Håller med dig om att det är dåligt, och i mitt fall har det faktiskt varit direkt skadligt. Samtidigt klara jag ett vanligt jobb innan jag krascha (eller vad man ska kalla det).
Det är en stor kommun jag bor i så jag är ganska säker på att de har någon med psykosocialt fokus.
Skrev läkare för det är ingen psykiater, det är en ung st-läkare. Har få vänner och flera bekanta. Håller mig ganska mycket för mig själv. Känner mina vänner väldigt väl, de vet om att jag går hos apm, varit inne på lpt osv, och jag vet väldigt intima saker om dom. Att gå på soc är för mig värre än lpt.
Har klagat ganska mycket på myndigheterna redan och har en trevlig handläggare på soc (kanske inte så kompetent), vill inte gnälla på den.
Dumt att vi kom in på min psykiska hälsa den har inte något med frågeställningen att göra.
wahlen1: När jag hade lite pengar så vägrade jag sjukskrivning flera gånger, levde på pengarna jag hade istället. Jag har moraliska problem med den typen av välfärdssamhälle vi har. Andra som lever enligt reglerna får leva som dom vill, men jag fungerar inte så.
Min ev. asperger påverkar inte så mycket egentligen. Det är andra saker som påverkar mer just nu.
Känns som vi håller på att glida ifrån ämnet. De sista inläggen har varit om poker i allmänhet eller annat som inte hör till ämnet (inklusive det här inlägget)..
OT: Hur fetmarkerar jag min text eller citerar flera inlägg?
ONT: "mr-flow Ett ganska stort problem är att det har blivit svårare att vara vinnande de senaste 5 åren. Men kör på, håller med ST. Om du däremot skulle skotta/visa sig att du inte är vinnare är svaret ganska givet, SLUTA."
Jag har läst en del om poker innan jag börja spela igen och vet att det är mycket tuffare nu, men 39bb/100 på c:a 8k händer och min bakgrund som vinnande spelare tyder väl på att jag fortfarande kan spela? Vet mycket väl att varians spelar in, men jag har varit rostig och ändå vunnit.