Tbille

Tjena! Jag har också keraktokonus och har fram tills nu aldrig varit i kontakt med någon annan som har det. Min historia börjar sommaren 2006, när jag alltså va 13 år, och klagade till mamma att det var stora ljusringar runt alla lampor när jag kollade med vänsterögat. Hon ringde möldahl sjukhus och 1 timme senare satt jag på akuten och fick diagnosen keraktokonus, jag såg inte tavlan man gör syntestet på. Fick tid hos optikern Ulf Brunlöv som sa att jag var det konstigaste fallet han haft under sin tid som expert på sjukdommen, jag hade perfekt syn på ena ögat men bland den värsta keraktokunus han sett på andra. Och det hade utvecklats sedan en spikad ögonkontroll 1-2 år tidigare. Jag försökte med lins i ett halvår tills hornhinnan helt enkelt blev för "toppig" för att linsen skulle kunna fastna. Efter ett kort besök på möldahl fick jag en tid för operation redan ett par veckor senare då det var akut, honhinnan hade blivit så tunn att den kunde spricka om dom väntade längre, hade då 8% syn på vänsterögat. 24 April 2007 (14 år gammal) hyvlade dom av honhinnan och sparade bara det allra innersta mot ögongloben för att sy på transplantatet över. Vaknade och hade ont så in i helvete i ögat men lyckades knarka bort det med panodil och 2 andra roliga piller som jag tog så fort smärtan kom tillbaka. Åkte hem 2 dagar senare och droppade kortison och nån annan droppe 6 gånger om dan i 2-3 veckor för att sedan trappa ner och körde 1 gång/dag tills nån vecka efter att jag tog bort stygnen, 6 månader efter operationen. Har aldrig riktigt tyckt att jag sett särskillt bra men det blir bättre. Eftersom jag nästan ser perfekt på andra ögat så tänker jag ju inte på hur jag ser med det dåliga så det har inte spelat så stor roll. Jag gjorde operationen mest av anledninge att hornhinnan hade spuckit och jag hade blivit helt blind om jag bangat. Har sedan dess kört med hårda linser på västra ögat och det blir en riktigt fet skillnad. Utan linns kan jag knappt läsa att det står Arla på ett mjölkpaket om det står på bekvämt läsavstånd för andra ögat, om ens det. Med linns ser jag nästan perfekt nu och det har sakta blivit bättre sen jag började med den för 3 år sen. Nu väntar jag bara på att högerögat ska fucka nån gång i framtiden också, men de ska vi förhoppningsvis kunna undvika ett tag. Nu 17 år gammal har jag märkt att det har kommit en del sköna biverkningar med denna sjukdommen som antagligen är väldigt unika för mina ögon. Jag är väldigt intresserad av abstrakt och psykadelisk konst och eftersom jag har noll avståndsbedömning utan lins så kan jag se helt sjuka bilder och mönster i naturen när allt djup tas bort och allt får en lite ofokuserad touch, vilket är grymt häftigt. Det enda dåliga jag upplever förutom att det är sjukt jobbigt att ha linsen är att jag inte har något djupséende, antagligen just för att jag undviker linsen och aldrig vänjer mig För er som ska göra en transplanation så vill jag verkligen råda er att ta de lugnt under återhämtningen. Eftersom jag bara va 14 år och alltid har haft en no worries attityd till livet och inte fattade eller fattar att vad jag gör kan göra stor skilland senare så va jag inte jätteförsiktig utan va uppe en del och pilla i ögonen rätt tidigt efter transplantationen. De kan mycke väl ha påverkat resultatet, vilket jag är lite missnöjd med nu. Annars är de inget att va orolig för. Visst fan är det jobbigt men det är inget att tänka på. Det är också en cool upplevelsev. Har inte riktigt koll på försäkringen men har hört nått om att dom vill vänta och se hur invalidiserad jag blir först. One Love!