Cato den äldre, som aldrig fick uppleva sin dröm om ett tillintetgjort Kartago. Kartago var ju den stora supermakten tillsammans med Rom under tiden för de Puniska krigen.
Dessutom så avslutade han alltid sina tal med den strofen, han inledde alltså inte med den...
Det är egentligen en rätt rolig historia som, om jag inte missminner mig helt, i stora drag utspelade sig på följande sätt:
Romarna spöade på Kartago så till den milda grad att de inte länge var något hot mot Rom. Cato d.ä. retade ändå upp sig på att själva staden Kartago fortfarande fanns kvar och gav sig sjutton på att få förstöra den. I förhoppningen om att de andra i senaten skulle tröttna på hans tjat så avslutade han mycket riktigt alla sina anföranden med "För övrigt anser jag att..."
Det hela slutade med att romarna knackade på Kartagos port och sa att de fick ha kvar sin stad om de gick med på att flytta hela rasket nån mil innåt landet (Kartago var en hamnstad). Eftersom de som bodde där livnärde sig på fiske kände de sig tvingade att refusera.
Befälhavaren (hade för mig att det var Cato själv, men vågar inte säga emot Madbomber) lackade då ur fullständigt och nöjde sig inte bara med att bränna ner stan utan gick sen lös med sitt stora saltkar och strödde salt över den nerbrända staden för att marken skulle bli totalt obrukbar under en överskådlig tid.
Tror att Catos (eller vem det nu vars) reaktion i det närmaste beskriver hur man själv skulle vilja bete sig när man blir utdragen på river av en två-outare.
EDIT: Kanske något för herrarna i den här länken att mäta sig med.
http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?t=4526