Nu öppnade minnet dörren till min barndoms vinteraktiviteter som osnuten, dödsföraktande och halvkriminell 8-10-årig söderkis.
1. Jumpa på isflaken i Årstaviken, helst så nära isrännan som möjligt. Skodon: helst halkfritt. Riskfaktor 10/10. (observera även den tillkommande interna riskfaktorn, läs: morsans högerlavett, när du kommer hem med ena benet i ett ispaket).
2. "Sula" efter bilar, vilket gick ut på att positionera sig i en gatukorsning där det fanns en backe (där bilarna var tvungna att sakta ner), springa ut bakom bilen och med lovikavantarna på, hugga tag i kofångaren (observera att under den tidsepok detta utspelar sig så fanns det kofångare man faktiskt kunde grabba tag i), sätta sig på huk och sedan "sula" efter bilen så många kvarter som möjligt. Funkar bäst i nysnö (innan gatukontoret hinner sanda) eller snömodd. Skodon: gummistövlar med så tjocka sulor som möjligt. Riskfaktor 6/10.
3. Skridskoåkning. Leta upp lämplig isig bergknalle med lagom skrämmande topografisk lutning. Ta av skydden från grillorna (obs viktigt), ta lagom sats och låt blåmärkena dig väl smaka. Plusfaktor: vinden i håret på ditt hjälmlösa huvud (alltså innan fallet). Skodon: ja skridskor ldo. Riskfaktor: 8/10
4. Kasta snöboll. Flest poäng gav gubbar med hatt. Bonus för att pricka en öppen dora (termen dora identifieras av icke söderbor som fönster) på fjärde våningen. Bonusen utdelades i form av det klirrande ljud som uppstod i samband med snöbollens kollision med kristallkronan eller random porslinservis från Gustavsberg. Snö blandat med grus för bästa effekt. Skodon: lätta pjuck för snabbast möjliga sorti. Riskfaktor: 1/10.
Häpp!