Läs studierna och se vad du tycker om deras operationalisering av koncepten. Mig veterligen finns inga större brister, men jag kanske har fel
Hursomhelst, du pratar fortfarande bara om en form av kommunikation med ett specifikt syfte, nämligen att "lära känna någon face-to-face". Då är det möjligt att face-to-face möten är "effektivare", men det är ju helt beroende på vart du lägger fokus. Men inte ens då är det faktiskt säkert att det är bättre; vad om du är en person som har talsvårigheter, eller är väldigt osäker i sociala sammanhang, blir nervös bland mycket folk? En sådan person behöver inte alls lyckas "bättre" i en face-to-face situation än vid online kommunikation, snarare tvärtom. Dessutom behöver inte det viktigaste vara att "lära känna" någon, det är inte målet med all kommunikation. Återigen, det här är en konsekvens av hur ditt fokus ligger. Det finns en anledning till att email är populärt, eller Facebook, eller Skype....nämligen att det låter oss kommunicera med människor på ett smidigt sätt, när vi kanske inte kan träffa dom. Att hålla kontakten är också en del av socialiseringen, och den delen låter sig ibland inte göras utan online kommunikation.
Jag håller med i att kommunikationen ofta blir fattigare över sms eller facebook, men jag tror det finns ett medium för varje tillfälle, så att säga. Ibland räcker det bra med sms eller Facebook, men om jag själv vill prata om viktigare saker så föredrar jag att ses eller ringa. Det som kanske hänt, om man nu ska försöka tolka Putnams resultat, är att vi inte längre *behöver* ses för att diskutera alldagliga eller mindre viktiga saker. Vårt behov av att "hänga" med någon kanske tillgodoses av Facebook eller sms? Den här socialiseringen som bara går ut på att "inte ha tråkigt" eller "inte vara ensam" kanske är vad som har försvunnit? Isåfall så försämras ju inte kvaliten på den socialisering vi faktiskt deltar i och behöver, utan bara den socialisering som inte är så viktig för oss. Beror ju naturligtvis på hur Putnam har operationaliserat sitt koncept och om han segmenterat olika typer av socialisering och internetanvändning (vilket vore ovanligt begåvat, men nästan all internet-relaterad forskning karaktäriseras av en brist på segmentering så jag har mina tvivel).
Problemet med dom här diskussionerna är att dom alltid blir ensidiga och att fokus hamnar på att det ena eller det andra måste vara bättre. Samhället idag ser ut på så sätt att vi kommunicerar både online och offline. Att diskutera vad som då är "bättre" eller "sämre" tycks därför vara relativt ointressant; nu är det såhär det är, oavsett vad vi tycker eller tänker om det. Det är möjligt att vi ses mindre, det är möjligt att kvaliten på våra relationer blir sämre, men är det något vi kan påverka? Är det något vi ens bör påverka?
Du säger även att " problemet är att folk oftare föredrar att sitta ensamma och isolera sig istället för att träffas i gäng och umgås.". För det första finns det mig veterligen inga belägg för det (och jag har letat!), men för det andra så använder du också ordet "föredrar"...och då är vi tillbaka i vad jag nämnde tidigare; vad vill du göra åt saken? Om det nu är så att individer föredrar att sitta hemma så är det ju så...och det kanske är bra, eller dåligt, eller ingetdera, men vad ska vi göra åt det? Tvinga ut någon utomhus mot deras vilja? Det känns som ett långt mycket allvarligare övertramp än att låta någon bestämma själv hur de föredrar att socialisera...