little_wing Postad 8 November , 2005 Rapport Postad 8 November , 2005 ÖVERMOD. Vissa gånger vågar man trycka ända till river om man missar AKs på flopp. Eller syna ner med ett par i åttor på Q 7 T floppen ända till river. Allt är bara en fråga om känsla och timing egentligen , det är precis så poker blir unikt för mig.. Så självklart matematiskt och logiskt i sin grund, men ändå inte. För i slutändan kan det bli hur fan som helst, det vet du precis lika mycket som mig. Vem har någonsin känt sig 100% trygg med ett par Ess i handen preflop? Just det, Ingen. Det kan komma runner-runner sjuor på turn och river när du har AA på A 7 2 floppen mot kvällens fisk som har Q7o, det vet du. Det gör poker så bräckligt, så sårbart, en stor sak med spelet är bräckligheten, poker är så falskt, så oförutsägbart. Men det är kanske också är bra att det händer ibland, dom där bad-beatsen som det så fint heter. Man inser att man inte ska ivärde sätta något kort, förens rivern har landat på bordet. 72o kan vara bra, inte ifrån utgångsläge, men spelet stoppar inte vid utgångsläge. Det går lite längre än så. Det är också poker, utan alla Utdragingar, Bad-beats, miracle-moments hade poker varit det tristaste spelet i världen. Det är ju magin som gör det. Det ska va svårt att vinna. Det ska hända konstiga saker. Ovärdeligt. Poker är så långt ifrån siffor och odds ibland, istället förvandlas det till taktik, bedömningar, starka känslor och den berömda "magkänslan" man kan få. Du vet precis hur det känns.. Som den där gången du callade den där fisken vid bordet med 99 på river på den största potten du någonsin slaskat/bluffat, och han visar 6 hög bluffen tillbaks. Känslan av att ha slagit nån som är modig nog att bluffa mot dig med en bluff tillbaks, är en örhörd kraftig självrättfärdigande-känsla. Samtidigt som man har gjort den människan förstådd om att, Här-är-det-jag-som-är-kungen, Fatta det. Mitt bord. Eller känsla att kunna göra ett 100% korrekt informations byte/bedöming/gissning och sedan överraska sig själv. När man callar och har rätt. Om hur jävla bra man är, också ovärderlig. En självbekräftelse för dig och framför allt, andra runt bordet. Man visar bordet vem man är. Alla människor vil bli bekräftade. Det finns inget bättre. Alla vill någongån synas. Alla vill vi någongång visa hur "tuffa" vi är för andra. Ovärderligt. Fast nu så här i efterhand, veckan efter när du kommit ner på jorden ingen, så fattar du inte hur det kunde ske??, så spelar ju inte du?, så lös e ju inte du i vanliga fall. Du e ju ingen fisk!?. Den känslan är också poker. Känslan av en klockren, fast en egentligen jävligt lös read. Ovärderligt. Så här i efterhand fattar du inte hur du kunde ha så tur och samtidigt vara så dum att göra det. Det där lilla klicket med musen på texten som det står "ALL-IN" på skärmen, all-in momentet, dödens väntrum. Vem som helt kan ju klicka på just den där all-in texten, men varför gjorde du det? varför just då? du hade ju bara pocket eights på handen? Hur fan kunde du calla den boarden?! Magkänsla. Mönstret i bettandet. Fördomar. Erfarnhet. Självkänsla. Beslut. Iaktagelse. Massa, massa oändligt små,små saker som inverkar på ditt beslut. Men du gjorde det, och du vann. Grymt. Ovärderligt. TILT. Det är egentligen bara en fråga om när tålamodet/diciplinen spricker, eller kanske när du inte orkar mer?. FAN!. Där kom det en till sån. Aggressionerna och svordomarna flödar. En sån där fiskutdragning som sved så jävla hårt. Du är mållös. Du Kokar. Och det värsta av allt är att det är samma idiot som drar ut dig. Förstör dina händer. Gång på gång. Han är ALLTID underdog. Men han vinner. Jävla cp. Just den handen skulle du ha vunnit! Varför blir det så, vad är det för fel på mig? varför jag? jävla riggad klient. Ska aldrig mer spela på denna klienten. Fittspelet. Det enda man tänker just då. Den fetaste utdragningen hittills ikväll. Frustration. Ilska. Man blir så där riktigt irriterad/vansinnig så man kan explodera, man vet lixom inte var man ska ta vägen, för man vet att "fisken" som callade dig för sjuhundrade sjuttioelfte gången gjorde ju så jävla fel. Han e ju så dårlig, Ser dom andra inte det?! Han har ju suttit här och limpat varenda pott i 3 timmar!, callar allt han ser, är med i varenda pott, från flopp till river. Samtidigt när du sitter o kokar på din datastol bevittnar du denne människa dra hem pott efter pott, stora som små. För du är ju inte med i spelet. För du spelar skit tight och foldar hela tiden. Du försöker att hålla dig tight, men jävligt sugen att se floppen med vadsomhelst. Lik förbannat vinner han. Orättvisa. Detta är inte din dag. Du vill bara glömma. Allt känns hopplöst.Mirakelhand efter mirakelhand. Utdragning efter utdragning. Första riktig bra handen på hur länge som helst nu. AJo. Och va du spelar den hårt. Du spelar den så hårt så den får AA status. Vilken som helst skulle lägga bättre hand mot dig nu. Du är vild. Helt galen. Överbettar sönder handens egentliga värde totalt. Den är inte värd att bettas så med, det vet du med, men du orkar inte. Vill bara vinna. Vinna tillbaks skiten. Sen sova. Men det blir inget sova. Nu är det bråttom, Desperat. För nu går det sakta. Inget händer. Klockan är mycket! Ditt tålmod som du har försökt behålla hela dagen är på noll. Jävlig Irriterad. Sakta. Allt går så jävla sakta! Du ska vinna tillbaks pengarna!. NU! Händer som Q8s och 55 börjar se bra ut. Och du överspelar dom totalt. Du ska ha tillbaka din surt förvärvade marker. Dom är inte hans. Han är inte värd dom. Bli fet på nytt. Dominera igen, visa att du inte är riktigt klar än. Du är fortfarande den bästa spelaren här. Jävla nybörjare. Nu jävlar ska du sätta dom på plats. Du spelar, och du spelar hårt utav helvete. Så hårt att ingen vågar syna dig oavsett drag, träff. Dom tror du har nöten. Men det tar inte länge förens dom fattar vad som egentligen har hänt. Hårt blir det. Och ändå hårdare blir det att se dina Kungar eller Ess blit totalt ner manglade av ett runner-runner fyrtal eller en jävla kåk den där nötfärgen. Flop.Turn.River. BOOM. Allt är över.Du fattar inte först. Sen kommer det. DÖD. MÖRDA. Allt blir svart en stund. Nu kom den igen. Som en objuden gäst. En otrevlig obehaglig känsla. Som en adrenalin kick fast i jävligt dårligt syfte. Att beröva dig på massa pengar. Ingen annan orsak. Nu är det inget roligt längre. Alla har vi rättfärdigat ordet någongång. Alla har vi tiltat. Alla har vi stäng ner bordet och gått upp till en nivå som vi vet är alldels för hög för både BR och hjärtat och spelat som riktiga idioter. Just, som idioter. Spelat på allt, helt otroligt va bra KTs kan bli där uppe. Där uppe man inte ska vara. Det förbjudna stället. Men där uppe kan man bli rik. Tror man då iallafall. Man bara gör det, ibland händer det,och man frågar inte först. Man bara "kör" Också ovärderligt. // * Lite RP - QoS *
Emilio Postad 8 November , 2005 Rapport Postad 8 November , 2005 lol. Riktigt bra beskrivet och tänkvärt. Lönar sig nog att läsa din artikel flera gånger för att förstå att man inte är ensam om dessa känslor och för att hålla de mänskliga desperationstankarna borta.
pellepedal Postad 8 November , 2005 Rapport Postad 8 November , 2005 det...det.. är så vackert.. *snyft*... Men ändå så hemskt..
Manny Postad 8 November , 2005 Rapport Postad 8 November , 2005 Jag fäller en tår och går allin på 83o =)
Daxxar Postad 8 November , 2005 Rapport Postad 8 November , 2005 Vad vackert skrivet, jag var verkligen trollbunden när jag läste detta. Stämde dessutom in på mig i början av min poker"karriär" och händer väl även nu ibland med.
Krilla Postad 11 November , 2005 Rapport Postad 11 November , 2005 Hm.. kan det va parre? Inget illa menat little_wing, du skriver så man blir stum av beundran.
Recommended Posts