu något. Men vänta... Man ser i slowmotion hur man med höger hand tar upp en näve med marker och slänger de innanför linjen. POTsize bet och två blixtvik av motståndarna. VAD HÄNDE? Vi skulle ju spela för staplar. Mitt undermedvetna hade berättat för mig att de andra satt med 22 och 77. Bara live kan jag spela så dåligt... När adrenalinet drar igång så kan allt hända. Man spelar 20 händer i timmen. Ibland foldar man varje hand i flera timmar. Man glömmer nästan bort att man faktiskt spelar poker. Det känns som att man spelar fold. Men sen från ingenstans så viker man upp äggen och så går man från död till levande. Den här känslan har jag saknat och vi har nu scoutat ut vårt första casino, som vi planerar att tömma. Update kommer. Dela med er av någon skön live-anekdot! ?