Utelämnade visserligen en kul grej med modern utan partner. Hennes 2.5-åriga tjej tog ett strypgrepp på Fiona och ruskade om ganska bestämt, där de först satt så fint och lekte. Aldrig sett något liknande och har varit ute.... mikket. Oklart om modern utan partner såg det från en sämre vinkel än mig men hon var närmare så jag lät henne korrigera. "Men hjärtat, du vet att alla människor är ömtåliga" "Vi löser konflikter med känslor". Inget jag engagerar mig i och önskar alla allt gott för jag är så god, men ändå inte utan att det lämnar en utan undran. Iallafall när jag själv preliminärt valt att viga åtta av mina bättre levnadsår åt barnen, för jag tror det kan vara en bra idé för barnen och familjen.
Mexiko eller Sydamerika kanske. Drömmer mest, är ingen panik utan vi trivs som fisken typ förutom att jag har det litet svårt med svennar. Men iom vi är låsta i hyresrätt i typ fyra år till så hade det varit kanske bra att komma iväg lite, tjejen oxå sugen.
Sommaren har nog vart den sjukaste sen barnsben, positiv bemärkelse. Största händelsen dock sämst. Tog min Nike på klinik och sov henne till andra sidan. Oklart om det kan bli mycket tuffare, men när man står och står efter en sån grej så tänker man ändå att man är ganska jävla bra på att ljuga för självet. Hon var 11.5, rasen blir 12-14. Tyckte inte att hennes liv var bra nog, otroligt marginellt. Vi var nog inom synhåll för varandra minst tio av de åren, hela tiden. Eller, hon såg ju inte längre än halvmetern och mindre på slutet. Mest låg hon vid fötterna, så också på kliniken. Skaffade henne efter min första månad som 20bb-spelare 2010.
Då tänker jag: hur svårt ska det vara att sköta kortspel på ett givande sätt. För det är så brutalt kul och intressant med turneringspoker, och jag förtjänar typ att ha lite kul. Förutom att jag är iskall kortkombinationsmässigt så var det största problemet såklart att jag knappt klarade av att förlora en hand utan att alltid bli minst lite less, förra halvåret. Jag var så nervös och rädd för att busta redan när jag reggade och det gick ut över allt. Sista månaden var hemsk men lärorik.
Fortfarande gravt efterblivet men vi får se hur det blir att bo på Ålidhem. Ska gå allin bonda med afrikanerna till att börja med. Om vi inte reser iväg, vilket inte lär bli, för jag har inte tagit nån spruta