gdaily i London

[gdaily]

Så var det dags igen. Knappt hemkommen från pokerkryssningen så ska vi åka iväg i Martinspokerteamet till EPT London. Jag gick faktiskt och sov tidigt, och känner mig inte alls sliten, men jag funderade på en sak: Att vara "Pokerproffs" på riktigt är banne mig ingen barnlek, att resa mycket tar på krafterna. Jag har svårt att prestera bra när jag är utvilad och harmonisk. Jag är i full beundran för de som orkar flänga jorden runt och spela bra poker varje dag. Javisst, de får se världen - men att se världens olika flygplatser är faktiskt inte så glamoröst som det låter. Det blir inte många timmar över till sightseing eller liknande, och är man inte jetlaggad så har man ändå en helt uppskruvad dygnsrytm.

 

Eller så är det helt enkelt så att jag gått och blivit gammal...

 

 

I vilket fall som helst, även EPT London är så stort startfält att arrangörerna har delat upp dag ett i två stycken heat. Jag spelar på tisdag, vilket är väldigt bra. Om jag skulle ha sådan tur att jag går vidare till dag tvås spel, så innebär det nämligen att jag får en vilodag på onsdagen och kan sova ut och samla tankarna, och inte vara uppskruvad.

 

I Barcelona kom jag på plats 40, en bit in i pengarna, och var på den placeringen bästa spelaren i Martinspokerteamet. Givetvis hoppas jag kunna komma minst lika långt denna gång, men jag hoppas också att det går bättre för några fler spelare i teamet, så vi får ett antal placeringar "in the money".

[gdaily]

Dag 1A färdigspelad, och jag ligger på plats 4!

 

Mycket konstig pokerdag i går. Jag hamnade på ett riktigt svårt bord. Om mitt bord i Barcelona var mitt drömbord, så var gårdagens bord mitt mardrömsbord. Bara bra spelare, unga aggressiva skandinaver och en och annan holländare. Inga gamla grånade engelsmän...

 

Jag började bra med en liten kortrush, fick QQ och JJ och AK och fick hyggligt betalt. Var uppe på 16.000 ganska snabbt.

 

Sedan fick jag ännu en JJ och mötte KK på en 9-hög flopp. Jag anade ugglor i mossen och förlorade nog minimum på handen, då jag checksynade alla gator. Hade jag spelat aggressivt så hade potten blivit större, för jag kunde inte gärna lägga handen mot en spelare som bara synade med KK preflop...

 

Efter den potten var jag nere på 9.000. Förlorade några andra småpotter och var nere på 5.000 period två, där jag låg och harvade och hade tråkigt. Bestämde mig för att köra lite, slog mig upp till 13.000, spelade en pott mot dmmikkel där jag och alla svenskar anser att jag var ett geni och alla norrmän att jag var en idiot. Det är nog en blandning av båda kan jag tro: Jag skulle limpa med 66 efter det att tre andra spelare limpat, men får med mig en 100-marker för mycket. Tävlingsledningen dömer (felaktigt) att jag ska minihöja. Okej, inget att göra. Dmmikkel höjer till 1.000. Big blind som är shortstackad går all-in med 4.400. Limparna lägger sig, och jag har ett svårt beslut. Frågan är hur jag ska spela handen.

 

Jag kan lägga mig (det fega tråkiga alternativet), jag kan höja all-in (för att få bort dmmikkel och isolera mig med mycket döda pengar i potten) eller så kan jag välja den krångliga väg jag valde nu: Jag läser båda spelarna för ett ess, så jag vill få in dmmikkel också i potten. Stånkar och stönar ett tag, synar sedan (!) och dmmikkel dundrar såklart all-in. Jag blixtsynar, det var ju min plan. Jag har läst motståndarna rätt, AK och A3, och jag vinner en stor pott och har därefter 25.000.

 

Efter den potten åker jag jojo upp och ner, ibland har jag 35.000, ibland har jag 70.000. Jag är nog en stor tistel i ändan på de andra spelarna helt enkelt. Omsättningen på mina marker är väldigt stor, och jag kan inte direkt säga att jag spelar ”optimal tävlingsstrategi”, men roligt har jag i alla fall. Jag spelar ungefär 40-50% av händerna, höjer, checkraisar, och har mig. Bluffar mycket… Uppskattar att jag vinner 100.000 på rena bluffar. Men uppskattar att jag bluffar bort 100.000 också… Inte så stabilt spelat kanske. I en pott betar jag 20.000 på turn, får omslag på 4.500 till och måste lägga mig. Då har man inte mycket till hand, noll par, noll drag, fyra överkort…

 

Spelade sedan en nyckelpott mot Andreas Hoivold (?), killen som vann en EPT förra året. Han spelade uselt i den (nu får jag nog norrmännen emot mig igen).

 

Jag har höjt (såklart) i tidig position med AJ (en av mina starkare händer för kvällen) och norrmannen har synat. Floppen kommer JT4 eller något liknande, med två klöver. Han checkar, jag fortsättningsbetar, och han gör en stor checkraise. Jag sätter honom på färgdraget, och tar för en gångs skull lite tid på mig hur jag ska spela handen. Jag kan gå all-in och jag kan syna. Synen gör att jag kan lägga mig på turn om det kommer en klöver, så den vägen väljer jag.

 

Turn är en knekt till, norrmannen går all-in. Vad håller karln på med, tänker jag. Knekten är det absolut farligaste kortet i leken för honom om han nu ska bluffa med färgdraget. Kan han verkligen spela så dåligt? Ja tydligen, jag synar, han har precis som jag läst honom klöverdraget. Massor med norrmän samlas runt bordet, dealern lägger upp en klöver, alla norrmän jublar ett kort tag, tills de ser att det är klöver ess. Färg till honom, kåk till mig.

 

Knuffade även ut Jonas ”Molle” Molander i en pott som jag kommer få kritik för, så det är lika bra att ta försvarstalet i förväg 

 

Jag har QJ i klöver och höjer, får syn av en spelare, Molle går all-in (inte så mycket, 15.000 ungefär, och jag har ju massor). Normalt sätt lägger jag handen, problemet är att det är tredje gången som Molle gör detta spel mot mig, så jag börjar bli sur på honom. Jag har bestämt mig för att syna om jag har något som liknar en hand. Orsaken är tvåfaldig, dels så ska inte Molle få köra med mig, dels så ska de andra vid bordet få se att jag kommer att försvara mig, så de inte börjar höja de också. Jag synar för övrigt mycket hellre med QJs än ett halvdåligt ess i det här läget, har Molle AK så har jag 40% vinstchans, har han ett lågt par så är det slantsingling. Helst skulel jag vilja ha JTs i stället, så man har två levande kort även mot AQ, men man kan inte få allt. I vilket fall som helst så har han AK, det kommer en dam på floppen, och Molle åker ut.

 

När spelet är slut så är jag alldeles uppjagad, har svårt att sova. Dagen i dag har varit seg, jag har promenerat lite på Londons gator och samlat tankarna. Jag är mycket glad för att ha en vilodag, i morgon är den jobbiga dag två då det ska spelas ner till pengarna. Jag känner mig själv – jag ligger fyra, men kan lika gärna åka ut period ett i morgon, om jag inte lyckas hålla mina klåfingriga fingrar i schack.

 

[gdaily]

Spelade urselt i dag, och är utslagen.

 

Eller nej, det är fel. Jag blev inte utslagen, jag slog utr mig själv. Flera gånger om... Jag har inget emot att åka ur tävlingarna på en badbeat eller så, men jag har något emot att spela så dåligt som jag gjorde.

 

Var nere på 13.000 mom minst, med snittstacken 30.000. Då blev jag förbannad, jobbade mig upp via en vunnen coinflip (för en gångs skull) till 35.000, sedan vidare upp till 50.000 (medel igen) och skulle bara sitta av tiden, men blev uttråkad, fick för mig att bluffa, och åkte ut.

 

Jag funderade på att strunta i de första nivåerna i dag faktiskt, jag skulle följt min känsla. Eller min känsla i första potten, jag höjer UTG med ett litet par, en shortstack går all-in och nästa shortstack synar all-in. Här borde jag synat (jag hade vunnit potten mot AK och AQ) för då hade jag fått bra feeling, nu blev jag trött, uttråkad och ledsen till sinnet i stället.

 

By the way, en spelare i Martinspokerteamet tas ut på "meriter" i deltävlingarna och kommer få spela i EPT-finalen i Monte Carlo och i WSOP. Jag har bestämt mig för att tacka nej tack om det är jag som får erbjudandet. Det finns andra som är mer förtjänta av platsen, andra som inte spelar lika dåligt som jag när jag inte är på humör. Jag är en ruskigt stor humörspelare, när jag är laddad så är jag svår, när jag inte är på gång så är jag så dålig så klockorna stannar, känns det som.