IRL-tilt och dumpad av tjejen

[Klyka]

Tja.

 

Läste tråden om att spela poker när man just blivit dumpad av tjejen. Tänkte fan vad tungt, men jag är iaf lycklig och "safe" med min tjej.

 

Igår var det valborg. Här i Uppsala är det en stor grej, alla ärr glada och lyckliga, men för min del innebar det att bli dumpad av flickvännen. Jag har känt att det inte varit som det ska mellan oss på sitone, men hon har försäkrat att det bara är en fas. Jag trodde på det. Men sen kom smällen igår.

 

Jag tiltade fullkommligt. Jag vände upp och ned på lägenheten. En lampa är trasig, garderobsdörren är sönderslagen. Jag blev rädd för mig själv, för att inte tala om hur hon måste blivit rädd för mig.

 

Jag älskar henne o vet att hon älskar mig. Men.. det räcker inte alltid. Och nu vill jag få henne tillbaks. Jag kan inte gå vidare än, så jag har bestämt mig för att vara den patetiska dumpade pojkvännen som vill vinna henne åter...

 

Jag ville inte säga nånting med detta, vill bara skriva av mig.. Men det hjälper inte.. Fan

[Mjonasson]

Ett tips är att sätta på sig ett par sköna skor, ta med en flaska vatten och sedan gå runt planlöst större delen av förmiddagen. Brukar kännas bättre efter det.

[SubZero]

Jag älskar henne o vet att hon älskar mig.

 

Det gör hon säkert men inte på det sättet som du vill.

Jag har aldrig någonsin trott på förhållanden där man gör slut för att "tänka"... Eller "vill känna hur det är att vara själv ett tag".

Okej, om hon ber och bönar inom en vecka så kanske...

 

Finns det någon som har snyftat sig tillbaks in i ett förhållande?

[TANDEMCYKELN]

Finns det någon som har snyftat sig tillbaks in i ett förhållande?

 

Jag har aldrig gillat tanken på att styra andra människors tankar och känslor. Det skulle aldrig falla mig in att hålla på med sådana saker. Det kan bara sluta på ett sätt. Katastrof.

[slampen]

Suck, krya på dej typ.

[Hjort]

Hoppas det blir bättre för er på något sätt.

 

Och om du ens för ett ögonblick tänkte på att slå sönder något annat än möblemang så tycker jag att du ska söka någon form av hjälp.

[Klyka]

Och om du ens för ett ögonblick tänkte på att slå sönder något annat än möblemang så tycker jag att du ska söka någon form av hjälp.

Absolut inte! Men jag förstår om hon blev rädd för det..

 

Nu har halva dagen gått, känns som en vecka redan.. Har inte försökt ringa henne (pluspoäng till mig). Jag hoppas bara att det var en fyllegrej. Att hon ångrar sig när hon e på den nyktra sidan.. Fan, va man blir patetisk. Menmen..

[Jennez]

Usch, det har var inte skoj Klyka. Hoppas verkligen att det blir bra igen!

 

Nar jag laser sant har blir jag nojig... Jag sitter ju just nu och tanker att jag ar "safe" med min tjej... Man hor om folk som varit ihop i typ 6-7 ar och helt plotsligt tar det slut. Varfor skulle inte det kunna handa mig?

 

Aja... kanske inte vart att oroa sig for mycket, man kan ju bara gora sitt basta...

 

Som sagt, hall ut Klyka! Det kommer en battre framtid, antingen med eller utan henne!

[Klyka]

Som sagt, hall ut Klyka! Det kommer en battre framtid, antingen med eller utan henne!

Tack, Jennez och alla andra.

 

Jag kände mig safe ända tills igår.. Jag har iofs undrat lite ett par gånger på sistone, för jag känt att hon inte låtit mig komma riktigt nära. Jag frågade henne rakt ut i förrgår, och då sa hon att allt var bra, det var bara en fas..

 

Sen visade det sig igår att vårt problem (som jag visste om, men som jag inte tyckte var helt oöverstigligt) var allt annat överskuggande. Men det som slog mig var att hon inte vill jobba på det - bara ge upp. Hade jag vetat viddan av problemet så hade jag ändrat på mig.. Vi har lyckats med det förr.

 

Nåja, nu låter det på vår gemensamma vän som att hon inte är riktigt säker på vad hon vill. Hon säger att hon vill prata med mig snart. Jag vill inget hellre än att hon kommer hem igen...

 

Fanfanfan. Nu ska jag gå på en fest och hålla tal. Hur ska det gå..? Har sagt att jag vill ha alkoholfritt kuvert, då jag är rädd att förstöra allt om jag blir full.

[Hjort]

Fanfanfan. Nu ska jag gå på en fest och hålla tal. Hur ska det gå..? Har sagt att jag vill ha alkoholfritt kuvert, då jag är rädd att förstöra allt om jag blir full.

Jag skulle nog rekommendera att inte gå på festen alls. Det känns bara värre om man ska gå på fest med glada människor och låtsas vara glad när man mår piss. Säg bara att du är sjuk, det stämmer i stort sett och ingen skulle kräva att du skulle närvara om de visste hur du mådde.

 

Bättre alternativ vore ju att kolla på film med kompisar eller så om du känner att du behöver sällskap.

[Flesh2Flesh]

Andas. Tänk igenom saken. Prata ut med flickvännen. Stäng inte in dig. Häng inte efter henne. Koncentrera dig på studierna.

[C-Line]

Jag känner verkligen för dig, det du upplever är även min värsta mardröm.

 

Jag var med om något liknande men inte alls i lika stor grad som att göra slut för ett par månader sedan. Min flickvän sa att hon inte klarade av att bo med mig längre. Kan va bra att tillägga att vi bott tillsammans i 4-5år, sen vi va 16-17 år. Så hon ville kunna klara sig själv, kunna vara ensam och ta det lugnt, hon va trött på att jag aldrig städade, spelade för mkt poker mm.. Så vi flyttade isär och nu har det gått lite mer än 2 månder. Det går rätt bra även om det inte är det jag mest av allt vill, men hade vi inte gjort detta så hade det nog tagit slut.

 

Kanske kan föreslå någonting liknande om ni väljer att återförenas?

[Klyka]

Kanske kan föreslå någonting liknande om ni väljer att återförenas?

Jag har varit inne på liknande tankar. Men jag önskar att det inte behöver bli så. Självklart vill jag att allt ska bli som förr, dock med vissa förändringar av mig själv..

 

Jag vet vad det är jag har gjort fel, och jag vet att hon har rätt. Jag vet vad jag måste göra och jag ger mig fan på att ändra mig om hon bara ger mig chansen.

 

Det finns ingenting som inte är värt att offra för denna tjejen. Jag har äntligen hittat någon som jag kan se mig själv med i framtiden. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan henne. Så tänker väl iofs alla, och jag vet att tiden läker alla sår. Jag skulle kunna klara mig utan henne, men jag vill inte försöka. För jag klarar mig bättre med henne. Jag vill ha henne, men bara om hon vill ha mig. Det återstår att se..

 

Hoppas bara att hon litar på att jag verkligen vill förändras..

 

Och nu vet jag att ni vill att säga åt mig att gå vidare, lägga henne bakom mig, etc. Men vänta med att säga så. Låt mig försöka. För jag vet at kärleken fortfarande finns där. Och den är värd allt.

 

Tack till er som läser och kommenterar. Jag vet att detta inte fyller någon funktion för er, men jag har mycket hjälp av er.

[Klyka]

Jag hoppas bara att det var en fyllegrej. Att hon ångrar sig när hon e på den nyktra sidan..

Vem fan försöker jag lura? Det var inte hennes fel! Jag har haft det här kommande länge nu, bara det att jag inte fattade vidden av det. Jag är en idiot som inte rättade till mina brister medan jag kunde.

 

Ok, låt mig omformulera det citerade stycket:

 

Jag hoppas att hon inte menar den fulla vidden av det hon gjorde. Jag hoppas att hon innerst inne vill vara tillsammans med mig, och är villig att kämpa för vårt förhållande. Jag hoppas att hon litar på att jag vill så mycket att jag är villig att förändra mig. Jag hoppas att när det väl lugnat ned sig, hon kommer fram till att kärleken är värd massor av skit. Jag tycker att den är det. Ingen mäniska och inget förhållande är perfekt. Man måste anpassa sig och anstränga sig och uppoffra sig. Och viktigast av allt tror jag är att tala med varandra. Ha en öppen och ärlig dialog om vilka problem som finns i relationen. Då kan man förhoppningsvis rädda sig ifrån sådana här saker.

 

Till er som aldrig varit med om detta. Det gör så jävlar ont. Det finns ingenting annat än tomheten efter henne kvar just nu. Allt är en längtan efter att få henne tillbaks.

[Sommar]

Hej du...

 

Fick många bra tips ifrån dig när detta hände mig för bara ett par dagar sedan...

 

Läs själv vad du och flera andra skrev till mig det finns många bra tips där även om det nu när du läser det känns skitsamma.

 

http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?t=27128&start=0

 

Ge absolut inte upp om du vill ha tillbaka henne... Men det absolut viktigaste är att du lyssnar på henne. Vill hon ha tid för sig själv så ge henne det, låt henne märka hur det är att inte ha dig i sitt liv. Om hon älskar dig så kommer hon att höra av sig.

 

Mitt problem var att jag blev den där jag-hör-av-mig-hela-tiden-och-gör-vadsomhelst-för-dig-killen. Försök att undvika det, även fast det är helt omöjligt att inte skicka sms där man skriver att man saknar henne osv.

 

Nu är tillfället att utnyttja alla dina kompisar, var själv så lite som möjligt och sysselsätt dig med vad fan som helst som du tyckte var roligt förut.

 

Mvh

Patrik

[Klyka]

Läs själv vad du och flera andra skrev till mig det finns många bra tips där även om det nu när du läser det känns skitsamma.

Jag läste, och insåg att min inställning då (ovetande om hur det är att vara med om detta) överensstämmer rätt väl med min inställning nu:

 

Leta upp en ny tjej!. Då får du nog tillbaka gnistan.

Eller tvärt om - fixa det med tjejen! Älskar hon dig? Isf kan det nog gå. Men bara med tålamod, respekt och tusen ärliga ursäkter. Samt ett löfte om att du aldrig gör likadant igen. O hon måste tro på det, så du måste mena det...

Det där sista är viktigt, och det är det jag tror att jag insett. För att vi ska kunna lappa ihop vårt förhållande så måste jag inse vad jag gör för fel, och vad jag ska göra åt det. Och för att det ska vara värt det för henne så måste hon inse att jag verkligen menar att jag vill ändra på mig.

 

Det är bara mig det hänger på nu. Och på att hon är i stånd att lyssna på mig. Och ger mig en chans.. Men jag tror att hon vill, innerst inne. Men hon är nog rädd att jag inte ska kunna bättra mig. I längden tär det att bara hålla på o bråka om saker hela tiden.

 

Fan, jag måste bli snäll, som jag var förr. Jag ÄR snäll, men jag har bråkat med henne väldigt mycket, oftast om små skitsaker. Och för det mesta har det varit mitt fel. Troligen har jag bråkat mer med henne än med andra just därför att jag tagit henne för given. Jag har känt mig säker. Men det misstaget kommer jag aldrig mer att göra om. Man måste vara rädd om den relation som man har. Om det är något jag kan bidra med till er som läser det här, så är det just detta: Ta ingenting för givet. Om du älskar henne/honom, låt henne veta det, ALLTID! Var försiktig med det du har. Förstör det inte som jag har gjort.

 

Jag önskar bara att jag kan få henne att inse hur mycket jag vill göra det här bra igen...

[Klyka]

Finns det någon som har snyftat sig tillbaks in i ett förhållande?

Det behöver inte handla om att snyfta sig tillbaka. Ingen tar väl någon tillbaks för att man tycker synd om den personen (hoppas jag iaf).

 

Till er som läst och brytt sig: Det verkar som det kommer att lösa sig. Tjejen kom hem igår för att prata. Det såg inge vidare ut då, men jag tror vi e överens om att vi ska försöka lösa det iaf.

 

Jag tror att det som (förhoppningsvis) räddat mig är att jag verkligen har kommit på ett och annat om mig själv och vad jag måste göra åt det. Innan så hade hon inget hopp om att det skulle bli bättre, fast jag lovade att vara snäll o så. Men nu har jag fått anledning och tid att tänka o diskutera med vänner, och jag har börjat förstå mitt eget beteende lite mer. Och viktigast av allt är nog att hon förstår att jag förstår, och det ger henne nytt hopp om vårt förhållande.

 

Just nu känns det bra, men det gäller att jag verkligen lyckas förändra mig på ett bestående sätt. Men jag har iaf fått chansen.

 

Shit. Det var en sjukt stor sten som tyngde mig. Och jag känner mig på inget sätt säker längre. Men stenen är borta. Och jag tror att jag är en bättre pojkvän.

 

Ni måste tro att vi e världens drama queens som bryter upp och återförenas inom loppet av två dagar. Och lite överdrivet verkar det ju.. Men detta är inte direkt vardagsmat i vårt förhållande. Och jag tror faktiskt att det här kan hjälpa vårt förhållande..

 

Nåja, tack för stödet, alla.

[Jennez]

Med risk for att for att trampa pa omma tar och stro salt i saren... vad ar det du skall forandra? Man vill inte sjalv komma pa om ett par manader att man ar i samma sits... Du skrev innan att pokern var en del i det hela och jag undrar hur? Satt du for mycket framfor datorn? Paverkade det ekonomin negativt? Pratade du bara om poker?

[Klyka]

Med risk for att for att trampa pa omma tar och stro salt i saren... vad ar det du skall forandra? Man vill inte sjalv komma pa om ett par manader att man ar i samma sits... Du skrev innan att pokern var en del i det hela och jag undrar hur? Satt du for mycket framfor datorn? Paverkade det ekonomin negativt? Pratade du bara om poker?

Inga ömma tår..

 

Nej, pokern har jag nog inte sagt var en del av problemet.. Det var nog C-Line's inlägg som du förväxlar det med. Men poker är ju sällan något som gör det bättre. Hon har pikat mig lite för att jag håller på för mkt - spelar, läser, diskuterar här och pratar poker. Men det har aldrig framstått som något problem i förhållandet direkt.

 

Nej, det som jag ska förändra är i korta drag följande:

 

Jag har på senare tid haft en tendens att börja bråka om småsaker. Varje liten grej som jag stör mig på har fått en kommentar, och varje liten grej ska utredas för att den inte ska upprepas i framtiden. Och visst, man ska prata om sådant som stör en - men man måste välja sina slag. Och jag vet att jag varit för konfrontativ. Hon har kännt att jag jämt gör henne till "the bad guy".

 

Dessutom, när hon har varit sur på mig för nånting så har jag jämt försökt få henne att "förstå" att detinte var fel av mig. "Så här såg det ut för mig, så här tänkte jag, den här informationen fanns tillgänglig för mig och utifrån det var det väl inte så dumt av mig att göra som jag gjorde?".

 

Kort och gott så hade jag sällan fel och hon ofta fel, så fick jag det att framgå. Och jag gick oftast in för att vinna diskussioner snarare än att lösa ett problem. "Pick your battles" eller "lose the battle, win the war".. Dessa ordspråk har jag tagit till mig. Det senare betyder för mig att det är bättre att svälja saker, om en diskussion inte kan direkt hjälpa i det långa loppet. Det gäller att tänka efter innan man sätter igång en diskussion.

 

Men det finns saker som vi ska förändra tillsammans oxo. Hon måste bli bättre på att tala om problemen. Hon har gått ca 3 veckor o funderat på o lämna mig, men trots att jag frågat henne rakt ut om nåt e fel så har hon sagt att allt är bra. Med en öppen kommunikation kanske vi hade kunnat göra förändringar utan att det skulle behöva bli så här extremt. Å andra sidan så tvivlar jag på att jag riktigt hade insett min del i det hela om jag inte hade tvingats vända ut och in på mig själv som jag gjort under dessa två dagar..

 

Dessutom ska vi bli bättre på att göra saker tillsammans. Inte äta framför TV:n längre, tex, så att man umgås under måltiderna. Och ut o aktivera oss. Gör vi saker tillsammans så byggs nog inte såna frustrationer upp.

 

Men det viktigaste är nog att tänka på sin egen karaktär. Gör det! Försöker du vinna diskussioner? Vill du jämt ha rätt (jag gjorde henne tex bara surare när jag försökte "förklara" att hon inte hade nån anledning att vara sur)?

 

Det var en del..

[Plupp]

löste sig ju rätt bra för dig då..

 

när jag i helgen som gick skulle åka till min flickvän för att lösa våra problem eller i alla fall reda ut saker och ting och få ett slut på det hela slutade det med att hon efter mindre än ett dygn lämnade stan för att dra och festa med en kille som brukade vara en kompis till mig..

 

Då ska tilläggas att jag åkt 60 mil för att komma till henne. Kännde mig lite blåst men vad gör man. Dags att inse att det nog är slut på riktigt. Fick roa mig bäst jag kunde i hennes stad innan jag dagen efter kunde ta tåget hem.

[Jennez]

Hon måste bli bättre på att tala om problemen. Hon har gått ca 3 veckor o funderat på o lämna mig, men trots att jag frågat henne rakt ut om nåt e fel så har hon sagt att allt är bra. Med en öppen kommunikation kanske vi hade kunnat göra förändringar utan att det skulle behöva bli så här extremt.

 

Sarskilt det har stycket kanner jag igen. Det verkar pa nagot satt galla alla tjejer. De flesta tjejer ar helt enkelt oformogna till en rak kommunikation. Det forvantas att man sjalv ska lista ut vad felet ar. Tror att manga forhallanden hade blivit desto battre om man kunde vara mer oppen gentemot sin partner.

 

Och innan jag far HeyHoneys med resternade kvinns pa forumet pa mig har sa maste jag ocksa saga att jag faktiskt har forstaelse for att man inte alltid kanner sig redo att prata om problem man gar och grunnar pa. Men da borde det mer naturliga svaret bli "Ja, jag kanner mig lite nere (eller hellre skarpare precisering) men jag vill inte prata om det just nu". Fine! Inget mer man kan saga om det. Men om svaret pa fragan om nagot ar fel blir "Nej da, allt ar bra" och det sen visar sig att man gatt och grunnat i hela tre veckor pa att dumpa sin snubbe sa ar det logn och osanning man far med och att ljuga for sin partner ar nog det samsta man kan gora i ett forhallande.

 

EDIT: Min sambo ar numera mycket duktig pa att ta upp sina problem med mig men det tog narmare sex ar att dressera henne...

[Manny]

Hoppas verkligen alla tar tills sej av det som står här, för bättre läxa i livet får man leta efter (näst efter att ta inte på plattan när den är varm) nej men skämt åsido, nångång kommer vi alla stå på kanten och det kommer svida, ritkgit hårt. Känner nästan hur det brister i hjärtat att läsa sånt här, fan va världen är orättvis. Det enda tipset jag kan ge dej (om inte så iaf undertsryka) så är de att titta inte bakåt, titta frammåt, det som har hänt kan du inte ändra på, men framtiden är öppen. Allt från lilla mej ikväll då

[killerwolf]

"känner att jag alltid ska ha rätt och hon fel.." kan bli något felciterat men men... Det där är så jävla klockrent, det problemet har jag också, och jag räds fanemig inte för att visa det.

 

Enligt ett gäng ex så är jag en av de värsta besserwisser's dom vet, men att det samtidigit var en del av charmen då jag försökte så gott jag kunde att inte vara det så uppenbart, att inte dryga mig,.. men har en hel del tvångsrättninsproblem då jag hör en kråka eller två komma ur min kärlek.

Och jag har ofta så övertygande argumentering att dom ger upp på förhand/inte orkar ta upp striden, och det får dem att känna sig dumma och otillräckliga vilket suger stor hästkuk.

 

Försöker att jämt då detta tas upp att dom har ju andra underbara kvalitéer, "tjejen du är inte dum, du är så jävla streetsmart så de finns inte,.. det är inte jag,.. jag är vilsen ute i det fria "

 

OCH SÅ VIDARE!

för min del,.. och min fortsättning. Så skall jag inte hoppa in och leka bagatellmannen. Och visa att jag älskar tösen,... men romantik... Inte min grej alltså....

[Klyka]

när jag i helgen som gick skulle åka till min flickvän för att lösa våra problem eller i alla fall reda ut saker och ting och få ett slut på det hela slutade det med att hon efter mindre än ett dygn lämnade stan för att dra och festa med en kille som brukade vara en kompis till mig..

 

Då ska tilläggas att jag åkt 60 mil för att komma till henne. Kännde mig lite blåst men vad gör man. Dags att inse att det nog är slut på riktigt. Fick roa mig bäst jag kunde i hennes stad innan jag dagen efter kunde ta tåget hem.

Nä fy fan.. det e ju bara sjukt. Har aldrig förstått den där grejen med o göra varandra svartsjuka o göra varandra illa när det väl tagit slut.

 

Och innan jag far HeyHoneys med resternade kvinns pa forumet pa mig har sa maste jag ocksa saga att jag faktiskt har forstaelse for att man inte alltid kanner sig redo att prata om problem man gar och grunnar pa. Men da borde det mer naturliga svaret bli "Ja, jag kanner mig lite nere (eller hellre skarpare precisering) men jag vill inte prata om det just nu". Fine! Inget mer man kan saga om det. Men om svaret pa fragan om nagot ar fel blir "Nej da, allt ar bra" och det sen visar sig att man gatt och grunnat i hela tre veckor pa att dumpa sin snubbe sa ar det logn och osanning man far med och att ljuga for sin partner ar nog det samsta man kan gora i ett forhallande.

Precis så. Det är sjukt viktigt men sjukt svårt. I vårt fall så hade hon gått o tänkt att "det blir nog bättre snart, men om inte så kanske jag måste dumpa honom".. Då vill man ju inte ta upp det ifall det faktiskt skulle ha blivit bättre. Å andra siden, att det inte blev bättre kanske berodde på att hon inte tog upp det... Det blir något av ett moment 22..

 

det som har hänt kan du inte ändra på, men framtiden är öppen. Allt från lilla mej ikväll då

Frågan är om jag vill ändra på det, iom att det verkar ha löst sig till slut.. Faktum är att en sån här onödig och extrem historia kan hjälpa. Vi har båda fått anledning att vända ut och in på oss själva o verkligen komma på våra egna fel o brister.. Så nu när vi e tillsammans igen så tar vi den kunskapen med oss in i fortsättningen av förhållandet.

 

Men risken är ju annars att det inte blir nåt förhållande, så jag säger som i Jackass the Movie: Don´t try this at home!

 

"känner att jag alltid ska ha rätt och hon fel.." kan bli något felciterat men men... Det där är så jävla klockrent, det problemet har jag också, och jag räds fanemig inte för att visa det.

Sjukt viktig sida att jobba på tror jag. Det går ju bra ett tag, men om man siktar på en framtida relation så håller det inte att vara en irriterande besserwisser år ut och år in.

 

Och det där du säger om streetwise låter inget vidare.. Låter lite som att dumförklara tjejen på ett diplomatiskt sätt. Det är en av de saker som jag har tänkt på. Jag anser mig själv vara en rätt smart kille. Men det betyder inte att inte hon är en smart tjej. Jag tror man måste påminna sig själv om att hon faktiskt är jävligt smart, om hon nu är det. O jag har turen o faktiskt vara tillsammans med en smart tjej.

[HeyNina]

Hon måste bli bättre på att tala om problemen. Hon har gått ca 3 veckor o funderat på o lämna mig, men trots att jag frågat henne rakt ut om nåt e fel så har hon sagt att allt är bra. Med en öppen kommunikation kanske vi hade kunnat göra förändringar utan att det skulle behöva bli så här extremt.

 

Sarskilt det har stycket kanner jag igen. Det verkar pa nagot satt galla alla tjejer. De flesta tjejer ar helt enkelt oformogna till en rak kommunikation. Det forvantas att man sjalv ska lista ut vad felet ar. Tror att manga forhallanden hade blivit desto battre om man kunde vara mer oppen gentemot sin partner.

 

Och innan jag far HeyHoneys med resternade kvinns pa forumet pa mig quote]

 

Män är från Mars och kvinnor kommer från Venus.