Anledningen till att jag tog alkoholförsäljning till självkostnad vid exempelvis bröllop eller 50-årskalas som exempel var för att visa vad lagstiftaren anser vara ett slutet sällskap. Självklart är det så att inte alla känner varandra eller kanske ens träffats tidigare vid ett 50-årskalas, men likväl är det att klassas som ett slutet sällskap.
På samma sätt får självklart killarna i ett handbollslag träffas efter en match för att lira lite poker för pengar, och jag tror inte det inte skulle vara något problem för en studentkår att anordna en turnering – alla måste helt enkelt inte känna varandra helt och hållet.
Problemet med en pokerförening är i grunden inte huruvida den kan ses som ett slutet sällskap eller inte – det är den enligt mig – utan lotterilagen anger klart och tydligt att ett lotteri anses anordnat för allmänheten även när det som villkor för deltagande krävs medlemskap i en viss sammanslutning, om denna väsentligen har till uppgift att anordna lotterier, dvs. poker.
Det är därför, vilket jag tidigare påpekat, som det är intressant att fundera kring upplägget av själva pokerföreningen. Så länge den har som ”väsentlig uppgift att anordna” poker kommer den aldrig vara laglig, men kan man bredda klubbens syfte och verksamhet kanske man skulle kunna komma undan denna problematik.
Av denna anledning kommer det bli mycket intressant att se vad Svenska pokerförbundet har kommit fram till gällande stadgar och regler för pokerföreningar, som väl skall kunna laddas ner nu efter sommaren.