Hyler i Las Vegas

[Hyler]

Martin Hylerstedt heter jag, har kallats för Hyler sen mellanstadiet, men det är inte alltid det jag använder som nick på pokersajter.

 

35-årig datanisse (systemadministratör på Blekinge Tekniska Högskola. Som så många andra fick jag upp ögonen för poker, då varianten Texas Holdem, efter att ha sett filmen Rounders, kan ha varit 2003-2004 (filmen kom 1998). Undrade vad det var för kul spel och sökte på nätet. Jaha, det är så det går till? Jaha, man kan spela det på nätet? Jaha, man kan spela om riktiga pengar? Det finns de som tjänar multum på det?

 

Hoppade runt bland några olika sajter som fanns då, gick med vinst ibland och förlust ibland. Jag har nog aldrig gjort en brakförlust och inte heller en jättevinst, min bankroll på varje sajt har varit runt $200 och jag har cashat ut när jag dubblat upp eller clearat bonus och "spelat för vinsten". Beroende på sajten kör jag företrädesvis Fixed Limit (allt mindre av det), No Limit eller Sit&Go/flerbordsturneringar, på låga nivåer eller billig ($5-20) turneringsbuyin. Nästan bara Texas, jag är för oerfaren på Omaha, jag ser allt som spelbart. Seven card stud, usch, jag har noll kortminne (därför usel på bridge).

 

Hösten 2005 började jag spela på en sajt, PokerBlue, jag hade fått reklam-mail om, de hade fått adressen via min (engelskspråkiga) blogg där jag tjötat om lite allt möjligt men snart glidit över till nästan enbart poker.

 

Ett ganska litet ställe då (och är det nog fortfarande), nästan enbart Fixed Limit, No Limit-borden helt tomma och ingen aktivitet på Sit&Go, men billiga turneringar en gång i timmen, med få deltagare. De hade en intressant promotion-grej ett tag dock. Spela i fyra timmar (sammanlagt, det funkade med att t ex spela två bord i två timmar) och du får vara med i en freeroll på söndagen (start midnatt svensk tid). Förstapris: $10.000 entry till ens val bland några WPT och så WSOP Main Event. Försökte några gånger men kom inte på prisplats (det var även prispengar till finalbord eller tjugo första, det ändrades efterhand).

 

Så kom då megaklonken. En natt i november 2005 vann jag hela jämrans turneringen! Jag hade redan bestämt att det blir WSOP, WPT-turneringarna är för snart.

 

Så jag kommer att spela i WSOP 2006 Main Event som börjar 28/6. I förregistreringsformuläret jag fyllde i kunde jag välja prioritetsordning bland de fyra Dag 1, valde lördag, söndag, måndag, fredag. Kanske en gnutta taktik där. Det är nog mest uppståndelse på första Dag 1, fredag, alla kamerakåta och mycket trängsel och media. På måndagen kanske allt krångel kommer med sena eller problematiska registreringar "sorry grabbar, det blir 2194 spelare idag och rappa på lite, ni måste vara klara kring midnatt för vi ska möblera om".

 

Jag är inte pokerproffs. Däremot är jag seriös. Håller till viss del med om vad Greg Raymer skrev. Spelar för att vinna pengar, men spelar som hobby. Poker är min hobby. Jag gillar att spela, jag gillar att läsa om det, jag gillar hela paketet och kulturen.

 

Har spelat en (hel?) del live, så jag är inte nervös för den biten. Medhjälpare då och då i lokala pokerklubben. Kan hantera kort och marker och då och då har man det där lilla extra när det gäller att läsa motståndare eller bluffa.

 

I och med att jag vann redan i november har det varit en lång väntan men nu är det mindre än en månad kvar. Jag är REDO!

 

Jag fick ju förutom WSOP-stolen även respengar, och har fixat en billig flight med Delta, avgår 26/7 kl 11 från Köpenhamn (jag bor i Ronneby, Blekinge) och landar vid sjutiden i Las Vegas, varifrån jag beger mig till hotellet Gold Coast som ligger tvärs över gatan från Rio där WSOP spelas. Jag har fått dra historien (och förklara hur det fungerar med pokerturneringar o s v) många gånger sen det blev känt via lokalpressen att jag ska åka, och jag nämner ofta detaljen att "Det (Gold Coast) är ett ganska litet hotell, bara 700 rum. Men de har 70 bowlingbanor!". Inget lyxhotell men inget sunk heller. King Size säng, platt TV, allt OK. De har väl några sviter också, skillnaden är mestadels golvytan och att TV:n är större. Snål som jag är har jag bokat returflighten till söndagen veckan efter ankomst. Har jag åkt ur turneringen behöver jag inte stanna längre (det är ju inte gratis att vara i Vegas), är jag kvar i turneringen på lördag-söndag är jag In The Money och har fantamej råd att köpa ny biljett.

 

Som jag ser det så får jag som allra minst en "gratis" semester i Las Vegas där jag gör vad varje pokerspelare med nån form av ambition skulle vilja göra. Sen om jag skulle komma ITM är ju allt storvinst för en hobbyspelare som mig. De dagar jag inte spelar i WSOP (mellandagar eller om jag åkt ut) ska jag... spela mer poker och så klart se så mycket av The Strip jag bara kan. Tänk, jag kommer att se live med egna ögon de pokerpersonligheter och ställen i Las Vegas som jag bara sett på film och bild hittills. Och hur det än går kommer jag att kunna säga "Och då när jag checkraisade Ferguson precis efter att Negreanu satte den där stegen..." och "Där bredvid Luxor ligger en jättebra taco-restaurang, käkade där innan vi drog till Bellagio...". Jag som bara sett Cosmopol Malmö några gånger, aldrig varit i USA och sällan i storstäder kommer väl att stappla omkring som en klubbad lantis-turist. Men det är OK, det finns hundratusen till i stan!

 

Hur många svenskar kommer det att bli i WSOP Main Event? Över/under 700? 800 (10% av deltagarna)? Så passande att PokerBlue (sajten där jag vann WSOP-platsen) har en blågul logga, och jag kommer att ha en pin med svenska flaggan på mig samt hålla utkik och lyssna efter svenskar. Vi möts där!

[Hyler]

Blev lite orolig ett tag, fick ett mail i helgen från webbsajten där jag bokat flygresan med ändring i "itinerary", alltså tidtabellen, och så en massa siffror om klockslag, tider, referensnummer och dessutom vilken plats man hade fått på planet.

 

Men det var delvis positivt, hemresan var ändrad till kl 9 i stället för kl 7. Två timmar extra i Las Vegas!

 

Däremot var jag bekymrad över platsen på planet. På den excellenta sidan SeatGuru kan man få fram planlösning över de flesta flygbolag och deras olika konfigurationer av flugplan. På alla flighterna (byter i Atlanta) utom en hade jag fått stol allra längst bak i planet. Enligt SeatGuru i vissa fall sämsta stolen på hela planet, intill dassen och kan inte luta sätet.

 

Jag började undra, och letade på nätet efter tips och knep om hur man ändrar stol, ska man vara vid check-in tidigt eller sent för att få bäst utfall (jag är alltså inte ute efter gratis uppgradering till First Business Gold Elite Class utan bara en annan plats i Economy)? Ska jag smöra vid disken eller gaten eller hoppas på att det finns lediga stolar på andra ställen i planet?

 

Hur dum får man vara? IDIOT! Självklart var det bara att gå in på flygbolagets (Delta) webbsajt med mitt bokningsnummer och klicka på Change your seat.

 

Så i stället för i röven på planet har jag fönsterplatser och ibland vid nödutgång (=mer benutrymme). På hemresan valde jag en liten specialare, bakom förstaklassavdelningarna fanns en "mini-cabin" med ett dussintal stolar men ändå i Economy. Kanske kan smita in i första klass och sno lite mat? Eller TVÅ påsar jordnötter?!

 

Men det beror på om jag åker hem med den bokade hemresan. Det är nämligen så att jag har bokat hemresa söndag 6/8. Är jag ute ur turneringen behöver jag inte stanna i drygt två veckor (om jag hade bokat hemresa till när Main Event finalbord spelats), det är ju faktiskt inte gratis att vistas i Vegas. Är jag kvar i turneringen på fredag/lördag är jag In The Money och har fantamej råd att köpa ny biljett hem.

 

Annars då? Går som en äggsjuk höna och packar väskan så smått. Inte långt kvar nu...

[Hyler]

Om mina beräkningar stämmer är det nu 476 timmar till min flight mot Amärrkat lyfter.

 

Har vunnit en plats i WSOP på en freeroll, har rett ut alla detaljer så att nu är det i princip bara att lyfta väskan och bege sig iväg. Och så då spela Main Event så klart. Via detta forum (och mailkontakt med andra spelare och representanter från sajten jag vann platsen på som också ska dit) har jag dessutom redan några hookups i Las Vegas, känns det som.

 

Det allra sista att fixa var hur jag skulle göra när jag väl anlänt, med registrering och kontakt med pokersajten, och det ordnade sig nyss, fick slutgiltiga detaljer.

 

Dessutom sist i det mailet "You are welcome to join us for a party on the 27th in * *'s suite at the Rio."

 

Awright! Sweet! Så ska (poker)livet levas. Stek. Glass. Räkmacka. Hoppas jag får fest/svit-inbjudningar under turneringen också. Gärna från Liz, Evelyn, Isabelle, nån Jennifer eller så, men jag är inte kräsen.

 

Nu ska jag bara klonka dygnet runt limousinservice också. Hur? Liknar jag nån kändis? Kanske James Spader eller Tim Roth i motljus på natten men snarare Steve Buscemi. Snubblade en gång på en sajt där man kunde ladda upp en ansiktsbild på sej själv, och ett analysprogram angav vilken kändis man liknande. Det föreslog Richard Dreyfuss, David Beckham och Samuel L Jackson (förvisso, ansiktsformen och vissa drag kunde jag ana likheter på)

 

The path of the righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men.

[Hyler]

Inte mycket mer att tillägga, mer än att nu är det TVÅ veckor kvar till mitt deltagande i WSOP Main Event. Jag har ju haft ganska många milstolpar eftersom jag vann platsen i november 2005. Halvår, fem månader, fyra månader, 100 dagar, en månad, tre veckor...

 

Ser att jag gjort lite felskrivningar i första inlägget här. Råkade skriva startdatum 28/6, inte /7. Och att Raymer skrivit artikel när det var Moneymaker. Moneymaker, Raymer, Hachem & Hylerstedt. Låter som en advokatbyrå.

 

Jag är inte nervös, per se. Inte orolig, eftersom hur det än går så har jag fått en upplevelse för livet, jag behöver inte vinsten eller god placering som proffs eller semiproffs gör. Låt korten falla så gör jag så gott jag kan.

 

Det känns änna gött (??? måste vara mitt göttebösska arv som skiner igenom, farmor och farfar var därifrån) att jag kommer att komma dit, landa, checka in på hotellet och sen delta i denna cirkus. På något vis kommer man att märkas, om så som en notering i en deltagarlista som refereras på cardplayer.com även om man inte är en überglassig highroller som rakar in fem-sexsiffriga dollarpotter och får specialskötsel i Las Vegas.

 

Jag ska dessutom delta i Extra Special PF.nu Blogger And Other Swedish Guys Extreme Bowling Low-Stakes Tournament och det är jag nästan nöjd med som extrakurrikulära aktiviteter (det får inte kosta för mycket). Sen så ska jag käka där det faller sig mest lämpligt, om det så blir på hotellet, på McD eller hemma hos Daniel eller Phil. Vete fan var man hamnar, jag kanske raglar omkring berusad på Fremont Experience eller lirar på nåt $1/2-$3/6-ställe.

 

Lite smått strul, men inga stora bekymmer, med sajten där jag vann platsen. Jag förutsätter att allt är ordnat, men de har bytt folk/kontaktpersoner o s v. Ingen ko på isen än. "For your inconvenience let me extend an invitation to you to our Team PokerBlue tournament strategy seminar in N N's suite at the Rio featuring Ted Forrest. It will be from 4-6 pm on July 27.". Så då går jag på den innan festen på samma ställe jag redan fått inbjudan till, eller det följer på vartannat?

 

Ska bara jobba imorgon fredag också, sen ner till släkten en vecka, därefter hemom för att packa om och...

 

Jävlaridet, jag ska åka till Las Vegas!

 

Jag har detaljkoll. Men jag kan ju inte veta hur vind och väder är den 26:e. Blir det Runway 7 eller 19? Från vilket väderstreck? Sitter på högersidan i planet, kommer jag att få bra utsikt över stan när vi landar?

 

In Las Vegas, in the neon lights

You'll be a star if you do it right

In Las Vegas, whoa-oh

You'd better hold on tight

 

Vegas, baby, Vegaaas!

[Hyler]

Men ååh! Kan jag inte få åka snart? Få det avklarat!

 

Ytterligare ett litet ministrul. Fick ett mail från sajt-representanten som sa att man behöver Rio Rewards-kort för att "sign up", så kan jag vara vänlig och faxa fotokopia på mitt pass till detta nummer?

 

Nej. För fan. Inte nu!

 

Jag är på resande fot (hälsar på släkten) nu veckan innan avreseveckan och mitt pass är tjugo-trettio mil bort, dessutom är det ingen som har fax (sååå 80-tal).

 

Jag trodde att allt var ordnat, allt jag behöver göra är att dyka upp.

 

Mitt antagande är att nissen (representanten) har missförstått nåt. Jag har fyllt i och postat till dem en WSOP Preregistration Form för länge sen. Det där med Rio Rewards är snarare nåt som Rio (platsen där WSOP spelas) fått för sig, att alla deltagare måste ha ett sånt plastkort, och det får man ordna på plats när jag är där och "checkar in". Jag hoppas för tusan sjutton hundra gubbar att sajten har registrerat mig och deponerat insatsen, inte "jomen det ordnar vi kompis, det ordnar sig".

 

Krångelpellar!

[Hyler]

Nu är det nära!

 

Har varit ledig en vecka (sen den femtonde) och har varit hos släkten i Skåne tills idag fredag, mestadels utan Internet så jag hade lite att komma ikapp med. Men har jobbat på solbränna och i trädgårdar.

 

Det där strulet i förra inlägget, att en jeppe helt plötsligt ville ha kopia på mitt pass faxat var falskt alarm (troligtvis missförstånd). Allt är klart, för jag fick mail från "marketing manager" på PokerBlue. Bara att bege sig till Will Call-disken på Rio och visa ID/pass.

 

Min startdag blir lördagen 29/7.

 

Planeringen är: Packa klart i helgen. På måndag åker jag ner till min syster i Ystad. Tisdagen tillbringar jag troligtvis inomhus liggande stilla på en soffa eller i en recliner för att undvika: fallande pianon och/eller städ, skenande spårvagnar, spontana benbrott, plötsliga vulkaner et cetera. Sen upp tidigt som attan på onsdagen för att bege mig till København Lufthavn/Kastrup där jag checkar in, spenderar lite danska pengar jag hittade hemma på troligast öl eller en pocket och sen...

 

flyger jag i tio timmar, byter i Atlanta (väntetid där två och en halv timme) och flyger i fyra timmar till. Jag lyfter elva på förmiddagen och landar sju på kvällen, åtta timmar på klockan, hur fan går det ihop?

 

Sen... Las Vegas (*änglakör och fanfarer*)

[Hyler]

Jaha, då är man framme då. Laaas Veeegaaas!

 

Det började tidigt onsdag, med Pågatåg Ystad-Malmö och snabbt byte till Öresundståg.

 

Av under Kastrup och där gör jag av med lite danska växelpengar jag hittat hemma. Frukost (morgenmad heter det på danska) och efter att jag checkat in bagaget ser jag att jag har 77 danska kvar. Och det är nästan precis vad en Gammeldansk och en Carlsberg kostar.

 

Flyget var helt OK. Över Skottland, Kanada, Ohio o s v. Tycker man fick mat och dryck mest hela tiden. Ser två filmer, två TV-serier och läser en bok. Och en glassförpackning. Dagens citat: "Som extra service innehåller denna förpackning en sked". Det var ju trevligt, så kladdar man inte ner sätena när man äter med fingrarna.

 

Ansöker om Delta Skymiles, kommer ju att ha flugit ca 15000 miles, och med 25000 får man en gratis ToR inom USA. För nästa gång jag ska hit.

 

Landar i Atlanta. Behöver bara köa 20 minuter i första inpasseringen (säkerhet, immigration och tull), gå några hundra meter, vänta lite till för att få bagaget, köa igen.

 

Sen åker jag tunnelbana i några minuter för att komma till rätt flygel (Atlanta Hartfield-Jackson är världens största flygplats) och gå några hundra meter till. Det är nu jag verkligen fattar att jag är i USA (som om inte alla baseballfält man sett från luften hjälpte). Jo, jag ser en hel familj fetknoppar åka elbil till sin gate. Och flera väldigt långa negror med basketbollar.

 

Och så är jag på planet till Las Vegas. Det är nu jag märker det är Economy för det är inte bekvämt, men man kan ju bedöva sig lite. Alkohol kostar $5 men hon glömde ta betalt av mig. Piloten gasar på, det tog bara tre och en halv timme i stället för fyra som sagt.

 

Hittills har jag inte spenderat en enda dollar. Vi landar i Las Vegas!!! Kliver av, går förbi ett hektar slot machines och åker tunnelbana igen några minuter och hämtar ut bagaget, allt medan jag imiterar en fågelholk.

 

Satte ju fötterna i USA i Atlanta, men hittills har jag inte varit utomhus. Bara trettio meter (eller hundra fot, man får börja räkna sånt nu) och jag kommer ut till taxi-kön. Värmen slår som en vägg men får snabbt en taxi (med svartvita rutor på, så klart). "Sit up front, it's cooler", så där sitter jag när min tatuerade chaufför drar iväg (speed limit 55 betyder 70-80 mph för taxi). Vad stort allting är... Ger min första Vegas-dricks. In genom dörren, förbi fler slot machines och framme vid den lilla receptionen. Behöver bara stava början på efternamnet och jag är incheckad. Går förbi Table Games-avdelningen, hiss till nionde våningen och jag är hemma.

 

Här är jag nu. Klockan är... tidig morgon i Sverige och tidig kväll här. King Size säng (drygt 2*2 meter), platt TV, badkar som jag ska nyttja strax. Imorgon kör jag igång.

 

Edit: Jag piggnade till efter vattenbegjutning, klädde på mig igen samt tog en rekognosceringsrunda på hotellet (Gold Coast). Hittar pokerrummet, bowlingbanorna (ca 70 st) och går ut Fy bubblan vad det är varmt!

 

Jag vann! Ville inte spela poker i mitt tillstånd, men jag ser en grupp enarmade banditer, penny slots, kan spela för så lite som en cent. Tack vare Kenny Rogers och The Gambler (det var temat) blir de $5 jag stoppade i $8.80. Vad bra, jag behövde lite endollarssedlar och växelmynt. Fem dollar försvann till Elvis (tema på en annan penny slot) där jackpoten var en miljon dollar. Spanar på Pai Gow.

 

NU är det godnatt.

[Hyler]

Torsdag

Jag älskar den här stan (men jag skulle inte vilja bo här permanent).

 

Dan börjar med frukost på Monterey Room, restaurang här på Gold Coast. När jag beställt min "Deuces Wild"-frukostmeny ser jag en kille med Betway-Tshirt plus en till vid ett näraliggande bord och när jag hör dem tala svenska är saken klar, så jag går fram och presenterar mig. Det är Jennez plus one. Frukost inmundigas tillsammans. Jennez tipsar om att GC har en Morning Tournament och lite senare är vi båda där.

 

Det är en $22-turnering med Limit första timmen och No Limit resten. Lång historia kort: Jag knäcker kabojsare (=cracking cowboys, att slå KK) två gånger, med t ex att med 33 floppa triss och med 78 turna stege. Det räcker inte ända fram, ute på elfte plats av 62 (Jennez ute långt tidigare), 4-5 betalda tror jag. Det var en semi-badbeat, killen från Oklahoma hade bara Ax mot min T4 där jag går in med det sista innan floppen (förlust mot högre högt par innan). Jag turnar par i fyror men han får färg på river.

 

Med det avklarat beger jag mig till Rio för att ta kontakt med PokerBlue. Där, på väg till hissarna mot rumsnumret jag fått reda på ser jag ett bekant ansikte. Joe Hachem sitter vid ett bord utanför en restaurang och snackar med nån. Jag vinkar och ler. Joe Hachem vinkar och ler tillbaka.

 

Ingen inne på rummet så jag åker tillbaka till marknivå och roterar runt i korridorer tills jag hittar WSOP. Det är ju ganska smart uppbygt att även om man skulle vara analfbet, asfull och blind kommer man att komma nånstans intressant och korrekt bara man håller sig i rörelse. Hittar det och Will Call-disken, visar ID och får mina papper. Lördag 29/7, bord 61, stol 5.

 

Går in på Lifestyle-expon och plockar gratisgrejor. Doyle Brunson sitter och skriver autografer för de som skriver upp sig på Doylesroom. Nickar och ler, jag tror att han kanske kanske nickar och ler mot mig. Tar bild på honom och även på hans permobil. Greg Raymer skriver autografer och poserar för foton hos Pokerstars men jag får inte hans uppmärksamhet. Och in i stora WSOP-lokalen för att reka. Ser min plats och stol, så den finns.

 

Tillbaka mot min kontakt. Han är där och får reda på att det är möte/mingel i svit X halv fyra, då ska allt ordnas. Hem till mitt rum för att fräscha till mig och lasta av bytet från utställningen vid WSOP, det blev lite prylar, fastän jag undvek det mesta av sånt där man måste skriva upp sig för att få saker. Duh, det får jag korrigera imorgon. Varför skriva upp sig med rätt namn och data? Imorgon är jag Jim-Bob Smith från Wisconsin.

 

In på Rio igen (det ligger ju tvärs över gatan, man behöver bara stå ut med ugnsvärmen i några minuter). Sightseeing. I ett av rummen går det med jämna mellanrum vagnar i taket med dansare på. En av dansarna måste älska mig gränslöst eftersom hon kastar ett (Rio-reklam-)halsband till mig och vinkar och ler tillbaka när jag vinkar och ler. Med denna logik måste även Joe Hachem älska mig gränslöst.

 

Träffar folket och spelarna från PokerBlue, käkar snittar/plockmat, får min påse med logo-prylar, dricker några öl och JD. Alla är väldigt amerikanska (och en del är kanadensiska). Jag vill också vara amerikan när jag blir stor, med dialekt som Tammy från Alabama eller snubbarna från LA. Så, då var det klart, nu är det bara att spela på lördag. Får förresten höra att det nu är över 8000 anmälda och start-tid flyttat till 11 i stället för 12, ingen matpaus. Kan det stämma?

 

Ner och virrar runt, letar efter pokerrummet på Rio. Hittar inte det där det är skyltat att det ska vara, men får reda på var det är, men giter inte. Spelar lite WSOP, tablegamet som är som Casino Holdem, trekortspoker och annat, där man bara spelar mot dealern. Back, men det var kul i alla fall, spelade länge för det jag växlade in.

 

Nu är jag "hemma" igen, och efter allt kringvirrande har jag nu äntligen fått bäring på hur man hittar, har koll på väderstreck och landmärken. Så nu hittar jag på och mellan två kasino-hotell i Las Vegas. Bävar för söndagen då jag tänkt ge mig på The Strip...

 

Plan för fredagen: Turnering på Orleans och sen hangaround på WSOP.

 

Fixar bilderna i nästa postning.

[Hyler]

Inifrån Amazon

 

Doyle

 

Doyles permobil

 

Greg

 

Utsikten från en svit i Masquerade Tower på Rio

[Hyler]

Fredag

Svårt att sova, jag tror att det är fördröjd jetlad/tidsförskjutning som sätter in.

 

Tidig frukost, tar samma som igår. Örlar runt, handlar lite proviant och vatten samt utnyttjar en del kuponger för gratis-grejor (dricka i bar, gåva i Gift Shop). Planen är att jag sticker med gratisbussen till Orleans för att spela turnering där, vet att det är turneringar dagligen 12 och 19.

 

Väl där (vid tiotiden) utnyttjar jag fler gratiskuponger (Orleans och Gold Coast ingår i samma kedja) . Äsch då, dagens 12-turnering är Omaha Hi/Lo. Jag kör $1/$2 cash game i stället. Slitet ställe, väääldigt Off-Strip. Två timmars spel ca, sen cashar jag ut. Plus minus 0, eller faktiskt några dollar plus. Behåller ett $1-chip som souvenir. Jag är i alla fall några erfarenheter rikare, vet nu hur man ska bete sig vid pokerbord i Vegas.

 

"Hemom", sen drar jag till Rio igen och susar runt på utställningen. Inte inne i Amazon där spelet sker, de släpper inte in åskådare förrän klockan tre. Plockar lite mer freebies och köper lite WSOP-merchandise.

 

Inne i Full Tilts lounge, en monter med alla Team Full Tilts WSOP-armband.

Satt en vakt bredvid, kunde inte sno, eller snabbt byta ut med mitt WSOP-armband (vitt, av gummi, fick det på utställningen).

 

Joe ler fortfarande. Puss på dig.

 

Hem igen och käkar. Texas T-Bone Steak Special för $9.95. Orkar nästan hela men det jag lämnar skulle nog räknas som en "barnportion" på många ställen.

 

NU är jag trött, ska bara ligga framför TVn och ladda upp inför imorgon. Likt packningen inför resan har jag en påse redo med allt jag behöver, bara att ta den och gå så kan jag spela WSOP.

 

Och ser att Jennez fått ordning på bowlingturneringen. Fett, då finns det att göra. Det kanske är lite dött här i stan då och då? Bara skojade...

[Hyler]

Den stora dagen.

 

Käkar min vanliga frukost, Deuces Wild-menyn på hotellet.

 

Liza Marklund ger tydligen crapslektioner.

 

Tillbaka på rummet, sätter upp Do Not Disturb och gör mig i ordning, och beger mig mot Rio lite innan 10. Det börjar ju 12 och jag vill inte riskera något.

 

Promenerar runt i närheten, det är lite verksamhet här och var i stånden i gångarna, t ex rekordförsök i maraton-Heads Up. En som heter Ron möter vem som helst i vilken ("officiell") pokervariant som helst.

 

 

Rekordet är på drygt tre dygn, när jag var där hade han spelat i drygt 22 timmar.

 

Träffar på Jennez igen.

 

Spelare släpps in i lokalen, vad kan det vara, en halvtimme innan. Jag är den första som kommer till bordet, sen några till och helt plötsligt är borden fulla och det är lite tal innan, det är 30-årsjubileum för Doyle Brunsons vinst. SHUFFLE UP AND DEAL.

 

En klassisk pokerfråga är ju "Det är första given i WSOP Main Event och du har AA, vad gör du?". I allra första given vid bordet är det raise, reraise, all in, call mellan två spelare. Innan floppen. Han som gjorde all in visar KK. Synaren visar... AA. Ingen hjälp från bordet och han får bege sig innan stolen ens hunnit bli varm. Mark är glad:

 

Ungefär då får vi höra att "the first player has been eliminated". Jag vet inte om det var vårt bord.

 

Så här funkar spelarhanteringen i WSOP: I stället för att så att säga hålla reda på varje individuell spelare, att denne ska stämpla in och ut i nån kö håller man (floor managers, tournament director och sånt folk) i stället reda på stolen. Vid starten visar man sitt spelarkort där startstol är tryckt samt ID. Sen om en spelare slås ut ropar dealern "Seat open on table XY!" och lägger ut ett inplastat kort med bordsnummer och stolsnummer. En "floor" kommer och hämtar detta kort och registrerar det. När ett bord bryts upp för att balansera får varje stol ett kort med bordsnummer och stolsnummer dit spelaren ska flytta. Det tar han med sig till sin nya destination och ger till dealern (som ju tidigare gett detta kort till "floor" när stolen blivit tom). På så vis håller turneringspersonalen reda på att bord 78 stol 3 sedermera flyttades till bord 132 stol 4 och sedan åkte ut.

 

Första blinds-nivån, $25/50, varar (som alla nivåer) i två timmar. Som mest var jag uppe på 13000 då, men när nivån är över bara 850 plus.

 

Förresten, Ron Jeremy spelar på ett bord tvärs över gången.

 

Blixt är inte tillåtet, därför lite suddigt.

 

Nästa blindsnivå $50/100 avslutas med ett saldo på 8975. Ser Johan Storåkers i pausen.

 

Det där med AA ja. En med liten stack går all in mot min höjning till 900, jag blixtsynar nästan. Han vänder upp QQ, jag AA. Det kommer en Q på floppen. Men jag är fortfarande OK, har 9525 kvar.

 

Phil Hellmuth är ute ca 17.05 lokal tid. Blindsen är $100/200.

 

Dinner break 18.45-20.15. Efter det, tillbaka till $100/200 men nu med ante $25.

 

Hittills har jag spelat "rätt", tycker jag. Har haft mina AA och höga par, träffat set med lägre par, tryckt ut med KA, fyllt öppet stegdrag. Men nu börjar det komma lite bad beats och jag jagar en gång, vilket är en gång för mycket så jag börjar bli kort.

 

All in några gånger, utan att åka ut. AQ, QK, QJ, TJ ser bra ut och träffar ibland.

 

Jag pendlar mellan 1700 och 4000, verkligen kort i och med nivån och ante. Till sist ska vårt bord (där jag fått sympati och positiva kommentarer av en del "You deserved it", "Good bet" o s v) brytas upp och vi flytta. Just då åker Doyle Brunson ut, ca 21.50 lokal tid.

 

Jag flyttar till nytt bord, shortstacked. Desperat läge. Till sist, träffar med min K5 i ohöjd BB en femma på floppen och har bara 700 kvar. All in men det är två synar och de har höjningskrig på turn och river. En träffar färg.

 

Och jag är ute vid tiotiden. Tack för denna gång. I SHALL RETURN! Har ju fått blodad tand och erfarenhet så nu gäller det att klonka nån bra WSOP Circuit, WPT, EPT eller annan onlinesatellit till stort livespel.

 

Jag är inte skrikande och svärande besviken eller så, jag varade längre än många spelare som ändå hade stora (15-20K) stackar ett tag. Och jag tänker inte tjöta som många andra, ni skulle bara höra snacket i korridorerna där kort rabblas. Förra året var det tydligen några som satte upp ett bord och tog betalt för att lyssna på bade beat-historier och gnäll, men har inte sett till nåt sånt.

 

Vad göra nu? Returflight om en vecka och jag har inte varit på The Strip ännu, så det ska jag ge mig på och upplevelseindustrin. Och lite turneringar och low stakes poker här och var. Givetvis souvenirer och fotografier. Kanske mer WSOP-bloggande om jag kan vara journalistisk.

[Hyler]

Eftersom jag är ute ur WSOP blir det inte så mycket sånt innehåll här, kanske mer åt Vegas-tips och dagbok.

 

Söndagen börjar med cash game på hemmahotellet Gold Coast efter frukost, plussar 88. Tar gratis-skyttelbussen (för Coast-hotellgäster egentligen, men de frågar inte efter hotellnyckel fastän det står på skyltar) till Barbary Coast, går varje kvart fram och tillbaka Barbary<->Gold och en som går halvtimmevis Gold->Orleans->Barbary och runt igen.

 

Nu är jag för första gången på The Strip. Pilar in på Barbary och utnyttjar en kupong. Hotellgäster i Vegas brukar få en "Fun Book" med rabattkuponger och gratissaker. Denna kupong var för en gratis "cocktail", som är Vegas-ordet för alla alkoholhaltiga drycker; öl, shots, drinkar. Om man spelar (vad som helst) kommer då och då flickor/kvinnor som upprepar sitt mantra "Cocktails... Cocktails...". Drickat är gratis, men man sticker till all servicepersonal en dollarsedel eller mer. Även för gratiskupongdricka dricksar man, för bartenderns utförda arbete. De valörer man behöver i Vegas är $100, för spel, och $1 för dricks. Ha en bunt $1 i fickan att riva av efter hand. Vidare kommer man att få högvis med mynt (5 cent och 1 cent) som bara är jobbiga eftersom alla kontantköp inte är det som står på prislappen som oftast är nåt jämnt belopp. Det läggs på skatt på prislappen så det blir några cent till förutom $4 eller $9.50.

 

Över till Ballys och hittar pokerrummet. Litet men trevligt. Hinner bara ställa mig och titta några sekunder när dealern (söt!) frågar "Do you wanna sit down?" så jag sätter mig direkt, behöver inte sätta upp mig på väntelista. -100 efter två timmar, men skickliga dealers.

 

Vidare till Flamingo. Väntelista, sätter upp mig men inget händer på länge. Anmäler mig till turneringen som börjar klockan sex, vandrar runt en timme och trycker lite på slots (1-cents). Hmmm, det torde vara det billigaste sättet att få dricka i Vegas, spela på 1-cents slots, vänta på servitris, beställa en öl och sen inte dricksa. Gudarna kommer att hata dig för det dock. Turneringen... $60, varav $50 går till prispott, resten är rake ($7 tror jag) och dealer toke. 40 deltagare, börjar med 1000 och 25/50 blinds. Två ut tidigt, sen var det min tur. Som vanligt, bäst vid all in på flopp och blev utdragen av kung-hög som träffade kung. 37de plats.

 

Tillbaka hem. Käkar en Texas T-Bone Steak Special och orkar ungefär tre fjärdedelar av portionen. Det som är kvar motsvarar väl en barnportion. Dey grow'em biug in Texus.

 

Vilar lite och glor på TV, sätter mig sen vid $1/2 NL. Fyra spelare vid min ände talar svenska och jag håller tyst till jag vinner min första stora pott av en av dem då jag säger "Tack" och börjar snacka lite på svenska med dem. De var ganska galna i spelstil allihop och gjorde flera inköp. Anledningen till att jag höll tyst i början var att jag kanske kunde få en fördel av det, men icke. Lär mig vad "live straddle" är, har inte sett det förut. Det är om man sitter precis efter big blind. Innan dealern gett korten kan man lägga in (helst påtala det tydligt till dealern också) dubbla big blind. En "even bigger blind". Så vid 1/2 lägger man in 4 och det är det som måste synas. Den efter "live straddle" är först att agera och om ingen höjer kan "live straddle" höja. Förstått?

 

Måndag. Till The Strip igen. Spelar cash på Flamingo i tre timmar, minus 60, då har jag återhämtat mig efter en floppad triss mot floppad stege. Gå inte upp mot en grinder-gubbe som senare somnar sittande.

 

Vidare till Caesar's Palace. Stooort pokerrum och ett nästan lika stort för turneringar (flera dagligen). Gular inköpet på tvåhundra till 1/2 NL. När jag med pocket-fyror floppar triss. Inte höjt innan floppen i small blind med ett lågt par och så en triss, starkt läge. Men... big blind som kunde spela A3o prickar wheel på turn.

 

Käkar på McDonalds. Det är annorlunda mot Sverige, ångrar att jag käkade där. Fattigmansställe.

 

Det uppvägs av att jag kollar in Bellagio och Venetian. Ultralyx.

 

Hemma igen vid sextiden, pysslar lite på rummet. Grindar sen cashgame 1/2 NL på mitt hemmahotell Gold Coast. Plus minus noll, men det uppvägs av det underhållande sällskapet vid bordet. Jens/Jennez och Mikael och så en klassisk ultrafryntlig kille från Texas (ingen hatt) och en tatuerad färgad kille med guldframtänder. Jag plus minus noll och Jennez back, vi drar till Pai Gow för att dricka enligt tips här på pokerforumk.nu/poker.se från gdaily att det är det drinksäkraste spelet. Långsam servitris, men jag får i mig tre White Russian och plussar dessutom.

 

Tisdag. Möter full svensk i korridoren till parkeringshuset på Gold Coast när jag är på väg till Rio på morgonen. Är på Rio halv tio, det mesta är stängt eller tomt. Frukosterar på Starbucks, köper sen lite fler WSOP-souvenirer i WSOP Store.

 

Lite lunchpoker på Gold Coast. Bam! Jag prickar en High Hand Jackpot. Fyra kungar (båda hålkort måste användas). Tyvärr har den utfallit nyligen och är på bara $50 (börjar där) likt de flesta andra fyrtal. Den jackpot man vill ha är snarare Royal eller straight flush. Helst Royal i klöver, knappt tretusen dollar. Plussar 100 i övrigt. Tillbaka till Rio för att kolla in WSOP, men först kolla in Show in the Sky. Sju gånger dagligen är det en show i vagnar hängande från taket i en av kasinolokalerna, med dansare (och clowner på golvet och/eller scenen) som dansar och kastar halsband om man vinkar eller showar. Nu har jag tre. När jag kommer till WSOP är det dinner break. Stöter ihop med Mark, killen från mitt bord i lördags som slog ut en kille med AA mot KK i allra första given. Han är fortfarande med. Håll utkik efter honom i mediarapportering. Klädd i rött (hawaiiskjorta, se bild i tidigare inlägg), som card protector har han en rulle endollarssedlar med en mus överst. Han har 80000 och blinds efter matpausen kommer att vara 500/1000. Hoppas han lyckas.

 

Hem igen, sen drar jag till Palms tvärs över gatan. Annorlunda stil mot Strip-kasinohotell. Klientelet ungdomligare. Kan tänka mig att det är ett ställe som en bunt väninnor åker till, och familjer med tonåringar. Hmm, de har en tatueringsstudio... Kollar runt i lite skyltfönster. Ser en liten butik (eller boutique) med nästan bara Breitling-klockor och lite smycken. Går in och spanar. En expedit frågar "Can I help you?" "No, just browsing." "Bright and shiny, eh?" "Yes! Bling, bling...". Inga prislappar, det är det klassiska uttrycket "If you have to ask, you can't afford it". Spelar lite 1/2 Fixed Limit. Plussar 36 och plockar åt mig ytterligare ett souvenirchip. Sparar ett endollars från varje ställe jag spelat på. Gold Coast, Ballys, Flamingo, Caesar's, Palms.

 

Kvällen avslutas på Gold igen. Och inte bra. Jag tror jag tappat en bunt endollarssedlar. Sen så går jag minus på Pai Gow som jag tänkt få några drinkar via. Och en massiv suckout. Min "specialare", floppa triss med lågt par slog fel. 33 i hole cards. Floppar triss (en Q i floppen). Hög betting. Turn Q och jag tror inte han har två damer. Och jag har ju kåk, treys full of queens . Har han bara en dam, typ Ess-Dam (som jag hör nån vid bordet kommentera) är han slagen. All in, jag har lite mer än honom. Han synar men vi visar inte korten förrän vid river. River en knekt (J). Jag visar min kåk och han... dänger upp JJ! Story of my (poker) life, bäst vid all in och utdragen. -175.

 

Pausar lite, hämtar mer cash på rummet. Tillbaka, och annat bord med bland annat en kille till höger om mig som jobbat som WSOP-dealer. Han snackar mycket och är en typisk trevlig "twenty-something native Las Vegan". Har nog bara mött trevliga (eller tysta) människor vid borden, förutom den fulla svensken från i morse som jag satt vid samma bord som i förmiddags, han höll på som fan. Fuck, bitch, massiva överbet. "Security" kom till och med och varnade honom när vi stod utanför en stund.

 

I alla fall. AA. Höjer till 10 och får en syn, av kille till höger om WSOP-dealern. Flopp 99T, bettar hårt. Syn igen. Turn, all in och får syn. Han hade A9. Fan. Jag har $4 kvar och väntar tills big blind är till höger om mig. Live straddle mörkt (tittar inte på korten). WSOP-dealern (Mike?) kommenterar "Everybody just call so this guy can get some of his money back". He-he-hey, jag vann sen. I small blind sen, QJ spader, all in. Vinner. Stacken är 62, dricksar dealern 2 (man bör dricksa en dollar eller två eller fem om man drar in en stor pott, dealers har en speciell låda för det, eller stoppar det i skjortfickan). Pokerborden i Vegas har två "drop boxes", en för rake och en för jackpotrake, och ofta en Shufflemaster. En röd och en blå lek, den ena blandas automatiskt medan den andra är i spel. Cashar ut 60 (-140 denna session). Det känns lite skämmigt när killen bakom mig i kön har mer än två fulla rack med röda. Ett rack håller 100 chips, röda är $5. You do the math.

 

Onsdag. Sorterar och stuvar om packning. Idag ska jag inte spela (mycket...), idag är jag turist. Promenerar från Barbary till Fashion Show Mall. Ho. Lee. Shee-ut. Det är megastort. I storleken som tre Arlandaterminaler med bara butiker. Örlar runt länge och köper presenter och souvenirer. Jag får en känsla av att jag ändå missat en våning eller flygel. Släpp INTE loss en shopaholic med kreditkort där, för de har ALLT, och alla amerikanska kedjor.

 

Ikväll ska jag nog till Palms igen och glassa. Skjorta och kavaj-stilen i stället för den hawaii-skjorta och shorts som jag kört med hittills. Nöjesspel och premium hands på FL i stället för försök till inkomst på NL.

 

... Spelar lite på Palms, 2/4 Fixed. Inte bra, backar, mot gamla tanter dessutom. En dealer frågade mig "Do you work across the street?". Fick be henne upprepa frågan några gånger innan jag fattade, hon var asiatisk och jag var inte säker på vad hon frågade. Kanske "Did you walk across the street?". Nå, det visar i alla fall att jag smälter in i miljön. För att fortsätta på samma tema: Igår när jag skulle spela på hemmakasinot Gold Coast och gick till brush behövde jag knappt ens öppna munnen. "Martin? Two hundred? Right over there.". Hade jag haft bättre koll på hur det funkar (och vetat/anat att jag skulle spela så ofta där) hade jag fixat ett spelarkort och stämplat in och ut. Då hade jag väl fått en comp eller så, en måltid eller nåt. Kanske kan fixa nåt ändå om jag har rätt timing.

 

Torsdag. Spelar i morgonturneringen på Gold Coast igen. Samma resultat som förra gången, elfte plats av drygt 60. Idag är vilodag för WSOP Main Event och så även för mig. Solar vid poolen. Och här är något som gör att man önskar att man pysslade med vadslagning. När jag stekt framsidan i tjugo minuter. Börjar det regna. I Las Vegas, i augusti. Chillar på rummet tills det gått över, sen tar jag ryggen och mjukar upp i "jacuzzin".

 

Dags för den omtalade bowlingturneringen. Jag är sämst, helt klart. Nog om det, och dra aldrig upp det igen. Jennez föreslog att vi skulle dra till Ghost Lounge på Palms sen, men jag hittar honom inte på överenskommen plats och tid; "rulltrapporna tolv". Antog att han menade rulltrapporna till bowlingcentret men kollar även in i entrén och till ballrooms.

 

Snart är det över, åker hem söndag morgon. Imorgon blir det nog mer turistande, ska försöka avverka att se allt från Luxor till Stratosphere på nära håll.

 

Jag vet inte om jag kommer att näta eller blogga mer innan jag åker hem på söndag morgon, men en sak är säker:

 

I'LL BE BACK!

 

I SHALL RETURN.

[Hyler]

Mer turistande på fredagen. Promenerar till The Strip, skytteln börjar inte gå förrän 10 (uppe tidigt).

 

Frukosterar på The Venetian, en B.L.T. och isté. Lirar cash game och backar ett halvt inköp på tre-fyra timmar, synar preflop-höjning med andrasorteringshänder lite för ofta. Men det är priset man betalar för underhållningen och de historier man sen kan få berätta. Som idag, lös-aggressiv kille i Seattle Mariners-keps som säger "Hey, I got the rock to straddle", när jag straddlar (detta koncept måste införas i cash game på min lokala pokerklubb snarast). Mycket snygga cocktail waitresses och det märks att det är klass på stället. De frågar "Drinks, coffee, water?" eller varierar sig lite. På andra ställen säger de uttråkat "Cocktailsss" med ett utdraget pysande S. Kaffet i riktiga glasmuggar, inte Dixie Cup.

 

Vidare norrut. Solglasögon för 99 cent, jag tar två.

 

Fler souvenirer på Circus Circus och Stratosphere. Vilket ställe Circus är, mer tivoli än kasinohotell.

 

Så är det dags. Betalar och åker upp i Stratosphere. Går med gelé-knän runt och tittar ner över hela Las Vegas. Det är en stor stad.

 

Jag hade köpt biljett till XSCREAM, åkturen som låter en rulla ut och hänga över kanten. Två-tre gånger. När jag ser den från fönstret ändrar jag mig och tar Big Shot i stället. En vanlig "Uppskjutet", man far upp i spiran.

 

Åker The Deuce, bussen som kostar $2 till Mirage där jag precis är i tid för att se vulkanutbrottet. Vidare till Barbary och skytteln hem. Lastar av och ska nu fräscha till mig lite och sen bort till Rio och railbirda WSOP.

 

Detta är nog sista postningen innan hemresa. Senare kommer en summering eller kåseri över mitt intryck av Las Vegas och jänkare.

 

Det sista inköp jag kommer att göra i USA är en Ipod från varuautomat på flygplatsen i Atlanta.

[Hyler]

Mer turistande på fredagen. Promenerar till The Strip, skytteln börjar inte gå förrän 10 (uppe tidigt).

 

Frukosterar på The Venetian, en B.L.T. och isté. Lirar cash game och backar ett halvt inköp på tre-fyra timmar, synar preflop-höjning med andrasorteringshänder lite för ofta. Men det är priset man betalar för underhållningen och de historier man sen kan få berätta. Som idag, lös-aggressiv kille i Seattle Mariners-keps som säger "Hey, I got the rock to straddle", när jag straddlar (detta koncept måste införas i cash game på min lokala pokerklubb snarast). Mycket snygga cocktail waitresses och det märks att det är klass på stället. De frågar "Drinks, coffee, water?" eller varierar sig lite. På andra ställen säger de uttråkat "Cocktailsss" med ett utdraget pysande S. Kaffet i riktiga glasmuggar, inte Dixie Cup.

 

Vidare norrut. Solglasögon för 99 cent, jag tar två.

 

Fler souvenirer på Circus Circus och Stratosphere. Vilket ställe Circus är, mer tivoli än kasinohotell.

 

Så är det dags. Betalar och åker upp i Stratosphere. Går med gelé-knän runt och tittar ner över hela Las Vegas. Det är en stor stad.

 

Jag hade köpt biljett till XSCREAM, åkturen som låter en rulla ut och hänga över kanten. Två-tre gånger. När jag ser den från fönstret ändrar jag mig och tar Big Shot i stället. En vanlig "Uppskjutet", man far upp i spiran.

 

Åker The Deuce, bussen som kostar $2 till Mirage där jag precis är i tid för att se vulkanutbrottet. Vidare till Barbary och skytteln hem. Lastar av och ska nu fräscha till mig lite och sen bort till Rio och railbirda WSOP.

 

Detta är nog sista postningen innan hemresa. Senare kommer en summering eller kåseri över mitt intryck av Las Vegas och jänkare.

 

Det sista inköp jag kommer att göra i USA är en Ipod från varuautomat på flygplatsen i Atlanta.

[Hyler]

De sista dagarna (åker söndag 6/8) blev det så klart mer poker.

 

Lördagen betar jag av det sista området jag inte varit i, södra delarna av The Strip (skippar Downtown). Ser alla temahotellen (Excaliburs slott,

 

New York New Yorks New York, Aladdin,

 

Luxorpyramiden,

 

Paris' Paris o s v) på nära håll eller inifrån. Spelar på Tropicana och

 

Hooters (mer souvenirchip). Åker hiss på Luxor (som har en pyramid inuti pyramiden med butiker, bio, videospel). Passerar pokerrummet just när en prickar en Royal och får bonus.

 

På väg norrut hittar jag honom äntligen efter att haft utkik hela veckan. Elvis. Har missat honom på Barbary Coast, men där stod han och poserade för donationer.

 

Till hemmahotellet Gold Coast för min sista T-Bone. Packar klart, bara ta väskorna och gå. Sen spelar jag poker till halv sex på morgonen (ingen idé att gå och lägga sig, försova sig och missa flighten). Får upprepat beröm av en engelsman för att jag lägger AK med träff på flopp mot ett farligt bord, och han hade mycket riktigt en kåk på turn mot mitt tvåpar. "Not many players would lay down ace king like that." "Well, I've learnt the hard way not to get greedy with AK." Under kvällen natten faller två jackpottar in, fyrtal tior för $822 och Royal i ruter för drygt $3000.

 

Tår i ögonvrån när flyget lyfter, dessutom gör det en vända så att jag på fönsterplats på babords sida ser ut över hela stan. Hittar ingen Ipod-automat på flygplatsen i Atlanta. Atlantkorsningen är ett virrvarr av slummer, film och mat. Stannar måndag-tisdag hos syrran i Ystad, på Ystad Djurpark tisdagen med systerdotter. Kul, men de har lejon på MGM Grand... Fortfarande rubbad dygnsrytm när jag äntligen är hemma på onsdagen. Somnar zappande framför TVn, vaknar och zappar vidare. "CNN? Det har jag hemma också. Nåväl, väskorna är packade men jag har $ kvar, jag hinner ner till de ovala borden en vända till. Eh. Oh. Fuck, jag är hemma."

 

Intryck:

 

WSOP

 

Det är imponerande hur de kan hantera en turnering av den här skalan. Dock fick jag känslan av att de (Harrah's/Rio) nästan jäktade mot slutet, "Kan ni pokernissar se till att bli klara så att vi kan förbereda rörmokarmässan?". När man väl hittat till lokalen fanns det nästan ingen information utanför lokalen Amazon Room, för att få reda på hur det står till i Main Event eller vad som finns inne i lokalen (cash games, Sit&Go, andra turneringar) måste man in i lokalen, och de släppte ofta inte in åskådare fritt utan bara ett fåtal åt gången. En storskärm utanför hade varit bra. För många som rest till Vegas men blivit utslagna eller är intresserade pokerspelare är WSOP en stor grej medan Harrah's-kedjan hanterar det som "just another event", vi har ju Circuit Events och diverse spel med WSOP-stämpel (enarmad bandit med WSOP-tema, table game med WSOP-namn (man spelar mot dealerns hand)) och flera butiker som säljer WSOP-merchandise.

 

Poker

 

Äntligen fick man som amatörspelare som nästan enbart spelat online och homegames uppleva "the real deal". Alla dealers jag stött på har varit duktiga, får bra tempo i spelet och man kom snabbt in i rytmen för hur man kommunicerar med dealern. Sånt som hur man gör när man inte har marker i rätt valör men vill satsa ett visst belopp. Att vara artig och inte bara knuffa in korten lite lätt när man lägger sig utan kasta dem till dealerns zon så att han kan nå dem. För att inte få ett missförstånd; utväxla vunnen pott mot ens kort så att man inte muckar av misstag. Begrepp som "dealer push" och "live straddle" har jag lärt mig.

 

Hur man hanterar ett pokerrum, inte bara stövla in, utan man går till disken och skriver upp sig på lista (på papper eller datoriserat). Köper man marker vid disken, vid bordet ("player's checks on Five!") eller kommer det en chip runner som växlar i "the cage" åt en?

 

Vegas

 

Man lär sig snabbt klassificera ett ställe. Är det off-Strip, Strip eller inte Strip alls? Är det ett hotell med kasino nederst eller ett kasino med hotell ovanpå?

 

Man kan dela in det i tre-fyra områden. Det stiligaste och nyaste Strip-området är nog kring korsningen Flamingo Road-Las Vegas Boulevard. Ställen som Caesars, Flamingo, Bellagio, Bally's, Venetian. B-listan är de södra delarna med de lite äldre tema-ställena som Excalibur (slott), New York New York och Paris (städer), Aladdin (Persien), Luxor (Egypten), Hooters, Hard Rock. Stora ställen som man nästan inte behöver lämna alls om man bor där. C-listan är de norra delarna. Slitet, nedgånget, gammalt, nästan nidbilden av Vegas (förutom Wynn och Hilton).

 

Det mesta är stort, men ännu större på insidan. Det som syns och märks från gatan och alla flygbilder är ju framsidan på ställena. Ställena sträcker sig ofta långt ut i annex och flera våningsplan eller nivåskillnader. Ofta dessutom förbindelser mellan ställen som ligger intill varandra.

 

Förutom The Strip finns det nästan inget annat märkvärdigt i Vegas. Golfbanor och bostäder, känns det som. En på gratisbussen kommenterade i mobil "If you don't gamble, party or go to shows, there's nothing to do here.".

 

"Alla" är artiga och trevliga, bara man inte är ett rövhål själv. Please, thank you, sir, ma'm/miss är fraser som oljar interaktion.

 

 

Amerikanare (och andra)

 

Det har varit kul att uppleva alla karaktärer vid pokerborden. Unga "onlineproffs", cowboyhattar, gammal grinder, brud, tant, maniac, sports jock, Texas, turist, britt, skandinav.

 

Av amerikanare har jag sett alla arketyper; överviktiga familjer, snygga modeller, kaliforniska tonåringar, fräknig förpubertal pöjk som skriker "Moooaam! Can we get this? Can we, can we, can we?", muttrande motormun från New York, lantistyp från Oklahoma, asiater, sydamerikaner.

 

TVn på hotellet innehåll mest repriser av TV-serier. Reklamen var mycket "get rich quick schemes", "cash loans", begagnade bilar, anti-reklam där någon som kandiderar till valbar plats (guvernör, commissioner, sheriff o s v) påtalar hur ond, ful, dum och fel motkandidaten är.

 

Summering

Hur det än gick i WSOP var det en upplevelse bara att vara i Vegas, kan alltid säga att jag spelat i Vegas och spelat i WSOP. Jag, lilla amatören. Är man spelare och har råd till det är det ett måste att nån gång åka dit, som ett slags pilgrimsfärd.