Journalist, javisst?

[FreePlopp]

Yo!

 

Då jag funderar starkt på att bli någon form av journalist, författare eller liknande, så tänkte jag om det finns några journalister här på PF som kan dela med sig av erfarenheter om att plugga till journalist, tiden efter pluggandet osv.

 

Finns det för många/för få journalister i nuläget?

Är det lätt/svårt att få in en fot på någon tidning eller liknande?

Är de nuvarande journalistprogrammen något att hänga i julgran?

 

Då jag finner stort intresse i att skriva, och gräva i saker och ting, så tror jag att detta är mitt kall. Kanske inte. Inget annat, i studieväg, faller mig i smaken iaf.

 

Tacksam för svar!

[Jennez]

1. Finns det för många/för få journalister i nuläget?

2. Är det lätt/svårt att få in en fot på någon tidning eller liknande?

3. Är de nuvarande journalistprogrammen något att hänga i julgran?

4. Tiden efter pluggandet.

 

Nu har jag iofs inte gått ngt journalistprogram och vet inte ens om jag kan kallas för journalist. Skribent känns bättre på ngt sätt. Jag har iaf en informatörsutbildning och en del nära vänner som är ”riktiga” journalister.

 

1. Det finns antagligen för många journalister eftersom möjligheten för fast anställning är i princip obefintlig. Jag vet dock inte hur det ser ut om 10 år, det kanske blir generationsväxling?

 

2. Jag hade tur när jag fick in foten i printmedia. Blev helt enkelt tillfrågad. Efter det har det inte varit så svårt att skaffa fler gig. Dock har alltihop varit på frilansbasis. Det är väl det man får räkna med i ett antal år om man tänker satsa på en seriös karriär. Jag har också haft fördelen av att ha en hel del kontakter på div tidningar vilket garanterat har hjälpt mig att snabbt hitta nya projekt.

 

3. Jag upplever (efter vad jag har hört och arbeten jag har läst) att det varierar väldeliga. Det finns fullt legitima utbildningar vid diverse folhögskolor i olika landsortshålor och ibland är kvaliteten bra och ibland dålig. Huvudsaken tror jag är att skaffa sig utbildningen. Hur bra man sen vill bli som journalist bestämmer man själv. Beror ju också mycket på vad man vill skriva om.

 

4. Tiden efter pluggandet är som sagt antagligen ganska gnetig. Man får satsa på frilansuppdrag en masse. Man får nog också vara beredd på att sälja sin själ lite grann och skriva om blaha som man egentligen inte har något som helst intresse av.

 

Så sammafattningsvis: Räkna med att det inte blir en dans på rosor. Se till att smörja och fixa kontakter. Om du känner att det är journalist du vill bli så säger jag satsa! Jag är helt säker på att alla klarar av att göra vad de vill så länge de är villiga att göra vad som krävs.

 

Lycka till!

[bennolenno]

Jennez har sammanfattat det hela ganska bra. En liten länk som kanske kan vara intressant. http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,5654328&_dad=portal&_schema=PORTAL

[chcar]

Instämmer med det som Jennez skriver. Ambitionen är viktigare än vilken utbildning man går.

 

En stor fördel med att läsa en etablerad utbildning (universitet eller folkhögskola) är praktiken, som gör att du får in en fot i yrket. Om du gör bra ifrån dig får inte bara kunskap med dig därifrån utan även arbetsprover och referenser som kan vara svåra att fixa på annat sätt.

 

Jag kom på att jag ville bli journalist halvvägs i gymnasiet och hittade vägen in i yrket genom att dra nytta av mina kunskaper om datorer. I mitten av 1990-talet exploderade marknaden för datortidningar och jag skickade in ett brev till ett datortidningsförlag och erbjöd mig att frilansa. Efterfrågan på artiklar blev allt större och när jag tog studenten fick jag jobb som redaktör på en datortidning i storstan och tänkte jobba där ett år i väntan på lumpen (och journalisthögskolan, som jag trodde att man var tvungen att gå).

 

Egentligen ville jag hela tiden arbeta som nyhetsreporter på en kvällstidning och såg skrivandet om datorer som ett sätt att få in en fot i mediavärlden. När IT-branschen mognade började mina artiklar allt mer handla om konsumentjournalistik och mindre om hårdvaruspecar på CD-ROM-spelare och jag sökte mig allt längre bort från det tekniska. Det ena gav det andra och en dag ringde de från arbetsplatsen jag alltid velat komma till och erbjöd en tidsbegränsad anställning. Så småningom blev jag fastanställd nyhetsreporter och utrikeskorre. Drömmen var uppfylld!

 

Min väg in i yrket berättar jag inte för att framhäva mig själv på något sätt, utan för att illustrera att det finns många andra vägar till drömyrket än dem som syo-konsulenten beskriver.

 

Mediabranschen är för övrigt konjunkturkänslig och just nu känns det som att det är på väg nedåt igen. Men det är bara sisådär två år sedan som storstadstidningarnas webbredaktioner och gratistidningar dammsög Sverige i jakten på unga, hungriga journalister. Så ge inte upp!

 

Nu är jag tjänstledig för att testa en helt annan karriär, men det är en annan historia...

[FreePlopp]

Tackar och bugar för de utförliga svaren!