Markus800

Bara för lyteskomikens skull ska jag bjuda på att jag alltså ringer till restaurangen och kallar alla för kinesluder, eftersom jag sett jägarna i fyllan. Märk väl att jag har rätt och kvitto finns så helt i det blå var jag inte. Smutsigt att blåsa nån som är full men tror kineser - generellt och inte specifikt, så jag inte blir avstängd - tillsammans med judar, zigienare och negrer har närmare till att vilja blåsa folk än gemene svensk. I norr är zigienarna värst. Ingen pratar om det men jag gör det. Ett folkslag som är tjuvaktiga. Håll hårt i plånkan när storkjolarna är på butiken, bara.

Roligt att jag först blev irriterad över att dom ska profitera på ett så klassiskt namn. Sen sitter jag och nynnar på Bennys melodi, för hundrade gången. Sånt geni, även om Fait accompli är mäktigast.

Lol. När jag kör så är styckeindelning sekundärt uppenbarligen. Bra och viktig text ändå. Om jag läser rätt slår min dagbok rekord i antal visningar denna vecka. Mäktigt. Borde rent statistiskt ge fler poster men respekterar så klart alla läsare. Ska bjuda på en nakenbild när jag kliver ur isvak så småningom. Då är man inte manlig kan jag meddela.

Lite lätt morgonpigg och överproduktiv som vanligt. Här har vi några offentliga alkisar som kanske gör det mindre smutsigt: 5. Mike Portnoy. Min gud. Jag tror jag vevat minut 2 till 3 en miljard gånger. Han byter ju takt där i stöker också. Hur gör man ens det? Nån som kan förklara det Michael Scott-style? 4. James Hetfield. Framstod väl som den oskönaste i världshistorien i dokumentären. Vill tro att han kanske inte egentligen var färdig med spriten. Suverän sångare hursom. Och så har Metallica gjort den kanske hårdaste låten i världshistorien. Nothing else matters är trams, denna är på rikt. Sån gåshud. 3. Nicholas Cage - leaving las vegas Ja, så klart en film, men så otroligt fin i sin gestaltning av allt. Plus att Elisabeth Shue påminner så himla mycket om min sons mamma och därmed om min son. 2. Micke Persbrant. Varit öppen med att också ha varit narkoman så lär inte ha varit lätt. Snygg som satan och en bra skådis, hur alkad han nu än är: 1. Morgan Freeman. Vilken storsatafilm har han inte varit med i? Jag tycker han är suverän i allt men kanske lite extra i seven och shawshank.

Jag tror ovanstående är det sannasta som någonsin skrivits från min sida. Det är fortfarande jobbigt att leva i konsekvenser som jag tidigare druckit bort, men jag ger ju fortfarande min son kärlek och omtanke dygnet runt numera. För ett knappt år sen fantiserade jag om precisionen i att ta livet av mig. Vilket som gav störst sannolikhet. Kommer ihåg att jag ville hänga mig i en snara och aldrig återvända. Sen dess har jag förstört en superhärlig relation som verkligen var solitt för livet och jag aldrig kan förlåta mig själv för att ha förstört, startat en fight med kineser, startat en fight med pappa (som så klart bara ville se mig överleva), åkt in på behandlingshem, kommit ut från hem, tagit ett nattjobb, varit min normala person i samband med det och kastats in i nytt jobb och nu här. Trivs hips vips med livet men är fullt besluten att bli bra på juridik så småningom. Ändå rätt stor framgång mot hur livet såg ut för ett år sen även om jag lever i mycket sorg, dagligen. Går man på AA så inser man i alla fall att det finns en liknande historia för så himla många andra. Hoppas att ni alla läsare vägrar ge upp hoppet om era nära som lider av samma sjukdom. Det gör skillnad. 1 av 8 ger med sannolikhetsmått nästan alla familjer.

Tog en i mellangärdet igår när jag ville sponsra juniorns hockeyläger, men skippade back iaf. Jag tycker det är mäktigt att de som spelar högst på svs inte längre vill spela med mig. Det är ju något jag funderat ut själv, utan hjälpmedel. När dom som antagligen ägnar extremt många timmar åt studier kliver så innebär det att jag gjort något stort. Kanske låter löjligt, men min sons mamma hatade verkligen hur inne i pokern jag kunde bli. Förstod och förstår henne. När jag väl fastnar i nåt blir jag väldigt bra. Är väl ett kännetecken för autism och ingen känner mig som henne så kanske rätt. Tyvärr var det väl också döden för oss, men det är världens finaste mamma, hur sur hon nu än kunnat vara på mig ibland. Att jag med blod, svett och tårar tagit mig till 25/50 utan att vara en superspot är något för min son att lära sig av. Han vill ju helst bara lägga på luren snabbast möjligt idag, men det kommer komma en dag när han inte vet hur allt ska hanteras. Förra sommaren var det en motståndare som kallade honom tjock. Hela min kropp ville lära honom allt jag själv fått lära mig. Kommer säga hur han ska göra vad nu än hans tränare eller mamma säger, för övrigt. Säger nån så igen så är det bara sikta på levern. Har själv varit i den situationen och tänkte att jag saxar den största och starkaste på första träningen. Har nog aldrig känt mig så ensam som när jag ställde mig upp efter närkampen och shortsen fladdrade kring mina stickor till ben och blodet sprutade från läppen. Där vann jag en position. Det gjorde ont, jag var rädd och jag hade kunnat få nåt jåvulskt med stryk, men om man inte vågar så händer ingenting. Det ska jag lära min son också. Jag hoppas min pojk kommer våga testa för allt vad tygen håller. Om de inte håller ska jag ta emot honom.

Jag tycker ju om att skriva, men tycker det blir tråkigt utan interaktion. Jag hänger på PF för att jag tänker att vi är många likasinnade + att jag vill vara modig i att dela med mig. Det är en del av min personliga utveckling, där mycket kommer från AA. Försökt med de flesta kategorier och det är ju enligt statistik från forumets egna verktyg mest läst. Då undrar jag så klart vad som skulle få alla läsare att också interagera. Jag skriver gärna om det mesta som inte rör det allra närmaste för djupt. Allt annat är ok. Vad är roligast att läsa? Jag får här be er om att inte säga att det roligaste är när jag i nåt slags delirium startar en imaginär kartellfight mot hela Asien. Det skäms jag ju över då det var i alkoholismens mörkaste dalar. Allt annat är fritt fram. Poker, filmer, serier, tjejer, politik, om brusig är sur dygnet runt, om killerwolf pratar som han skriver, om Cyntax var seriös med matkasseblåsningen, om CDS inte egentligen var skönast hittills på pf, om Zanka tagit semester för evigt, om Whistler är den överlägset roligaste chattaren på svs och så vidare. Varför inte bara testa nåt som ni själva funderat på?

Med tanke på min listas utseende föll en stor favorit bort i Ricky Gervais. Går ju inte att ha David Brent på samma lista som Michael Scott. Bara så det är sagt.

Kul när du skriver Trollet. Alltid bra picks. Jag har sett kingpin och tycker mycket om den. Där var dock mer fniss och skön känsla än skratt. För mig i alla fall. Tycker komedier påminner om tjejer. Man kan lätt bli intresserad och underhållen, men det är försvinnande få som får hjärtat, magen och hjärnan att gå igång.

Skön fredagsfeeling även om det blir mer jobb i helgen. Ändå gött att bara stänga officiella arbetsveckan och vara nöjd med insatsen. Därför tar vi en ny lista passande för den specifika veckodagen som jag dock inte orkar lägga lika mycket energi på att hitta klippen med. Komedi blir dessutom lätt dåligt utan själva kontexten hursom. Jag slår sällan på komedier, speciellt om det ska tittas mol allena. Det är dock alltid uppiggande de få gånger man verkligen skrattar ordentligt. Därför består listan av de karaktärer som fått mig att skratta mest och hjärtligast genom film- och seriehistorien. Just eftersom detta är en ganska outforskad genre hoppas jag att många vill bidra med åsikter och tips. 5. John Cleese/Rollo Lee. Under bältet-humor med finess. Har inte sett filmen på många år, men mitt tonåriga jag skrattade så luften gick ur. 4. Ben Stiller/Gaylord Focker. Alla i hela världen känner väl igen sig när det kommer till att framstå som rimlig vid första dejten med svärföräldrarna. Gaylord misslyckas på roliga sätt. 3. Chevy Chase/Fletch. Fantastisk humoristisk timing och en filmserie som alla ungdomar borde se. 2. Peter Haber/Rudolf Andersson. Sune var egentligen sämre bok än Bert, enligt mig. Julkalendern och den efterföljande filmen har dock en speciell plats i hjärtat och mycket vilade på Rudolf. Helt otrolig prestation och hög igenkänningsfaktor för alla i en Svenne-familj. 1. Steve Carell/Michael Scott. Överlägsen i det allra mesta vad gäller komik. Timing, mimik, kroppsspråk och så vidare. Man kan droppa hela serien men detta avsnitt såg jag igår kväll för kanske femte gången och skrattade nästan lika mycket nu som då.

Lyssnar ju en del radio på dagarna och tar mig uppåt på gubbmätaren genom att allt oftare välja de lite mer torra kanalerna som P4 och P1. Det blir ibland lång tid mellan kvalitetsdelarna men det som är bra är riktigt bra. Igår var det en intervju med Mikael Wiehe som var intressant i resonemanget kring hur hans konstnärliga ådra tangerade psykopatiska drag. Naturligtvis sagt med nån slags glimt men säkert också lite allvar. En detalj som jag sedan fann anmärkningsvärd var att han tilläts raljera utifrån sina gammelkommunistiska åsikter på bästa sändningstid. Svårt att se någon från andra ytterligheten ges samma utrymme. Det var också en rolig passus om hur albatrossar är världens monogamaste djur som standard med en skilsmässoprocent kring 1-3. Nu har dock klimatförändringarna gjort att den ökats till ungefär 8. Svårare att finna föda och hitta lämpliga platser att uppehålla sig på var orsakerna. Studien var gjord på 15500 individer boendes kring Falklandsöarna så rätt stort underlag ändå. En annan rolig grej var för en vecka sen då man redde ut smörgås. Begreppet kommer från själva formationen på smöret, på samma sätt som det enligt uttrycket går vita gäss på en sjö när vågorna bryts och skummar. De som väljer att skrapa ut ett tunt, jämnt lager med smör gör alltså enligt dess sanna definition ingen smörgås. Här diskuterade man också lite kring att caféer generellt sätter högre pris på en räksmörgås jämfört med en räkmacka. Nördigt och roligt och sånt som borde ges mer utrymme. Musikvalen i dessa kanaler är dock ofta under all kritik. Kan inte förstå att man gissningsvis har obegränsad låtskatt att plocka ifrån men ändå väljer så allmängiltigt och tråkigt. En gammal stänkare har det kommit iaf och den mig tillbaka till ungdomen.

Håller med om att det är en rolig men också vanvettigt komplex diskussion som vilar på så många olika definitioner och villkor. Någonstans börjar det med den individuella referensramen. Pengar har så olika värde för olika personer. Sen används tillgångar och monetära medel i olika riktningar beroende på detta. Skrev ju om ett exempel hur organiserade brottsligheten rekryterar barn till sin verksamhet med lockelser om att sätta upp fräna saker på instagram. Det kan handla om en märkeströja eller nån sjabbig breitling, enligt polisen som uttalade sig i podden. Ensamhet kan väl vara en faktor. Någon slags kompensation för att i sitt boende dela 40 kvadrat med en familj på 6-7 personer en annan. Att snabbt visa sig lyckosam med ytliga materiella saker efter att ha kommit från svår fattigdom en tredje. Intressant take angående hedonisk prissättning. Är inte insatt i matematiken bakom den, men har förstått att det förekommer vanligen på bostadsmarknaden där karekteristik styr pris hellre än det reella värdet. Ett annat ting jag kommer att tänka på är de här fidget spinners som blev så poppis för nåt år sen. Utvecklad för att barn med koncentrationssvårigheter skulle få utlopp, men slutade med en konsumtionshysteri utan dess like. Priset skenade allt eftersom tillgången inte matchade efterfrågan. Nu ligger väl 99 % av dessa leksaker i nån låda efter att ha använts i någon enstaka månad. Utvecklingen att stega sig uppåt från nån liten moralisk genväg till värre och värre saker är spot on. Finns överallt och brottslighet av olika slag är väl det mest slående exemplet med hemskast konsekvenser för flest inblandade. Woke-kulturen vet jag inte vad det är, men vägra lyssna på åsikter som inte passar individen lär knappast vara unikt. Bara lyssna på svenska politiska debatter där ingen verkar se det stora sammanhanget.

Bra sammanfattat. Mäktig scen för övrigt.

Svart marknad, definitivt, vilken blir svårkontrollerad för alla slags myndigheter. Speciellt då djuren ursprungligen ofta kommer från länder med svag eller obefintlig infrastruktur. I ett så starkt välfärdsland som vårt eget var det bara nåt enstaka år sen nån dåre samlat helt bisarra antal reptiler i en lagerlokal för att i princip lämna dessa åt sitt öde och plågas ihjäl. https://www.domstol.se/nyheter/2021/08/41-arig-man-doms-for-68-fall-av-grova-artskyddsbrott/ Ju äldre man blir inser man att det verkligen inte finns nån gräns för hur en del är beredda att smutsa ner sig för pengar. Behöver inte på något sätt vara potentiellt livsförändrande pengar utan kan vara några tusenlappar liksom. Ytterligare en detalj jag sen funderar på är om exvis tigrar i fångenskap verkligen har livskvalitet bara för att dom inte biter ihjäl sina ägare, men är alltför oinsatt där.

Ja, sorgligt är bara förnamnet. Kanske är det bättre ur ett djurvänlighetsperspektiv att dom får åka till tigerhimlen. Håller med. Nu har jag inte sett allt, men en finurlig touch. —- Hörde på radion idag att konsumentverket varnar för fuskprissättning i samband med black friday. Om jag nu inte missförstod något så gör en fjärdedel av företagen så att de höjer priset inför denna vecka, för att sen sänka till fredag och därmed kunna säga sig köra rea. Verkar ju minst sagt tandlöst att Konsumentverket får varna via radion i stället för att bara utfärda något förbud, men skulle behöva lite repetition på Köplagen och KKL.

Jag har inte sett säsong 2 men av tidningsartiklar att döma är det väl ingen av de inblandade som är behöriga/förmögna att hantera den typen av djur som det handlar om? Är väl öht tveksamt att ha vissa, närapå alla, djur i fångenskap.

Etta på mina listor är som synes Kevin Spacey och Helena Bergström. Detta klipp är ett bra exempel på när Kevin bara dominerar.

Kollar man på Bob rent logiskt så är han inte obehaglig, men David Lynch byggde upp hela serien så att det var superläskigt som tittare. Rolig kuriosa är också att skådisen var ljudtekniker egentligen och bara åkte bananskalsvis in i denna roll.

Ja, herrejävlar så bra han är i den filmen. Ashley Judd, Sandra Bullock och Donald Sutherland gör också en bra prestation, men bäst är som vanligt Kevin Spacey. Så extremt oslagbar skådespelare. Om du gillar sång i filmmusik är ju Twin peaks ett bra tips. Tror jag skrivit om det tidigare men minns hur vi såg det tillsammans fredag kvällar och hur mamma satte upp handen för mina ögon när Bob gjorde entré. Tycker fortfarande det är den obehagligaste karaktär som skapats på film. En annan sak från min barndom är just LOTR. Mamma låg och läste Tolkiens text från en bok med bibeltunna sidor där det också fanns en karta. Sen tio år senare kom filmen och överträffade alla förväntningar. Tycker Sir Ian är remarkabel som Gandalf medan många andra är sisådär.

Trodde ändå det skulle vara mer diskussion kring tjejlistan. Mina val är ganska okonventionella.

För dom som tvivlar på Clooney i listan.

Jag tycker Matthew är fascinerande då han gör så mycket störiga saker, men ändå fångar mig helt. True detective är väl ett bra exempel. Sjukt snygg i skjortorna med uppkavlade ärmar. Lincoln Lawyer är en liten doldis till film som är helt suverän. Och svårstavad ?

Klart Von Trier är pretto. Något annat hade varit orimligt. Gillar dock hur han ogenerat för de här svartaste sidorna hos människan. Daniel Day är så mäktig, men lite för inaktiv. Känns som en konstnärssjäl ut i fingerspetsarna. Marlon var så klart bra i Gudfadern men alldeles för begränsad. Heath Ledger borde jag nog haft med i stället för Clooney. Där pratar vi omfång. Från bög i Brokeback till Jokern. Synd att knarket tog honom. Vi verkar ha väldigt lika smak, även om Wes inte orsakar någon gåshud för mig. Hehe, ja, men i min dagbok är modet fundamentalt. Vem har ens sett la la land? Inte så jag. Bra poäng. Leo är grym. Tom Hanks är ju bara sån här typisk amerikansk tubsocketjockis med gympaskor inomhus. Ingen feeling med honom öht, som skrivet.

Bra poänger som vanligt. Mads är suverän och älskade första sässen av Hannibal. Jo, hon är inte särskilt söt rent objektivt, men ändå fångas publiken. Titanic var väl centrum men tycker hon är superbra i the life of David gale också. Tom Hanks är ju lätt mest överskattad av alla. Enda gången jag faktiskt somnat på bio var under Cast away. Helt värdelös.

Tror ändå Scott Glenn är närmast för en plats på listan. Så otroligt stilig i SOTL och ändå bara dykt upp i stora filmer. Silverado, kill Bill, när lammen tystnar, training day osv. Apropå det trodde jag fler vurmat för Denzel ändå.