jodan | 1000kr belöning utlovas

[MikeTime]

Rent spontant brukar jag råda vuxna, mogna människor (räknar dig dit, något som inte är alldeles självklart på det här forumet) att välja den väg som känns mest rätt. Det är oftast den vägen som i slutändan också visar sig vara den rätta.

Ta en allvarlig funderare på vad du tror att ett ev studentliv skulle ge dig, om du verkligen tror att du kan utvecklas som människa och om det ger dig betydligt större fördelar i livet längre fram. Om du inte tror det, och du dessutom känner att du skulle vantrivas i tre+ år, ja, då har du nog svaret redan där.

Det fina är ju att du kan ändra dig. Skulle du, om några år, känna att det skulle vara roligt, utvecklande och ge dig livsplusev att studera så är det bara att hoppa på det tåget då i så fall.

 

Nu är ju jag en aning jävig när det kommer till att välja jobb framför plugg. Har aldrig varit särskilt intresserad av att studera trots att jag haft lätt för det och fått relativt goda betyg i de ämnen som intresserat och stimulerat mig. Jag valde istället att prova på en mängd olika yrken, allt från försäljning på entreprenörsbasis och informationstjänst på grundskolor till resebranschen och numera statlig tjänst på nybildade Trafikverket.

Det har gett mig otroligt mycket att välja bort studerandet och istället inrikta mig på att prova på nya saker. Du verkar dessutom mest inställd på en karriär som egenföretagare vilket ytterligare talar för att du i första hand skulle välja yrkeslivet istället för studentlivet, åtminstone tills du själv känner att du verkligen vill börja studera.

 

Jag är ju väl medveten om att mitt val i livet kan ha gjort att jag, som anställd, har minskat mina chanser till ett riktigt välbetalt jobb. Samtidigt ser jag många av mina barndomskamrater stå och slava på fabriksgolv, inom vården och andra ställen för betydligt mindre pengar än vad jag tjänar trots att de har 4-8 års mer studier i bagaget...

 

Jag tror, efter att ha läst ditt inlägg, att du innerst inne redan vet vad du ska välja för livsinriktning de närmsta åren.

Oavsett vad du väljer så önskar jag dig lycka till.

[Trillske]

Skulle jag skriva ett långt inlägg skulle jag bara vimsa kring poängen. Facts:

 

*Studentlivet är inte så litet som du tror att det är. Redan kommentaren om Åre gav bort det. Studenter åker ju nämligen till Åre som standard, eller Bad Gastein eller vart man nu är sugen på. Men framförallt: Studievärlden är gigantisk. Bara delmängder kan aggregeras, inte helheten.

 

*Tänkte du läsa teknisk fysik kommer vissa perioder/år vara tyngre än andra och vissa perioder kommer döda livsglädjen. Men jag tror inte du tänkte läsa teknisk fysik. Generellt innebär studier mycket, mycket, mycket friare schema och utrymme att göra annat med livet än vad ett jobb gör. Sett över utbildningstiden som genomsnitt gäller det även civilingenjör.

 

*Studievärlden erbjuder ett väldigt stort perspektiv som du just nu missar helt. Det perspektivet snappar du upp på ett halvår, så det halvåret är värt det oavsett om du går vidare eller ej.

 

*Studievärldens i princip enda stora misär är.. pengar.

 

*Du påminner en del om mig i dina resonemang, innan jag valde att studera. Jag hade helt fel på en punkt: att studera har säkerligen dubblerat mitt perspektiv vad gäller möjligheter och val i livet. Det har dock alltså inte något med kurserna i sig att göra, utan helhetsintrycken.

 

Det var bara bakgrunden, här kommer poängen:

 

*Det är jättelätt att sluta studera. Det är jättelätt att byta inriktning. Program. Stad. Skola. Verkligen: Det är vansinnigt enkelt. De som inte studerar förstår inte hur enkelt det är att ändra sig, och sedan ta ett steg ut i den gamla världen - med nya klarlysande ögon. Det sker automatiskt och eventuella snedsteg är i princip utan undantag givande - till motsats från många snedsteg i livet i övrigt.

 

*Det är fenomenalt skitsvårt att börja studera.

 

Så jag tycker att både faktiskt problem och faktisk lösning är rätt givna.

 

Det fina är ju att du kan ändra dig. Skulle du, om några år, känna att det skulle vara roligt, utvecklande och ge dig livsplusev att studera så är det bara att hoppa på det tåget då i så fall.

Jag skulle faktiskt sätta det som en av mina topp 10 livs-tips att göra tvärt om. Som sagt är det lätt att sluta, med ett större perspektiv och vetskap om vad man väljer att inte göra.

[svint0]

Bor du i en stad med ett bra universitet eller i närheten?

Om inte, varför tar du inte några distans-kurser eller en distansutbildning?

 

Om ja, det är inte så himla svårt att registrera sig på en kurs, köpa kursböckerna och läsa allting hemifrån. Dyk endast upp på det obligatoriska. Vissa föreläsare är ju löjligt dåliga, och man lär sig mycket mycket mer hemma/på egen hand.

[Nstradamus]

När jag var klar med gymnasiet -99 var jag helt säker på att aldrig sätta en fot i skolan för att läsa vidare. Jag hade haft relativt lätt för mig under skoltiden och glidit igenom skoltiden med minsta möjliga närvaro och tyckte precis som du att skolan var ett otroligt föråldrat väsen som snarare gjorde eleven förslappad och orkeslös än motiverad och alert.

 

Jag började jobba på posten och cyklade ut posten till mina kära pensionärer som varje dag väntade på att jag skulle komma och dricka kaffe och umgås med just dom. Eftersom jag givetvis insåg att jag kanske var en av få som de fick prata med under veckan så stannade jag och drack kaffe ca 4 gånger per posttur.

Efter 3 år inom posten var jag 21 år och hade fantastiskt nöjda kunder, en nöjd chef som ville skicka mig på vidareutvecklingskurser och trevliga arbetskamrater men problemet var att det kändes som man stod och stampade.

Jag stod i ett vägskäl där jag valde mellan att gå vidare i det likt skolan föråldrade postväsendet, starta eget eller studera.

Posten var det jag valde bort först beroende på likheterna med skolan och jag var länge sugen på att starta eget för att få driva ett företag så som jag ansåg att det skulle drivas. Problemet var att jag hade kastat bort 3 år på posten så det jag hade lärt mig inom det yrket, förutom social kompetens mot pensionärer, var ganska bortkastat för en ung entreprenör.

 

Jag funderade på vilken bransch jag egentligen kunde tänka mig att jobba inom och insåg att jag alltid varit intresserad av maskiner, byggande och praktiska saker där man kunde se ett gediget resultat men jag hade inga bra kontakter så det fanns inte en chans att jag skulle få jobb.

 

Jag valde skolan men var från början skeptisk, dock så insåg jag snart att detta inte alls var uppbyggt som den skolan jag kände. Här fick man lägga upp studierna som man själv ville. Man gick på de föreläsare som man tyckte var engagerande och hade något att förmedla och läste resten själv. Detta passade mig perfekt och jag lyckades ta mig igenom de åren utan några problem för att sedan komma ut och se att nu ville plötsligt alla entreprenörer i anläggningsbranschen ha mig och jag kunde välja och vraka mellan jobberbjudanden.

 

Nu fem år senare är jag ledare för en avdelning inom det jag utbildade mig till och först nu känner jag att jag har så bra kännedom om min bransch, så goda kontakter och sån respekt från medarbetare och konkurenter att jag nu kan starta ett eget företag inom denna branschen och vara komfortabel med att jag kommer lyckas driva det till succe.

[heltok]

Vad jag kan minnas har du aldrig haft en åsikt jag inte delat.

 

kul att det finns någon som delar alla extrema åsikter man har. vill tro att det beror på vi har rätt och alla andra fel och att om man öppetsinnat letar information kommer till samma ståndpunkt. förhoppningsvis blir vi fler i framtiden. som någon vis flashbackare sa "flynneffekten är åttaklöverns värsta fiende"

 

[*]Är själv anarkist och vad jag förstått är du libertarian, vilket ju är snarlikt.Kan faktiskt ha blivit det tack vare din wellbook, kan ha kommit i kontakt med Molyneux den vägen.

jag vet inte exakt vad jag är men lutar åt att jag är anarkokapitalist fast pragmatisk nog att argumentera för nattväktarstat och därifrån experimentera med mer anarkistiska samhällen. men detta är bara för att jag bryr mig om alla andra, hade själv föredragit en seasteading med 10-20% skattetryck.

 

måste säga att singapore är extremt intressant att uppleva för att få perspektiv på hur samhällen skulle kunna se ut. sjuk resa de har gjort, visst att de har en del fördelar andra länder inte har, men mycket är tack vare väldigt annorlunda men effektiv politik.

 

[*]Rent generellt har jag dragit slutsatsen att vi är relativt lika som personer och att vi tänker på ungefär samma sätt. Dvs. skulle vi få tillgång till samma källa så tror jag sannolikheten att vi drar snarlika slutsatser är väldigt stor. Nu är du dock betydligt mer bildad än vad jag är och därför sätter jag ofta stort värde vid det du säger och läser/tittar ofta på de källor du ger.

vet inte om jag är så mycket mer bildad. jag tror mest jag upplevs som bildad då jag skriver allt jag vet hela tiden och är lite halvt intresserad av det mesta.

 

Sedan tycker jag att du kan börja använda stor bokstav och lite kommatering så att det blir mer lättläst Jag förstår varför du inte gör det och tycker det visar att du är analytisk, men om jag fick önska ...

hehe, mest för jag ser mitt forumande som chatt på irc eller liknande. men håll med om att vi hade sparat tid som 6åringar om vi slapp lära oss tolka 28 extra symboler som egentligen inte tillför någon extra information...

 

Jag läste ju inte inflationdiskussionen, kanske svarade du på frågan där.

Om vi skulle leva i ett fritt samhälle, där ingen stat existerade, skulle då inte all inflation försvinna. Det är väl det faktum att staten trycker upp de pengar de själva bränner upp, samt valutareserven etc. som skapar inflationen?

 

diskussionen var mest missförstånd då vi var otydliga båda två. vi är nog rätt eniga om det mesta om diskussionen bara att jag är lite mer österrikare och slaktis i frågan är lite mer chicago men båda håller med om 95% av innehållet på mises vilket rätt få andra gör.

 

angående hur samhället skulle se ut utan riksbank och valutamonopol:

antagligen hade marknaden erbjudit ett gäng olika valutor varav några få hade blivit dominerade. både blandat rena fiatvalutor och valutor kopplade till metaller och sannolikt även andra värden. även om valutorna kanske varit introducerade på ett inflatoriskt sätt(likt bitcoin) hade de antagligen rätt snabbt nått en jämvikt där de snarare var deflatoriska än inflatoriska över tiden. möjligt att de hade varit varken eller, men jag tror det är mest sannolikt att de hade varit deflatioriska.

[Sladdafan]

 

Du får göra ett läsförståelse-, ett matte- och ett personlighetstest. Där alla utan sistnämnda är på tid. Gällande kunskaper för ekonomer så ser de hellre till personligheten än till utbildningen, i alla fall på PWC etc. Klart du skall ha en relevant utbildning med kunskaper inom vissa kurser. Men vad jag förstått på mina vänner som blivit anställda där, så har de gått mer på personlighet än deras utbildning vid anställningen.

 

 

 

Angående PWC så kan jag bara instämma. Det var det intrycket jag fick när jag var där och hälsa på för några veckor sedan. För övrigt verkar det vara ett riktigt trevligt företag att arbeta på.

 

Du tycker inte att de där testen är lite motsägelsefulla om du nu gillar PWC-modellen (som jag förstod det)?

 

Alltså vad jag förstod så av de jag känner som blev anställda rätt nyligen så för att ens ha en chans på intervjun var man ändå tvungen att ligga på medel/över medel på matte/läs-testet.

 

Jag tycker det lockar att man får visa att man kan saker innan, ifall man nu skulle ha en dålig dag på intervjun. För vad jag förstod det så träffade man först HR-avdelningen, för att sedan få gå på intervju med 2 "chefer" ur ett team, och om de inte ansåg att man passade inte där. Kunde de typ säga att jag tror du passar bättre i de där teamet, och fick då gå på intervju med de ledarna.

 

Jag var på PWC i Gbg på Glögg-mingel 1 december eller när det nu var. Riktigt trevligt, och man fick en klarare bild över vad en revisor gör.

 

 

Varit på VFU på PWC i 10 veckor i höst och var också på "glögg o gourmet" som de så fint hette.

Inte hört någonting om dessa tester när jag frågat om rekryteringsprocessen osv. Även om jag haft bra kontakt med rekryteringsansvarig på kontoret. Antar dock att det skiljer sig lite åt från kontor till kontor. Detta rör sig om ett kontor med 50-60 anställda.

Har även haft uppdrag på två andra kontor. Ena hade 6-7 anställde och det andra satt det bara en person på när jag var där

[svamp187]

Jag anser att skolan och det sätt vi studerar på idag inte främjar kunskap utan någon form av förmodad kunskap. Att pumpa ut kunskap som är reglerat och passar vissa till viss del är att skjuta sig själv i foten. Kunskap kommer från dig själv och din egen förståelse kring den verklighet du tar del av. Att kategorisera in viss kunskap som väsentlig gör också att annan kunskap blir oväsentlig, men för vem är den oväsentlig? Hur kan någon annan avgöra vad som är relevant i ditt liv? Jag är av den åsikten att vår skola och studier skall bedrivas utifrån individen. Och hur gör man det? Finns mängder med fall där elever åsidosätts för att det inte finns möjlighet att fördjupa sig vidare, dåligt med lärare, gruppens "bästa" osv. Idag har vi inte resurser som ger oss möjlighet till att låta varje individ välja sin bana och studera det som känns mest relevant, vare sig det är matematik, svenska, musik, konst, svampplockning eller vad det nu än må vara. Men det är också enbart en konsekvens av det samhälle vi lever idag. Och det synsätt vi har på människan som kollektiv och anpassade till majoritetens "bästa".

 

Jag kan tänka mig att vår framtida utbildning skulle kunna se ut som att vi söker oss till lärare efter intresse. Det kommer alltid finnas lärare som är villiga att lära ut, speciellt om dom är intresserade av sitt ämne. Vi kommer också få någon form av naturlig konkurrens situation där dom lärare med mest kunskap och intresse kommer vara dom som kommer kunna bedriva sin verksamhet. Vi kommer kunna sprida ut kunskap så att det nu kommer att gälla allt som livet har att erbjuda. Det är inte längre fastslagen kunskap utan en individ som berättar om sin erfarenhet och syn på något. Anser man det inte vara relevant så är det inte det heller. Att låta individen få välja vad man vill veta och bygga sin egen utbildning därifrån utan ramar gällande tid och bestämmelser kring vilken kunskap som är ett måste. Att knyta kontakter och bygga nätverk är något som hör livet till och något som också studeras längs hela ditt liv.

[jodan]

kul att det finns någon som delar alla extrema åsikter man har. vill tro att det beror på vi har rätt och alla andra fel och att om man öppetsinnat letar information kommer till samma ståndpunkt. förhoppningsvis blir vi fler i framtiden. som någon vis flashbackare sa "flynneffekten är åttaklöverns värsta fiende"

Jag skulle inte säga att en åsikt som baseras på empirisk fakta och rationella slutsatser är extrem. Personligen tycker jag många av de åsikter som är allmänt accepterade är extrema, eller åtminstone extremt dumma med tanke på vad vi faktiskt vet och vilken teknik vi faktiskt har.

 

Sedan sticker "delar alla mina åsikter" i mina ögon lite, låter som att jag är en blind produkt av dig, hehe. Tror inte vi delar åsikter i alla lägen men tror definitivt att våra åsikter väldigt ofta är snarlika.

 

jag vet inte exakt vad jag är men lutar åt att jag är anarkokapitalist fast pragmatisk nog att argumentera för nattväktarstat och därifrån experimentera med mer anarkistiska samhällen. men detta är bara för att jag bryr mig om alla andra, hade själv föredragit en seasteading med 10-20% skattetryck.

 

Jo men detsamma håller nog sant för den absolut majoriteten av anarkister etc. Det handlar om att respektera _alla_ sina medmänniskor och vilja _alla_ väl, inte bara bry sig om dem som delar ens åsikt eller om de rika/fattiga.

Non-agression principle hyllar människors olika åsikt, olika bakgrund, olika vilja etc. Placerar man ett ett politiskt parti vid sidan av anarkism så framstår de ju som någon form av rasister som på riktigt tror att de vet vad som är bäst för alla och är beredda att köra över alla som tror annorlunda för att få som de vill.

Anarkister förstår att de inte kan veta vad som är bäst för andra, att de inte med säkerhet kan veta att de har rätt och att det vore fel att tvinga andra att leva efter sina åsikter.

 

måste säga att singapore är extremt intressant att uppleva för att få perspektiv på hur samhällen skulle kunna se ut. sjuk resa de har gjort, visst att de har en del fördelar andra länder inte har, men mycket är tack vare väldigt annorlunda men effektiv politik.

Har själv varit där på semester med familjen i en vecka och blev också väldigt imponerad på många plan.

 

vet inte om jag är så mycket mer bildad. jag tror mest jag upplevs som bildad då jag skriver allt jag vet hela tiden och är lite halvt intresserad av det mesta.

Är övertygad om att du är mer bildad än vad jag är. Känns dock relativt naturligt, du är flera år äldre än mig och har "sökt sanningen" säkert dubbelt så länge. Jag skulle vilja säga att jag länge valde att blunda för sanningen då jag bara blev arg när jag satte mig in i hur saker fungerade i världen.

 

 

hehe, mest för jag ser mitt forumande som chatt på irc eller liknande. men håll med om att vi hade sparat tid som 6åringar om vi slapp lära oss tolka 28 extra symboler som egentligen inte tillför någon extra information...

Jo jag förstod att det var därför du inte brydde dig om språket -- för att spara tid.

Versalerna fanns ju dock inte i språket från början utan har vuxit fram med tiden för att underlätta läsningen/ pga. efterfrågan. Det är väl i princip en produkt av den fria marknaden.

Men jo, jag håller med om att den som skriver hade sparat tid, men den som läser hade istället förlorat tid.

Förstår dock absolut varför du väljer att spara tid, du tjänar inte mycket på att skriva noggrann svenska, snarare motsatsen.

 

inflation

 

Ja, då hade jag förstått det hela korrekt. Tack.

 

 

Insiktsfull text

 

Min åsikt om grundskola/gymnasie

+1 på allt du skrev. Är även beredd att gå längre och säga att grundskolan inte bara är dålig för att den inte anpassar sig efter individen, utan att det faktum att den inte gör det slaktar majoritetens genuina glädje att lära sig.

Vidare är många med mig av åsikten att dess upplägg -- det finns ett svar, allt annat är fel OCH fel är det värsta man kan ha -- dödar kreativitet, då man blir rädd för att ha fel. Man får också ett svartvitt tänkande och sätt att se på världen -- något är rätt, allt annat är fel -- vilket inte är applicerbart utanför skolan. Skolan föder i praktiken framförallt hjärndöda människor som inte kan tänka själva.

 

Dessutom lär man sig inte något av värde för arbetsmarknaden; man får ingen hjälp att, under en kritisk och vilsen period i sitt liv, lära sig att respektera sig själv (skolan slaktar snarare självförtroende än bygger det); man får ingen hjälp att jaga sina passioner eller att hitta dem; man lär sig inte att klara sig själv i någon vidare utsträckning; man lägger knappt ens någon tid på att lära ut studieteknik i form av minnestekniker, produktivitet, effektivitet etc.

Man lär sig i princip ingenting man har faktiskt nytta av i livet och det man lär sig glömmer man oftast bort inom en vecka då man inte får veta varför man lär sig det (eftersom ingen lärare heller kan komma på någon rationell anledning till varför det är viktigare att veta vad de hade för kläder på medeltiden än att kunna laga hälsosam mat).

[Opteron]

Vill bara säga att jag stöder din generella åsikt att skolan är dålig o tar död på barn.

[Rooney]

Skulle förvåna mig om någon med över låg intelligens tyckte grundskola och gymnasie varit stimulerande. Lågt presterande får klappar på axeln och ska få känna sig som en i gänget samtidigt som man håller tillbaka de i andra änden som inte ska tro att de är något speciellt

[jodan]

Nice! Bokade precis en sista minuten, 22 dagar (22dec-13jan) i Thailand för 7000kr. Direktflyg båda vägar.

Mina vänner har hånat mig för att jag väntat in sista minuten, nu tjänar jag två dagar pga. direktflyg och sparar lite mer än 3000kr.

 

Jag skrattar sist.

[gnux_]

Nice! Bokade precis en sista minuten, 22 dagar (22dec-13jan) i Thailand för 7000kr. Direktflyg båda vägar.

Mina vänner har hånat mig för att jag väntat in sista minuten, nu tjänar jag två dagar pga. direktflyg och sparar lite mer än 3000kr.

 

Jag skrattar sist.

 

Nice är det Krabi som gäller?

[jodan]

Nice är det Krabi som gäller?

 

Ska klättra i Tonsai (Railay beach) med en hög vänner. Ligger nära Krabi.

[-samba-]

Omtyckta poster från min tidigare dagbbok:

 

Coca Cola blindtest:

Varning för bragpost.

 

Jag är en av dem som lever upp till de förutfattade meningarna om pokerspelare på åtminstone ett plan. Jag dricker ohälsosamt mycket Coca Cola, snittar nog åtminstone 1-1,5l om dagen. Hursom, har jag vi ett antal tillfällen varit kaxig och påstått att jag kan känna skillnad på alla sorters cola, och då menar jag inte bara om colan är från olika bolag utan att jag kan känna skillnad mellan Coca Colas 2l, 1,5l, 50cl, 33cl samt upptappad (från krog etc). Ingen har trott mig och tillslut blev jag utmanad att bevisa det genom blindtest. Tyvärr orkade vi inte fixa upptappad cola (då den ändå skulle vara avslagen väl hemma) och hittade ingen 1,5l flaska (tror de utgått ur sortimentet). Testet blev slutligen mellan Pepsi Cola, Ubuntu Cola, Coca Cola Light, Coca Cola från 2l, 50cl och 33cl.

 

Klarade testet med alla rätt utan några större problem. Största problemet var att faktiskt att skilja på Ubuntu och Coca Cola Light då jag aldrig smakat ubuntu tidigare och bara enstaka gång smakat på light. En skön seger som dessutom bringade 500kr som kommer spenderas på Cola

 

Förresten. För er som inte vet vad skillnaden mellan de olika sorterna är. 1,5l innehåller aningen mindre kolsyra och 33cl är oftast aningen sötare medan 50cl skiljer sig tydligt med att smaka skum.

 

Någon annan som skulle klara/har klarat samma test?

 

 

Min sambos kameltå -- Practical joke

Ang min sambos kameltå.

Vet inte riktigt var jag ska börja men jag känner att jag verkligen måste dela med mig av det här, eftersom det gjorde min dag.

Min sambo börjar plötsligt skratta och jag undrar varför, hon svarar "åt att du är så ful". Fair enough, jag är ganska ful så det får jag väl ta.

Jag fortsätter äta en stund innan jag fäster min blick i hennes skrev och själv börjar skratta. Hon undrar vad jag skrattar åt varpå jag svarar, "inget". Fortsatt tyst en stund innan jag börjar skratta igen medan jag tittar henne i skrevet. När hon frågar vad jag skrattar åt erkänner jag att jag skrattar åt hennes kameltå.

Hon säger att hon inte har någon kameltå tre gånger. Jag säger ingenting. Låter det gå en liten stund innan jag börjar skratta igen. Hon blir lite irriterad och upprepar om och om igen att hon inte har någon kameltå. Tillslut går hon ut och tittar i spegeln om hon verkligen har en kameltå och nu skrattar jag obv på riktigt åt henne.

Hon ställer sig i olika vinklar och drar upp och ner byxorna, lutar sig framåt och tittar i sitt eget skrev och upprepar konstant att hon inte har någon kameltå. Jag kan naturligtvis inte låta bli att skratta.

Efter 5 minuter framför spegeln sätter hon sig igen och vill diskutera det men jag försöker få henne att tro att hon ska glömma det. "Glöm det nu, plugga istället". Men hon kan obv inte släppa det och står snart framför spegeln igen och säger saker som "Jag har ju inte ens någon fitta där, den slutar ju här...", "Visst jag får en kameltå om jag drar upp byxorna _såhär_, men det får ju alla?" etc. Hon inser att det är svårt att se i spegeln så hon försvinner in på toa. När hon varit borta ett tag undrar jag vad hon sysslar med och finner henne stående på toaletten för att studera sin "kameltå" i toaspegeln som är bättre belyst. När jag kommer fortsätter hon att säga att hon inte har någon kameltå, jag skrattar bara.

Jag går tillbaks och fortsätter äta och hon kommer snart men hinner inte sitta mer än 30 sekunder innan hon "måste se i bara trosor också" och försvinner in på toa och låser dörren.

Jag säger inte så mycket mer utan skrattar bara och frågar om jag får kalla henne kamelen framöver, "ingen kommer förstå vad jag menar ändå".

Efter att en kompis ringt henne och hon pratat med henne om hurvida hon har kameltå eller inte återgår hon till plugget. Jag sätter mig vid datorn och har glömt bort det när jag hör henne ropa "JAJA, jag byter väl byxor då".

 

Jag skriver det här inlägget, inte bara för att roa er, utan också för att tala om för min sambo som förr eller senare kommer läsa det här - Nej, du har ingen kameltå

 

 

jodan slickar festivalpung

Anyways. Arvikafestivalen i år, ölen är slut och jag springer runt, relativt full, mellan campen, hälsar på folk och frågar om jag kan få öl i utbute mot tjänster, då min tillfälligt är slut. Detta ledde till att jag gjorde en mängd ganska minnesvärda grejer och säkerligen fick 10-15 öl "gratis". Fick dessutom för mig att jag inte fick lämna ett camp förrän jag fått en öl, eller grogg eller vad de hade att bjuda på.

När jag kom till ett gäng killar i 25-30 års åldern bad de mig dra åt helvete. De var inte intresserade av att prata med något fyllesvin. Det här gjorde det dock bara roligare, jag gillar som sagt utmaningar.

Efter att jag suttit i deras camp ganska länge började de motvilligt erkänna att jag var en ganska trevlig lirare, så jag bad om en öl.

"Ey, tycker ni inte att ni bör visa lite gästvänlighet och bjuda på en öl, ser ni inte att jag sitter utan?".

De var inte så lättlurade.

"Hade hellre lånat dig min flickvän än gett dig en öl, ledsen grabben".

"Okej, men jag gör gärna något för att förtjäna den?"

"Plocka ner månen".

Nu slog det mig: Slicka pung, hade en kompis utmanat mig att göra under festivalen.

"Men, okej. Jag kan ge er ett skönt minne från festivalen, vad sägs om att jag slickar på den äckligaste pungen ni har i campet?"

Alla började skratta och pekade direkt på en kille. Long story short, killen hivade fram pungen, de riggade kamerorna och jag ställde mig sexigt på alla fyra, för att göra bilden lite roligare.

Sedan lägger jag på min "Ååååh vad gott" min, och slickar hans pung. Jag inte bara nuddar vid den, som de troligtvis antog att jag skulle göra, utan tar ett ordentligt slick och känner hur pungen verkligen fastnar på tungan av friktion och jag liksom lyfter den flera centimeter.

Killarna dog, så mitt mission att underhålla hade verkligen lyckats. Jag fick genast 2-3 öl och kommentarer som "Vårt är ditt, drick så mycket du vill. Det där var det roligaste jag någonsin sett".

Jag stannade kvar i campet ganska länge, det var verkligen ett trevligt gäng. Tyvärr har jag aldrig fått tillgång till bilderna, eller filmen, men de finns någonstans där ute.

 

Ang. hur äckligt det var. Inte det minsta, jag var ju relativt full och kände faktiskt inte den minsta smak. Hela grejen är väl den psykologiska spärren.

 

 

 

jodan får en grillkorv i rumpan

Haha, historien om den kalla grillkorven i mitt anus postades i företagets personaltidning som skickades raka vägen hem till mamma som läste den innan jag ens visste att den fanns omskriven.

 

Känns som hon börjar bli härdad vid det här laget. Fick ett nytt meddelande på Facebook, min mamma är så himla modern. FYI så visste hon inte vad hon skulle säga men erkände att hon skrattade och rodnade.

 

Äsch, får väl dra historien om korven med.

Det var tidig vår och solen hade hittat till Åre. Vi köpte en engångsgrill för att grilla korv utanför boendet och njuta lite av solen.

 

Jag minns inte, men har för mig att vi kom in på ämnet pga av att min kompis, vi kallar henne A, haft en kompis som gjort något liknande med en chorizo han köpt på statoil.

 

A. frågade om hon fick prova att föra in en grillkorv i mitt anus, jag svarade ja utan större tvekan, det lät väl relativt kul? Snart var mina byxor vid knäna och jag viftade rumpan i vädret. A. försökte föra in den kalla och sladdriga grillkorven vilket var en mycket underlig känsla. Spontant spände jag ju fisringen som aldrig förr och kroppen ville böja sig likt en pilbåge för att kunna spänna ihop skinkorna. Måste erkänna att det krävdes sjukt avslappning för att det skulle lyckas, vilket var jävligt svårt samtidigt som vi alla skrattade ganska gott. Tillslut lyckades hon dock få in den en liten bit och vi var nöjda och glada och kunde återgå till att äta grillkorven istället.

 

En helt vanlig onsdag, kl 14 i Åre.

 

Love it!

[jodan]

Fick en wow-upplevelse i dag och tänkte därför dela med mig av en snabbrecension av Etymotic hf3.

 

Tidigare erfarenhet av bärbart hifi-ljud: Jays d-jays (tidig version), Sennheiser CX 400 II, DENON AH-D2000 (oslagbara hemmalurar i prisklassen).

Har även testat de flesta hörlurar i 5-10 minuter i butik (Klipsch Image S4, Denon AH-C719 bla).

 

 

Bestämde mig att slaska HF3 mest för att de är byggda för iPhone och har en högpresterande mick. Blev som sagt mycket positivt överraskad över hur mycket bättre jag upplever dem gentemot konkurrenter.

 

Ljudisolering: 10/10 | Det är framförallt här de sopar banan med allt annat jag provat tidigare. Aktiv brusredusering och andra in ear-lurar är verkligen flera steg efter.

De har i test blivit utsedd till den produkt som har just bäst ljudisolering, men att skillnaden skulle vara så stor hade jag inte kunnat tänka mig då jag har redan tidigare enbart vänt mig till de som har rykte att ha "väldigt bra" ljudisolering.

 

Efter att ha valt ut rätt topp för mina öron och lärt mig sätta in den ordentligt räckte det med kanske 30% volym för att inte kunna identifiera ett enda yttre ljud när jag stod bredvid en högtrafikerad väg. Med dem enbart i öronen, utan musik, hör jag i princip inte ett ord någon säger i normal samtalston.

Kanske inte jättekonstigt eftersom Etymotic började med och framförallt är kända för att vara världsledande(?) på hörselproppar.

 

Ljudkvalité: 10/10 | Har enbart lyssnat i två-tre timmar och kan inte säga så mycket mer än att de imponerar. Flera recensioner klagar på svag bas men det är omöjligt att de fått en slutande passform. Jag var orolig att jag skulle bli lite besviken på basen då jag kommer från en hörlur som är känd för att ha en aningen övernyanserad bas men blev snarare imponerad.

 

Ljudkvalitén förstärks ju också betydligt av den extrema ljudisoleringen, man upplever ju samma kvalité på bussen som hemma i lägenheten. Måste också understryka att jag tack vare den lyckats uppfatta ljud som är så svaga att jag tidigare inte hört dem ens hemma.

 

För att gå ifrån min subjektiva åsikt har HF3 vunnit pris som den mest balanserade ljudåtergivningen i prisklassen.

 

Utseende: 9/10 | Subjektivare blir det väl inte, men de har en clean mattsvart (finns andra färger) look och ser allt annat än plastiga/billiga ut. Less is more, helt i min smak.

 

Komfort: 8/10 | Det här kan jag egentligen inte betygsätta än. De har sin extrema ljudisolering troligtvis mycket pga. att de sitter otroligt djupt in i hörselgången -- det känns praktiskt taget som om de petar på trumhinnan och jag är lite rädd för att de kan skada örat om man får ett litet slag mot örat. Finns ju dock inget sådant rapporterat så antar att man enbart är ovan.

Efter att ha haft de i öronen i ca tre timmar börjar hörselgången bli lite öm fast det känner jag enbart av när jag petar på hörluren. De kommer med fyra olika toppar så de flesta bör kunna hitta en som är någorlunda bekväm.

 

Övrigt: Även här får de massa pluspoäng:

• Sladden låter/prasslar nästan ingenting trots den helt slutna passformen (ett väldigt vanligt och stort problem med in ear-lurar).
  
• Kontakten är böjd i 45 grader vilket troligtvis är genialt. Raka kontakter är sjukt sårbara och börjar ofta glappa efter enbart några månader, 90-gradiga kontakter fastnar lätt i fickor etc. och kan dras ur. Antar att den 45-gradiga är en lösning på båda dessa problem.
  
• Man får med skruvmejsel och rengöringsredskap samt extra filter att byta ut när de som sitter i vid köp blivit igentäppta av öronvax. Samtidigt känns det här filtret mycket mer påkostat.
  
• Inbyggd mikrofon samt kontroll som sitter precis vid munnen (inte störande, man märker den inte) och inte hänger nere vid bröstet som de flesta andra varianter som man sedan får hålla upp vid munnen för att man skall höras.
  
• De är väldigt lätta, väger mindre än nästan alla hörlurar -- framförallt mindre än hifi-lurar. Detta gör att de lämpar sig väldigt bra för tränining/löpning etc. Kan ju också påpeka att när du väl fått dem att passa i örat sitter de fast i dina öron, jag kan inte få ur dem genom att dra i sladden, måste greppa själva hörluren och verkligen dra ut dem.
  

 

Slutsats: Jag är extremt kritisk till de flesta produkter och blir väldigt sällan positivt överraskad, tyvärr. När jag provlyssnade dem för första gången fick jag verkligen en wow-upplevelse och hamnade för en sekund i musikhimlen. Tycker det säger det mesta. Egentligen tycker jag de sopar banan med konkurrenter i prisklassen på alla plan utom kanske komfort.

 

Ska du köpa ett par hörlurar och har tänk lägga mer än 500kr, köp dessa även om du anser dem för dyra. Du kommer definitivt inte att ångra dig, du får väldigt mycket mer för pengarna.

 

Pris: 1400kr hos Mstore som jag tror är enda återförsäljaren i Sverige.

[jodan]

 

Du står med byxorna nere. En polare ska piska dig med skärp. Plötsligt kommer denna tomte förbi och ber om att få smiska upp dig i brygga. Do you comply?

 

Utan att tveka (om du med piska enbart menar piska mig med riset).

Det vore ju så jävla random, hade inte för mitt liv kunnat säga nej. Jag är av åsikten att det är minnen som gör livet och missar därför sällan en chans att skapa nya. Att en gammal man kommer spatserande med en näve ris och frågar om han får smiska min stjärt med den känns som något jag inte kommer glömma i första taget ...

 

Rent generellt är det just de faktum att det är spontant och random som gör att jag går med på det/ tycker att det är kul.

Hade någon velat planera det hade jag inte sett humorn i det hela, hade jag fått reda att någon planerat att det skulle se random ut hade jag nog inte heller tyckt att det var kul.

Samma gäller slicka pung, korvhistorien etc.

[jodan]

Orkar inte att skriva textväggar, väljer att bara svara på det jag verkligen inte håller med om.

 

Angående vem som har högst "bevisad disciplin" är det självfallet den med utbildning, eftersom precis vem som helst klarar av att göra just det den känner för att göra.

Hmm, antar att du misstolkar mig eller är dum och dum tror jag inte att du är så försöker förklara en gång till.

För att få ett jobb krävs kunskap X som testas med ett stort prov hos företaget.

Man kan välja att antingen läsa en utbildning som lovar att ge dig kunskap X eller så kan man skaffa sig kunskap X på egen hand.

Den som väljer att gå utbildningen får ju i praktiken hjälp med disciplinen i form av delprov, deadlines osv. Han får troligtvis stöd och hjälp av både kurskamrater och lärare. Han får materialet som krävs framför näsan osv.

Jämför med personen som utan utbildning måste göra allt själv, troligtvis inte får samma hjälp och inte får i närheten av lika mycket serverat.

Oavsett vilken väg man väljer att gå så kan man läsa allt av rent intresse så det argumentet faller ju helt.

Däremot tror jag vi kan vara överens att ju ensammare man står desto mer disciplin krävs för att nå målet?

 

Om jag så hade 100 miljoner när jag är 40 skulle det inte göra mig ett dugg gladare eftersom det är helt sekundärt till vad jag gör och i vilken riktning jag utvecklas. För mig blev valet enkelt, för andra är det svårare.

För väldigt få människor är 100 miljoner obetydelselöst när det kommer till deras möjlighet att göra vad de vill. Pengar köper inte lycka men det köper i till väldigt stor del friheten att göra vad man vill. Vill man vara läkare, behöver man naturligtvis inga pengar utan enbart bli läkare. Vet man inte riktigt vad man vill blir pengar av större betydelse då det öppnar antalet möjligheter.

 

Vidare är jag en person som mår väldigt bra i total frihet. Jag behöver inte och vill inte ha den sorts fasta rutiner som en anställning på ett företag betyder (i de absolut flesta fall). Alltså får jag i praktiken möjligheten att göra det jag vill genom att tjäna pengar varpå den monetära delen av mitt yrkesval blir av stor vikt.

 

Samtidigt kan du veta vad du vill göra nu, känna att du skiter i pengar och var glad med att göra det. När du fyller 45 tröttnar du plötsligt då du känner att du gjort vad du kunnat inom området och vill prova något annat. Då kommer de där 100 miljonerna återigen troligtvis vara av väldigt stort värde.

 

Det är inte för inte som monetär rikedom korrelerar med lycka. Det köper frihet och även många former av trygghet.

 

Universitetet säger typ inget alls om något alls. Många jag pluggar med vet inte ens om hur fantastisk arbetsmarknaden är för ingenjörer. Är otroligt hur väl universitetet lyckas dölja sådant. Vissa går år 5 och tror att det kommer bli svårt att få jobb eftersom de får läsa sådant i tidningen (vilket då behandlar icke-akademiska arbeten). Självfallet finns en relation till att universitet skulle förlora mycket pengar om mönstereleverna fattade att de kunde skita i år 5, ta ett välbetalt jobb och gå vidare.

 

Om jag är läskunnig tycker jag du här argumenterar för precis samma sak som jag? Du tar det i princip steget längre och säger att man inte behöver en examen för att få jobb med högre ingångslön?

 

Precis som man har nytta av coachning i poker har man nytta av att söka upp bra lärare i psykologi, och var tror du att du enklast träffar på dem? Att diskutera pokerhänder / psykologi med andra studenter är inte heller fel, och var träffar du på andra psykologistudenter? Så jag är inte säker på att du har rätt ens om det är så att du enbart lär dig av nyfikenhet (vilket jag i och för sig betvivlar). De allra flesta lär sig trots allt saker för att kunna använda sig av dem (vilket förstås inte utesluter att man delvis är motiverad av ren nyfikenhet). Och det är nu det börjar bli ineffektivt med självstudier. Det beror dels på svårigheten att trovärdigt kommunicera vad du har lärt dig (så att någon kan tänkas vilja betala dig för att få använda kunskapen), men också - i stor utsträckning - på att du inte lär dig den "tysta kunskapen" eller "tricks of the trade" och därmed riskerar både att missa fundamentala kunskapsbitar och att bli ifrågasatt av människor med en gruppidentitet som har formats av det ämne eller den utbildning de har läst (det senare är orimligt och suger, men det är så människor beter sig).

 

Naturligtvis är det både nyttigt och med största sannolikhet effektivare att diskutera med lärare och elever.

Visst är det den enklaste vägen att komma i kontakt med lärare/coach. Men om man är intresserad, hur svårt är det att själv ta kontakt med någon och erbjuda dem betalning? Vidare tror jag du underskattar personer som har ett genuint intresse av att lära sig: brinner man för något så söker man sig per automatik till människor som delar ens intresse och försöker att diskutera det med alla, eller?

Med det sagt håller jag med om att man via utbildning troligtvis får mer positivt utbyte över lag men att säga att man inte får och inte kan få lika bra utbyte bara för att man inte studerar vid universitet är ju att kraftigt överdriva. Skillnaden finns nog men den är liten och har personen fråga stark vilja så tror jag verkligen inte att han stoppas det minsta av att inte gå på universitet.

 

Vad jag pretty much säger: Det är långt ifrån svartvitt och handlar framförallt om individens vilja även om man på en utbildning har något bättre förutsättningar.

 

Ang. att visa upp kunskap så är det irrelevant, jag har poängterat flera gånger att jag inte är intresserad av att kunna visa upp mina kunskaper på ett papper, jag är enbart intresserad av att ha dem. Och de grupperingar etc. du själv anser suger tar jag direkt avstånd ifrån oavsett om jag skulle ha chans att bli en del av dem. Bara för att mänskligheten ruttnar tänker inte jag göra det.

 

Vissa skriver naturligt på ett exakt och pedagogiskt sätt så att ordens betydelse är väldefinierad och framkommer tydligt. För andra rekommenderar jag en formell utbildning där det ställs krav på att man så gott det går försöker uttrycka sig på ett sådant sätt.

 

Det är omöjligt att skriva på ett exakt sätt. Det är också omöjligt att skriva på ett sätt som inte går att misstolka om man vill. Se på hur du själv valt att hela tiden diskutera emot mig när det kommer till IQ. Jag hade blivit tvungen att skriva en uppsats om IQ och bifoga den för att du inte skulle kunna vränga på det.

 

Med det sagt är vissa betydligt bättre på att skriva på ett sätt som är svårt att misstolka än vad andra är. Jag tror dock det väldigt mycket handlar om hur kontroversiella mina åsikter är.

Skriver jag något som är väldigt accepterat har få incitament att tolka det på ett annat sätt än det som var menat.

Skriver man något väldigt kontroversiellt börjar människor helt plötsligt lägga in sina egna tolkningar i varenda ord och diskussionen försvinner tappar väldigt ofta spåret. Vill man bevisa något fel, letar man helt enkelt efter varje liten spricka som kan sänka värdet i helhetsbilden.

 

OK. Själv tycker jag att det är ett problem här i Sverige att vi är så intresserade av "den huvudsakliga arbetsmarknaden" och liknande. Det är ju eliten som är intressant och som tar landet framåt. Utifrån hur du beskriver dig själv utgick jag från att den huvudsakliga arbetsmarknaden inte var intressant för dig, men du vet självklart bäst själv hur mycket du vill underprestera i livet.

 

Spelar du dum eller är du dum? Vilken del av marknaden jag är intresserad av är väl inte av speciellt stor vikt när vi diskuterar om systemet kommer rasa ihop eller inte?

Jag tror att den huvudsakliga marknaden har störst inflytande på systemets fortlevnad vilket var varför jag pratade om den.

 

En annan sak man lär sig genom att skaffa en högre utbildning är att inte länka till en femminutare på youtube under rubriken "Källor".

 

Man lär sig också att stirra blint på den av de fyra angivna källor som till synes är svag? Man väljer att ignorera att 5minuters klippet var en sammanfattning på de argument som fanns och egentligen en liten del av en längre föreläsning baserad på föreläsarens bok (vari man kan hitta ytterligare en mängd källor). Man väljer också att ignorera vem föreläsaren är? I det här fallet en av de ledande forskarna/researchers om motivation/kreativitet och som fått en mängd priser för att ha använt sin forskning för att utveckla skolan i rätt riktning. Man ignorerar också att han själv varit professor på mycket ansedda universitet i majoriteten av sitt vuxna liv?

Vidare ignorerar man att personen som kommer med påståenden försökt hjälpa läsaren att hitta egna källor "sök på 'inflation on degrees' så får du massa källor"?

Antar också att man helt ignorerar källornas innehåll, du verkar inte direkt ha läst dem ...

 

Okej att du anser att mina argument är svaga och saknar rationell grund. Men tror inte du vinner många poäng på att springa till sandlådan och släppa allt vad sakliga argument är för försöka håna mig. Blir ju lite kul när du dessutom hånar en källa som troligtvis är den mest ansedda och använda källan i ämnet bara för dess utseende, är inte det rena motsatsen mot vad du lärt dig? Jag trodde källkritik var att inte döma något efter utseendet ...

 

Sir Ken Robinson, PhD is an internationally recognized leader in the development of education, creativity and innovation. He is also one of the world’s leading speakers with a profound impact on audiences everywhere.

 

Sir Ken Robinson (born 4 March 1950) is an author, speaker, and international advisor on education in the arts to government, non-profits, education, and arts bodies. He was Director of The Arts in Schools Project (1985–89), Professor of Arts Education at the University of Warwick (1989–2001), and was knighted in 2003 for services to education.

 

Awards:

2009 Honorary Degree of Doctor from the Rhode Island School of Design (RISD) [7]

2008 Governor's Award for the Arts in Pennsylvania

2008 Gheens Foundation Creativity and Entrepreneurship Award

2008 George Peabody Medal [7]

2008 Benjamin Franklin Medal from the Royal Society of Arts[7]

2008 Honorary Degree of Doctor from the University of Central England

2004 Companionship of Liverpool Institute for Performing Arts

 

Undra hur många som blivit adlade för sina insatser för högre utbildning?

[Trillske]

Däremot tror jag vi kan vara överens att ju ensammare man står desto mer disciplin krävs för att nå målet?

Givet samma totala mål, ja, men det faktum att du är ensam förändrar målet. Givet att du har någon form av ambitioner kommer du nämligen sällan se hur målet faktiskt ser ut på egen hand och framförallt kommer du inte se en bra väg dit (akademisk utredningsmetodiks-klyscha, mitt icke-akademiska hjärta gillar inte nödvändigtvis hur jag låter just nu).

 

Jag är typexemplet på någon som intuitivt fuskar och jag misstänker att det gäller dig också. Jag gör det fortfarande, även om jag lärt mig problematiken bakom det och därför är mer försiktig. Jag ser ibland att jag kan fixa steg 1-2-3-4 mer effektivt genom att hoppa på steg 4 på en gång, och då gör jag det. Det är ibland en kvalite, men ibland problematiskt; de gånger man faktiskt inte förstod vägen dit korrekt, det vill säga inte kunde visualisera 1-2-3 rätt.

 

Givet detta leder självstudier med rätt få undantag rakt till steg 4. Detta för att steg 4 är roligt, och steg 4 är det man vill göra. Steg 1 kan vara helt vansinnigt tråkigt och det kan även vara svårt att se kopplingen; därav görs det sällan rätt på egen hand. Varför det är ett problem skriver jag mer om längre ner.

 

Självklart går det också att förstå vissa mål bättre på egen hand ibland, det finns många undantag som med allt annat. Men vi är ju inne på arbetsmarknad och jobbsökande och arbetsmarkanden är ju som bekant mer GTO/kvantitativ/generaliserad än explo/kvalitativ. Arbetsmarknaden vill därför veta bredden och sedan filtrera ut den där spetskompetensen i steg 4. En bra examen är ett kvitto på bredden, testet ett kvitto på spetskompetensen.

 

Hmm, antar att du misstolkar mig eller är dum och dum tror jag inte att du är så försöker förklara en gång till.

För att få ett jobb krävs kunskap X som testas med ett stort prov hos företaget.

Man kan välja att antingen läsa en utbildning som lovar att ge dig kunskap X eller så kan man skaffa sig kunskap X på egen hand.

Den som väljer att gå utbildningen får ju i praktiken hjälp med disciplinen i form av delprov, deadlines osv. Han får troligtvis stöd och hjälp av både kurskamrater och lärare. Han får materialet som krävs framför näsan osv.

Jämför med personen som utan utbildning måste göra allt själv, troligtvis inte får samma hjälp och inte får i närheten av lika mycket serverat.

Oavsett vilken väg man väljer att gå så kan man läsa allt av rent intresse så det argumentet faller ju helt.

Vissa har det naturligt, studieplanen är deras grej i livet. När det inte är det, som exempelvis för mig, är det ett otroligt mått på diciplin att ändå hänga med. Jag har inte alltid gjort det tex. Studieplanen är inte ett dugg forcerad och relevansen är långsiktig. Kortsiktigt får man helt enkelt bita ihop och lita på de som kontinuerligt förädlar studieplanen via erfarenhet, i samråd med arbetsmarknaden. Du som avskyr gymnasie-upplägget kanske förstår problematiken: bita ihop och köra när uppgifterna inte känns relevanta.

 

Vad planen faktiskt hjälper till med är istället kopplat till de där stegen till målet ovan:

 

Exempel som ingenjör: du vill studera logistik och utredningsmetodik, du vill göra fallstudier inom ett brett spektra. Hur ser din väg ut dit givet att du gör det ensam och givet att du följer en utstuderat generaliserad plan? En lämplig väg börjar nämligen med att studera grå, möjligen tråkig matematisk analys - likt du gör i gymnasiet, bara väldigt väldigt väldigt mycket mer.

 

Kopplingen är inte speciellt intuitiv på den nivån. När du flera år senare sitter med ett case ser du det nödvändigtvis inte på det sättet, men tänker du till inser du:

 

1) Ett primärt värde av utredningar i allmänhet är graden av generalisering, generaliseringens främsta verktyg är statistik, statistik bygger på en god förståelse av flervariabelanalys. Den här kombinerade kunskapen kommer inte i en handvändning, den kommer inte av att studera "lite när man känner för det", och den kommer inte nödvändigtvis av vilja eftersom den är intuitivt frikopplad från det man faktiskt vill göra.

 

2) Perspektivet: Optimering, som även bygger på exempelvis linjär algebra, sitter i ryggmärgen och återkommer som ide, problem, eller lösning titt som tätt. Alla dessa otaliga kurser i ekonomi bidrar till ett bredare perspektiv och större utrymme att hitta problem och lösningar. De där kurserna i ekonomi bygger på optimering, statistik, analys och - förstås - varandra. Treåriga ekonomiprogram "fuskar" med detta och kan därför inte lära ut ekonomi ur ett bredare perspektiv på en tillräkligt hög nivå. Hur mycket mer "fuskar" man när man studerar ensam?

 

3) Förståelsen för andras resultat (vilket du bygger din utredning på) och föreståelsen för ditt eget resultat bygger både på bredden (antal perspektiv-breddande ämnen) och djupet (ämnesspecifikt) av alla dessa steg som kom långt före och kändes orelevanta.

 

4) Problemlösandet du hållt på med konstnat i flera år sitter i ryggmärgen. Du sliter inte längre av dig håret när en uppgift du har framför dig är grekiska och du fattar nada. Du har utvecklat metodik för att dissekera uppgiften och se lösningsgången på ett annat sätt. Att möta den typen av uppgift första gången gör ont. Man känner sig värdelös. Linjär Algebra G är ingen svår kurs, att den har det ryktet är för att många möter den där känslan första gången i samband med den kursen, eftersom den går i början av utbildningen.

 

Småkul kuriosa angående linjär algebra: om du sitter och lyssnar på folk som pluggar den kursen dyker nästan alltid en enerverande fråga upp: "men vad fan är ett linjärt hölje?!". Det är ofta första gången de förväntas lära sig en helhet snarare än en liten del av en helhet de redan förstår, är därför inte vana med hur sjutton det ska gå till och fokuserar därför på fel detaljer.

 

5), 6), 7) osv..

 

Oavsett inriktning är en teknisk master teoretiskt bred och tung de första två åren. Man sitter ibland 8 timmar/dag med något som känns tråkigt och frikopplat från det man vill göra i framtiden. Ibland hela dagarna i en vecka inför tentorna. Dif. ekvationer hit och dit - och man kanske ogillar matte. Jag gillar inte matte alls på det sättet.

 

Slutsats av det: Ja, gör man det rätt är självstudier ett ännu större mått på diciplin. Problemet är att det inte görs rätt. Är du ett undantag som faktiskt gör det rätt, fantastiskt bra jobbat, men problemet kvarstår: arbetsmarknaden generaliserar och framgångsrika självstudier är ett svårmätt och dåligt mått för generalisering.

 

Det är inte för inte som monetär rikedom korrelerar med lycka. Det köper frihet och även många former av trygghet.

..What? Jag satte i halsen och skippade paragrafen när jag läste detta. Jag har aldrig, i hela mitt liv, sett en enda studie som tyder på att monetär rikedom korrelerar med lycka. Aldrig. Ett tröskelvärde för trygghet och liknande, självklart, men rikedom? Det där får du gärna länka något om, för även en 5-min film i ämnet av någon halvrespekterad är mer än jag stött på.

 

 

Om jag är läskunnig tycker jag du här argumenterar för precis samma sak som jag? Du tar det i princip steget längre och säger att man inte behöver en examen för att få jobb med högre ingångslön?

De har fortfarande studerat i 4 år - de är ingenjörer och de har visat sin ambition och, ja, diciplin. År 5 är egentligen det året som är ett riktigt "arbets-år", mer direkt anpassat till arbetsmarknaden, så om något talar det ju om att måttet av generalisering (framgångsrika master-elever = bra) är ännu viktigare än det praktiska kunnandet för en kvantitativ marknad.

 

Mer vanligt är väl dock att man gör exjobb innan examen och tar ett jobb och 20-30hp ligger kvar och släpar.

[jodan]

Givet samma totala mål, ja, men det faktum att du är ensam förändrar målet. Givet att du har någon form av ambitioner kommer du nämligen sällan se hur målet faktiskt ser ut på egen hand och framförallt kommer du inte se en bra väg dit (akademisk utredningsmetodiks-klyscha, mitt icke-akademiska hjärta gillar inte nödvändigtvis hur jag låter just nu).

 

Jag är typexemplet på någon som intuitivt fuskar och jag misstänker att det gäller dig också. Jag gör det fortfarande, även om jag lärt mig problematiken bakom det och därför är mer försiktig. Jag ser ibland att jag kan fixa steg 1-2-3-4 mer effektivt genom att hoppa på steg 4 på en gång, och då gör jag det. Det är ibland en kvalite, men ibland problematiskt; de gånger man faktiskt inte förstod vägen dit korrekt, det vill säga inte kunde visualisera 1-2-3 rätt.

 

Givet detta leder självstudier med rätt få undantag rakt till steg 4. Detta för att steg 4 är roligt, och steg 4 är det man vill göra. Steg 1 kan vara helt vansinnigt tråkigt och det kan även vara svårt att se kopplingen; därav görs det sällan rätt på egen hand. Varför det är ett problem skriver jag mer om längre ner.

 

Jag säger att det krävs mer disciplin för att nå kunskap X. Du säger nej och argumenterar sedan för att det krävs mer disciplin för att nå kunskap X, eller du argumenterar väl snarare för att det krävs så mycket disciplin att det inte går. Det håller jag dock verkligen inte med om.

Men ja, vi delar åsikten att det krävs betydligt mer av en person för att nå kunskap X på egen hand.

Och ja, jag tror att betydligt fler kommer misslyckas att nå kunskap X på egen hand, vilket också vittnar om att det är en större bedrift och således skulle/borde värderas högre av företag.

 

En bra examen är ett kvitto på bredden, testet ett kvitto på spetskompetensen.

Hur svårt är det att tänka sig ett test, eller flera test, som vittnar om bredden. En examen vittnar inte om att man har bredden, den vittnar om att man har haft den.

Vidare är det väldigt svårt att ha spetskompetens och sakna bredd, spetskompetens måste vila på någon form av grund.

Vidare var testet jag talade om var ett hypotetiskt test som visade att man hade kunskap X vilket var allt som krävdes för jobbet. Företaget bör då skita i om du kan massor om något helt annat, eller till och med om du kan massor om något närliggande som inte är av vikt för tjänsten.

 

Slutsats av det: Ja, gör man det rätt är självstudier ett ännu större mått på diciplin. Problemet är att det inte görs rätt. Är du ett undantag som faktiskt gör det rätt, fantastiskt bra jobbat, men problemet kvarstår: arbetsmarknaden generaliserar och framgångsrika självstudier är ett svårmätt och dåligt mått för generalisering.

 

Ursäkta, började svara innan jag läst klart. För 112 gången, vi diskuterar inte den aktuella marknaden. Jag är medveten om värdet av en utbildning i dag. Jag försöker diskutera en framtid där jag argumenterar för att utbildning som den ser ut i dag kommer försvinna då den inte är speciellt effektiv.

Ja, universitetsutbildning är betydligt effektivare och mer givande än gymnasiet, men den bygger fortfarande på samma system. Ett system vars kollaps jag spår.

 

..What? Jag satte i halsen och skippade paragrafen när jag läste detta. Jag har aldrig, i hela mitt liv, sett en enda studie som tyder på att monetär rikedom korrelerar med lycka. Aldrig. Ett tröskelvärde för trygghet och liknande, självklart, men rikedom? Det där får du gärna länka något om, för även en 5-min film i ämnet av någon halvrespekterad är mer än jag stött på.

Är aftonbladet och annan sossemedia möjligtvis dina enda källor? Här får du några källor på att finansiell trygghet korrelerar med lycka:

http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,2019628,00.html

http://en.wikipedia.org/wiki/Happiness_economics

http://psycnet.apa.org/psycinfo/2006-05169-011

 

Sökte på "Money and happiness" och "money correlation happiness" (google föreslog den sökningen när jag skrivit "money correl") och i princip alla källor jag hittade talade för att pengar direkt korrelerar med människor livskvalitet.

Det fanns också de som argumenterade: "Pengar korrelerar inte med lycka eftersom kärlek har en starkare korrelation". Vilket naturligtvis inte säger mer än att kärlek har en starkare korrelation till lycka än vad pengar har -- det säger inget om pengars korrelation till lycka.

 

Antar att du inte är intresserad av att läsa källorna så kan citera några delar:

 

Measures of wealth such as income and assets are commonly considered to be objective measures of environmental circumstances, making direct contributions to life satisfaction. Here, the authors explored the accuracy of this assumption. Using a nationwide sample of 719 twin pairs from the National Survey of Midlife Development in the United States, the authors first noted the relative independence of most perceptions about financial status from measures of actual wealth. They then demonstrated that perceived financial situation and control over life completely mediated the association between measures of actual wealth and life satisfaction. Finally, they showed that financial resources appeared to protect life satisfaction from environmental shocks. In addition, control appeared to act as a mechanism translating life circumstances into life satisfaction. (PsycINFO Database Record © 2010 APA, all rights reserved)

 

If we look at income and compare this to overall levels of reported life satisfaction we find that they are strongly correlated, meaning as income goes up, so does happiness. So it appears that money does buy happiness.

 

According to a free market think tank Cato Institute, higher economic freedom, as measured by both the Heritage and the Fraser indices, correlates strongly with higher self-reported happiness.

 

Bilder är enklare att ta till sig?

 

 

Nu vill jag dock påpeka att jag inte tror att det är pengar som köper lycka, vilket också är varför man inte kan se att människor blir lyckligare när de nått en viss nivå (times länken). Den nivån tror jag är när mer pengar inte längre innebär mer frihet eller trygghet. Understryker att det är min personliga gissning.

[Trillske]

Har tenta snart ( ) men kort:

Ursäkta, började svara innan jag läst klart. För 112 gången, vi diskuterar inte den aktuella marknaden. Jag är medveten om värdet av en utbildning i dag. Jag försöker diskutera en framtid där jag argumenterar för att utbildning som den ser ut i dag kommer försvinna då den inte är speciellt effektiv.

Och jag säger att den är effektiv, framförallt som instrument för generalisering vilket är precis vad en monetär styrt marknad behöver. En monetär marknad är redan per definition förenklad för att vara just kvantitativ/generaliserad.

 

Jovisst, om vi hittar ett test som antingen: 1) skulle motsvara samma typ av underlag för generalisering som en utbildning gör på lika kort tid eller 2) en bättre generalisering på lite längre tid eller 3) en helt överlägsen metod för generalisering som tar ganska mycket tid (testa alla som vill i 10h - då måste metoden vara totalt överlägsen) har du ju förstås rätt. Mäta hjärnvågor och grejer? Ptjah.

 

Varför ditt resonemang är ren sci-fi (även sådant kan ju dock inträffa) är inte tack vare resonemanget i sig, utan tack vare att det appliceras på en ofullständig (rent monetär) marknad som begränsas av sin ofullständighet. Pengar är ett kasst mått som tyvärr är det bästa mått vi har - fan vet varför, kan man tycka. Men mr kvalitativ samhällsekonom har gnällt och förbluffats tillräckligt av detta. Men fjärde alternativ då: 4) Hela systemet förändras, till något som inte per automatik innebär horribla begränsningar utan har potential att förädlas med tiden (som det ser ut idag sker förädlingen genom att lura marknaden - se subventioner, monopol ect.. - slarvigt fusk imo). Lär inte hända under min livstid men kan jag bidra med 0.0001% får det vara bra så.

 

pengar

Mycket info verkar ligga på trygghetsnivå så för att förtydliga drar jag en gräns vid typ strax under mille fast inkomst per år under relativt säkra förhållanden innan jag skiter i sambanden så att säga. Om någon har mindre än 300 000:-/per år är det klart att det fortfarande finns en korrelation mellan höjd inkomst och lycka. Men den planar blixtsnabbt därefter. Låt säga med flumförenklat resonemang: <100 000: gigantisk korrelation, <200 000 rejält sjunkande derivata men stark korrelation, <300 000 derivatan sjunker ännu mer, <500 000 börjar plana ut rejält, <1 000 000 tillräkligt plan för att alla andra värden ska bli offantligt mycket viktigare än de monetära, därigenom väldigt litet samband mellan lycka och pengar.

 

Som sagt otroligt höftat men ville bara visa på vad jag menar och egentligen talar om för intervall. Det där med "kärlek" lät ju som rejäl flumnivå. Det handlar inte om att "kärlek är viktigare än pengar" det handlar om att pengar är ett barnsligt förenklat system som inte innehåller de variabler som leder till lycka och därmed inte kan så att säga "optimera" lyckan, den hittar en tröskelnivå och sedan tar andra variablers relevans över.

[Poddna]

Nice! Bokade precis en sista minuten, 22 dagar (22dec-13jan) i Thailand för 7000kr. Direktflyg båda vägar.

Mina vänner har hånat mig för att jag väntat in sista minuten, nu tjänar jag två dagar pga. direktflyg och sparar lite mer än 3000kr.

 

Jag skrattar sist.

 

Fin klonk där!

 

Kan bara instämma med åsikter om skola osv. Tycker jag först har fått ett perspektiv på vad man vill göra i livet efter jag tog paus från plugget. Tror där finns många vägar att gå. Blir lite som med pokern, man får gå på kvalificerade gissningar. Ju bättre info du har om de olika valen desto bättre. Prova runt helt enkelt

 

Får önska en riktigt trevlig resa!

[jodan]

Och jag säger att den är effektiv, framförallt som instrument för generalisering vilket är precis vad en monetär styrt marknad behöver. En monetär marknad är redan per definition förenklad för att vara just kvantitativ/generaliserad.

 

Om du på riktigt tycker att dagens system är effektivt med den teknologi vi har tillgång till redan i dag, så antar jag vi kan sluta där.

Jag trodde verkligen inte någon kunde anse att systemet var effektivt. Om någon anser nuvarande system effektivt kan jag enbart dra slutsatsen att personen i fråga är helt oförmögen att se möjligheter och är väldigt konservativ/bakåtsträvande.

 

Och ja, jag pratar om ett test som bevisar att man har kunskapen som krävs. Jag sa ett jobb krävde kunskap X och att testet visade om personen hade kunskap X. Inte ett test som antydde att det kan vara så eller någat annat än att personen som får ett visst resultat HAR kunskap X.

Om du inte ens kan föreställa dig ett test som visar kunskap X är det väl tråkigt för dig. Antar att du i sådana fall blivit en produkt av skolan -- oförmögen att tänka i nya banor, fast i de metoder etc. du lärt dig om i skolan med sådan total brist på innovativ förmåga att du inte ens kan föreställa dig en framtid som har effektivare metoder än de som finns i dag.

Detta trots att du själv påpekar att spetsföretag redan lägger större vikt vid andra metoder.

 

jodan försöker ta ut kontexten: Pengar korrelerar med lycka tills dess att man är mer eller mindre ekonomiskt oberoende, då har det inte längre någon korrelation.

 

Ja, det är ju vad jag säger. Pengar korrelerar med lycka troligtvis genom direkt korrelation till trygghet/möjligheter.

Du säger att när man är rik så har pengar ingen korrelation till ens lycka längre. Men vad händer om vi tar alla pengar från denna rika person, har han kvar sin trygghet och sina möjligheter? Jag skulle nästan anta att han blir olyckligare då han får "svårare att leva ett vanligt liv" när han upplevt ekonomisk trygghet.

 

Sammanfattar vår argumentation:

 

Pengar korrelerar till lycka. Troligtvis genom trygghet och möjligheter

Sätter kaffet i halsen. Aldrig någonsin sett en källa som styrker det påståendet, vore jättekul att se ens en svag källa.

Flera källor

Det är självklart att pengar korrelerar med lycka till ett visst tröskelvärde.

Ja, troligtvis tröskelvärdet där trygghet och möjligheter har uppnåts. Pengar korrelerar alltså till lycka.

[jodan]

.

[Penils]

Lita på dina instinkter. Om du är vinnande vill säga.

[Mecklenburgare]

Starta eget