Jag känner en drös killar + en tjej i din ålder som antingen opererat hjärtat, fått hjärnblödning eller dött rakt av. Gemensamt för nästan alla var att de levde ett stressigt liv som egna företagare, höga chefer med stor press och ett stort ansvar på sig och ett jävla anamma att klara biffen, s a s. Med något undantag har livet efter deras "krasch" förändrats drastiskt. En har fått lära sig att prata på nytt, den affärsengelska som förut rann som ett vatten är helt borta vilket innebär att han inte klarar av sitt jobb. En gifte om sig, köpte gård på landet och ska öppna vandrarhem. En kämpar med delvis förlamning, går på rehab flera ggr per vecka osv.
Livet blir för de flesta inte vad det varit, man inser sin sårbarhet, sin dödlighet och om det är värt att betala priset. Vilket det förstås inte är.
Att du själv har fått funderingar runt det här är mao helt i sin ordning. Kanske du kan styra om lite, bli konsult på deltid eller nåt, det vet du bäst själv. Du verkar ju inte helt pantad, om man så säger. Hoppas det löser sig.