Nu har jag varit hemma på tok för länge för att inte ha skrivit en tripreport ännu! På förhand verkade Malta sjukt kul, ett EPT-stopp på lite varmare plats än Deauville mitt i en etablerad gamblingkultur och med rejäla deltagarantal. Jag var på Malta när jag var femton och spelade golf med föräldrarna och då verkade det som ett riktigt skitställe dit 17åringar åker för att dricka typ, så förväntningarna på ön själv var relativt låga trots all excitement kring EPTn.
Jag drog med mig tjejen som fick en välbehövlig semester efter tjugoen raka tolvtimmarsdagar i streck på jobbet, samt gamla goda Eli som aldrig tackar nej till en liten EPT. Eftersom Deauville gick ganska bra för min del så försökte jag kopiera schemat så mycket som möjligt genom att återigen flyga in för FPS/IPT Highrollern och sen dra hem dag 5 i main om man inte hade klarat sig dit. Förresten, det är lite kul det här med att jag säger att det gick bra i Deauville. Jag typ breakade even på resan med utgifter, och när jag kom hem därifrån så frågade massa IRLs "Hur gick det?! Hur gick det?!" varpå jag svarar att jofan det gick ganska bra, jag gick plusminus noll! Det folk inte förstår är att man oftast förlorar, i mitt fall utifrån ett ocashat schema, ca €10k och någon enstaka gång vinner stort. Så när man kommer hem med hendonmobflaggor, stärkt turneringsconfidence och hotellet betalt noterar jag det som en vinst!
Jag har typ lovat mig själv minst femton gånger att aldrig mer i mitt liv boka ett morgonflyg igen. Sagt och gjort så kommer taxin till vår lägenhet kl 04.30 för att ta oss till Arlanda och Malta via Istanbul med avresa 07:15. När vi landade på flygplatsen i Malta och gick på flygplatsbussen för att ta oss in till terminalen så hör jag ett rätt högt skrik ifrån andra sidan bussen där de lebanesiska pokerspelarna står. Ena killen pekar på mig och skriker glatt så hela bussen hör "YOU! [jag pekar frågande på mig själv "Me?"] YEAH YOU! YOU'RE A PROOO RIGHT?! I CAN SPOT YOU!" samtidigt som han pekar på mig och sedan sitt öga, indikerande att han har övernaturliga krafter att detecta pokerproffs. Hela lebanesgänget skrattar och jag också, rätt skönt att bara brista ut sådär i en sån basic flygplatssituation. Pokervärlden behöver mer sånt.
Det är rätt skönt att landa tidigt, komma fram och kunna se sig runt lite på dagen, och det var precis det vi gjorde efter vi hade droppat av väskorna på Le Meridien St Julians Bay. Kvällen innan hade vi läst en tweet från Paul Newey där han skrev "Out on the town i Malta, what an absolute shit hole!" och till en första anblick var vi rätt villiga att hålla med. Sträckan mellan hotellet och casinot kändes ganska smutsig och turistad och var full med engelska sunkiga barer, uppsidan på det var dock hav så långt ögat kunde nå vilket såklart är svårslaget.
Dagen efter skulle det bli spel i IPT Highrollern med €2k i inköp. Mitt bord är nog ganska average och helt ärligt så minns jag typ inte enda hand från turneringen, just one of those days. Jag spelade tight i ett par timmar och sprang in min in i en shortstacks och hade typ 10 bigs kvar. Några varv senare sitter jag i BB med mina tio pim pims och Dominik Panka aka Helios (solguden) öppenjammar mittpos med sina 14bb och som träffar ett par och står emot min och jag är ute ur turneringen. Den här gången var turneringen mycket mer turbo än vad den var i Deauville, faktumet att de inte hann spela färdigt den under de avsatta dagarna förra gången var nog avgörande faktorn till det. Det enda positiva med den här busten var att jag nu skulle få spela dag 1A i Main Event dagen efter istället för att spela 1B. Den förstnämnda brukar vara mycket softare, och inte minst den här gången då dagen inföll på en söndag då alla grinders hellre sitter och minibar-grindar på hotellrummen.
Samtidigt som vi spelade IPT Highrollern så spelade tjejen sitt första live event någonsin, €200 Womens event! Det här är hennes tredje EPT hon hänger med på, och hon har intresserat sig mer och mer för poker nu i år, framförallt turneringspoker online. Efter att ha nött igenom Harrington-böckerna så ansåg jag henne vara redo för att inte göra bort sig i en liveturnering. Dessutom har hon plockat en del resultat i lowstakesturrar online (mestadels womens-turneringar på Stars). Jag förklarade för henne att en €200 turnering kommer vara jättetrevlig, folk snackar och det är chillad stämning. Men helvete vilken dålig stämning det var i womens event! Ingen sa ett ord, alla såg jävligt obekväma ut och det fanns liksom inget trevligt alls med auran runt turneringen. I alla fall hennes bord. Jag tror hon var lite för nervös i live-settingen för att njuta av erfarenheten, och det var svårt att ha koll på hur mycket marker folk hade osv. Sen att känna sig uttittad och att folk är judging you har vi nog alla känt när vi började spela live. I efterhand efter hon hade åkt ur strax före middagspaus så sa hon att hon förstod mer vad hon hade gjort såhär i efterhand, och att det var för tät stämning för att kunna njuta av det i stunden. Ny kula i Barcelona kanske?
Nog om det, nu Main Event! Mitt bord under 1A var ganska bra och den enda jag kände igen var lebanesen Albert Daher som hade landat tillsammans med proffsutsniffaren. Jag tror han är ganska duktig och det beryktas att han spela höga PLO-spel i Cypern/Turkiet, men jag har pos på honom och chances are att han kommer vara jävligt slaskig. Redan exakt andra handen förlorar någon snubbe (ung reg) typ 23k av sin startstack på 30k med någonting emot på och jag förstår direkt att det här kommer bli ett svängigt bord. Jag hittar inte så många bra spots dock, det sitter en fisk och limpar i princip varje hand och betalar av men Daher 3bets-isolerar honom nästan varje hand. Några nivåer in hittar jag en spot där UTG höjer till 500, fisken synar en stol bort, Daher 3betar till 1700 som han har gjort hela dagen och jag sitter två stolar bakom på knapp med . Jag skulle nog kunna flatta här (30k stack och alla andra täcker) men det är ganska tacksamt att vinna potten preflop, alternativt få fisken att kallsyna med något sjukt eller bara spela postflop emot Daher. Jag säger 3700 och UTG lägger. Fisken bara skjuter in hela sin stack (ca 19k) och Daher stekfoldar. Jag tror jag kommer springa in i AK här ibland, förmodligen aldrig ett högt par. Låga par jätteofta och någon gång kommer han ha typ KQ, KJs, någon JTs eller något sjukt. Så jag tar syn och han suckar besegrat och lägger upp sin . Brädan springer ut och där förlorade vi två tredjedelar av stacken jättetidigt. Sucks. Ett par halvkassa spelare bustar och bordet blir jättetufft inom de kommande nivåerna. Jag grindar en 20-25bb stack i ungefär fyra timmar innan jag öppenjammar 15 bigs UTG+2 med :Td vilket får anses questionable i en main-struktur. BB synar med kungar. Jag träffar flop men han drar tillbaks på river vilket innebär en dag 1-bust för Haglund efter en kall dag där disciplin var huvudordet.
Eli drog med sig startstack till dag 2, och planen är att ha en chilldag där vi inte sätter foten på casinot den nästkommande dagen. Dagen inleds med en löprunda längs med stranden/på klipporna och det är helt fantastiskt fint. Vi inser att om man springer åt motsatt håll av casinot så är Malta jättefint. Verkligen helt magisk löptur längs med havet där vågorna slänger sig själva i väggen som genererar det sköna lugnande ljudet. För att inte vara för nyttiga tar vi en ölpaus på vägen hem från motionen. Balans osv. Annars spenderas dagen i poolen på hotellet och ute på stan. Tjejen har hittat en favoritrestaurang precis nedanför casinot där hon har hängt och mött oss på dinner breaks och snackat med personalen, så nu känner hon hela staben och vi gick dit nästan varje kväll från och med det. Acqua hette stället och rekommenderas.
När Eli sätter sig för att spela 1B så går jag ner på skamvåningen med alla som bustat för att spela 500 turbon istället. Jag hamnar brevid den sköne Anatoly Filatov som jag har lirat med ett par gånger tidigare, och han tröttnar efter ett tag på alla uppdateringar hans polare skickar honom från main event, så han -och bordet- skickar ett litet meddelande vad vi som bustat tycker om deras jävla main event egentligen. Bild nedan.
Strukturen är snabb och jag får in AK emot AA och min markerstapel ersätts snabbt av en gravsten. Nästa event har lite bättre struktur och är ett 2k regular. Det här eventet brukar ha ganska tuffa fält, och i Deauville tog jag en promenad bland borden och valde att inte regga efter jag har sett på ansiktena. Men den här gången var jag bara spelsugen i bott, om det var stentufft så fick det vara så, jag ville bara lira.
Jag drar ett bord längst in i lokalen med Steve O'Dwyer, en som inte klarar av att se på sina kort ordentligt och en fransk kvinna som synar allting. Vi spelar shorthanded ett tag och jag lyckas förlora halva min stack ner till 6k på 50/100. Eli bustar main och drar ett säte direkt till höger om mig och i samma stund chippar jag upp rejält med ett set emot Fröken POW. Det uppstår en intressant hand där en ganska dålig fransman öppnar +1, kvinnan synar på knapp, och Eli squeezar från small blind. Jag minns tyvärr inga siffror eller stacksizes men jag tippar på att Eli gjorde det typ 1100 preflop på 50/100. Jag sitter i big blind med och ca 11k i stacken och situationen suger ganska stenhårt. Jag känner Elis spel bättre än någon annans i hela världen och jag vet att han inte är light här. Om jag skulle kall4beta och få in det så skulle jag have a bad time rangemässigt som de säger på internet. Jag vill såklart inte 4beta och vika, så jag väljer att bara kallsyna och försöka spela en hand postflop. Fransmannen och POW synar likaså, och det ligger ca 4600 i mitten. Flop kommer och Eli betar ut 2500 ifrån en liknande stack som min. De bakom kan ha alla sets, jag slår bara nedre delen av Elis valuerange och om jag skulle bli bluffad av en hand som AK så so be it. Fold. Resten viker också och vi går på paus. Eli har förstått på min timing att jag gjorde en stor laydown där och säger att den var jävligt bra, för han hade AA. Jag är rätt nöjd med att dodga den, jag tror det är många som bara firplar in det där och kategoriserar det som kallt och går till cashiern för att regga nästa event.
Efter breaken hamnar jag i en spot mot Steve O'Dwyer där han behandlar mig en som riktig turist. Man ser på de här världsstjärnorna som vinner världen och lite till, men ibland spelar de riktigt jävla skumt. Som i den här handen. Jag öppnar på cutoff och O'Dwyer försvarar sin BB. Flop kommer , han check och jag checkar bak. Jag kommer knarka bak väldigt många Ax-händer här, en del flushdrag och massa fler händer så jag gillar en check när jag har klöver konung på hand. Turn kommer och han leder ut strax över halvpott. Jag väljer att höja (minns tyvärr inga sizes återigen, men i relation till pottstorlek så spelar aktuella siffrorna inte så stor roll) för att beta stort på rivers och polarisera mig själv. Jag kommer förmodligen aldrig höja här med någonting som inte är en flush eller en naken klöverkung, så jag gillar fördelningen av min range mtp. antalet flushdrag jag kan knacka bak på flop. Steve synar. River kommer vilket completar stegen. Jag minns att det ligger ca 6-7k i potten för min plan är att sizea exakt 6k på river ur min kanske 14k stack eller så effektivt. Steve donkar ut ganska stort istället, 3200 för att vara exakt. Jag har ingen aning om vad han gör, vad han reppar eller vad han vill uppnå. Jag har fortfarande idag efter mycket tankekraft ingen aning vad han gjorde. Går han för tunnt värde med ett kombodrag som blev till stege? Tror han att jag är så fun så jag höjer turn med Ax för att knacka bak rivers? Jag blev helt stunned av hans konstiga linje och vek som en blöt hund. Eli konstaterar i nästa break att "Wow you had Kc? I would not let him get away with that, I'm always jamming there" vilket jag semiångrar att jag inte gjorde. Men samtidigt tror jag han kan ha donkat en medelstark hand för att inducea en bluff typ. Jättekonstigt hur som helst. Mvh turist.
Jag grindar kortstack fortsatt och efter Eli bustat blir jag flyttad till ett nytt bord med 20 minuter kvar på dag ett. Jag har exakt femton stycken 1k-marker i mitt rack och inget mer. Blindsen är 500/1k och jag hamnar allin rätt snabbt på det nya bordet. Cutoff jättestack öppnar till 2200 och SB synar. Jag är i BB med och såsar in, cutoff viker medan SB gör en dålig syn med . Ingen träffar någonting och jag får upp min stack till strax över 33k vilket får anses okej inför dag två efter dagens shortstackgrindande. Exakt sista handen av dagen öppnar en Lacoste-gubbe till 2200 på hijack och jag är på knapp med . BB är duktig djup spelare som inte kommer squeeza mycket, så det är bara att trebeta och se vad gubben gör. 5200 säger jag och han synar snabbt, sådär som bara gubbar kan göra. Flop kommer och jag har ett lite intressant beslut. Världsmajoriteten kommer cbeta här och med all rätt, vinna den redan stora potten och eliminera hans equity med random överkort. Men jag går lite greedy och väljer att knacka bak för att spela poker istället. Jag litar på att jag ska kunna ta beslut på turns och rivers utifrån hans aktioner, och att jag ska kunna ha ett hum om vad han håller på med trots att jag aldrig har sett gubben innan. Inte lite hur mycket man överskattar sig själv och sina egna abilities ibland. Turn kommer och han betar jättestort, 8k. Jag har typ 26k just nu men bestämmer mig för att ta en syn här. Det känns som en sån där gubbe som kommer greppa marker och snap beta när jag knackar bak, det känns iaf så nu efter jag hade checkat. Med den infon hade jag såklart cbetat istället. Typ 28k i mitten och jag har 18k bakom. River kommer och han betar 10k jättesnabbt. Nu får man börja bryta ned hans range på riktigt och eliminera det ena efter det andra. Han kommer aldrig vara duktig nog att vbeta en hand som typ 77 här, hans prefloprange har typ inga kombos av tretal (tror jag). Gubbar i hans sits brukar inte kunna vbeta Tx här, utan är nöjda med att checka ner den stora potten samt är rädda för att jag på något vänster ska ha träffat knekten. Det suger om han har en hand som KJ/QJ vilket är jävligt troligt, men jag tror samtidigt han kan ha mycket mer. Och om han var nötad hade han nog bara jammat. Jag tar en gråtsyn och förbereder mig själv på att bagga fyra marker inför dag två och en promenad hem till hotellet med mycket lågt hängande axlar. Han skrynklar ihop sitt redan skrynkliga ansikte i en min som tekniskt sett borde innebära att jag vinner men jag är fortfarande inställd på att han kan slänga upp typ 33 och gråta en skvätt innan han ser att han har vunnit. Alla stjärnorna i universum la sig på rätt sida galaxen den här gången dock och han visar upp sin samtidigt som dealern ger mig en look som att hon vill fråga om mitt telefonnummer. När vi baggar markerna och gubben skriver ner sin sexsiffriga stack på plastpåsen så kan han inte sluta tänka över what could have been och frågar mig "How much did I give you?" varpå jag replikerar "23k" inom en sekund med ett flin. Han säger "I should have all-in on the turn instead, is more credible" och jag håller såklart med Lacostegubben. 59k till dag två som är en bra bit över average.
Dag två drar jag ett tufft bord OOP till Vanessa Selbst och Sam Gweenwood. Jag förlorar halva min stack ganska snabbt i ett par spots som går fel och bordet bryts turligen en kvart in på dagen. Mitt nya bord är mycket bättre och innehåller bland annat Ralph Lauren-gubben med förstoringsglas för alla er som har sett den här legenden ute på touren. Det är en gubbe i sina bästa år som har grava synfel och behöver någon sorts spegelmanick att lägga sina kort i för att se på dem, samt ett 90-talets Sherlock Holmes magnifying glass att hålla upp emot korten på bordet. Han är nog inte katastrofdålig, men bordets tuffhet ser alltid så mycket mysigare ut när han sitter där. Jag 3betjammar SB vs BTN och BB som båda är short med 99 och John O'Shea synar sig allin med KQs där jag får vinna och nu har vi en ok stack igen. Bubblan är ganska seg men vi krigar oss till de sista 47 i turneringen och jag har strax över average när pengarna nås. Bordet blir, som vanligt, tufft och jag hamnar i ett par spots.
Jag har ~45k i stacken på 1200/2400 och en ung kille höjer i tidig pos till 5k. Syn av en annan reg, syn av en till reg och jag sitter i BB med och får en babiljon till en på pengarna så jag synar såklart. Flop kommer så jag har en liten nötgut. Finnen i small blind checkar, jag checkar, PFR checkar och britten checkar bak i position. Turn kommer och finnen checkar. Vad gör man här? Det ligger strax över 20k i mitten och jag har en dubbelgut och 40k i stacken. Finnen kommer inte checka tp eller bättre två gånger på en så dragig bräda. PFR kommer aldrig checka tp eller fd på flop, britten i pos kommer stabba väldigt brett på flop. Jag väljer att beta litet, 7200, med planen att attackera i princip varenda river. Jag tycker min range ser starkast ut av allas på den här brädan, jag har outs emot i princip allting, om någon synar så kan jag gladeligen jamma på nästan allt förutom ruter rivers. Väldigt tricky spot men jag tror jag får beta här som jag gjorde och se vad som händer. PFR lägger sig. Britten frågar hur mycket jag har kvar, vilket är 32k efter mitt bet på 7200. Sen lägger han in en minraise. Den här killen spelar högt online, anses vara jätteduktig osv. Vad minraisar man med här? Jag tror inte han knackar bak 96 eller J8 i position på flop direkt, han har typ dubbla average och har varit väldigt aktiv och stabby hittills. Kan man minraisefolda en hand som QJ här? Känns kallt men vad vet jag. Om jag synar kommer jag ha 24k att jamma in i 48k i mitten. Jag tror mina samtliga outs lever, och samtidigt kan jag ha båda flushdragen. Så jag synar med planen att jamma alla klöver och alla ruter, sen ge upp på resten. Förmodligen jamma 4x-rivers som essentially nötar mig och jag hade inte riktigt gjort upp en plan vad jag skulle göra på 8x rivers som ger mig lilla stegen. River kommer så jag hittar lillstegen och autocheckar till honom utan att egentligen tänka igenom vad jag bör göra. Han knackar bak och säger "Set" medan jag slänger upp min hand. Har diskuterat handen efteråt och jag kan förmodligen checkfolda river om han lastar, men det är möjligt att donkjamma hade varit bättre om han recognisear att jag är väldigt flushdrag-heavy, eller i alla fall borde vara. Kul hand och jag flaxade upp min stack till runt average igen.
Ett misslyckat squeezeförsök senare sitter jag på 63k på 1500/3000-nivån och en halvdålig reg öppnar till 6500 på knapp. Jag har i SB och väljer att bara jamma in det. Jag tror han kommer syna bredare än han kommer fyrbetslasta brett om det makes sense. BB rejammar med och floppar knekt hög och det var allt för den gången. För mig som inte spelar så många turneringar så är det alltid extremt tiltande när man kommer ner till de sista fyra borden och bustar för relativa småsummor med €120k till ettan. Jag fick €3900 för min 35e placering i alla fall, och fick bocka av den maltesiska flaggan på min mob. På kvällen går vi till stammis-restaurangen och får den här gången sitta och prata med ägaren som är jeweller och äger 28st diamant-butiker runtom i världen. Han ger oss några sköna livsläxor och anekdoter från sin ungdom och varnar oss om att man inte ska gambla, att man inte kan vinna i längden osv. Vi får se i slutändan om han hade rätt eller inte.
Det sista som händer på resan är att vi avslutar med ett 500 deepstack event som typ är det softaste fältet jag någonsin har sett. Jag är ganska aktiv och höjer till 700 på cutoff från startstacken på 15k på 150/300 med varpå en jätteaggro tjej i small blind höjer till 2200. Jag vill bara sizea stort och låta henne se några sorts spöken som inte finns och få för sig saker, så jag säger 5200. Hon jammar in och brädan springer ut för quads. Hon ber om ursäkt på knacklig itanliensk-engelska och säger "I think yeu not leouk your kardz befoure you raise, that's whiye I all-in" varpå bordsgrannen, helt utan ett inslag av komedi, nickar medhållande och konfirmerar att 5bets lasta A7o med logiken att jag inte har sett på mina kort är rimligt. Likaså att jag oftare än inte raisar pre utan att se på mina kort, sen 4betar 40% av min stack återigen utan att se på näven. Jag gillar att busta till amatörer, eller ja, jag har mindre emot att busta till amatörer som jag har att busta emot regs. Det är alltid kul att någon får en story att ta med sig hem eller en halvdjup run/en upplevelse så att de hittar tillbaka i framtiden.
Det var nog allt från Malta den här gången. Ska försöka squeeza in lite bilder i texten innan jag publicerar helt. Nästa på reseschemat är New York för musikfestival i Juni och sen Vegas några veckor senare. Vegas kan nog bli en riktigt skön TR.
