Supertequila

Tycker det är väldigt roande hur de har anpassat Y-axlarnas värde mot varandra för att få samstämmighet i värdena på x-axeln. Man hade t ex fått en helt annan uppfattning om värdena på Y-axlarna var samma. Då skulle det ju se ut som att invandringen inte hade nåt med våldtäkterna att göra överhuvudtaget... hemska tanke. Men grafmanipulation är inget nytt. Däremot så väcks en jävligt intressant fråga. Det ser ut som källan för grafen är migrationsverket. Stämmer detta verkligen? Det skulle ju vara en skandal av enorma mått om migrationsverket deltog i att förvrida statistik så här. DN eller annan seriös tidning borde tipsas och i princip vara skyldiga att hugga på det.

That's what she said. Also ban för felcitering..... tur för dig att det här är sandlådan.

Kommer att tänka på Mark Twains citat: Det finns lögn, förbannat lögn och statistik. Ett klassiskt sätt att visa hur man kan manipulera statistik är följande graf som visar att världsgenomsnittstemperaturen ökat i takt med antalet pirater. Således behöver vi bara minska antalet pirater för att få bukt med global uppvärmning.

tror nog att gränsen är mer 1 mil till höger, 1 mil till vänster. Inte alls lika hårfint som du vill påskina här. Problematiken är vanligtvis inte att folk inte vet gränsen, eller att den är hårfin. Jag kan tänka mig att förövaren alltid vet med sig själv om han våldtog eller inte. Tjejen vet också om hon blev våldtagen eller om hon av någon anledning ljuger om det. Problemet i rättstillämpningen är att en av parterna ljuger. Och bevisningen inte räcker till, så man får helt enkelt se om bevisbördan uppfylls av tjejens utsago. Problemet är att i dagens Sverige, så tillmäts kvinnans betydelse, i avsaknad av objektiv bevisning, för stor tyngd. Lite grann som snutens vittensmål, det är som gud själv har talat i rätten. Finns ju aldrig några tjejer som ljuger om sånt, eller snutar som är oärliga, eller?

Sanningen är att en del döms oskyldigt i dagens Sverige. Låt oss säga att situationen inträffar då min syster anklagar en snubbe för att ha våldtagit henne. Omständigheterna är dock oklara och det kan vara så att han inte är skyldig, men kan också vara så att han är det. I det här fallet så ryker en snubbe som kanske var oskyldig då. Jag får helt enkelt lita på att min syrra inte ljuger. Som sagt, när det blir personligt så försvinner andras intressen av att t ex vara oskyldiga tills motsatsen bevisas, i mina ögon. Jag har förstås inte mördat någon i mitt liv, tack och lov, och inte har heller någon i familjen råkat ut för ett så grovt brott, tack och lov. Däremot gav en kille min syrra en örfil en gång, och han hamnade på sjukhuset med bruten näsa och utslagna tänder. Enkel matematik, håll er borta från min familj.

Kom igen Ulaf... både du o jag har varit kanonfulla många gånger, men inte fan har vi ens varit nära att våldta någon. Det går helt enkelt inte att skylla på det. Well.. jag hoppas han känner igen sig själv i ett rättfärdigt mördande och ger mig VIP-biljett raka vägen till 70 oskuldar eller vad det nu lovades sist jag läste koranen. Klart man försöker vara gudomlig. Lika bra att satsa på eliten liksom. Alltså, jag är inte en som ropar mörda för minsta lilla. Jag tycker inte om dödsstraff i sig heller. Inte heller vill jag att man stenar otrogna kvinnor allmänt. Men vissa brott trycker på ON-knappen på reptilhjärnan, och det är grova brott mot familjen, våldtäkt, mord, grov misshandel så personen vanställs... I dessa lägen är jag helt enkelt inte öppen för intellektuell diskussion. Då är det rent vrede som slår ner som en hammare på förövaren. Så funkar jag i alla fall, men jag har inga problem med er civiliserade andras sätt att vilja sköta saken heller.

Well, min gräns är när tjejen säger Nej och du knullar på henne ändå. Eller om tjejen är redlöst berusad eller drogad och du tar tillfället i akt och sätter på henne. Kanske sätter jag ribban lite låg, men jag antar att jag är sån när det gäller sånt.

Det låter ju befängd. Så seriemördares mammor har rätt att döda domaren i USA när han dömer deras barn till döden? Eller peodfilens mamma har rätt att begära blod om barnets far slår ihjäl pedofilen? Tror du missar den essentiella skillnaden här. Våldtäktsmannen/pedofilen/mördaren förgrep sig på ett oskyldigt offer. Hämnaren förgrep sig på ett icke så oskyldigt offer.

Nämn en omständighet under vilken du skulle kunna bli en våldtäktsman, och nämn gärna den mildaste graden av våldtäkt som känns acceptabelt av dig.

Äh, Gud själv har mördat otaliga gånger för mindre brott än sån. Syndafloden tog ju kål på en hel värld bara för att han tyckte de levde lite syndigt. Gud i 1 Mos. 18:16-19:29 dränker Sodom och Gomorra i eld och svavel på grund av invånarnas bottenlösa syndighet, bland annat parafili, homosexualitet och tidelag. Våldtäkt lär ju vara värre i så fall. Och vem är vi att döma över Guds handlingar, utan bör istället försöka nå gudomlighet själva.

Varför skulle samhället fara illa av att våldtäktsmän dödas? Eller för den delen pedofiler? Tycker faktiskt det skulle bli ett jävligt fint samhälle om de gav såna gärningsmän till offrens familjer, att göra med dem som de behagar. Varför ska vi alltid skydda gärningsmännens rätt? Vad händer med offrens rätt till vedergällning? I vart fall, egoist som jag är, struntar jag i samhällets normer och regler och följer mina egna.

Invandrarna i Sverige klagade på att de syns för lite i TV3. För mkt vita i alla program. TV3-ledningen tog till sig kritiken och började sända Efterlyst i repris 3 gånger i veckan.

Guds vrede, rättvisans långa arm, hederns riddare, stolthetens väktare, familjens beskyddare, gärningsmannens baneman.

Det är som greywolf säger, det är väldigt svårt att åka dit för mord, om man vet vad man gör och har mental styrka att hålla käft. Överlag, den bästa bevisningen åklagaren har, förutom faktisk bevisning, är det man säger i förhören, särskilt de första timmarna när man är förvirrad och inte har fått samla sig. Man har ingen skyldighet att tala i ett förhör. Men polisen ser till att genom tortyr få dig att öppna dig. Tortyr säger ni. Det existerar väl inte i Sverige? Jodå. Häktet är ett sätt för polisen att bryta ner dig så du snackar. Tror ni mig inte så testa att sitta i ett rum, utan någon som helst stimulans och se hur länge ni orkar innan ni blir galna. Inte länge kan jag lova. Efter 4-5 dagar så är man beredd att prata ut bara man slipper sitta i det jävla rummet. Jag har suttit i häkte några gånger. Efter bara några timmar vill man klättra på väggarna. Då är det svårt att i förhöret bara säga: Ingen kommentar. Men jag har personligen klarat mig genom en hel del genom att hålla mig till "ingen kommentar" på alla frågor de ställer, även när de frågade va jag hette. Visst blir de griniga och "hotar" och sånt. Men det är deras jobb att hitta bevisning för att du är skyldig och du behöver inte hjälpa dem med det. Jag tror på fullaste allvar att jag skulle ha hög sannolikhet att klara mig om jag ville mörda nån. Visst kan man ha otur, typ att en polisbil stoppar en när man har liket i bagaget lr sånt, men annars tror jag man kan klara sig långt.

Jag hade tur i gymnasiet och hade en väldigt duktig svensklärare, Lars Skoglund. Han var gammal journalist och uppmuntrade oss konstant att skriva artiklar, essäer, referat, o dyl. Jag hade redan innan ganska lätt för att skriva uppsatser, men man kan nog säga att han förfinade den förmågan hos mig. Ganska konstigt hur en duktig lärare kan forma en och väcka intresse för ett ämne. Och hur man 18 år senare fortfarande kommer ihåg vissa lärares namn medan andra helt försvunnit i dimman. Av alla lärare jag har haft i mitt liv kommer jag ihåg namnen på 4: * Lars Skoglund. Gjorde lektionerna i svenska på gymnasiet till en ren fröjd. * Olof Greek. Gymnasielärare i matte och fysik. En kuf. Påminde mig om Einstein. Superintelligent nörd, lite så där gulligt lost i livet. Jag kände jämt att jag ville ta hand om gamla farbrorn för det kändes som världen kunde krossa hans delikata genialitet. *Olof Braide. Lärare i historia i gymnasiet. En sjuk person på ett bra sätt. Den lärare som gav mig min första 5a redan första terminen i ettan (ja, jag tillhör sista generationen som hade betygsystemet 1-5 i gymnasiet). Första dagen i skolan. Jag sitter längst bak och halvligger i min stol, så där som bara coola elever kan, eller så trodde jag i vart fall. Olof kommer in och presenterar sig. Sen tittar han på mig. Kliver rakt igenom klassrummet och ställer sig framför mig. Tänk då att det här är typ 1992 i Alingsås, ett litet samhälle utanför Göteborg. De har inte hunnit se många iranier där än. Jag tittar upp och undrar vad han vill. Han säger högt och tydligt, väldigt långsamt och uttalar varje vokal långt: -Taaalaaaar duuuu sveeenskaaaaa? Jag: -Ja. Han: Bra. Så vänder han på klacken och går tillbaks till svarta tavlan. Vilken idiot, tänkte jag. Ändrade helt uppfattning senare när det visade sig att mannen totalt saknar fördomar (att få en femma hjälpte förstås till att ändra uppfattning). Han var bara väldigt pragmatisk. Han ser en utlänning i klassen. Självklart undrar han om jag förstår svenska så jag kan följa med i hans undervisning. Bästa sättet att få reda på det är ju att fråga mig. Sen när jag hade svarat var han nöjd med svaret, och tog aldrig upp frågan igen. Bästa sättet att lösa en fråga faktiskt. Lärde mig en hel del av just det ögonblicket. Raka vägen är alltid den kortaste. En annan gång berättar han att nazisterna dödade flera miljoner judar. Stannar upp. Hånler. Fortsätter. Va fan betydde det liksom? En gång var vi på Öland på "historieresa". Vi åkte till Borgholm från campingen för att äta. Olof körde en skåpbil och några av tjejerna åkte in till Borgholm med honom. Vi andra tog bussen. Väl där så sätter Olof sig ner med busschauffören och håvar in öl efter öl. När han ska köra tillbaks, med tjejerna i bilen, börjar han med att backa rakt in i bilen bakom. Sen smiter han från olycksplatsen och kör tjejerna till campingen i typ 180 km/h. När vi kom fram med bussen satt tjejerna i sin stuga och skakade, hahahaha... *Christina Hultmark. Lektor i mellanmansrätt vid handelshögskolan i Göteborg. Så där klassisk vacker blondin med långa ben. Jag var kär i henne. Hon tyckte om mig också, vill jag gärna tro. Hittade den här bilden på henne nu. Hon är äldre. Mina minnen är från 1995-96 nån gång.

En sak som jag däremot undrar över är att de inte ska meddela snubben att han är anmäld förrän i sista sekund för att minska risken att han flyr landet. Som gammal juridikstudent så känns ju rättssäkerheten minimal när man som misstänkt inte får chansen att förbereda sitt försvar på adekvat sätt. Killen hade fräckheten att dagen efter ringa Y.s telefon flera gånger. Till slut svarade Saf och undrade va han ville. Han sa att han ville prata med Y. Y bröt ihop när hon hörde hans röst, och började gråta och bad Saf att lägga på. Saf sa till honom att aldrig mer höra av sig för Y var inte intresserad av att prata med honom.

Riktigt illa det där. Fast jag vet inte om det speglar förhållandena i CT och Jo-burg. Studien har ju gjorts i KwaZulu-Natal och Eastern Cape som är typ landsbygden, även om de har städer där. Tror att folket i de områdena är mer "primitiva" till skillnad mot Jo-burg och CT där folk har ett högre medvetandenivå.

Har sett den. Skönast är när chefen för nummergängen säger att han gillar och knulla missionärstyle för han vill se offret i ansiktet under tiden.... Fick fan rysningar i kroppen när han sa så. Well... det finns nåt som heter heder och stolthet. Åker jag mot förmodan dit så föredrar jag det före ett liv i frihet men utan stolthet. Klart man kan låta rättssystemet ta hand om sånt, men jag tror att i mitt fall skulle reptilhjärnan slå till och ta saken i egna händer.

Man åker inte dit om de inte hittar kroppen. Jag planerar att göra köttfärs av köttet, mata sälarna med den, och mala ner benen till stoft. Helst ska han vara levande så länge som möjligt medan processen pågår. Kan inte va alltför svårt att hyra ett lagerhus nånstans ute i vischan i ett par veckor under processens gång. Köper man tjänsten lämnar man ju en lös tråd. Han kan ju åka dit o tjalla. Bäst o ta saken i egna händer imo. Pratar vi om amerikanska? Tyckte den var riktigt nice.

Jag återkommer med uppdatering när jag vet hur rättegången gick. Våldtäkter bland fattiga svarta är nog rätt vanliga, har jag läst nånstans också. Problemet är att många anmäler inte så killarna kommer undan och tycker att det är ok. Skulle nån få för sig att göra så mot Fatima, och jag visste vem det var, skulle de aldrig nånsin hitta hans kropp igen.

Kl är 5 på morgonen. Jag sitter på en bänk i polishuset. Fatima sitter bredvid, har lagt huvudet på min axel och däckat. Stackaren börjar jobba om 3 timmar. Hon vaknar till och frågar var Y är. Jag ringer taxi, skickar hem henne. Går tillbaks. Hittar en gammal tidning som innehåller en Sudoku. Lånar en penna från poliskvinnan och sysselsätter mig själv i några minuter. Sudokun är löst. Tittar upp mot skrivbordet. Där sitter Saf på en stol med huvudet på sned och har somnat. Framför sitter en poliskvinna och renskriver rapporten för hand. På skrivbordet har Y lagt sitt huvud och somnat. Hon bär min tröja och jacka över sin festklänning. Hennes smink har runnit pga tårarna. Det är lite kyligt i polishuset. Jag sitter i en t-shirt, eftersom jag lånade min jacka till Y, och fryser lite lätt. Sätter huvudet mot väggen, sluter ögonen och tänker tillbaks på vad som hänt under kvällen... Väl hemma från Cubana ringer Fatimas telefon igen. Det är samma snubbe som tidigare. Nu är han utanför Cubana och vill lämna av Yvonne till oss. Fatima ber honom sätta henne i en taxi som tar henne till oss. Vi betalar taxin. Tio minuter passerar. Portklockan ringer. Saf går ner med pengar. Sen dyker hon upp med Y som lägger sig på soffan och störtgråter. Vi försöker prata med henne men det är omöjligt att få kontakt med henne. Jag och Fatima går in i sovrummet och lämnar Saf ensam med Y för att se om hon kan få kontakt med henne. I rummet bryter Fatima ihop och börjar gråta. Hon har varit tuffheten personifierad hela natten. Som hon ställde alla killar på festen mot väggen och frågade efter Y. Som hon gick före alla andra in utan att vänta på polisen och kaxigt tog tag i folk och med arg och anklagande ton frågade efter sin vän. Nu orkar hon inte mer och när vi är själva kommer tårarna. Innerst inne vet hon nog vad som hänt, utan att Y behöver säga nåt. Allt känns så surrealistisk. Det var inte så länge sen som tjejen som ligger gråtandes på min soffa dansade med oss på karnevalen, slängde heta blickar åt Talitos håll och shejkade rumpa på klubben Jo-burg med ett stort leende över ansiktet. Så sent som igår satt jag och skämtade med henne att hon var för långsam, och nu när Talito åkt hem kommer hon aldrig att få sätta på honom. Hon sa: hade jag vetat att han inte kommer tillbaks hade jag satt på honom. Saf kommer in och säger att Y säger att Gustavo (killen vi mötte i porten med en flak öl) våldtagit henne på festen. Inte undra på att han var nervös när han såg polisen. Vi ringer polisen. Några minuter senare kommer en manlig och en kvinnlig polis. Den manliga försöker fråga Y vad som hänt, men hon gråter bara och svarar inte. Efter några minuter tar den kvinnliga polisen henne med sig in i rummet för att se om hon öppnar sig för en kvinna. En stund senare kommer poliskvinnan ut och säger att Y berättat att alla var på väg från festen till klubbarna. Hon kommer på att hon glömt sin mobiltelefon i ett rum i lägenhet 8a. Hon går för att hämta den och märker inte att Gustavo följer efter henne. I rummet märker hon att han kommer in efter henne, stänger dörren och försöker kyssa henne. Hon säger nej, och att hon har pojkvän. Han ger sig inte. Drar henne med våld till sängen och våldtar henne. Han använde visst kondom. Även våldtäktsmännen i Sydafrika är uppenbarligen medvetna om den höga HIV-spridningen och tar inga risker. När vi sökte efter henne hade någon tagit med henne in i toaletten på 8a och bett henne vara tyst. Förmodligen hade de fått nys om att vi var där med polisen och letade efter henne. Jag sökte aldrig igenom toaletten. Sedan hade de sagt till en kille att ringa Fatima och säga att hon var i Cubana. Därefter hade de satt henne i en bil och kört henne till Cubana. Polisen tar med Y och Saf ner till bilen. Y svimmar plötsligt. De ber mig ringa en ambulans. Medan jag ringer kommer Saf och säger att Y vaknat till och ambulans behövs inte. Polisen kör Y och Saf till polisstationen. Jag och Fatima ringer Jeff och följer efter. Jag ber Fatima att stanna hemma och försöka sova, för jag ser att hon är helt utmattad nu. Men hon vill följa med. Jag vaknar till av att Saf nuddar vid mig. Tittar mig sömndrucken omkring och känner inte igen mig. Visst ja, jag är på polisstationen och har somnat på bänken. Saf säger att polismannen kör hem oss nu. Vi blir avsläppta utanför min port. Polismannen säger att han hämtar tjejerna dagen efter för gyn-undersökning och att Y inte får duscha imorgon före läkarbesöket. Jag ringer på porttelefonen eftersom jag gav min nyckel till Fatima. Ingen öppnar. Fan. Jag vet att när Fatima är riktigt trött så vaknar hon inte. Jag har t o m skakat henne i sängen utan att hon vaknar. Jag ringer på porten, ringer hennes mobil, skickar SMS, håller på i en halvtimme, men inget svar. Hon är utslagen. Tittar på klockan. Det är strax sju. Om en timme ringer hennes larmklocka. Då kanske hon vaknar. Tjejerna har somnat på golvet i mellanentrén. Det finns nämligen en ytterdörr som man kommer in genom utan att ha nyckel. Innanför är ett litet mellan rum till nästa dörr som man måste ha nyckel för att komma in igenom. I detta mellanrum ligger brevinkasten. Här har tjejerna somnat nu. Jag går ut. Ser byggnadsställningarna som är uppsatta precis vid sidan om mitt sovrumsfönster. Börjar klättra. Vakten vaknar till och börjar vifta mot mig. Jag kan inte vifta tillbaka för jag klättrar. Väl uppe knackar jag på mitt sovrumsfönster med min fot. Ingen reaktion. Knackar några gånger till innan jag känner mjölksyra i musklerna och bestämmer mig för att klättra ner igen. Vakten känner igen mig nu och vi börjar prata. Han hittar en stor trädgren och klättrar upp och börjar banka på mitt fönster med den. Inget händer. Jag står och pratar med honom till halvåtta. Ringer sen min städerska. Hon har nycklar. Inget svar. Det är påskhelg och hon är förmodligen ledig. Bad beat. Runt åtta ringer min telefon. Det är Aquilla, städerskan. Hon öppnar dörren och släpper äntligen in oss. Tjejerna vet namnet på förövaren och hans hemadress. Han är dock utbytesstudent från Angola. Polisen avvaktar med att meddela honom att han är misstänkt tills typ dagen innan han måste inställa sig hos rätten, för att minska risken att han lämnar landet och flyr hem. Verkar vara standardförfarande med utlänningar här nere. Hoppas han saknar fyra framtänder om jag ser honom igen om några år.

Bara för att han betar river betyder det inte att det är en bluff varje gång. Kan vara värdebet. Varje gata har sitt beslut. Turnbeslutet är check i det här fallet.

pfff... klart jag följer den. Förra säsongen var baller. Väntar spänt inför den nya.

Jobbigt o skriva så långt. Resten kommer efter "V". Vinnaren fr förra säsongen av Dancing with Stars, Brooke Burke, känd fr E! och Playboy. Helt sick avslutning. Helt annan nivå än Sverige så att säga. Samma snubben har Nicole Scherzinger som partner i år, och det bådar gott. Lär bli vinst igen imo, om inte Pamela Anderson norpar det pga sin popularitet:

Y svarar äntligen och gråter. Fatima frågar var hon är men får inget tydligt svar. Y bara mumlar att vi måste komma och hämta henne. Det här börjar bli väldigt obehagligt tänker jag. Fatima skriker i telefonen: Kom ut på gatan så plockar vi upp dig. Det låter som en bra idé tänker jag. Bara hoppa in i bilen och köra därifrån. Y gråter på och verkar vara icke kontaktbar. Sen bryts det. Vi börjar närma oss områden i Cape Town dit jag vanligen inte vill befinna mig nattetid. Jeff ser också spänd ut. Saf skakar i baksätet. Jag försöker lugna flickorna och säger att Y förmodligen har fått en snefylla. Fatima säger att Y aldrig får snefylla, och sättet hon grät på var inte fyllogråt, utan så där rakt inifrån själen, när man vet att nåt är riktigt fel. Jeff kör riktigt fort nu och förbi alla rödljus. Han är vanligen väldigt mån om sitt körkort men nu är det bara gasen i botten. När vi svänger till höger vid nästa korsning hamnar vi bakom en polisbil och Jeff måste nu sakta ner. Polisbilen kör i cirka 30 och Jeff sitter och svär lite tyst för sig själv. Fatima svär desto högre i baksätet. Polisbilen stannar vid rödljuset och vi bakom dem. Jag öppnar bildörren och går ur. Går fram till polisbilen och knackar på rutan. En ung vit kille, såg ut att vara 25, sitter på passagerarsätet med civilkläder. Han har dock en walkie-talkie och en pistol på sig. Föraren är en äldre, lite kraftig, svart polis i uniform. För en kort stund kommer jag att tänka på Dödligt Vapen-filmerna. Vita killen drar ner rutan och undrar hur han kan hjälpa mig. Jag berättar att en tjejkompis är på en takfest och har ringt och det verkar vara något riktigt fel, och undrar om de har lust att följa oss och se vad som hänt. De vill ha adressen. Jag ger dem den och de säger ok. Jag springer tillbaks till Jeff och ber honom följa polisbilen. Polisbilen kör utan sirener men det är full fart som gäller. Jeff har svårt att hänga med bakom, men det blir att hänga på, förbi alla trafikljus som lyser rött, sick-sack förbi bilarna, och vi ligger i 100 km/h och trycker framåt. Efter vad som känns som en oändlighet, men i verkligheten var 10-12 min kommer vi fram till adressen. Det är en mörk tvärgata med 5-6-våningars hus. Man hör musik från fastigheten. Vi hoppar ur och Fatima tar täten. Två svarta killar dyker upp i porten och bär på ett flak öl. Fatima går fram till den ena och säger: -Gustavo, var är Y? Killen tittar på henne, sen på mig, som har satt på mig min hårdaste, argaste ansiktsuttryck och glor honom rakt in i ögonen. Sen tittar han åt sidan och ser de två poliserna. Han säger: jag vet inte. Har inte sett henne ikväll. Jag ser flera tells på att han ljuger. Han flackar med blicken åt sidan. Tar sig på näsan. Ser allmänt orolig ut. Sen går han iväg med sin polare. Fatima sa att det var skumt för Y gick till festen med dem enligt Saf. Vi går in i fastigheten och uppför trapporna. Överallt ser man folk. På trapporna, på utegården, i gångarna vid varje våning. När de ser poliserna så blir alla lite oroliga. Förmodligen en hel del droger där. Folk ser väldigt påverkade ut. Fatima får tag på Y igen i telefonen som säger att hon är i lägenheten nr 8A högst upp. Sen bryts det igen. Vi går uppför trapporna. Den tjocka polisen klagar över att det är högst upp och flåsar. Den vita unga killens blick rör sig från ansikte till ansikte, som om han vill registrera allas utseenden. Båda poliserna ser väldigt spända ut och högerhanden vilar på pistolen i hölstret. De verkar känna igen en del gängmedlemmar. På väg upp frågar Fatima flera som hon känner igen om de sett Y. Alla blir oroliga när de ser polisen. En del säger att de inte känner henne. En del säger att hon var där tidigare men förmodligen gått. En del har inte sett henne på hela kvällen. En kille, som ingår i Gustavos gäng, säger att hon förmodligen ringt för att söka uppmärksamhet och att allt varit lugnt hela natten. Fatima säger att den här killen aldrig brukar snacka sånt skit. Nu vet hon att nåt är riktigt fel och de försöka skydda någon. Plötsligt hoppar en kille fram och undrar om han kan hjälpa oss. Vi frågar om var lägenhet 8A är. Han säger att det är hans lägenhet. Vi säger att vi söker Y. Han har inte sett henne, och erbjuder oss att följa med till lägenheten och kolla oss runt. Vi kommer till lägenheten och kollar runt. Det är en 4a och hon finns inte i något rum. Ett par tjejer sitter där och ser oroliga ut. Jag frågar efter Y. De känner inte henne och har inte sett något konstigt. Fatima ringer igen men nu är Y.s telefon avstängd. Hon hade visst sagt nåt om dåliga batterier. Lägenheten verkar vara tom. Vi går upp på taket. Ingen där heller. Vi går ner nu och är helt rådlösa. Poliserna bestämmer sig för att dra och ber oss ringa om nåt händer. Vad ska vi göra nu? Vad har hänt med Y? Klockan börjar närma sig 3-tiden och jag ser att Fatima är helt utmattad... Det börjar dessutom bli farligt för oss att stå där. Polisen är borta och folk är nog inte så glada på oss för att vi tog dit dem. Vi sätter oss i bilen och åker hemåt... när plötsligt telefonen ringer. Det är inte Y.s nr. Fatima svarar och det är en kille som säger att Y är på Cubana och gråter på toaletten. Fatima ber honom ta henne utanför. Vi åker till Cubana. Det är fullsatt och lång kö. Jag går fram till vakten och frågar om jag kan bara gå in och hämta en tjej. Han säger nej och vill att jag ska stå i kön. Jag försöker förhandla och muta... men nej. Kön gäller. Vi väntar 5 minuter. Telefonen ringer igen. Samma kille säger att de är på väg till Cubana med Y nu. Men han sa ju att hon redan var där? Nu är de på väg dit i alla fall. Vi väntar 15 min. Ingen dyker upp. Vi ringer tillbaks till numret. Inget svar. Fatima fryser och är arg nu. Jag börjar också undra om det verkligen är något fel eller om det är en snefylla som fått oss att åka runt halva cape town. Jag menar varför gick hon inte ut på gatan för att möta oss vid lägenheten? Varför sa de att hon var på Cubana? var det för att få bort oss från adressen? Varför säger de till oss att vänta vid Cubana men inte dyker upp? Varför ljög folk för oss på festen? Var är Y?...