Poker Magazine Postad 2 timmar sedan Rapport Postad 2 timmar sedan Det här är min andra krönika kopplad till återutgivningen av Poker Magazine. Fortfarande fyra år innan jag började skriva om poker på heltid, och innan jag etablerat mig som bloggare. Men jag tog del av den världen. Och jag läste allt jag kunde om spelet och subkulturen; inte minst genom Poker Magazine. 2006 var ett Sverige i förändring. Internet hade på allvar blivit en självklar del av vardagen och nya digitala miljöer formade hur människor umgicks, diskuterade och tog del av världen utanför. Bloggar, forum och sociala plattformar började sätta sin prägel på samhällsdebatten, samtidigt som en yngre generation i allt högre grad orienterade sig internationellt. Sverige var i många avseenden på väg in i ett nytt digitalt decennium, även om få då riktigt förstod hur genomgripande den förändringen skulle bli. De svenska ”pokergängen” började presentera sig på allvar vid den här tiden. Swedish Santas från Linköping med Bengt Sonnert, Sargon Ruya, Daniel Larsson och Tobias Persson. Och i Stockholm Vällingbymaffian som utvecklats tillsammans i Magnus Betnérs källare, där kärnan utöver Magnus var Bo Sehlstedt, Magnus Rahmn och Anders Henriksson. De två sistnämnda finns i högsta grad anledning att återkomma till i denna text. 2006 var också ett år med stora svenska framgångar på den internationella turneringsscenen. Vid årets början var ikonen Chris Björin den ende svensk som lyckats vinna ett bracelet i WSOP, och han hade dessutom gjort det två gånger. Men under årets tävlingar lyckades vännerna Rahmn och Henriksson med bedriften att bärga varsitt. På det nådde dessutom Erik Friberg en åttonde plats i Main Event, och William Thorson var snubblande nära att även han ta sig till finalbord. Och innan dess hade Mats Iremark tagit hem Sveriges tredje EPT-titel genom en seger i Deauville. Även om vi hade haft några riktigt stora blågula turneringsframgångar innan vill jag påstå att det var 2006 som Sverige verkligen blev en turneringsnation på allvar, i alla fall sett till media och omvärld. Och pokerboomen exploderade. Eventföretagen stod som spön i backen, pokerkit av högst varierande kvalitet skeppades ut överallt. Varenda tv-kanal sände någon sorts pokershow, även de med varierande kvalitet. Serietidningarna hade pokerset som medskick. Japp, det finns en viss problematik i det, men jag orkar inte moralisera här och nu. Vi kan konstatera att pokern hade drabbat Sverige. Som en dåtida padel, fast tillgänglig även för oss utan någon form av koordination eller verkshöjd för fysiska aktiviteter. Varannan källare och garage i landet var fyllda av svettlukt och ljudet av rasslande pokermarker. Poker Magazine blev en budbärare om en dröm om pengar och framgång. För alla kunde ju vinna. Och många trodde även att de skulle vinna i längden. Även om vi har facit i dag finns det i alla fall hos mig många nostalgiska minnen att se tillbaka på. Jag läser de gamla numren av Poker Magazine med glädje, och även med en viss skämskudde när jag inser hur lite jag förstod av pokervärlden då. Inte bara i relation till vad jag vet nu, utan även jämfört med vad jag trodde att jag visste. Men jag var inte ensam. I stort sett alla förhöll sig till poker på något sätt 2006, och alla hade en åsikt om både spelet och om världen kring det och dess komponenter. Erik “Valterego” Rosenberg 2 Citera
Recommended Posts