Gå till innehåll

Lars Viebke

Members
  • Innehåll Antal

    1
  • Gick med

  • Besökte senast

Allt postat av Lars Viebke

  1. Jag är ännu en som har registrerat mig, inte för att jag är intresserad av poker utan för att snacka keratoconus. Bakgrund: Jag är 37 år och är närsynt (-5) och använt vanliga mjuka linser de senaste 20 åren. Med dessa har jag sett riktigt bra och inte haft någon som helst problem men för 5-6 år sen försämrades synen drastiskt. Det började med en njursjukdom som gav högt blodtryck som i sin tur gjorde att blodkärl på gula fläcken brast som gav fläckar i synfältet. Det har sedan dess rättats till med medicin och både njursjukdomen och blodtrycket är numera under kontroll utan några som helst problem. Synen blev aningen bättre men försämrades igen. Under de senaste åren riktigt drastiskt på framförallt vänster öga. Från att ha haft full syn (1.0) på båda ögonen och supersyn (1.2) tillsammans med linser föll synen till 0.2-0.3 på vänster öga, dvs nästan bara "geggabild" kvar och 0.7 på höger. Jag var hos olika ögonläkare på olika allmäna ögonkliniker i Stockholm (St.Erik och dess underavdelning i Huddinge) ett antal gånger och de hittade egentligen inga fel som kunde förklara den dåliga synen och slöt sig därmed till att det höga blodtrycket hade skadat synnerverna, något som inte går att åtgärda. Över huvud taget visade synläkarna varken något intresse eller någon vidare kompetens! Många kunde inte ens svenska, trots att det är viktigt för en ögonläkare att förstå när patienten förklarar vad han eller hon ser. Jag var hos en privat läkare som gjorde en kontroll som dock visade att felet INTE satt i synnerven. Där stannade det dock. Lite av slumpen träffade jag senare en ytterst kompetent optiker, en som numera gått i pension på Backmans optik i Skärholmen. Mha vågformsanalys (typografikarta för hornhinnorna) kunde han konstatera att felet på synen var att hornhinnorna inte alls var jämna utan snarare som berg och dalbanor. Han konstaterade att jag troligtvis hade karatokonus och remiterade mig till linsmottageningen på St.Erik. Men där blev det tvärnobben efterssom jag trots allt fortfarande såg hyfsat med höger öga. Jag var möjligtvis välkommen tillbaka när keratokonusen även hade skadat synen på höger öga under 0,5. Jag trodde det var ett skämt! Jämför med att du kommer till sjukhuset med ett brutet ben och de meddelar att du kan komma tillbaka när även det andra benet är brutet! Sak samma så började vi istället processen med att tillpassa specialtillverkade stabila linser bekostade av mig själv hos Backmans. Kostnaden skulle inte bli mycket högre än vad vanliga mjuka linser kostade (Backman satte ett pristak) och det såg ut att vara ett ganska enkelt åtgärdat problem att lösa. Flera omgångar tillverkades men inget som funkade. Månaderna gick. Trots optikerns kompetens var han inte tillräckligt erfaren när det gällde keratokonus, vilket trots allt är så passt ovanligt (kring 1:1000 är en siffra som har presenterats). St.Eriks ögonklinik tar trots allt hand om många keratokonusfall men för de som de vägrar ta och som hänvisas till vanliga optiker blir det stora problem då dessa optiker har på tok för få patienter med detta problem för att få någon kompetens inom området. Optikern som trots allt var gammal och erfaren började ge upp när en dansk säljare tillika linsexpert på speciallinser från den holländska linstillverkaren erbjöd sig komma upp till Stockholm och ta en titt på mitt öga. Säljaren/experten kom, tittade på ögat, testade en massa olika dummielinser han hade med sig (med olika utformning men utan styrka), förklarade alla femtioelva olika faktorer som gick att välja mellan och min optiker började mer och mer inse att det det här var betydligt svårare än hade trott från början. Slutligen hade säljaren hittat en linsform som han trodde skulle passa. Linsen såg inte längre ut som en traditionell lins, snarare som en stor hatt passande som spelpjäs i monopol! Denna lins var dock så speciell att den skulle kosta bra mycket mer än de vanliga stabila keratokonuslinserna jag från början hade testat. Kostnaden såg ut att hamna över 10 000 kr om året! Och då var det inte ens garanterat att jag skulle få en vettig syn med linser som gick att använda bekvämt hela dagen. Jag började överväga att gå tillbaka till vanliga linser och därmed gå miste om djupseendet, tappa avståndsbedömningen och hela tiden vara irriterad över "skiten i ögat" (dvs den grumliga synen). Då tog det dock en ny vändning när det visade sig att den danska säljaren efter att ha tittat på mina ögon tagit sig till St.Eriks linsavdelning och där övertygat dem om att det var helt galet att inte jag skulle få hjälp av dem och skulle få stå för all kostnad själv! Vips var jag inne i systemet som tidigare var helt omöjligt att komma in i, med optiker som var speciallister på keratokonus och med subvensionerade linser. Till synes perfekt! Jag fick hem den nya hårda linsen men inte gick det att använda den mer än nån timma. Den skavde som bara den. Usch...! Jag började ge upp igen. Men vid första besöket hos St.Erik där jag fick träffa en både kompetent och service-minded optiker (långt bättre än jag någonsin träffat bland ögonläkarna) så fick jag tipset att använda en gel-variant på tårersättning som smörjer linsen och gör det lättare att sätta på den utan att vätskan skimper ur när linsen sätts på: Hylo Gel. Problemet med denna tårersättning är dock att den inte är gjord för detta ändamål, och den blir riktigt dyr om man skall använda den för att fylla linsen dagligen, en kostnad man får stå för själv. Jag har dock hittat en annan smörjande linsvätska: Total Care från Abbott som verkar göra susen. Ett tips: Hylo Gel blir mycket billigare om man köper den i 2-pack från tyska nätapotek än vad den kostar i Sverige, 2st för 15 euro jämfört med närmare 200 kr för en i Sverige. Receptet som verkar funka och som gör att den hårda linsen sitter hur bekvämt som helst i ögat och ändå blir någorlunda kostnadseffektivt är: 5 droppar Hylo Gel och resten (så mycket det får plats) Total Care i linsen när den sätts på. Linsen måste hela tiden hållas helt horisontellt så att ingen vätska riskerar skvimpa ur (vilket ibland är lättare sagt än gjort). Det är inte lätt att sätta på den stora stabila linsen, och inte heller att ta av, båda momenten görs med sugproppar, men jag börjar nu få stil på det. Vid påsättning tycker jag denna metod funkar bäst: Jag håller ner undre ögonlocket med en papperstuss och spärra upp ögat så mycket det går, sätter in linsen direkt mot hornhinnan genom att titta i en spegel liggande på bordet, stänger till övre ögonlocket något när linsen är mot ögat så att linsen sitter kvar på ögat medan sugproppen avlägsnas. Kommer det in minsta luftbubbla vilket ger en kraftig dubbelbild är det bara att börja från början. Måste jag göra mer än tre försök är det bra att vila ögat nån timma, annars blir det lätt irriterat. Efter nån vecka klarar jag det dock ofta redan vid första försöket men det känns lite som att vinna högsta vinsten på lotter varje gång. När linsen avlägsnas används en annan sugpropp än när linsen sätts på: Jag sätter i en droppe linsvätska i supproppen, trycker den mot linsen, för sugproppen ner till nederkanten på linsen samtidigt som jag trycker nedre ögonlocket mot linsen och drar ut. Med lite tur så ploppar linsen någorlunda lätt ut. Om jag bara sätter på sugproppen och drar rakt ut gör ögat rejält ont och är absolut inget att rekomendera! Så äntligen ser det ut som jag har funnit en lösning på synproblemet efter många år! Tillsammans med en astigmatisk lins på höger öga (där keratoconusen inte gått så långt) och den hårda speciallinsen på vänster öga har jag nu åtminstone 0.7 på båda ögonen. Visserligen en ganska kraftig dubbelbild ögat med speciallinsen (två iprincip lika skarpa bilder, något förskjutna från varandra) men optiker har lovat att det är något som kanske går att jobba bort med en ny mer optimerad lins. Det är lite jobbigt för hjärnan så här i början att hantera två bilder igen och producera ett djupseende (3D-syn) igen, men förhoppningsvis tar det bara några veckor innan det är helt naturligt. Har man gått för länge med riktigt dålig syn på ena ögat är risken stor för att hjärnan börjat ignorera bilderna från detta öga och kanske t.o.m. inte alltid orkar styra ögat vilker gör att man blir lite skelögd vilket man märker när man får tillbaka synen på ögat. Även detta är något man relativt snabbt ska vänja av sig. Oj, det blev ett långt meddelande. Men förhoppningsvis ger det viss information till de som är i samma sits som jag och orkar skumma igenom all text. LYCKA TILL!
×
×
  • Skapa nytt...