gdaily i Barcelona

[gdaily]

Jaha, då var man pokerproffs tydligen!

 

MartinsPoker.com hade i våras en serie gratistävlingar för sina spelare. Över två veckors tid spelades varje kväll en kvalificeringstävling till MartinPokers team. Alla spelade tävlingar lades ihop och de tio spelare med de bästa resultaten fick plats i teamet. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men tvåa i sammanlagda listan kom jag, och nu sitter jag på 10.000 meters höjd i ett flygplan någonstans över Europa på väg till Barcelona.

 

Jag har varit i Barcelona ett par gånger förut och rapporterat från European Poker Tour. I den katalanska staden ligger det lilla kasinot Grand Casino. Det är ett ganska nergånget kasino och servicen är typiskt ”manana manana”. Trots detta är EPT Barcelona en av de absoluta höjdpunkterna på touren. Barcelona är en charmig stad och även om kasinot hade kunnat vara bättre så finns Thomas Kremser där och ser till att spelarna är nöjda och att turneringen håller bästa klass. Men en sak är riktigt jobbig: Alla andra EPT-tävlingar börjar vid lunchtid, medan katalanerna envisas med att man ska spela poker på natten. Tävlingen börjar vid sextiden på kvällen och håller på till sex på morgonen. Förra året kom jag hem jetlagad efter att jobbat som journalist i en vecka - jetlagad i samma tidszon!

 

Med mig i planet sitter resten av Team MartinsPoker. Jag känner Peter Eichardt sedan gammalt från bridge- och pokerklubben Kortoxen, som var med i teamet även förra året. Martin de Knijff själv kommer att möta upp på plats i Barcelona om jag förstått det hela rätt. Resten av spelarna har jag nu en vecka på mig att lära känna. Spontant verkar det vara ett mycket trevligt gäng.

 

Jag spelade väldigt mycket bridge i åldern 15-25 år. Inom bridgen är man junior till 25 års ålder (!) och det var väldigt roligt att vara en av Sveriges kanske 20 bästa juniorer. När man väl blev senior så var det inte riktigt lika roligt längre - att vara topp 300 kanske, och behöva lägga ner otroligt mycket energi på att ta sig den bit som krävs för att nå absoluta toppen, den energin hade jag inte. Men vad har bridge med poker och min resa till Barcelona att göra undrar du kanske? Jo - medan man själv, förhoppningsfull, var med i uttagningarna till juniorlandslaget i bridge så prenumererade Martin på en av platserna. Martin blev sedan Sveriges yngsta stormästare, och det är för mig en ära att än en gång spela i samma lag som Martin, om än i en helt annat spel.

 

Det är intressant hur ett spelintresse smittar av sig till andra spel. Stora delar av den danska pokereliten, med Gus Hansen och Mads Andersen i spetsen, är mycket skickliga backgammonspelare. I Sverige har vi som sagt spelare med rötter från bridgen, men även schack som exempelvis Johan Storåkers.

 

Det ska bli spännande att se hur länge jag klarar mig kvar i tävlingen. Jag brukar ha problemet att åka ur tävlingar ganska snabbt - men de gånger som jag lyckas, så kommer jag å andra sidan riktigt långt. Samma sak var det i uttagningen till teamet. Många dåliga placeringar blandat med en vinst och en andraplats i gratistävlingarna. Förhoppningsvis är jag med hela vägen till finalbord, men även om jag åker ut tidigare så lovar jag att komma med en daglig rapport hur det går för övriga teamet i den här bloggen från EPT Barcelona.

[gdaily]

På Arlanda träffade jag Christer och Daniel från Poker Magazine. Vi började såklart prata friidrott, och det hela slutade såklart i en serie vadslagningar: Först och främst, nämnda herrar ser ut som Helan och Halvan på solsemester på Mallis.

 

"1995 var jag Europaelit i Amerikansk Fotboll", sa Christer. Javisst, men det var för tolv år sedan och 30 kilo sedan! Vi började diskutera hur många världsrekord i friidrott man som runt 40-årig otränad man skulle kunna slå, om man fick 50% "rabatt" på rekordet. Världsrekordet i höjdhopp är typ 2.45, så det skulle man ju slå med lätthet - 1.23 kliver man ju över. Att springa 100 meter på 19 sekunder, det är inte direkt lätt, men det kan nog gå. Man luras av att man sprang dessa grenar på 14 sekunder när man gick i gymnasiet - nu handlar det som sagt om 40-åring som inte tränat de senaste decenniet.

 

Så nu har jag en vadslagning med Daniel. Han är hyggligt tränad, spelar tennis, och ska därför slå fem valfria världsrekord. 100 meter och höjdhoppet kan han nog klara av, kanske 400 meter, men sedan tror jag att det är totalt omöjligt. Klumpendusen Christer ska klara av ett rekord, och det är 100 meter. Han är övertygad om att han klarar det, och jag är lika säker på att han inte gör det.

 

Teamet var ute och åt i gårkväll på en fiskrestaurang i hamnen, och sedan gick vi och registrerade oss inför tävlingen. Jag är mycket glad att vi stod i kö i går, och slipper det i dag. Spanjorerna kan inte det där med organisation, förra året var det lite kaosartat innan folk fick sina platser, och det lär inte bli bättre i år med nästan 200 fler startande.

 

Med 600 spelare i tävlingen så är första dagen uppdelad i två heat. Jag spelar dag 1A, som alltså är i dag. Det är skönt, dels slipper jag vänta, och dels så får jag en vilodag om jag skulle råka gå vidare efter kvällens och nattens spel.

[gdaily]

En av mina motspelare, en äldre skotte som satt vid samma bord som jag hela dagen i går, kommenterade mitt spel till en landsman såhär: "Den där svensken spelar poker som en Duracellkanin på speed!"

 

Det ligger lite i det: Det är mycket tur i tävlingar, en av alla sakerna man ska ha tur med är att hamna vid ett bord som passar ens egen spelstil (eller att man har förmågan att anpassa sig). Jag fick bord nummer 1, plats 1 (bara det är ju ett gott omen) och fick sedan se bordet fyllas med idel äldre fransmän. Det var en italienare, en skotte som sagt, sex fransmän i 50-årsåldern och så lilla jag. Vad innebär det då? Jo, slipper man unga skandinaver vid bordet, så blir det ett ganska löst men passivt spel, vilket passar mig bra. Jag gillar att se många floppar, och räknar med att kunna spela ut motståndarna efter flopp. Det blir en tre-fyra limpar i varje pott, och då kan jag vara med och rota i potten med 86s eller 98o utan att känna allt för stort obehag. Efter floppen så stal jag ofta potten om det verkade som de andra missade, eller försökte få betalt när jag träffade. Det gick bra.

 

Jag byggde ganska tidigt stack, och var som bäst uppe på 30.000. Visst sjutton bluffade jag mycket, var bland annat all-in på rivern med 87 på brädan K6532. En åtta hög skulle väl inte stå i en showdown, men har motståndaren ingen fyra så kan han inte gärna syna med sin ess-kung.

 

Därefter backade jag en del, när det var två perioder kvar så hade jag 20.000, och det var då skotten kläcker ur sig kommentaren om mig.

 

Alla spelare antar 50, och blindarna är 200-400. Med andra ord ligger det ungefär 1000 i mitten innan korten ens delas ut. Då snittstacken är 16.000 innebär det att det är en betydande del av ens markerstapel som bara ligger och väntar på att stjälas.

 

Så det gjorde jag: Av 32 spelade händer spelade jag 28, varav jag höjde i 23 av potterna. Jag gick från 20.000 till 40.000 under den timmen, utan att ha sett en enda river! Jag tror att det är rekord av något slag - om inte annat så rekord i aggressivitet och markerstjälande. Framför mig hade jag ett berg av marker i småvalörerna 25 och 100 - totalt 280 marker hade jag när dagen slutade. Snittspelaren hade kanske 40 marker...

 

Nu är dock inte antalet marker av betydelse, förutom att det är kul att stapla. "Vad jobbar du med i Sverige", var det en fransman som frågade. "Jag bygger pyramider", blev mitt svar - jag höll just då att bygga en pyramid med alla 25-or - varpå hela bordet föll in i gapskratt.

 

Dagen slutade på 45.000 i chipcount, vilket gjorde att jag ligger på typ dubbla medel på plats 16, och är tydligen bäste svensk.

 

I dag har jag en ledig dag, vilket blir "stora titta på Barcelona-dagen". Jag kliver nog ombord på en turistbuss som stannar alldeles utanför hotellingången, så får vi se vart den tar mig.

[gdaily]

Klockan är snart 15:00 och spelet börjar igen klockan 17:00, så det här blir en snabb sammanfattning av gårdagen.

 

Att jag är kvar i turneringen är ett mirakel - jag började dagen på 45.000 i marker, jobbade mig upp till 60.000 när jag floppade tvåpar i kungar och knektar på brädan KJ8. Motståndaren hade triss i åttor och täckte mig, men jag anade att det var någon hund begraven och spelade handen väldigt passivt. Förlorade nästan halva stacken (såklart) men där kunde man varit utslagen...

 

Strax därefter floppade jag tvåpar i tior och åttor på floppen KT8. Noah Boecken, en duktig spelare från Holland, spelade denna hand uruselt. Jag spelade väl inte särskilt bra heller, blev grundlurad av en tredje spelare i handen som hade floppat triss i åttor. Bara att resa sig upp, men det kom en tia på turn och båda motståndarna drog dött inför sista gatan. Upptrippling till 90.000!

 

Detta var den enda showdownen jag vann under hela gårdagens spel. Jag spelade sex stycken slantsinglingar mot shortstackade all-inspelare, alla gånger med lågt par mot överkort. Noll vinster. Tog även en all-in med 55 mot 66 med en femma på floppen - även där var man chanslös. Men jag ska absolut inte klaga, jag hade tur som en tokig i trevägspotten.

 

Jag har även träffat noll floppar, men jag har stulit mig till den stack jag har nu. Ungefär tio potter har jag tre eller fyrbetat som stöld, om bara någon av motståndarna sagt "syn" någon gång i tävlingen så hade jag varit ute eller varit rejält shortstackad.

 

Ska inte uppehålla er med alltför många potter, men jag har en som jag tyckte var lite extra rolig. Internethighrollerwannabe höjer preflop, jag synar på big blind med 87s eller något liknande - min hand är ointressant för den kommande utvecklingen. Floppen kommer K93, jag checkar mitt "stegdrag" (så här dags börjar sådana här floppar kännas som halvträffar) och motståndaren fortsättningsbetar. Slår jag om nu så kanske han återhöjer, och då är det kallt. Men om jag synar i avsikt att bluffa på turn eller river, det kanske kan gå? Syn som sagt. Turnkortet är det bästa möjliga för mig, nämligen en nia till. Jag checkar, motståndaren gör en misstänktsam stor bet, typ 3/4 av potten), och jag fullföljer planen genom att gå all-in. Motståndaren muttrar "lucky suckout motherf*****" och lägger sig. Jag ler.

 

Det är kul att spela storstackspoker är sammanfattningen på den handen, ett sådant move kan inte någon göra som bara sitter och väntar på kort. Förresten, hur gör folk det? Min bästa starthand än så länge kom efter 12 timmars spel, JJ på handen. Jag har bara haft skräpkort. Jag misstänker att jag nu snart kommer få AA eller KK och snabbt åka ut, skulle vara ett riktigt antiklimax.

 

Nu ska jag dra iväg och ta mig till finalbordet. Jag har en snittstack, men det är väldigt många som är shortstackade, så direkt nu när spelet börjar så blir det mycket all-in poker, tyvärr.

[gdaily]

Utslagen på plats 40

 

Mitt nya bord hade ganska många storstackar, förutom att vi hade tävlingens minsta stack också, en spelare som hade gått vidare till "in the money" med bara 7.000 kvar i marker. Med blindarna 1.500-3.000 så förstår ni att han ställde första handen, jag hade big blind och TT och synade såklart. Motståndaren hade K8 och träffade tvåpar.

 

När åtta spelare åkt ut, och vi är 48 kvar, så bryts vårt bord och jag hamnar på TV-bordet. Har förlorat en annan slantsingling på vägen. Inget speciellt händer, jag ligger mellan 90.000 och 120.000 hela tiden, det vill säga strax under medel, men inte direkt shortstackad.

 

Ytterligare 8 spelare åkt ut, och vi är 40 kvar, så spelar fransmannen Patric Bruel lika dåligt som han brukar göra. Men mina TT har ingen chans att jaga ner hans AJ (där AJ och 99 (förutom ett slöspelat AA) är de absolut starkaste händer han kan ha i sin handdistribution så som spelet gått, oftast har han A8 eller 77 eller något liknande). Floppen kommer bara lankor, men fransmannen visar klonkingskills och får en knekt på turn. Jag är då nere på lite drygt 40.000 i marker.

 

Blindarna är 2.000-4.000 med 400 i ante per spelare. Med andra ord ligger det dryga 9.000 i mitten, det vill säga jag har ett M på drygt 4 (läs Harrington om ni inte vet vad M är). Okej, inget att vänta på helt enkelt, stoppar in allt på första bästa hand, J4 tror jag det var, som jag vinner då alla lägger sig. Vinner 9.000 och har nu drygt 50.000. Ett M på 5 innebär att jag fortsatt bör ställa, men jag kan lägga det absolut västra skräpet. 62 är en sådan hand, som jag passar. Handen därefter sitter jag UTG, och har Q9. En väl så bra hand att stoppa in med när blindarna är så höga jämfört med min stack. Dessutom spelar utbetalningsstrukturen en stor roll. Med 50.000 har jag råd att betala blindarna i fem varv (det är det M betyder). Plats 33 till 40 ger lika mycket betalt, €14.650, så det har ingen betydelse vilken av dessa platser man åker på. Plats 32-25 och uppåt ger €20.000 ungefär, det vill säga inte heller något stort hopp i prisstrukturen att ta hänsyn till. De stora pengarna finns på finalbordet, och där kommer snittstacken vara 700.000, det vill säga jag behöver tiodubbla på vägen för att ta mig dit.

 

In med spelmarkerna alltså, och jag får syn av en spelare som har 55. Det är faktiskt det bästa som kunde hända. Det näst bästa hade varit att vinna blindarna, men då är jag fortsatt shortstackad. Nu får jag chansen att dubbla upp. Vinner jag den här potten har jag 110.000 vilket fortfarande är bland de mindre av stackarna i tävlingen, men det är en fullt spelbar stack där jag har råd att vänta några varv för att hitta ett bra läge att spela en pott.

 

Floppen kommer en med en nia! Jag leder! Turn kommer en femma! Jag är utslagen!

 

Summering av tävlingen är att jag vann noll(!) av totalt 13 coinflips. Det är otroligt, men sant. Med andra ord har jag en stor läcka i mitt spel... Men, jag vann en pott på en tvåoutare som tripplade upp mig i stället för att slå ut mig dag två, och utan den potten hade jag aldrig fått chansen att förlora alla slantsinglingarna. Det är mycket tur i tävlingar, som sagt.

 

Jag spelade mer eller mindre perfekt poker. Det är klart att en utomstående betraktare kanske kan hitta någon eller några händer under 25 timmars spel att kritisera, konstigt vore väl annars. Men jag gjorde inga uppenbara grodor, och är mycket nöjd med mitt spel. Korten kan jag inte påverka, utan bara mitt spel.

 

Dag tre kom förresten min bästa starthand, QQ. Både essen och kungarna lyste med sin frånvaro. Även detta är konstigt. Kan någon konspirationsanhängare skriva några inlägg om att EPT är riggat?

 

40 plats gav som sagt €14.650, som jag och Martinspokerteamet delar 50/50. Nästa försök blir EPT London om en månad.