Gå till innehåll

En "kompis" till mig brukar ibland fundera över vad som skulle hända....


mrfiskman

Recommended Posts

  • Svars 87
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Men "vätefasen" är väl den överlägset längsta delen av en stjärnas liv, eller?

Det vete fasen!

Alla stjärnor har inte väte som bränsle. T ex våran sol kommer göra om väte till helium till en viss gränns när den kommer implodera varvid dess inre tempratur stiger så att den kan börja omvandla helium till "nästa atom" och sedan fortsätter detta t om järn som är gränsämnet mellan fission/fusion.

Men samtliga grundämnen har väl uppkommit genom fusion i stjärnor, eller? Var skulle de annars ha bildats? Så det borde väl fortsätta längre än järn?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ah.

 

Tror btw att tyngre grundämnen i regel bildats i supernovor. Har iaf för mig det.

Ja, så är det. Alla grundämnen upp till och med järn frigör mera energi då de bildas än vad som krävs för att starta fusionsprocessen. På sätt kan en kedjereaktion upprätthållas där den vid fusionen frigjorda energin får flera atomkärnor att fusioneras. Då grundämnen tyngre än järn bildas går det åt mera energi vad som frigörs vilket leder till att reaktionen avstannar om man inte hela tiden tillför mera energi. Vid supernovaexplosiner finns den behövliga energin tillgänglig om än för en väldigt kort tid jämfört en stjärnas hela livstid. Dessutom är det bara en liten del av stjärnorna som slutar som supernovor vilket förklarar den ytterst begränsade förekomsten av tyngre grundämnen i universum.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • 2 weeks later...

Waggho - jag tror att det där om 2*solmassan var nåt i stil med att ett objekt förutom att vara väldigt kompakt även måste ha en väldigt stor massa. Alltså att vår sol eller jorden inte kan komprimeras till ett svart hål, men en stjärna som är dubbelt så stor som solen kan det.

 

Men jag vet inte. Och om det var det som avsågs så var det nytt för mig. Och spontant tror jag att det inte stämmer.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Waggho - jag tror att det där om 2*solmassan var nåt i stil med att ett objekt förutom att vara väldigt kompakt även måste ha en väldigt stor massa. Alltså att vår sol eller jorden inte kan komprimeras till ett svart hål, men en stjärna som är dubbelt så stor som solen kan det.

 

Men jag vet inte. Och om det var det som avsågs så var det nytt för mig. Och spontant tror jag att det inte stämmer.

Hm, jo så kanske det var. Det är lite oklart! Om jag orkar ska jag göra en google-efterforskning. :)

 

Ja, så är det. Alla grundämnen upp till och med järn frigör mera energi då de bildas än vad som krävs för att starta fusionsprocessen. På sätt kan en kedjereaktion upprätthållas där den vid fusionen frigjorda energin får flera atomkärnor att fusioneras. Då grundämnen tyngre än järn bildas går det åt mera energi vad som frigörs vilket leder till att reaktionen avstannar om man inte hela tiden tillför mera energi. Vid supernovaexplosiner finns den behövliga energin tillgänglig om än för en väldigt kort tid jämfört en stjärnas hela livstid. Dessutom är det bara en liten del av stjärnorna som slutar som supernovor vilket förklarar den ytterst begränsade förekomsten av tyngre grundämnen i universum.

Ah, bra förklarat. Min följdfråga blir hur det kommer sig att så mycket tyngre grundämnen koncentrerat sig på just vår planet (om de nu har det?)?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ja, så är det. Alla grundämnen upp till och med järn frigör mera energi då de bildas än vad som krävs för att starta fusionsprocessen. På sätt kan en kedjereaktion upprätthållas där den vid fusionen frigjorda energin får flera atomkärnor att fusioneras. Då grundämnen tyngre än järn bildas går det åt mera energi vad som frigörs vilket leder till att reaktionen avstannar om man inte hela tiden tillför mera energi. Vid supernovaexplosiner finns den behövliga energin tillgänglig om än för en väldigt kort tid jämfört en stjärnas hela livstid. Dessutom är det bara en liten del av stjärnorna som slutar som supernovor vilket förklarar den ytterst begränsade förekomsten av tyngre grundämnen i universum.

 

Hur kan något oändligt vara begränsat?:shock:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ah, bra förklarat. Min följdfråga blir hur det kommer sig att så mycket tyngre grundämnen koncentrerat sig på just vår planet (om de nu har det?)?

Jorden består till största delen av relativt lätta grundämnen, men inte de allra lättaste (enligt Wikipedia: 32,1% järn, 30,1% syre, 15,1% kisel, 13,9% magnesium, 2,9% svavel, 1,8% nickel, 1,5% kalcium, 1,4% aluminium och 1,2% övriga grundämnen). Med andra ord består alltså mindre än 1,2% av jordens massa av grundämnen tynge än järn. Att det finns så lite väte och helium (de två lättaste grundämnena) på jorden beror på den är för varm för att hålla kvar stora mängder gas. Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som är mycket kallare består till största delen av dessa gaser.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...